RH 2012:19

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Marianne Gauffin samt nämndemännen Kjell Sevefjord och Margot Thorin) meddelade dom den 13 december 2011. Tingsrätten fann sammanfattningsvis det ställt utom rimligt tvivel att F.J. med våld på sätt åklagaren angett tvingat målsäganden till samlag och andra sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens art och omständigheter i övrigt är jämförliga med samlag; detta genom att F.J. haft sin penis i målsägandens mun, berört hennes underliv med sina fingrar, samt även berört hennes könsdelar och anus med sin penis. Hans handlande har skett med erforderligt uppsåt såväl i förhållande till målsägandens ålder som i övrigt. Åtalet är styrkt i denna del och F.J. ska dömas för den åtalade gärningen.

I rubricerings- och påföljdsfrågorna uttalade tingsrätten följande.

DOMSKÄL

När det gäller rubriceringen har åklagaren gjort gällande att brottet ska bedömas som grovt. Brottet våldtäkt mot barn förutsätter, såvitt nu är ifråga, redan i sig att barnet inte fyllt 15 år. Det förhållandet att målsäganden var 12 år vid gärningen bör inte medföra att gärningen av det skälet ska bedömas som grovt brott. När det gäller det våld F.J. påstås ha använt finner tingsrätten att det genom utredningen i målet, innefattande såväl målsägandens detaljerade uppgifter därom samt övrig utredning, är visat att F.J. fattat flera olika grepp - bl.a. ett strypgrepp som i sig kan vara starkt betvingande - runt hennes hals samt att greppet ändrats och blivit hårdare beroende på vilket motstånd hon gjort mot att göra som han sade. Starka skäl talar därför för att gärningen ska bedömas som grov våldtäkt mot barn och F.J. ska fällas till ansvar för det brottet.

För brottet grov våldtäkt mot barn är inte stadgat lindrigare straff än fängelse fyra år. Omständigheterna vid gärningen är inte sådana att det finns anledning att därutöver bedöma straffvärdet till högre än ungefär den nivån. Det förhållandet att F.J. återfallit i brott beaktas genom förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt vad som redovisas nedan.

F.J. förkommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast av Solna tingsrätt den 11 mars 2011 för bl.a. narkotikabrott till fängelse fyra månader. Enligt strafftidsbeslut verkställde F.J. den påföljden under tid han varit frihetsberövad såsom anhållen och häktad i förevarande mål. Dessförinnan dömdes F.J., såvitt nu är av intresse, av Göta hovrätt den 28 december 1993 för mord till fängelse på livstid. Genom beslut av Örebro tingsrätt den 23 januari 2009 omvandlades den påföljden till fängelse 26 år. F.J. blev villkorligt frigiven den 18 december 2010 med en återstående strafftid om åtta år och åtta månader. Prövotiden utgår den 20 augusti 2019.

F.J. döms nu bl.a. för grov våldtäkt mot barn och det brottet blir helt styrande för straffmätningen. Redan på grund av det höga straffvärdet kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.

Den tidigare domen från Solna tingsrätt medför att tingsrätten har att beakta bestämmelserna i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken i sänkande riktning, då de brott som F.J. nu fälls till ansvar för är begångna efter nämnda dom men innan verkställigheten av densamma. Även med beaktande därav bör fängelsestraffets längd bestämmas till fängelse fyra år.

De brott F.J. nu fälls till ansvar för är begångna efter villkorlig frigivning då prövotid löper. Den villkorligt medgivna friheten eller del därav ska därför jämlikt 34 kap. 4 § första stycket brottsbalken förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar emot det. Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet kan rätten beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrigare beskaffenhet, om lång tid förflutit mellan brotten, eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

