RH 2011:41

Bakgrund

J.F. ansökte och beviljades skuldsanering år 1995. Beslutet upphävdes samma år på grund av att han fick oväntat höga kostnader för bl.a. hemtjänst samt problem med betalningsrutinerna. Han ansökte på nytt om skuldsanering år 2001. Hans ansökan avslogs eftersom det inte fanns särskilda skäl för att ännu en gång bevilja honom skuldsanering.

J.F. ansökte i april 2009 på nytt om skuldsanering.

Kronofogdemyndigheten meddelade den 30 juli 2009 beslut, varigenom J.F:s ansökan om skuldsanering avslogs. I beslutet antecknades bl.a.: J.F:s samlade skuldsättning uppgår enligt ansökan till ca 320 000 kr. Av dessa har mer än hälften uppkommit under perioden 1991 -1995. Resterande skulder har uppkommit i huvudsak under 2000-talet, varav ca 12 770 kr under de senaste tre åren. Det är i huvudsak samma skulder som tidigare som J.F. ansöker om att få sanerade fast med tillägg för ytterligare senare tillkomna skulder. Merparten av skulderna är hänförliga till konsumtion, hemhjälp, hyra, el m.m. Enligt ansökan har J.F. tagit hjälp av IFO för att komma till rätta med sitt skuldsättningsbeteende.

Som skäl för beslutet anförde Kronofogdemyndigheten bl.a.: De situationer lagstiftaren synes ha haft i åtanke är fall där gäldenären har fullföljt en skuldsanering och senare drar på sig nya skulder. Det kan ifrågasättas om det över huvud taget är meningen att skuldsanering ska kunna beviljas två gånger för samma skulder. Oavsett hur det förhåller sig med detta har skuldsättningen i J.F:s fall inte i grunden förändrats. Visserligen har det nu förflutit en längre tid sedan skuldsaneringen tidigare beviljades men sammantaget är omständigheterna i ärendet, där orsaken till upphävandet var att J.F. misskött sina betalningar i den betalningsplan som fastställdes i skuldsaneringen, inte sådana att de medför att det kan anses finnas synnerliga skäl för att bevilja skuldsanering en andra gång. J.F:s ansökan ska på grund av det anförda avslås.

J.F. överklagade beslutet. Han åberopade därvid bl.a. läkarintyg.

I beslut den 25 januari 2010 förordnade Vänersborgs tingsrätt att skuldsanering skulle inledas och visade ärendet åter till Kronofogdemyndigheten för erforderlig handläggning. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten bl.a.: Av ingivna läkarintyg och Kronofogdemyndighetens beslut framgår att J.F. har en komplex sjukdomsbild. Vad gäller det första beslutet om skuldsanering 1995, vilket upphävdes samma år på grund av bland annat oväntat höga kostnader för hemtjänst och problem med betalningsrutinerna, kan konstateras att detta torde ha sammanfallit med en rehabiliteringsperiod efter hjärtoperation. Förutsättningarna för J.F. att vid den tidpunkten kunna uppfylla sina förpliktelser enligt skuldsaneringsbeslutet kan då inte ha varit de bästa. - Vidare kan konstateras att J.F. förvisso har skulder avseende konsumtion men till stor del även för kostnader som får anses nödvändiga för hans uppehälle, såsom för hemtjänst, hyra, sjukvård, tandvård och medicin. Härtill kommer en större bankskuld avseende ett lån som hans föräldrar uppges ha tagit i hans namn. - Mot bakgrund av det anförda och också med hänsyn tagen till att J.F., som uppfyller de allmänna villkoren enligt 4 § skuldsaneringslagen, numera får hjälp med sina betalningsrutiner, bör ärendet visas åter till Kronofogdemyndigheten för inledande av skuldsanering.

Kronofogdemyndigheten upprättade därefter den 30 mars 2010 ett förslag till skuldsanering. Förslaget innebar att någon betalningsplan inte skulle upprättas eftersom J.F:s betalningsutrymme understeg 200 kr per månad. Av förslaget framgår att J.F:s inkomstförhållanden var desamma som föregående år medan hans skulder ökat och uppgick till drygt 364 000 kr.

