RH 2013:77

Gärningspåstående: A har under tiden den 21-24 februari 2013 i Trelleborg uppsåtligen och utan att ha rätt till det innehaft och i ett olåst källarförråd i ett flerbostadshus förvarat ett skjutvapen och diverse ammunition, nämligen ett avsågat hagelgevär kaliber 12, 75 skarpa hagelpatroner kaliber 12 och 113 skarpa kulpatroner av olika kaliber. - A har den 24 februari 2013 i Trelleborg uppsåtligen dels utan att ha rätt till det innehaft ifrågavarande skjutvapen i en personbil på olika gator och vägar, dels till medtilltalade B överlåtit vapnet jämte 13 därtill hörande skarpa hagelpatroner trots att B inte haft rätt att inneha vare sig vapnet eller ammunitionen. Som vapnet varit av särskilt farlig beskaffenhet och innehafts i ett fordon på allmän plats är brottet att bedöma som grovt. - Sedan B den 24 februari 2013 i Trelleborg från medtilltalade A förvärvat ifrågavarande skjutvapen jämte 13 därtill hörande skarpa hagelpatroner har han samma dag i Trelleborg uppsåtligen och utan att ha rätt till det innehaft vapnet och ammunitionen i en personbil på olika gator och vägar. Som vapnet varit av särskilt farlig beskaffenhet och innehafts i ett fordon på allmän plats är brottet att bedöma som grovt.

Tingsrätten: A och B har erkänt gärningarna. Genom erkännandena och övrig utredning är gärningspåståendet styrkt.

Det aktuella vapnet är ett hagelgevär som manipulerats på så sätt att dess kolv och pipor sågats av. Ett sådant vapen har stor eldkraft på nära håll och är mycket farligt. Det saknar helt lagligt användningsområde. Vapnet är av sådan särskilt farlig beskaffenhet som avses i 9 kap. 1 § andra stycket 2 vapenlagen. Vapnets farlighet kvalificerar ensamt brottet som grovt. Både A och B har dessutom innehaft vapnet i fordon på allmän plats, vilket också i sig är tillräckligt för att bedöma brottet som grovt.

Gärningarna som avser olaga innehav och överlåtelse av ammunition bör bedömas på sätt åklagaren gjort gällande. A ska alltså dömas för olaga innehav av 75 skarpa hagelpatroner och 113 skarpa kulpatroner samt överlåtelse av 13 skarpa hagelpatroner. B ska dömas för olaga innehav av 13 skarpa hagelpatroner.

Straffskalan för grovt vapenbrott är fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Den 1 juli 2012 trädde ändringar i kraft i vapenlagen, bl.a. förtydligades reglerna om grovt vapenbrott. I propositionen i lagstiftningsärendet noterade regeringen (prop. 2011/12:109 s. 19) att det i rättspraxis fanns en stor likformighet när det gällde straffvärdebedömningen för grova vapenbrott trots att de närmare omständigheterna vid ett sådant brott kan skifta, ibland avsevärt. Regeringen anmärkte att det var otillfredsställande att omständigheter som rör det enskilda brottet i många fall inte får något, eller endast begränsat, genomslag vid straffvärdebedömningen. Enligt regeringen borde straffvärdet för grova vapenbrott i större utsträckning bedömas på ett mer nyanserat sätt, med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Särskild vikt borde enligt regeringen läggas vid de försvårande omständigheter som numera anges i bestämmelsen.

Som framgått i rubriceringsfrågan har flera av de omständigheter som ska beaktas särskilt vid bedömande av om brottet är grovt förelegat samtidigt. Det medför att straffvärdet bör anses ligga över den nedersta delen av straffskalan.

Vid bedömningen av straffvärdet för det grova vapenbrottet verkar i försvårande riktning att A, förutom att inneha vapnet i personbilen, också innehaft vapnet under några dagar i ett olåst förråd. I samma riktning talar det förhållandet att hans befattning innefattat två förfaranden som utgör vapenbrott, nämligen både olaga innehav och olaga överlåtelse. Med hänsyn till vapnets karaktär och de former under vilka vapnet hanterats har det funnits en uppenbar fara för att vapnet skulle komma till brottslig användning. Mot denna bakgrund har det grova vapenbrottet ett straffvärde som med råge överskrider straffminimum. Till detta kommer övrig brottslighet som A ska dömas för, nämligen olaga innehav och olaga överlåtelse av ammunition samt ringa narkotikabrott. Tingsrätten bedömer att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse 10 månader.

På grund av vapenbrottets art i förening med brottslighetens samlade straffvärde är det uteslutet att döma A till annan påföljd än fängelse.

A har begått nu aktuella brott kort tid efter det att prövotiden för villkorlig frigivning gått ut. Han har dessutom tidigare dömts för vapenbrott. Eftersom A:s återfall i brott inte kan beaktas varken genom påföljdsval eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, bör återfallet beaktas i skärpande riktning vid straffmätningen. Fängelsestraffets längd bör med beaktande av återfallet bestämmas till ett år.

Annat är inte visat än att B förvärvat och innehaft vapnet med tillhörande ammunition i syfte att överlåta egendomen vidare. B:s befattning med vapnet och ammunitionen har jämfört med A:s hantering varit aningen mer begränsad. Den gärning B ska dömas för har mot denna bakgrund något lägre straffvärde än det grova vapenbrott A gjort sig skyldig till. Till detta kommer straffvärdet av brottet mot utlänningslagen. Tingsrätten bedömer att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse drygt 9 månader.

På grund av vapenbrottets art i förening med brottslighetens samlade straffvärde kan det inte komma i fråga att döma B till annan påföljd än fängelse.

B har dömts för vapenrelaterad brottslighet tidigare och har nu återfallit i brott kort tid efter det att prövotiden för villkorlig frigivning gått ut. Han har också återfallit i brott mot utlänningslagen. Eftersom B:s återfall i brott inte kan beaktas varken genom påföljdsval eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, bör återfallet beaktas i skärpande riktning vid straffmätningen. Fängelsestraffets längd bör mot denna bakgrund bestämmas till ett år.

Hovrätten (sedan A överklagat endast i fråga om påföljd): I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom ska A dömas för grovt vapenbrott, två fall av brott mot vapenlagen och narkotikabrott, ringa brott.

Hovrätten har i allt väsentligt tagit del av samma utredning som tingsrätten. Den prövning som hovrätten har gjort av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.