RH 2014:17

En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.

Ångermanlands tingsrätt

Åklagaren åtalade H.J. för grov stöld med följande gärningsbeskrivning:

H.J. har under perioden 5 december 2012 till den 4 februari 2013, på sin arbetsplats i Skärvsta vårdcentral på Lasarettsgatan i Sollefteå, vid i vart fall tre separata tillfällen olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit sammanlagt fyra ampuller vardera innehållande en ml morfin, som är narkotika. I vart fall har H.J. tillgripit ampullernas innehåll. Tillgreppet har inneburit skada för Västernorrlands läns landsting.

Brotten är att bedöma som grova eftersom tillgreppen avsett narkotiskt preparat som H.J. beretts tillträde till genom sin anställning som sjuksköterska på vårdcentralen.

H.J. erkände att hon vid två tillfällen tagit en ampull med morfin men förnekade ansvar för grov stöld.

Tingsrätten (hovrättsassessorn Christina Svedberg samt nämndemännen Anders Kvarnström, Åke Martinell och Siw Bylin) fann i dom den 28 augusti 2013 att åtalet mot H.J. var styrkt i fråga om två tillgrepp av ampuller morfin samt att det förhållandet att tillgreppen avsett narkotikaklassade preparat och att H.J. missbrukat det förtroende hon haft genom sin anställning på vårdcentralen medförde att stölderna skulle bedömas som grova. Därefter anförde tingsrätten följande.

Påföljd

H.J. är tidigare straffad för grov stöld men den gärningen ligger så lång tid tillbaka i tiden att de nu aktuella gärningarna inte ska beaktas som ett återfall. Frivården har bedömt att H.J. har ett övervakningsbehov och att den lämpligaste påföljden för henne vore en skyddstillsyn i förening med föreskrift att lämna drogtester.

Grov stöld har ett minimistraff om sex månader. Straffvärdet för den aktuella brottsligheten ligger strax däröver och är således inte så högt att det ensamt talar för fängelse som påföljd och grov stöld är inte ett brott av sådan art att det finns skäl för fängelse. Tingsrätten instämmer i frivårdens bedömning och anser att skyddstillsyn med den föreslagna föreskriften synes vara den lämpligaste påföljden för H.J. På grund av att grov stöld inte är ett artbrott saknas skäl att förena skyddstillsynen med samhällstjänst.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde H.J. för grov stöld till skyddstillsyn med föreskrift om att H.J. ska lämna drogtester för att påvisa drogfrihet när frivården finner behövligt.

Hovrätten

H.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade att gärningen skulle bedömas som stöld av normalgraden och påföljden bestämmas till villkorlig dom och böter.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson, Marie Norberg, referent, och tf. hovrättsassessorn Anders Lundmark samt nämndemännen Eva Olsson och Christina Midunger Frisk) anförde i dom den 5 februari 2014 följande.

DOMSKÄL

Genom tingsrättens bedömning i skuldfrågan, vilken H.J. inte har invänt emot, har hon fällts till ansvar för stöld vid två tillfällen. Tillgreppen avsåg två ampuller innehållande en ml morfin vardera och skedde från ett läkemedelsförråd på H.J:s arbetsplats. Den fråga hovrätten har att ta ställning till är om tillgreppen ska bedömas som grov stöld eller som stöld av normalgraden.

Rubricering

Åklagaren har gjort gällande att stölderna ska bedömas som grova dels eftersom de avsett narkotiska preparat och det finns ett starkt samhällsintresse att narkotika inte kommer i obehöriga händer och sprids okontrollerat i samhället och dels för att H.J. har missbrukat det särskilda förtroende hon haft som ansvarig för läkemedelsförrådet.

Hovrätten anser att samtliga omständigheter ska beaktas och att en helhetsbedömning ska göras. Det är en förhållandevis liten mängd morfin som tillgripits. Ingenting tyder på att de tillgripna ampullerna varit avsedda för spridning till annan. Den tillgripna egendomens ekonomiska värde kan antas vara mycket lågt, i vart fall från arbetsgivarens synvinkel sett. De skäl som åklagaren anfört till stöd för att brotten bör rubriceras som grova medför att det finns anledning att se med allvar på tillgreppen. Även om hovrätten delar uppfattningen att brotten är allvarliga finns det enligt hovrättens uppfattning inget så tungt vägande skäl att de ska bedömas som grova brott, även med hänsyn tagen till att de avsett narkotika och gjorts av en ansvarig sjuksköterska. Brotten ska i stället bedömas som stöld av normalgraden.

Påföljd

Hovrätten bedömer att brottslighetens straffvärde uppgår till fyra månaders fängelse.

Av uppgifter om H.J:s nuvarande förhållanden framgår bl.a. att hon har en tillfällig anställning som vårdlärare samt att hon till följd av stölderna riskerar att få sin legitimation indragen och har fått besked att Socialstyrelsen avvaktar hovrättens dom innan de tar ställning i frågan.

Varken brottens art eller straffvärde talar för fängelse och det är heller inte fråga om en återfallssituation som ska påverka valet av påföljd. Det finns inte tillräckliga skäl för att anta att det föreligger någon risk för återfall. Hovrätten finner därför att påföljden kan bestämmas till villkorlig dom, som ska förenas med ett bötesstraff. I 29 kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken finns en bestämmelse som anger att domstolen vid straffmätningen som förmildrande omständighet ska beakta om den tilltalade till följd av brottet drabbats av eller om det finns grundad anledning att anta att han eller hon drabbas av avskedande eller uppsägning från anställning eller av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning. Eftersom det finns anledning att anta att H.J. kommer att förlora sin sjuksköterskelegitimation ska antalet dagsböter begränsas till 30.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten rubricerar gärningarna enligt 8 kap. 1 § brottsbalken som stöld och bestämmer påföljden till villkorlig dom och 30 dagsböter å 100 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 5 februari 2014.

Mål nr: B 1053-13.

Lagrum: 8 kap. 1 § och 4 § samt 29 kap. 5 §brottsbalken.