Kronofogdemyndigheten

En av J.F:s borgenärer, LSAB, motsatte sig förslaget om skuldsanering. Som skäl härför angavs: J.F. har tidigare beviljats skuldsanering som upphävdes på grund av bristande betalning enligt skuldsaneringsbeslutet. För att bevilja skuldsanering återigen krävs synnerliga skäl. Omständigheterna gällande J.F. är desamma som vid tidigare skuldsaneringsbeslut. Det har inte redovisats någon ny omständighet som skulle kunna medföra att rekvisitet synnerliga skäl skulle vara uppfyllt.

Kronofogdemyndigheten (Lisa Håman) meddelade beslut den 6 maj 2010. I beslutet anfördes: Kronofogdemyndigheten konstaterar att Vänersborgs tingsrätt har funnit att det i J.F:s fall föreligger synnerliga skäl att på nytt bevilja honom skuldsanering. Vad gäller bedömningen av huruvida det i förevarande fall föreligger synnerliga skäl för att på nytt bli beviljad skuldsanering hänvisas således till tingsrättens beslut. - Kronofogdemyndigheten bedömer att J.F. även uppfyller skuldsaneringslagens övriga krav. Mot bakgrund härav beslutar Kronofogdemyndigheten om skuldsanering för J.F. i enligt med det upprättade skuldsaneringsförslaget.

Tingsrätten

LSAB överklagade beslutet och yrkade att beslutet att bevilja skuldsanering skulle upphävas. Som grund anförde LSAB att det inte förelåg synnerliga skäl för att bevilja J.F. skuldsanering en andra gång.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Patrick Baerselman) anförde i beslut den 7 juni 2010: Det som förekommit i ärendet ger inte tingsrätten anledning att göra någon annan bedömning än den som Kronofogdemyndigheten gjort i sitt beslut. Tingsrätten avslår överklagandet.

LSAB överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva den beslutade skuldsaneringen. Som grund för sitt yrkande anförde LSAB att J.F. redan en gång beviljats skuldsanering som upphävts på grund av bristande betalning, och att synnerliga skäl att ännu en gång bevilja honom skuldsanering inte förelåg.

J.F. motsatte sig ändring och hänvisade till vad han anfört i tingsrätten och hos Kronofogdemyndigheten. Av dessa handlingar framgår i huvudsak följande. Det har gått lång tid sedan J.F. beviljades skuldsanering första gången. Merparten av de skulder som är aktuella i dag ingick i den första skuldsaneringen, och han har sedan den upphävdes haft utmätning i sin inkomst då det funnits utrymme för det. Han får numera hjälp med att betala sina räkningar. Av läkarintyg framgår att han bl.a. har ett medfött hjärtfel vilket inneburit att han fått genomgå hjärtoperationer 1971, 1994 och under sommaren 2009 samt att han i anslutning till den senaste operationen var inneliggande för sjukhusvård under knappt fyra veckor.

Hovrätten (hovrättsråden Marianne Stenberg och Christer Ranch samt tf. hovrättsassessorn Sara Lindman) meddelade prövningstillstånd och anförde i beslut den 20 september 2010 följande.

Av 6 § skuldsaneringslagen (2006:548) följer att en gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering inte får beviljas skuldsanering på nytt om inte synnerliga skäl föreligger. Paragrafen motsvaras av 5 § i 1994 års skuldsaneringslag. Enligt förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1993/94:123 s. 91 och 198) bör det endast i sällsynta undantagsfall vara möjligt att få skuldsanering en andra gång. Ett sådant exempel kan vara att en person i yngre år har erhållit skuldsanering och sedan efter lång tid på nytt hamnar i en långvarig obeståndssituation, t.ex. på grund av allvarlig sjukdom, förtidspensionering eller långvarig arbetslöshet. Det framhålls även att vid den prövning som föregår ett andra beslut om skuldsanering särskild vikt bör läggas vid om gäldenären har uppfyllt sina förpliktelser enligt det tidigare skuldsaneringsbeslutet.

Mot bakgrund av att den skuldsanering som J.F. beviljades 1995 upphävdes samma år på grund av bristande betalning samt att merparten av de skulder som är aktuella i dag även ingick i den första skuldsaneringen anser hovrätten att synnerliga skäl att på nytt bevilja honom skuldsanering inte föreligger.

Med ändring av tingsrättens beslut upphäver hovrätten Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering av den 6 maj 2010.

Hovrättens beslut meddelat: den 20 september 2010.

Mål nr: ÖÄ 2981-10.

Lagrum: 6 § skuldsaneringslagen (2006:548).

Litteratur: Prop. 1993/94:123 s. 91 och 198.