RH 2011:91

Brott: Försök till dråp m.m.

Fängelse: 5 år

Hovrätten ansluter sig inledningsvis till tingsrättens bedömning att det genom den utredning som har lagts fram är bevisat att L vid angivet tillfälle stuckit en kniv i buken på P med de följder som åklagaren påstått. Hovrätten har härefter att pröva om L därigenom har gjort sig skyldig till försök att beröva P livet. Utredningen visar att knivvåldet tagit så illa att P kunde ha avlidit om han inte hade kommit till sjukhus. Det har således varit en konkret fara för P:s liv. Det finns ingenting som tyder på annat än att L visste att angrepp av det aktuella slaget innebär livsfara.

För försöksansvar krävs emellertid att L haft uppsåt inte endast till faran för en viss effekt - att P skulle avlida - utan också till effektens förverkligande. Omständigheterna ger inte stöd för att L handlat i avsikt att uppnå nämnda effekt eller i den föreställningen att den effekten var en säker eller praktiskt taget oundviklig följd av gärningen. Den återstående frågan är om han vid gärningstillfället varit likgiltig till förverkligandet av effekten, dvs. P:s död.

Av utredningen framgår att knivvåldet föregicks av ett slagsmål mellan P och L, som båda var påverkade av alkohol, och att L, sedan han kommit ur P:s grepp, i vredesmod gick till köket och hämtade en kniv. P har berättat att L, när denne kom tillbaka, gick fram till honom utan att säga något och att han sedan blev skadad. P har inte kunnat närmare redogöra för hur knivsticket utdelades. L har förklarat att han höll kniven i midjehöjd med knivbladet riktat framåt när han mötte P och att han, när han märkte att P blev träffad av kniven, lämnade rummet. L har invänt att han endast avsåg att skrämma P med kniven. Det senare motsägs redan av hans egna uppgifter i övrigt, nämligen att ingen sade något, att förloppet gick snabbt, att det var dunkel belysning och att han höll kniven nära sin egen kropp. Invändningen motsägs också av det förhållandet att P och L före L:s återkomst till rummet utövade våld mot varandra samt P:s uppgift att han aldrig uppfattade någon kniv.

Utgångspunkten för bedömningen blir alltså att L utan att på något vis förvarna P i ilska rörde sig mot denne med knivbladet riktat framåt. Gärningen kan inte uppfattas på annat sätt än att L avsåg att kniven skulle träffa P. L har således medvetet utsatt P för livsfarligt våld i form av ett knivstick i buken, ett angrepp som i sig är sådant att det typiskt sett är ägnat att orsaka en annan persons död. Detta talar för att L i gärningsögonblicket haft uppsåt att döda. Även om den medicinska utredningen inte ger stöd för att L skulle ha använt annat än mindre kraft vid sticket är det klart att L vid tillfället saknade egentlig kontroll över vilken skada sticket skulle komma att medföra. Med hänsyn till hur han hanterade kniven - riktad direkt mot mellangärdet - måste slutsatsen vara att han insåg att det fanns en avsevärd risk för att P skulle kunna dö av hans stick. Följden av sticket blev enligt rättsintyget också en livshotande skada. Skadans omfattning och allvar ger stöd för att sannolikheten för att P skulle avlida var mycket hög.

Genom vad som framkommit om knivsticket och händelsen dessförinnan sammantaget med det förhållandet att L lämnade P utan att påkalla hjälp, trots att han måste ha märkt att denne var allvarligt skadad, är det visat att L var likgiltig till P:s död. Hovrätten finner alltså att L uppsåtligen har försökt att beröva P livet.

L har gjort gällande att han haft rätt till nödvärn. Beträffande den invändningen ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning. L kan därmed inte undgå ansvar för försök till dråp.

Hovrätten anser att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i fem år. Med hänsyn till det höga straffvärdet kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Fängelsestraffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.