RH 2011:73

Brott: Försök till dråp

Fängelse: 6 år (tingsrätten 5 år)

Tingsrätten: Minimistraffet för dråp är sex års fängelse. Emellertid är nu fråga om försök till dråp och vid straffmätningen får också beaktas att det har varit fråga om ett slagsmål där T själv varit aktiv. Med hänsyn till detta skall straffvärdet sammantaget bestämmas till fem års fängelse. Tingsrätten har vid straffmätningen beaktat de straffskärpningar som följer av 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse efter den 1 juli 2010.

Hovrätten: Den 1 juli 2010 genomfördes vissa ändringar i 29 kap.brottsbalken vilka syftade till att höja straffvärdet för allvarliga våldsbrott. Ändringarna innebar bl.a. att det vid straffvärdebedömningen särskilt ska beaktas om en gärning har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person (29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken).

I förarbetena till bestämmelsen har uttalats att straffvärdet för de brott som omfattas av ändringen bör vara högre än tidigare samt att höjningen på den lägsta straffvärdenivån bör vara mindre än på högre nivåer samtidigt som den relativa höjningen för de allra allvarligaste våldsbrotten kan vara mindre. I allmänmotiveringen har dock understrukits att domstolen i varje enskilt fall ska göra en självständig bedömning av straffvärdet utifrån omständigheterna i det särskilda fallet (prop. 2009/10:147 s. 15).

Lagändringen får sålunda uppfattas som en erinran om att domstolarna i varje särskilt fall ska göra en mer nyanserad straffvärdebedömning än vad som tidigare skett. Såväl försvårande som förmildrande omständigheter ska därvid beaktas. Den omständigheten att brottet innefattat ett sådant allvarligt angrepp som anges i den nya lagstiftningen bör dock väga tyngre än tidigare.

I förevarande fall konstaterar hovrätten att D upprepade gånger huggit en kniv i B. Angreppet har lett till mycket allvarliga skador och avslutats först när D blivit avbruten av en kamrat till B. Det står vidare klart att gärningen inneburit ett så allvarligt angrepp på B:s liv och hälsa som avses i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.

Å andra sidan finns, som tingsrätten anfört, vissa förmildrande omständigheter. Dessa har dock i viss mån beaktats genom rubriceringen av brottet som försök till dråp. Den omständigheten att fråga är om ett försöksbrott bör visserligen påverka straffvärdet. D har emellertid gjort allt som ankommit på honom för att brottet skulle fullbordas och att B överlevde angreppet är endast att hänföra till att han tillräckligt snabbt kom under medicinsk vård.

Sammantaget finner hovrätten att brottets straffvärde motsvarar fängelse sex år, vilket innebär att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Det saknas skäl att vid straffmätningen gå ifrån straffvärdet.