F.J. var villkorligt frigiven efter att ha dömts för mord begånget 1993. Han döms nu återigen bl.a. för brott mot person och tingsrätten har funnit att brottet ska bedömas som grovt. Ställt i relation till mord är dock den nya brottsligheten av lindrig beskaffenhet. Övervägande skäl talar därför för att endast viss del av den villkorligt medgivna friheten ska förverkas och tingsrätten bestämmer den tiden till fyra år. Övriga undantagsbestämmelser finns inte anledning att beakta.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer F.J. för grov våldtäkt mot barn, (olovligt brukande, olovlig körning, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen) till fängelse 4 år. Tidigare villkorligt medgiven frihet förklaras till en tid av 4 år förverkad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Sven Jönson, referent, tf. hovrättsassessorn Cecilia Magnusson samt nämndemännen Marianne Flink och Stig Drevemo) anförde i dom den 2 mars 2012 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Hovrätten gör […] ingen annan bedömning om vad övergreppet innefattat än den som tingsrätten har gjort. Även hovrätten finner alltså utrett att F.J. med våld på sätt åklagaren angett tvingat målsäganden till samlag och andra sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens art och omständigheter i övrigt är jämförliga med samlag; detta genom att F.J. haft sin penis i målsägandens mun, berört hennes underliv med sina fingrar, samt även berört hennes könsdelar och anus med sin penis. Hans handlande har skett med uppsåt såväl i förhållande till målsägandens ålder som i övrigt. Åtalet för våldtäkt mot barn är således styrkt.

Våldtäkten har skett på ett skyddslöst barn med betvingande våld, som även föranlett målsäganden viss smärta och även vissa skador. Brottet är därför att bedöma som grov våldtäkt mot barn.

När det gäller våldtäktsbrottets straffvärde talar det förhållande att det innefattat flera förnedrande inslag och närmast varit av överfallskaraktär i skärpande riktning. Det ska även beaktas att våldtäkten inneburit ett allvarligt angrepp på målsägandens trygghet till person (jfr 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken). Sammantaget finner hovrätten att våldtäktsbrottet har ett straffvärde inte understigande fem års fängelse.

Med beaktande av övrig brottslighet och att straffmätningen ska ske med hänsyn tagen till att brotten begåtts innan domen från Solna tingsrätts den 11 mars 2011 om fyra månaders fängelse börjat verkställas, finner hovrätten att påföljden ska bestämmas till fängelse i fem år.

Som tingsrätten angett frigavs F.J. den 18 december 2010 villkorligt från ett tidsomvandlat livstidsstraff för mord med en återstående strafftid om åtta år och åtta månader och en prövotid som utgår den 20 augusti 2019.

De brott F.J. nu fälls till ansvar för är begångna efter villkorlig frigivning då prövotid löper. Den villkorligt medgivna friheten eller del därav ska därför förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar emot det. Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet kan rätten beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid förflutit mellan brotten, eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. Huvudregeln är alltså att hela den villkorligt medgivna friheten ska förklaras vara förverkad.

F.J. döms nu återigen för ett mycket allvarlig brott mot person. Brottet kan aldrig, även om det ställs i relation till att den tidigare domen avsåg mord, anses vara av lindrig beskaffenhet. Mordbrottet begicks 1993. Betydelsen av att det i och för sig har gått lång tid mellan brotten minskas kraftigt av att F.J. under den helt övervägande delen av den tid som förflutit sedan han begick mordbrottet har varit frihetsberövad. Nu aktuell brottslighet har vidare begåtts förhållandevis snart efter det att han frigavs villkorligt. Då ett förverkande av hela den villkorligt medgivna friheten inte heller av annan anledning skulle framstå som oskäligt bör hela den villkorligt medgivna friheten förklaras vara förverkad.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt:

a) Fängelsestraffets längd bestäms till 5 år.

b) Tidigare villkorligt medgiven frihet förklaras helt förverkad (avser Göta hovrätts dom 1993-12-28 i mål B 1136-93 där F.J. frigetts villkorligt med en straffåterstod om 8 år och 8 månader).

Hovrättens dom meddelad: den 2 mars 2012.

Mål nr: B 137-12.

Lagrum: 34 kap 4 § brottsbalken.