lagen.nu

RH 2011:87

Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.

Brott: Mord m.m.

Fängelse: 17 år (tingsrätten 16 år)

Hovrätten: Uppsåtligt dödande bedöms regelmässigt som mord. Rubriceringen dråp kan förekomma om brottet kan bedömas som mindre grovt, med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller av andra skäl. I detta fall har det inte framkommit några förmildrande omständigheter, t.ex. att J skulle ha varit provocerad i egentlig mening eller att han varit under någon annan psykisk press av betydelse för bedömningen av hans handlande. Den omständigheten att G har varit väsentligt mycket fysiskt svagare än J är att anse som försvårande. Till detta kommer att brottet har begåtts i J:s bostad och att G har varit beroende av honom för att kunna ta sig därifrån. Även om gärningen inte synes ha varit planerad lång tid i förväg är brottet inte att betrakta som mindre grovt. Gärningen ska därför bedömas som mord. Hovrätten ansluter sig alltså till tingsrättens bedömning även i fråga om rubricering.

Påföljden för mord är sedan den 1 juli 2009 fängelse på viss tid, lägst tio år och högst arton år, eller på livstid. Syftet med utvidgningen av straffskalan är enligt förarbetena till lagändringen att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning av mord och en höjd straffnivå för de fall som inte föranleder fängelse på livstid (prop. 2008/09:118 s. 42 f.). Domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet och bör enligt förarbetena använda hela straffskalan vid straffmätningen. Fängelse på livstid bör förbehållas de allvarligaste fallen, dvs. där det finns skäl att döma till ett svårare straff än fängelse i 18 år.

J ska dömas för mord, våldtäkt mot barn och brott mot griftefrid.

När det gäller mordet finns det egentligen inte några förmildrande omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av brottets straffvärde. I skärpande riktning talar däremot att J:s angrepp på G har varit helt oprovocerat och utförts kallsinnigt i en situation där de har befunnit sig hemma hos honom. G har där inte bara varit beroende av honom för att kunna ta sig därifrån utan helt och fullt förlitat sig på honom. G har dessutom varit väsentligt fysiskt underlägsen och därmed, även om det inte går att utesluta att hon inledningsvis frivilligt gick med på att ha strypsex med J, i en mycket utsatt och skyddslös situation med små möjligheter att försvara sig själv. Därtill kommer, som tingsrätten angett, att strypning i sig är en grym handling och att händelseförloppet har varit utdraget i tiden. Genom utredningen är det visserligen inte klarlagt hur lång tid G var vid medvetande, men det finns utredning som visar att hon trots allt gjorde visst motstånd och det är därmed uppenbart att hon måste ha känt svårt lidande och upplevt stor dödsångest.

Trots att brottet i sig är mycket allvarligt delar hovrätten tingsrättens bedömning att det inte är att hänföra till de allvarligaste fallen av mord. J bör därför dömas till ett tidsbestämt straff. Hovrätten finner, till skillnad från tingsrätten, att det inte finns något skäl att i mildrande riktning beakta att J först efter stora påtryckningar lämnade uppgifter som till slut resulterade i att G:s kropp återfanns. Trots det delar hovrätten tingsrättens bedömning att straffvärdet för denna gärning motsvarar 16 års fängelse. Med hänsyn till att hovrätten nu även dömer J för våldtäkt mot barn (målsägande A) bör det av tingsrätten utdömda straffet skärpas något.

Metadata

Domstol
Göta hovrätt
Avgörandedatum
2011-09-02
Målnummer
B1656-11
Lagrum
3 kap. 1 §, 2 § och 11 § samt 29 kap. 1 §, 2 §, 3 §, 4 §, 5 §, 6 § och 7 § brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation