RH 2013:34

Ansvar för sjöfylleri enligt 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009). Den tilltalade, som var alkoholpåverkad, har suttit i en fritidsbåt med en sjuårig pojke i knäet, som var den som höll i båtens ratt. Den tilltalade har fällts till ansvar, inte för att ha framfört båten men för att i egenskap av befälhavare ha fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

Norrtälje tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot T.E. för sjöfylleri enligt 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009) med följande gärningsbeskrivning.

T.E. har den 24 juli 2011 fört eller varit delaktig i förandet av sin fritidsbåt som kan framföras med en hastighet om minst 15 knop i Furusundsleden inom Norrtälje kommun. Under färden har han varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat utöva vad som ålegat honom ombord. Han har vid framförandet som skedde nattetid inte haft fungerande lanternor. Dessutom hade han ett barn i knät som höll i ratten. T.E. har efter färden haft en alkoholkoncentration i utandningsluften om 0,40 milligram per liter.

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Göran Nilsson samt nämndemännen Bernt Grönblad, Lars Levin och Anna Zetterström) anförde i dom den 16 maj 2012 följande.

DOMSKÄL

Följande är klarlagt. T.E. äger en motorbåt, Ryds 620, med en motor på 115 hk. Natten mot den 24 juli 2011 besökte han en restaurang på Högmarsö nära Furusundsleden. Där drack han öl. Senare under natten färdades han i sin båt mot sin bostad på Yxlan på motsatt sida av Furusundsleden som Högmarsö är belägen. En bakre lanterna på båten var då trasig. Båten, vilken framfördes med en hastighet av ungefär 25 knop, väckte därför intresse hos kustbevakningstjänstemän, som beslutade att stoppa båten. T.E. satt då på förarplats med en sjuårig pojke som heter P. i sitt knä. P. höll i ratten och ingen i målet hörd person har uppgivit att T.E. har hållit i ratten under färden från Högmarsö. T.E. fick dock lämna ett alkoholutandningsprov som efter säkerhetsavdrag visade 0,40 milligram per liter luft.

Frågan i målet gäller om T.E. har fört båten eller i vart fall varit så pass delaktig i förandet att han jämte den unge pojken P. skall anses som förare. Ostridigt är att ingen har sett T.E. föra båten genom att ha hållit i båtens ratt. Att han har suttit på förarplats med P. i sitt knä har enligt T.E. berott på att P. var kort till växten och därför annars inte kunde se över vindrutan som var immig. Någon undre åldersgräns när ett barn får framföra en båt av förevarande slag finns inte. Vad gäller P. har T.E. uppgivit att P. var van att föra båten samt P:s far K.P. omvittnat att P. var sjövan och brukade köra en båt som är betydligt större än den ifrågavarande samt att han vid tillfället kände sig trygg med P. som förare av båten. Även J.P., som också var med i båten, har omvittnat att P. var kompetent att föra båten. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten, även med beaktande av att M.J. har uppgivit att han hörde T.E. en gång säga till P. när denne skulle svänga, att det varken är styrkt att T.E. har fört båten eller haft delaktighet i framförandet. Åtalet för sjöfylleri skall därför ogillas.

DOMSLUT

Tingsrätten ogillar åtalet.

Hovrätten

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma T.E. för sjöfylleri i enlighet med följande justerade gärningsbeskrivning:

T.E. har den 24 juli 2011 framfört sin fritidsbåt, som kan framföras med en hastighet om minst 15 knop, i Furusundsleden i Norrtälje kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden varit 0,40 milligram per liter. T.E. har i vart fall som befälhavare på båten fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

T.E. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsråden Kenneth Nordlander, referent, och Anna-Karin Winroth samt nämndemännen Britt Storm och Ewa Schenström) anförde i dom den 15 februari 2013 följande.

DOMSKÄL

Det är i målet klarlagt att alla de tre vuxna männen ombord på motorbåten hade druckit alkohol och att det var den sjuårige pojken P. som höll i ratten när båten den aktuella sommarnatten färdades med en hastighet av ungefär 25 knop i Furusundsleden.

Av analysprotokollet framgår att T.E. under eller efter färden, efter säkerhetsavdrag, hade en alkoholkoncentration i utandningsluften uppgående till 0,40 milligram per liter.

Hovrätten anser att det genom den av åklagaren åberopade bevisningen inte är styrkt att T.E. vid tillfället framförde den aktuella fritidsbåten. Åtalet kan alltså inte vinna bifall på denna grund.

I frågan om T.E. i egenskap av befälhavare på båten fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss gör hovrätten följande bedömning.

Av 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009) framgår att det som föreskrivs om den som framför ett fartyg även gäller den som i övrigt på ett sådant fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

Även om utredningen i målet inte visar annat än att det var den sjuårige pojken som höll i båtens ratt anser hovrätten att T.E. - som var båtens ägare och befann sig ombord på båten vid tillfället - hade ett ansvar som befälhavare på sätt åklagaren har påstått. Detta gäller även med beaktande av att motorbåten var en mindre fritidsbåt som i och för sig kunde föras av en person.

I 6 kap.sjölagen anges vilka uppgifter som åligger en befälhavare. Befälhavaren svarar bland annat för att ett fartyg är sjövärdigt. Därutöver ska befälhavaren agera på visst sätt om fartyget råkar i sjönöd eller om befälhavaren anträffar någon som är i sjönöd. En befälhavare kan i och för sig överlämna befälhavarskapet till en annan person ombord på ett fartyg. Men en förutsättning för att befälhavarskapet ska kunna överlämnas till någon annan är att det överlämnas till någon som har möjlighet att ta på sig detta på ett ändamålsenligt sätt. Den omständigheten att T.E. låtit den sjuårige pojken hålla i båtens ratt har inte inneburit att han också har överlämnat befälhavarskapet till pojken. Enligt hovrättens uppfattning kan inte ett sjuårigt barn, oavsett hur van och kompetent denne är att styra en båt, svara för de uppgifter som åligger en befälhavare. I det aktuella fallet har dessutom barnet på grund av imma på vindrutan suttit i T.E:s knä för att kunna se över rutan. Av M.J:s tillförlitliga uppgifter framgår att anledningen till att båten stoppades var att den inte hade fungerande lanternor. M.J. har vidare berättat att han hörde att T.E. vid ett tillfälle sa till pojken att svänga båten, vilket innebär att T.E. i viss mån även instruerat pojken under färden.

Hovrätten finner mot bakgrund av det nu anförda att T.E. i egenskap av befälhavare fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Han hade därvid en alkoholkoncentration i utandningsluften som uppgick till 0,40 milligram per liter. Åtalet är därför styrkt. Gärningen ska rubriceras som sjöfylleri av normalgraden och påföljden bör bestämmas till dagsböter.

Vid bestämmandet av antalet dagsböter har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2012 s. 369 uttalat att från trafiksäkerhetssynpunkt får det typiskt sett anses föreligga en något mindre fara vid onykterhet i sjötrafik än i vägtrafik och att den praxis som utvecklats beträffande rattfylleri inte omedelbart kan tjäna som vägledning vid bestämmandet av straff för sjöfylleri vid samma promillehalter. Med beaktande härav och det slags fartyg som T.E. ansvarade för samt övriga omständigheter kring båtfärden, anser hovrätten att antalet dagsböter i detta mål bör bestämmas till 80.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten T.E. för sjöfylleri enligt 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009) och bestämmer påföljden till dagsböter 80 å 300 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 15 februari 2013.

Mål nr: B 5492-12.

Lagrum: 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009).

Rättsfall: NJA 2012 s. 369.