RH 2014:26
Borgenär, som med konkursförvaltarens medgivande fört talan om återvinning i konkurs, har inte ansetts vara behörig att gå i svaromål när en återvinningsgäldenär framställer krav på motprestationsvillkor.
Södertälje tingsrätt
Å.J. väckte vid tingsrätten talan mot J.L. om återvinning i konkurs av fastigheten V. i Nykvarns kommun. Talan väcktes efter det att konkursförvaltaren i L.A:s konkursbo lämnat Å.J. medgivande att föra återvinningstalan avseende den aktuella fastigheten. J.L. bestred käromålet och yrkade för egen del att han - om fastigheten skulle återbäras till konkursboet - skulle tillgodoräknas det belopp han erlagt vid förvärvet av fastigheten samt erhålla ersättning för nödvändiga och nyttiga kostnader som han lagt ned på denna.
Tingsrätten lämnade Å.J:s talan utan bifall.
Hovrätten
Å.J. överklagade domen och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten.
J.L. motsatte sig ändring av tingsrättens dom och vidhöll sina yrkanden om att i händelse av återvinning tillgodoräknas det belopp han erlagt vid förvärvet av fastigheten samt kostnader som han lagt ned på denna.
Hovrätten väckte under målets handläggning frågan om J.L:s yrkanden mot Å.J. kunde prövas i målet.
J.L. yttrade sig och anförde bl.a. att han ansåg att yrkandena kunde prövas i målet i den ordning som skett. Enligt J.L. var de yrkanden han framställt i målet inte självständiga. De skulle aktualisera först om återvinningsyrkandet vann bifall och skulle då inte kunna resultera i en exekutionstitel.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Hans Cappelen-Smith och Joakim Zetterstedt, referent, samt tf. hovrättsassessorn Daniel Brunson) anförde i beslut den 11 mars 2014 följande.
SKÄL
Å.J. har som borgenär i L.A:s konkursbo fört talan mot J.L. om återvinning till konkursboet av den ovan nämnda fastigheten. J.L. har bestritt återvinningstalan och för egen del yrkat att, om käromålet bifalls, det belopp om 2 366 022 kr som han har erlagt för förvärvet av fastigheten samt nödvändiga och nyttiga kostnader som han lagt ned på fastigheten, bl.a. för lagfart, ska tillgodoräknas honom. J.L:s yrkanden har framställts i målet mot Å.J. och utan att stämning utfärdats i den delen (se bl.a. NJA 1998 s. 728). Å.J. har medgett att J.L. vid återvinning ska ha rätt att tillgodogöra sig 28 658 kr, utgörande kostnad för lagfart, men har i övrigt bestritt yrkandet. L.A:s konkursbo är inte part i målet.
Frågan är om J.L. kan framställa de nu angivna yrkandena i målet.
Enligt 4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen (1987:672) har en borgenär rätt att begära återvinning genom att väcka talan vid domstol, om inte förvaltaren vill påkalla återvinning eller ingå förlikning i saken. I ett sådant mål är borgenären i processuellt hänseende att betrakta som part och inte som ställföreträdare för konkursboet (se bl.a. Gösta Walin, Materiell konkursrätt, 2:a uppl., 1987, s. 256). Om talan bifalls tillfaller den egendom som är föremål för återvinningstalan konkursboet (NJA 1976 s. 627). En borgenär som ensam för talan om återvinning svarar själv för rättegångskostnaden, men har rätt att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som kommit boet tillgodo genom rättegången (4 kap. 20 § andra stycket konkurslagen).
Lagtexten och dess förarbeten ger inte stöd för slutsatsen att en borgenärs rätt att föra talan om återvinning även innefattar rätt att svara för konkursboets räkning när en konkursgäldenär framställer krav på motprestationsvillkor. En sådan ordning skulle - om den gällde - avvika från allmänna processrättsliga principer i det att den gav en part möjlighet att ådra någon som inte är part i processen kostnader eller åtaganden. En sådan ordning skulle även kunna innebära att en - möjligen ondtroende - återvinningsborgenär, genom att medge återvinningsgäldenärens yrkanden eller genom att ingå förlikning, ådrog konkursboet kostnader eller åtaganden som inte var förenliga med övriga borgenärsintressen. Enligt hovrätten talar övervägande skäl för att en återvinningsborgenär inte kan gå i svaromål när en återvinningsgäldenär framställer krav på motprestationsvillkor (se även Hans Renman, Återvinning enligt 4 kap.konkurslagen, En process- och insolvensrättslig manual, 2:a uppl., 2013, s. 224).
Det anförda leder till att J.L. inte har kunnat framställa sina krav i målet mot Å.J., som inte heller varit behörig att gå i svaromål för konkursboets räkning. J.L:s yrkanden i målet ska därför avvisas.
SLUT
J.L:s yrkanden avvisas.
Hovrättens beslut meddelat: den 11 mars 2014.
Mål nr: T 6689-13.
Lagrum: 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen (1987:672).
Rättsfall: NJA 1976 s. 627; NJA 1998 s. 728.
Litteratur: Gösta Walin, Materiell konkursrätt, 2:a uppl., 1987, s. 256; Hans Renman, Återvinning enligt 4 kap.konkurslagen, En process- och insolvensrättslig manual, 2:a uppl., 2013, s. 224.