RH 2012:58
Allmänfarlig vårdslöshet. Oaktsamhetsbedömning avseende tilltalad som led av allvarlig psykisk störning när hon orsakade brand i bostadslägenhet.
Göteborgs tingsrätt
Åklagaren åtalade K.H. för grov mordbrand och påstod därvid bl.a. följande. K.H. har anlagt en brand i sin bostad på J-gatan i Göteborg genom att tända ett stearinljus och ställa det under brevinkastet till bostadsdörren. I brevinkastet har också funnits en tidning eller liknande. Där har också legat en mängd med tidningar. Det har därefter börjat brinna i materialet runt stearinljuset och branden har spridit sig till hela bostaden. Branden innebar fara för andras liv och hälsa samt fara för omfattande förstörelse av andras egendom. Brottet bedöms som grovt eftersom branden anlagts i tättbebyggt område där den lätt kunnat sprida sig och även inneburit fara för flera människor och för egendom av särskild betydenhet. - Alternativt yrkade åklagaren ansvar för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, och påstod därvid att K.H. genom oaktsamhet vållat branden som vållat omfattande skador, och att oaktsamheten bestått i att hon ovarsamt tänt ett stearinljus och ställt det under brevinkastet till bostadsdörren.
K.H. förnekade att hon gjort sig skyldig till grov mordbrand på den grunden att hon saknat uppsåt att anlägga brand och att hon ställt ljuset där av annan anledning. Hon gjorde vidare gällande att hon inte kunde hållas ansvarig för gärningen på grund av sitt psykiska sjukdomstillstånd och att hon på grund av sin sjukdom inte insett effekterna av sitt handlande. Hon anförde att gärningen inte skulle bedömas som grov eftersom branden begränsats till hennes lägenhet, branden varit lättsläckt och det kunde ifrågasättas om det varit risk för omfattande förstörelse av andras egendom. Hon förnekade också att hon gjort sig skyldig till allmänfarlig vårdslöshet på den grunden att hon inte kunde hållas ansvarig för gärningen på grund av sitt psykiska sjukdomstillstånd och att hon på grund av sin sjukdom inte insett effekterna av sitt handlande. Hon gjorde också gällande att gärningen inte skulle bedömas som grovt brott eftersom gärningen inte var av den digniteten.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Yrsa Isaksson Stensman samt nämndemännen Henrik Abrahamsson, Peter Eckerström och Tina Kahns) anförde i dom den 5 mars 2012 bl.a. följande.
BAKGRUND
K.H. har sedan 2005 lidit av psykisk ohälsa i form av psykoser med paranoida inslag. Hon har erhållit vård för sin sjukdom. Den aktuella natten eskalerade hennes sjukdomstillstånd och läkare med polishandräckning hade kallats till hennes bostad. När polis kom till platsen brann det i lägenheten och K.H. satt i fönstret på andra våningen. Branden tilltog och fastigheten utrymdes och K.H. föll från fönstret för att undgå branden och ådrog sig omfattande skador. Efter händelsen blev hon direkt föremål för tvångsvård på grund av sin psykiska sjukdom. Hon är numera endast föremål för öppenvård och har valt att inte medicinera. K.H:s lägenhet blev totalt utbränd och de två poliser som var på platsen ådrog sig rökskador.
DOMSKÄL
Av K.H:s uppgifter framgår att hon vid det aktuella tillfället lidit av vanföreställningar, har varit mycket rädd, att hon inte tänkte på grannarna eller konsekvenserna när hon såg att det brann eftersom hon var så inne i sin egen rädsla och att hon saknade både verklighetsuppfattning och sjukdomsinsikt. Hon har vidare berättat hon inte hade en tanke på att det kunde börja brinna när hon satte ljusstaken nedanför brevlådan, att hon inte tänkte på vad klockan var, att hon satte ljuset där för att se om någon sprutade in gas genom brevlådan och att det stod en kasse med tidningar 40 cm från ljuset. Av polismannen K.K:s uppgifter framgår att K.H. inte tog in vilka de var och vad de sa och att hon inte tycktes förstå allvaret i situationen men att hon inte var okontaktbar hela tiden.
