RH 2013:40
En livsmedelsbutik har blivit utsatt för rån. Efter rånet har butiken under en månads tid anlitat en väktare kvällstid inför stängning. Hovrätten har funnit att kostnaden för bevakningen varit en alltför avlägsen och oväntad skadeverkning av gärningsmannens handlande för att han ska anses skadeståndskyldig för denna kostnad.
Ångermanlands tingsrätt
Butiken S. Livs AB (fortsättningsvis butiken) yrkade, utöver annat, ersättning av gärningsmannen N.H.S. med 14 368 kr jämte ränta för kostnader som butiken haft för extra bevakning i samband med stängning av butiken under en månads tid efter rånet. Grunden för yrkandet var personalens trygghet.
N.H.S. motsatte sig att betala ersättning för bevakningskostnader.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Anita Enocksson och nämndemännen Tom Emanuelz, Samer Lafta och Bo Bergh) anförde i dom den 27 februari 2013 i den nu aktuella frågan följande.
Det yrkade beloppet avser extra bevakning efter rånet med anledning av personalens oro i samband med stängning. Enligt de uppgifter som lämnats var de två första veckorna efter rånet en väktare från ett bevakningsbolag i affären från cirka 18.40 på kvällen till dess affären stängde vid 21-tiden. De nästföljande två veckorna kom en väktare cirka 30 minuter före stängning och var kvar till dess att affären stängts. Enligt butiksinnehavaren var alternativet till att anlita bevakning att inte ha öppet. Bevakningen ersätts inte av försäkringsbolaget. N.H.S. har invänt att arbetet i butiken borde ha kunnat lösas t.ex. genom schemaändringar så att bevakning inte varit nödvändig.
Tingsrätten fann att kostnaden för bevakning uppkommit som en följd av det rån som N.H.S. begått. Butiken hade därför rätt till ersättning för bevakningskostnaderna.
Hovrätten
N.H.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att butikens skadeståndsanspråk skulle ogillas i den del det avser kostnad för väktarbevakning av butikslokalen under kvällstid.
Butiken motsatte sig ändring av tingsrättens dom i skadeståndsdelen.
I denna del anförde butiken följande. Utgångspunkten är att all personal, inklusive butikens ägare, kände sig otrygga efter rånet. Till följd av detta krävde personalen att väktare fanns på plats någon timme i anslutning till att butiken skulle stängas. Det förhållandet att N.H.S. var häktad under en del av den aktuella perioden påverkade inte personalens otrygghetskänsla. Butikens ägare J. S. hade då att välja mellan att stänga butiken kvällstid, vilket skulle ha inneburit en större skada än kostnaden för väktare, eller att arbeta ensam de sista timmarna före stängning. Butikens ägare J. S. var inte direkt utsatt för rånet men arbetade redan heltid under dagtid. Några andra sätt att lösa problemet stod inte till buds. Av detta följer att väktarinsatsen var en direkt och nödvändig konsekvens av N.H.S:s rån. Det föreligger därför adekvat kausalitet mellan N.H.S:s handlande och uppkommen förmögenhetsskada.
N.H.S. anförde följande. Det är inte visat att skadan varit en direkt följd av brottet, att butiken varit förhindrad att lösa situationen på annat sätt eller att butiken utan den extra bevakningen verkligen hade behövt stänga. Dessutom var han häktad under merparten av den tid som butiken anlitat extra bevakning. Kostnaden för bevakningen har således inte uppkommit som en följd av det rån som han begått utan har varit en frivillig försiktighetsåtgärd från butikens sida. Butikens företrädare hade själv kunnat arbeta de få timmar som avsågs kvällstid. Det är inte heller visat att inte någon av de 12 anställda hade accepterat att arbeta kvällstid utan den aktuella extrabevakningen.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Anders Erlman, hovrättsråden Marie Norberg och Rikard Ebbing, referent, samt nämndemännen Alvi Berglund och Ann-Kristin Nilsson) anförde i dom den 19 april 2013 följande.
DOMSKÄL
Frågan i denna del av målet gäller om den skada i form av ökad kostnad för anlitande av bevakning kvällstid inför stängning utgjort en sådan kostnad som N.H.S. är skadeståndsskyldig för.
En grundsats inom skadeståndsrätten är att det ska föreligga adekvat kausalitet (orsaks-samband) mellan en handling och en inträffad skada för att skadestånd ska kunna utgå.
Genom kravet på adekvat kausalitet förhindras att alltför oväntade och avlägsna skadeverkningar ersätts.
I all verksamhet där kontanta medel hanteras föreligger det en abstrakt risk för att verksamheten skulle kunna drabbas av ett brottsligt angrepp. I det aktuella fallet har denna abstrakta risk konkretiserats genom N.H.S:s butiksrån. Visserligen står det helt klart att den utlösande faktorn för att hyra in vaktpersonal under kvällstid var det aktuella rånet och att det alltså har förelegat ett orsakssamband (kausalitet) mellan N.H.S:s skadegörande handling och de kostnader som uppkommit för butiken. Anledningen till att väktarpersonal hyrdes in var emellertid att butikspersonalen, efter att rånrisken konkretiserats, kände rädsla för att rån skulle kunna ske. Denna risk har dock funnits redan innan N.H.S. rånade butiken. Av J. S:s uppgifter framgår att endast två av de anställda varit närvarande i butiken då rånet inträffade. Det kan därför inte anses rimligt att N.H.S., på grund av sitt agerande, ska bära de kostnader som butiken har haft för att skydda sig mot eventuella framtida rån. Även om det visserligen har funnits ett orsakssamband mellan butiksrånet och de aktuella kostnaderna har dessa kostnader alltså enligt hovrättens mening varit en alltför oväntad och avlägsen skadeverkning av N.H.S:s handlande för att han ska vara ersättningsskyldig för dem. Det föreligger således inte adekvat kausalitet mellan N.H.S:s handlande och butikens kostnad för anlitande av väktare.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom i skadeståndsdelen på så sätt att hovrätten sätter ned det skadestånd N.H.S. ska utge till butiken med 14 368 kr.
Hovrättens dom meddelad: den 19 april 2013.
Mål nr: B 302-13.
Lagrum: 3 kap. 2 § skadeståndslagen(1972:207).