RH 2011:93

Brott: Mord

Fängelse: 14 år (tingsrätten 15 år)

Hovrätten: G har medgett att han berövat K livet genom knivvåld. Hans invändning mot åtalet är att han påstått sig sakna uppsåt till att hon skulle avlida. Han har gjort gällande att våldet utdelades reflexmässigt och att han inte avsåg att döda henne.

Vid bedömningen av G:s invändning bör inledningsvis noteras att det av utredningen framgår att hans verklighetsuppfattning vid gärningstillfället inte var förvrängd på grund av t.ex. psykisk sjukdom. Tvärtom har han kunnat redogöra för händelseförloppet detaljerat och i stora delar i överensstämmelse med vad den övriga utredningen visar. Av G:s egna uppgifter, som i dessa delar helt stöds av de kriminaltekniska och rättsmedicinska utredningarna, framgår således att han utdelade två hugg mot vänster sida av K:s hals. Hon befann sig då i soffan. Ett av huggen var, som framgår av tingsrättens dom, mycket kraftigt och i sig direkt dödande. Efter att bl.a. ha styrt undan ett bord och därefter flyttat K:s kropp till golvet, högg G en kniv i hennes rygg med sådan kraft att bröstbenet penetrerades. Även detta hugg var i sig direkt dödande.

G tillfogade således - även om hela händelseförloppet i och för sig kan ha varit kort - K skadorna vid två tillfällen, dels i soffan, dels på golvet. Han använde dessutom två olika knivar för huggen i halsen respektive hugget i ryggen. Hovrätten kan mot denna bakgrund inte dra någon annan slutsats än att G förstod att detta kraftiga knivvåld mot vitala delar av K:s kropp skulle leda till hennes död. Det är därmed, som tingsrätten funnit, styrkt att G uppsåtligen berövade K livet.

Hovrätten har således funnit utrett att G uppsåtligen och utan föregående provokation har utövat ett kraftigt och direkt dödande knivvåld mot en person i ett hjälplöst tillstånd. Gärningen är därmed, som tingsrätten funnit, utan tvekan att bedöma som mord.

Straffet för mord är sedan den 1 juli 2009 fängelse i lägst tio år och högst 18 år eller på livstid. De allvarligaste fallen av dödligt våld bedöms som mord. Lagstiftaren har genom den förändrade straffskalan avsett att åstadkomma en mer differentierad straffmätning vid mord där hela straffskalan kommer till användning (se prop. 2008/09:118 s. 42 f.). Viss domstolspraxis har utvecklats angående vilka omständigheter som typiskt sett kan sägas tala för ett lägre eller ett högre straff. Bland dessa omständigheter kan exempelvis nämnas om gärningen har haft ett kort eller utdraget förlopp, om offret känt dödsångest, om offret varit i en försvarslös position, om mordet har planerats eller om det snarare framstår som en impulsgärning, om mordet utförts med brutalitet eller grymhet, om gärningsmannen har agerat så att offret inte skulle hittas samt om mordet begåtts mot en närstående person eller i någons hem. Liksom vid andra brott bestäms straffvärdet för mord av hur allvarlig gärningen kan sägas vara med hänsyn till samtliga förmildrande och försvårande omständigheter. Påföljden för de minst allvarliga fallen av mord ska därmed bestämmas till tio års fängelse och för de allvarligare fallen av mord till livstids fängelse eller ett fängelsestraff motsvarande de övre delarna av den tidsbestämda straffskalan.

I detta fall finns det omständigheter som talar i såväl lindrande som skärpande riktning. G hade såvitt framkommit inte planerat att döda K. Det var fråga om ett kort händelseförlopp. Eftersom K:s medvetandegrad måste ha varit sänkt vid tidpunkten för mordet, upplevde hon sannolikt inte någon dödsångest. Det är inte fråga om en närstående person som har mördats i sitt hem eller liknande. G:s tämligen irrationella agerande efter mordet, att ringa till flera personer och i vart fall vid ett tillfälle be om hjälp att bära upp den döda kroppen, kan inte anses som en i sammanhanget försvårande omständighet. Dessa omständig heter talar i och för sig för att straffvärdet för gärningen ligger i den nedre delen av straffskalan för mord. Det finns emellertid även klart försvårande omständigheter att beakta. Gärningen har varit oprovocerad. G har utövat ett mycket kraftigt och brutalt våld mot den då försvarslösa K. Dessa omständigheter gör att straffvärdet i detta fall ändå klart överstiger straffminimum för mord.

Vid en samlad bedömning av de förmildrande och försvårande omständigheterna anser hovrätten att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff omkring mitten av den tidsbestämda straffskalan för mord. Annan påföljd än fängelse är uppenbarligen inte aktuell. Det saknas skäl att vid straffmätningen frångå gärningens straffvärde. Påföljden bör därför bestämmas till fängelse i 14 år.