RH 2013:20

I mål om barns boende och umgänge åberopades i hovrätten omfattande ny bevisning. Efter att ha konstaterat att en prövning av målet i hovrätten inte skulle innebära en överprövning av tingsrättens dom utan i stället utgöra en ny prövning har hovrätten undanröjt tingsrättens dom och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Svea hovrätt

I dom av Uppsala tingsrätt den 13 november 2012 angående vårdnad m.m. förordnande tingsrätten bl.a. att den gemensamma vårdnaden om dottern S. skulle bestå, att hon skulle stadigvarande bo tillsammans med fadern N-F.K. samt att hon skulle ha rätt till umgänge med modern K.W. i viss närmare angiven omfattning.

K.W. överklagade domen till Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förordna att dottern skulle ha sitt stadigvarande boende hos henne.

N-F.K. bestred ändring.

Sedan hovrätten meddelat prövningstillstånd åberopade parterna, utöver den utredning som åberopades vid tingsrätten, ny muntlig och skriftlig bevisning samt ett flertal tilläggsförhör.

Mot bakgrund av omfattningen av den nya bevisningen samt vad bevisningen avsåg att styrka, uppkom i hovrätten fråga om målet borde visas åter till tingsrätten med stöd av instansordningens princip.

Hovrätten konstaterade följande beträffande utredningen.

Vid tingsrätten åberopade båda parterna förhör under sanningsförsäkran med sig själva.

K.W. åberopade därtill vittnesförhör med sin syster V.W. och sin granne M.B.

N-F.K. åberopade vittnesförhör med legitimerade psykoterapeuten och familjeterapeuten A.W. samt förskolläraren B.H. Båda parterna åberopade omfattande skriftlig bevisning.

K.W. har i hovrätten som ny muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med följande personer.

C.Å., familjerättssekreterare, angående Familjerättens kontakter med parterna och S., till styrkande av att Familjerättens bedömning vilar på saklig grund samt att det är till S:s bästa att ha sitt stadigvarande boende hos K.W.

A.F., angående sina iakttagelser av parterna och S. samt anledningen till att han gjort en anmälan till Socialtjänsten, till styrkande av att det är till S:s bästa att ha sitt stadigvarande boende hos K.W.

Z.N.F., angående sina iakttagelser av parterna och S. samt särskilt ett besök i N.K:s hem, till styrkande av att det är till S:s bästa att ha sitt stadigvarande boende hos K.W.

K.W. har vidare såsom ny skriftlig bevisning i hovrätten åberopat ett intyg från Kvinnojouren till styrkande av att hon under lång tid gått i stödsamtal där.

K.W. har slutligen begärt att ytterligare frågor ska ställas till henne själv angående tiden efter tingsrättens dom, till styrkande av att det är till S:s bästa att ha sitt stadigvarande boende hos henne.

N-F.K. har för egen del som ny bevisning i hovrätten åberopat vittnesförhör med följande personer.

N.K., N-F.K:s nuvarande hustru, angående deras hemförhållanden, hennes syn på att S. stadigvarande bor hos dem, hennes kontakt med S. samt omständigheterna i samband med undertecknandet av ansökan till S:s förskola.

M.A., rektor, angående skolsituationen i Örsundsbro, till styrkande av i huvudsak att splittring av barngrupperna sker mellan två skolor när sexårsverksamheten påbörjas.

N-F.K. har vidare begärt att ytterligare frågor ska ställas till följande personer.

Honom själv, angående tiden efter tingsrättens dom, till styrkande av händelser som inträffat efter tingsrättens dom samt att det är till S:s bästa att ha sitt stadigvarande boende hos honom.

A.W. angående barns bästa.

B.H. angående skolsituationen i Örsundsbro, till styrkande av i huvudsak att splittring av barngrupperna sker mellan två skolor när sexårsverksamheten påbörjas.