Av utredningen har framgått att den troligaste orsaken till branden är att K.H. placerat ett ljus under brevinkastet och att elden har spritt sig till den tidning som polismannen sett glöda i brevinkastet och som kommit i brevlådan tidigt på morgonen, efter det att K.H. placerat ljuset, och att branden sedan spritt sig vidare när delar av den brinnande tidningen fallit ner på golvet. Tingsrätten finner därför att det inte är visat i målet att K.H. haft uppsåt att anlägga branden varför gärningen inte ska bedömas som mordbrand. Vid denna bedömning saknar tingsrätten anledning att gå in på frågan om K.H. utifrån sin psykiska status har haft sådant uppsåt som krävs för att hon ska kunna dömas för mordbrand.
Däremot har K.H. genom oaktsamhet vållat den förstörelse och framkallat den fara som åklagaren har påstått och det finns därför förutsättningar att döma henne för allmänfarlig vårdslöshet i enlighet med åklagarens andrahandsyrkande. Att det av det rättspsykiatriska utlåtandet framgår att K.H. saknat förmåga att inse gärningens innebörd och anpassa sitt handlande efter en sådan insikt utgör inget hinder att anse att hon varit oaktsam.
När det gäller frågan om elden hade kunnat sprida sig och om den inneburit fara för flera människor och deras egendom av särskild betydenhet så framgår av räddningsledaren L.-G. J:s uppgifter att det, för det fall räddningstjänsten inte kommit till platsen, var stor risk för att elden skulle sprida sig ut i trappuppgången och den innebar en risk för att andra personer och deras egendom skulle skadas. För att det förelegat en sådan risk talar även K.K:s uppgifter om att han och hans kollega blev rökskadade av att befinna sig i trappuppgången. Gärningen ska därför bedömas som grov.
Av den inhämtade rättspsykiatriska utredningen framgår att K.H. bedöms ha begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att hon vid tiden för undersökningen har en allvarlig psykisk störning och är i behov av psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande varför rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har föreslagits som påföljd. Tingsrätten instämmer i denna bedömning.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde K.H. för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, och beslutade att K.H. skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Hovrätten
K.H. överklagade domen och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand bedöma gärningen som allmänfarlig vårdslöshet, ej grovt brott, och oavsett rubriceringen bestämma påföljden till skyddstillsyn med behandlingsföreskrifter.
Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hon godtog tingsrättens bedömning och frånföll påståendet att K.H. gjort sig skyldig till grov mordbrand.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Eva Lönqvist och Per Renell, f.d. hovrättsrådet Claes Lindskog samt nämndemännen Patrick Thordén och Henry Gustafsson) anförde i dom den 23 maj 2012 bl.a. följande.
DOMSKÄL
I hovrätten har förhören vid tingsrätten med K.H., K.K. och L.-G. J. återgetts genom ljud- och bilduppspelning. Delar av brottsplatsundersökningen har gåtts igenom.
Händelseförloppet
Av brottsplatsundersökningen framgår att den s.k. primärbrandplatsen var strax innanför lägenhetens ytterdörr. Detta rimmar väl med K.H:s uppgift att hon ställde ett tänt ljus intill lägenhetsdörren, under brevinkastet, och att det senare började brinna i lägenheten. I likhet med tingsrätten anser hovrätten det utrett att K.H. placerade ljuset så och att branden i lägenheten orsakades av att ljusets låga på något sätt antände annat material, vilket i sin tur ledde till att lägenheten så gott som totalförstördes av brand. Det är dock okänt hur länge ljuset hade brunnit innan branden bröt ut. Det har inte heller klarlagts hur länge K.H. hade uppmärksamheten riktad mot hallen efter det att hon hade tänt ljuset, som hon - enligt det hon har förklarat - hoppades skulle avslöja ett försök att spruta in gas genom brevinkastet.
