RH 2013:52

Åklagaren yrkade ansvar för F.H. för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningspåstående. F.H. har den 22 september 2012 i samband med införsel från Danmark till Sverige via Helsingborg av 319 kg cannabisharts och 76 kg cannabis, som allt är narkotika och som omfattas av förbud mot eller särskilt villkor för införsel, uppsåtligen brutit mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla narkotikan till tullbehandling.

Härvid har han transporterat narkotikan i kartonger som legat dolda i utvändiga utrymmen i den i Nederländerna registrerade trailern OH-04-DL, som var kopplad till den i Nederländerna registrerade dragbilen BX-XF-76.

Brottet är grovt med hänsyn till att det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Tingsrätten (tf. rådmannen Joakim Hugoson samt nämndemännen Lennart Arvell, Britt Kjellgren och Marie Jansson) dömde i dom den 20 juni2013 F.H. för grov narkotikasmuggling till fängelse i fem år sex månader och utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit före den 20 juni 2028.

I sina domskäl fann tingsrätten under rubriken Skuldfrågan att F.H. uppsåtligen hade smugglat narkotikan till Sverige, att åtalet var styrkt samt att brottet var att bedöma som grovt med hänsyn till att det hade avsett en särskilt stor mängd narkotika. Tingsrätten uttalade under rubriken

Påföljd m.m.

Minimistraffet för grov narkotikasmuggling är fängelse två år. Med hänsyn tillbrottets straffvärde och art kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.När det gäller fängelsestraffets längd har Högsta domstolen i flera rättsfall under senare år behandlat bl.a. frågan om betydelsen av sort och mängd vid straffvärdebedömningen av narkotikabrott. HD har uttalat att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. I fråga om cannabis har HD uttalat att mängden, om det inte rör sig om alldeles extrema fall, inte i sig bör kunna föranleda ett så strängt straff som fängelse fem år (NJA 2012 s. 535). I det fall HD hade att bedöma var mängden drygt 67 kg cannabis.

I förevarande fall är den mängd narkotika som F.H. smugglade till Sverige avsevärt mycket större än vad HD hade att pröva i nämnda rättsfall. Mot bakgrund av omständigheterna måste F.H. ha förstått att han som kurir medverkade i en väl organiserad smuggling av narkotika. Det har framkommit att F.H. hade omfattande kontakter med uppdragsgivarna i tiden både före den aktuella transporten och under resvägen till Sverige. Hans ställning som kurir var helt central för att narkotikan skulle kunna införas till Sverige. Annat har inte framkommit än att han utförde uppdraget för att tjäna pengar; han är inte själv missbrukare av narkotika. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten att straffvärdet motsvarar fängelse fem år och sex månader.

F.H. saknar anknytning till Sverige. Det brott han nu döms för är så allvarligt och utgör ett sådant verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse att han inte bör få stanna kvar i Sverige. Han utvisas därför med stöd av 8 kap. 8 § andra stycket 2 utlänningslagen. Återreseförbudets längd bestäms till 15 år.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet. F.H. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, sätta ned fängelsestraffets längd och tiden för återreseförbudet.