RH 2012:41

Målsägandes rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst för andra dagar än den då han kallats till förhandling.

Alingsås tingsrätt

Målsäganden A.N. var kallad att inställa sig till huvudförhandling vid tingsrätten den 10 januari 2012. Förhandlingen ställdes in, vilket han fick besked om den 9 januari 2012. A.N. begärde ersättning för förlorad arbetsinkomst med 3 523 kr och 20 öre. Han uppgav i huvudsak att han är lastbilschaufför, att han på grund av kallelsen tvingats avstå från ett arbetspass om cirka 20 timmar och att han därför förlorat 3 523 kr och 20 öre brutto.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Mats Persson) anförde i beslut den 18 januari 2012 följande.

Den ersättning som en målsägande kan tillerkännas för förlorad arbetsinkomst regleras i 5 § förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Enligt bestämmelsen får ersättningen bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst 700 kronor per dag. Om det finns särskilda skäl får ersättning betalas med högre belopp till den som är bosatt utomlands. - A.N:s kallelse till tingsrätten har avsett inställelse under en dag. Enligt den ovan redovisade bestämmelsen är ersättningen då begränsad till 700 kr. A.N. tillerkänns därför ersättning för förlorad arbetsinkomst med 700 kr.

Hovrätten för Västra Sverige

A.N. yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom mer ersättning än 700 kr. Som grund för sitt yrkande anförde han i huvudsak följande. Han arbetar som lastbilschaufför och var, för att närvara vid den inställda huvudförhandlingen, tvungen att ta ledigt från ett arbetspass som sträckte sig från eftermiddagen måndagen den 9 januari till morgonen på onsdagen den 11 januari 2012. Arbetspasset innebar lastning i Skara, körning från Skara till Malmö och avlastning i Malmö samt motsvarande uppgifter när ekipaget skulle föras tillbaka till Skara. Ett sådant arbetspass motsvarar genomsnittligen ca 20 arbetstimmar. Tingsrätten meddelade honom på eftermiddagen den 9 januari 2012 att förhandlingen var inställd.

Till stöd för sitt påstående gav A.N. in ett intyg från arbetsgivaren enligt vilket denne inte kunde ordna andra arbetsuppgifter för A.N. de aktuella dagarna. Av intyget framgår vidare att vikarie redan var insatt för den aktuella körningen och att A.N. förlorade arbetsinkomst för ca 20 timmar.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Nanna Töcksberg och Peter Islander samt tf. hovrättsassessorn Anna Aspling) anförde i beslut den 23 februari 2012 följande.

SKÄL

A.N. är som målsägande att höras i anledning av åklagarens talan enligt 37 kap. 3 § tredje stycket och 36 kap. 24 §rättegångsbalken berättigad till ersättning av allmänna medel för förlorad arbetsinkomst. Enligt 5 § förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. får ersättningen bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst 700 kr per dag.

Av utredningen i målet har framkommit att A.N. skulle ha arbetat ca 20 timmar fördelade på måndagen den 9 januari, tisdagen den 10 januari och onsdagen den 11 januari 2012. Mot bakgrund av att det inte fanns möjlighet för A.N. att få andra arbetsuppgifter under någon av dagarna har den faktiska förlusten avsett samtliga tre dagar som han skulle ha arbetat (jfr rättsfallet SvJT 1962 ref s. 72 [nr 41]).

A.N. har uppgett att hans förlorade arbetsinkomst för det aktuella arbetspasset var 3 523 kr 20 öre. Med hänsyn till maxbeloppet ska ersättningen till A.N. emellertid bestämmas till 2 100 kr (tre dagar á 700 kr). Ersättningen är skattefri.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut tillerkänns A.N. ersättning av allmänna medel med ytterligare 1 400 kr.

Hovrättens beslut meddelat: den 23 februari 2012.

Mål nr: Ö 1351-12.

Lagrum: 37 kap. 3 § tredje stycket och 36 kap. 24 §rättegångsbalken; 5 § förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Rättsfall: SvJT 1962 ref s. 72 (nr 41).