Parterna har beretts tillfälle att yttra sig i frågan om återförvisning. K.W. har därvid förklarat sig inte ha någon erinran mot att målet återförvisas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt samt hovrättsråden Linda Hallstedt, referent, och Anna-Karin Winroth) anförde i beslut den 11 mars 2013 följande.

SKÄL

Genom prop. 2004/05:131 En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol infördes förändringar i det processuella regelverket som bl.a. syftade till en mer ändamålsenlig hovrättsprocess. En grundläggande tanke var att hovrätten i större utsträckning än dittills skulle grunda sin prövning på samma material som legat till grund för tingsrättens avgörande. Avsikten är att tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga i första instans medan hovrättens främsta uppgift ska vara att kontrollera att de tingsrättsavgöranden som överklagas är riktiga och rätta till eventuella felaktigheter. En förutsättning för en seriös och gedigen tingsrättsprocess är att de inblandade aktörerna vet att det är där och då det gäller och att en eventuell rättegång i hovrätten inte utan vidare blir lika omfattande som den i första instans.

I dispositiva mål är förutsättningarna för en sådan ordning rätt stora, eftersom möjligheten att i sådana mål införa nya omständigheter och ny bevisning i hovrätten är begränsade. I indispositiva tvistemål såsom familjemål är av naturliga skäl möjligheten att införa nya omständigheter och ny bevisning inte begränsad på samma sätt. Det är emellertid angeläget och måste ligga i parternas eget intresse att processen i tingsrätt även i indispositiva mål ändå så långt som möjligt innefattar en fullständig prövning av det underlag som då fanns tillgängligt.

Domslut

I familjemål är det vanligt att viss ny bevisning aktualiseras i hovrätten med avseende på förhållanden som har inträffat efter tingsrättens avgörande. Det är inte lika vanligt att ny bevisning åberopas med avseende på förhållanden som förelåg redan vid tidpunkten för tingsrättsprocessen. Som nyss antytts finns det inte någon möjlighet att avvisa bevisning och omständigheter i familjemål enbart därför att bevisningen eller omständigheten hade kunnat göras till föremål för tingsrättens prövning. Däremot kan i vissa fall, när processen i hovrätten riskerar att i realiteten bli en annan än i tingsrätten, fråga uppkomma om det med hänsyn till hovrättens funktion och ett ändamålsenligt domstolsförfarande i stort finns anledning att återförvisa målet till tingsrätten för en fullständig prövning, en prövning som i förekommande fall sedan kan göras till föremål för en kontroll av hovrätten.

I förevarande fall har parterna sedan hovrätten meddelat prövningstillstånd åberopat ny muntlig bevisning i sådan omfattning att i stort sett lika många personer kommer att höras för första gången i hovrätten som i tingsrätten. Någon grund för att avvisa bevisningen finns inte. Det handlar i huvudsak inte om ny bevisning till styrkande av omständigheter som inträffat efter tingsrättens dom utan om ny bevisning till styrkande av omständigheter som förelåg redan vid tiden för tingsrättsprocessen. I mycket är det också fråga om bevisning som det kunde ha varit naturligt att åberopa i tingsrätten, t.ex. förhör med den utredare som har utarbetat vårdnadsutredningen och förhör med pappans nuvarande hustru.

Över huvud taget är omständigheterna i detta fall sådana att den process som skulle aktualiseras i hovrätten i stor utsträckning inte skulle bli en överprövning av tingsrättens avgörande utan i stället komma att bli en ny prövning, där tingsrättsprocessen närmast skulle få karaktären av ett slags förberedande förfarande.

Med hänsyn härtill och i beaktande också av omständigheterna i övrigt kommer hovrätten till uppfattningen att det framstår som lämpligast att målet först prövas fullt ut i fråga om boende och umgänge i första instans. Tingsrättens dom i fråga om boende och umgänge bör därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

SLUT

Hovrätten undanröjer tingsrättens domslut angående boende och umgänge och återförvisar målet i dessa delar till tingsrätten för fortsatt behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 11 mars 2013.

Mål nr: T 10241-12.

Litteratur: Prop. 2004/05:131.