RH 2011:7
Bestämmelsen i 3 kap. 25 § trafikförordningen (1998:1276), som uppställer krav på placering av fordon i visst körfält vid sväng i vägkorsning, är inte tillämplig vid färd genom en cirkulationsplats med flera av- och tillfarter. Istället gäller allmänna trafikregler i den mån särskilda anvisningar på platsen inte anger annat. Körfältsvägvisare och körfältspilar anger lämplig färdväg men är inte bindande för vilket körfält som ska användas vid färden.
Södertörns tingsrätt
Den 1 mars 2009 kolliderade J.V:s och H.J.O:s bilar i den cirkulationsplats som ligger vid trafikplats Åbyvägen i Stockholm. J.V. körde in i cirkulationsplatsen västerifrån och H.J.O. söderifrån. J.V:s bil var placerad i vänster körfält och H.J.O:s bil i höger körfält. J.V:s avsikt var att köra ur cirkulationsplatsen vid avfarten mot Årsta och H.J.O:s avsikt var att köra ur cirkulationsplatsen vid nästa avfart, den mot Stockholm C och E4/E20. I samband med att J.V. skulle lämna cirkulationsplatsen kolliderade bilarna.
H.J.O. yrkade efter stämning att Södertörns tingsrätt skulle fastställa att J.V., på grund av vållande, är skyldig att helt eller till den del TR:n må finna befogad ersätta de skador som H.J.O. lidit till följd av trafikolyckan.
J.V. bestred käromålet.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Therese Gudmundsson) anförde i dom den 28 april 2010 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Den fråga som tingsrätten har att pröva är om J.V. genom sitt körsätt kan anses ha varit ensamt, eller i vart fall till större del än H.J.O., vållande till olyckan. H.J.O. har härvid hänvisat bl.a. till 3 kap. 43 § trafikförordningen och Högsta domstolens bedömning i rättsfallet NJA 1994 s. 591. Av aktuell bestämmelse följer att en förare får byta körfält endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Av samma paragraf följer vidare att en förare som uppmärksammar att någon annan förare avser att köra in i det körfält han eller hon färdas i ska anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas. Av bl.a. Högsta domstolens dom framgår att bestämmelsen är tillämplig vid körfältsbyte som sker i en rondell.
J.V:s färd genom rondellen innebar att han var tvungen att byta körfält inför den avsedda avfarten. Han har därvid varit skyldig att förvissa sig om att detta kunnat ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Utredningen utvisar inte annat än att han måste ha brustit i detta avseende och därigenom bidragit till olyckans uppkomst. J.V. har å sin sida gjort gällande att olyckan hade kunnat undvikas om H.J.O., i enlighet med skyltningen på platsen, hade fört bilen i vänster fil. Med tanke på att det på platsen funnits särskilda anvisningar för passagen genom rondellen, vilka H.J.O. varit medveten om men inte iakttagit, måste han enligt tingsrättens bedömning anses ha varit medvållande till kollisionen. Utredningen i målet ger sammanfattningsvis inte stöd för någon annan slutsats än att parterna varit till lika stora delar vållande till trafikolyckan. Mot den bakgrunden ska käromålet ogillas.
DOMSLUT
Tingsrätten ogillar käromålet.
Hovrätten
H.J.O. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans vid tingsrätten förda talan.
J.V. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Roger Wikström och Rose Thorsén samt tf. hovrättsassessorn Li Brismo, referent) anförde i dom den 13 januari 2011 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Den aktuella cirkulationsplatsen har en sådan utformning och storlek att den, enligt hovrättens mening, inte kan betraktas som en vägkorsning. Bestämmelsen i 3 kap. 25 § trafikförordningen (1998:1276), som uppställer krav på placering av fordon i visst körfält vid sväng i vägkorsning, är således inte tillämplig. Vid färd genom cirkulationsplatsen gäller istället allmänna trafikregler i den mån särskilda anvisningar på platsen inte anger annat (se NJA 1994 s. 591). Någon allmän trafikregel som förpliktigar förare att vid färd i cirkulationsplats placera sitt fordon i visst körfält beroende på åt vilket håll han eller hon ska svänga finns inte. Vid den infart till den aktuella cirkulationsplatsen som H.J.O. kom från finns både körfältsvägvisare och körfältspilar. Dessa anger lämplig färdväg men är inte bindande för vilket körfält som ska användas vid färden. Det finns mot denna bakgrund inte anledning att klandra H.J.O. för att han valt att färdas i höger körfält genom cirkulationsplatsen.
J.V:s färd genom cirkulationsplatsen i vänster körfält har nödvändiggjort ett byte av körfält inför den avsedda avfarten mot Årsta. Enligt ovan nämnt rättsfall är
3 kap. 43 § trafikförordningen tillämplig vid körfältsbyte i cirkulationsplats. J.V. har därvid varit skyldig att förvissa sig om att körfältsbytet kunnat ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Enligt hovrättens mening har J.V. brustit i detta hänseende och har därigenom ensam vållat kollisionen. Han är därför skyldig att helt ersätta H.J.O. för de skador som denne lidit till följd av kollisionen.
DOMSLUT
Med ändring av tingsrättens dom fastställer hovrätten att J.V. är skyldig att helt ersätta H.J.O. för de skador som han lidit till följd av trafikolyckan den 1 mars 2009.
Hovrättens dom meddelad: den 13 januari 2011.
Mål nr: T 4502-10.
Lagrum: 3 kap.25 och 43 §§trafikförordningen (1998:1276).
Rättsfall: NJA 1994 s. 591.