RH 2013:74

Gärningspåstående: E har innehaft en automatkarbin (AK3) och 1 k-pist utan att ha rätt till det. Det hände den 13 maj 2013 i Umeå. - Brottet bör bedömas som grovt eftersom innehavet har avsett flera vapen av särskilt farlig beskaffenhet och då vapnen innehafts under sådana omständigheter att de kunde befaras komma till brottslig användning. - E begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten: E har uppgett att han lånat automatkarbinen och k-pisten i skyddssyfte sedan han i januari 2013 blivit beskjuten i sin bostad av okänd person. Han känner alltjämt att det föreligger ett hot gentemot honom men inte längre av den svårhetsgraden att han behöver beväpna sig.

Tingsrätten gör följande bedömning.

E har uppgett att han innehaft de aktuella vapnen i skyddssyfte. Han har uppgett att polisen tvivlat på att han blivit utsatt för beskjutning och när polisen begärt att han skulle berätta mer om sin hotbild, vilket han inte kunnat, har han inte erbjudits personskydd. Det kan noteras att även om han alltjämt upplever sin tillvaro som otrygg anser han att han inte längre behöver beväpna sig. Tingsrätten bedömer, med utgångspunkt i E:s egen berättelse, att han inte befunnit sig i en sådan akut situation att han kan åberopa nöd eller nödvärn för att ha innehaft vapen vid aktuellt tillfälle. Vad som också talar för att han inte upplevt befinna sig i en nöd- eller nödvärnssituation är att han förvarat vapnen svåråtkomliga. Automatkarbinen har varit funktionsduglig men saknat ammunition. K-pisten har också varit funktionsduglig men vid provskjutning visat sig lida av vissa brister och till vapnet har ammunition funnits. Vapnen har, som åklagaren påstått, varit av särskilt farlig beskaffenhet. Det kan även befaras att vapnen kunnat komma till brottslig användning. Vapenbrottet ska därför bedömas som grovt. Påföljden bestäms till fängelse 1 år.

Hovrätten: E har även i hovrätten gjort gällande att han innehaft vapnen i skyddssyfte. Även om vapnen varit lättillgängliga på sätt som M gjort gällande, bedömer hovrätten att han vid tidpunkten för gärningen inte befunnit sig i en nöd- eller nödvärnssituation. I och med detta är det klarlagt att det saknats rättfärdigande omständigheter för E:s olovliga innehav av vapnen. Utifrån vad han själv har berättat drar hovrätten slutsatsen att han förstått att han vid gärningstidpunkten inte befunnit sig i en nöd- eller nödvärnssituation. Därmed är det utrett att han begått gärningen uppsåtligen. E har således gjort sig skyldig till vapenbrott.

Vapenbrottet ska - enligt hovrättens mening - bedömas som grovt eftersom E innehaft militära automatvapen. Av samma skäl bedömer hovrätten att straffvärdet för brottet inte understiger fängelse 1 år, även med beaktande av att kulsprutepistolens funktionsduglighet vid provskjutning visat sig lida av vissa brister och att E saknat ammunition till automatkarbinen.

Brottets straffvärde och art medför att det saknas förutsättningar att välja annan påföljd än fängelse. Hovrätten delar således - allt sammantaget - tingsrättens bedömning i såväl skuld- som påföljdsdelen, varför tingsrättens dom bör fastställas.