Åklagaren har i hovrätten vidhållit att det fanns en tidning eller liknande i brevinkastet redan när K.H. ställde ljuset vid dörren. Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att det inte är styrkt. Utgångspunkten får i stället vara att den tidning som K.K. såg i brevinkastet hade hamnat där - t.ex. genom att ett tidningsbud kom med morgontidningen - efter det att K.H. ställde det tända ljuset på plats.
Det har i övrigt inte kommit fram några närmare uppgifter om hur branden uppstod.
Oaktsamhet
Från allmänna utgångspunkter är det uppenbart att det är oaktsamt att ställa ett brinnande ljus intill en trädörr, under ett brevinkast genom vilket morgontidningen kan komma, i en hall där bl.a. andra tidningar förvarades. Att jämföra det ifrågasatta handlandet med en objektiv aktsamhetsnorm är emellertid bara ett inledande steg i bedömningen. Det avgörande för K.H:s eventuella straffansvar är om det var oaktsamt av henne att göra så. Den frågan måste besvaras utifrån det som är känt om hennes förutsättningar vid tillfället. Bedömningen blir typiskt sett svårare när det, såsom i detta fall, gäller en person som har handlat under inflytande av en psykisk störning.
Oaktsamhet kan i straffrättslig mening vara antingen medveten eller omedveten. Båda formerna kan leda till straffansvar, även om omedveten oaktsamhet i allmänhet är mindre klandervärd än medveten oaktsamhet.
Är det visat att K.H. var medvetet oaktsam? Om så var fallet insåg hon att det fanns en risk för att ljusets låga skulle spridas till annat material och därmed orsaka en brand, och ställde hon trots den insikten ljuset på plats. Hon har själv förnekat att hon insåg någon sådan risk. Mot bakgrund av det som har framkommit om K.H:s tillstånd vid händelsen, såväl genom hennes egna och K.K:s uppgifter som genom den rättspsykiatriska utredningen, finns det god anledning att utgå från att hennes förmåga till någorlunda riktiga iakttagelser och rationella överväganden var mycket starkt begränsad. Hovrätten noterar bl.a. K.K:s uppgift att K.H. i ett skede tycktes värja sig mot en inbillad person i lägenheten. Utgångspunkten om K.H:s starkt nedsatta förmågor är inte oförenlig med att hon i någon mening kan sägas ha uppträtt konsekvent inom ramen för sina egna vanföreställningar vid tillfället. K.H. har vidare förklarat att hon hade tappat tidsuppfattningen och att hon trodde att det var sen kväll, inte tidig morgon. Detta kan inte lämnas utan avseende och innebär att hon i sådant fall knappast tänkte på vad som skulle kunna hända när morgontidningen kom genom brevinkastet. Hovrätten anser att K.H:s förklaring, att hon inte insåg någon risk för brand, inte är motbevisad.
Är det i stället visat att K.H. var omedvetet oaktsam? Om så var fallet insåg hon visserligen inte risken för att hennes handlande kunde orsaka en brand, men hon borde ha insett den risken. En sådan oaktsamhet avser att personen rimligen kunde ha gjort något för att komma till insikt om risken och därefter - med den insikten - ha avstått från det riskabla handlandet. Det är visserligen inte mycket K.H. hade behövt göra för att komma till insikt om risken; att se sig om i hallen och att tänka efter, kanske också att titta på klockan. Även bedömningen av omedveten oaktsamhet måste dock göras med beaktande av hennes speciella förutsättningar vid tillfället. Mot bakgrund av det som har framkommit om K.H:s tillstånd - inte minst genom vissa uttalanden i det rättspsykiatriska utlåtandet - kan hovrätten inte utgå från att hon faktiskt hade förmåga att komma till insikt om risken. Enligt hovrättens uppfattning har det således inte heller framgått att K.H. var omedvetet oaktsam när hon placerade ljuset intill dörren.
Eftersom det inte har visats att K.H. orsakade branden av oaktsamhet skall åtalet ogillas.
DOMSLUT
Med upphävande av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet.
Hovrättens dom meddelad: den 23 maj 2012.
Mål nr: B 2177-12.
Lagrum: 13 kap. 6 § brottsbalken.
Litteratur: Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 334 ff; Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, andra upplagan, s. 313.