RH 2014:32

Fråga om uppsåtsbedömning i åtal för våldtäkt när den tilltalade invänt att han befunnit sig i ett sovande tillstånd när han genomförde samlaget. Invändningen har inte ansetts så orimlig att den kunnat lämnas utan avseende och inte heller har motbevisats av åklagaren.

Östersunds tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot M.Ö.H. för våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivning.

M.Ö.H. har fört in sin penis och sina fingrar i målsägandens slida samt tryckt sitt underliv mot hennes stjärt genom att otillbörligt utnyttja att målsäganden på grund av sömn befann sig i en särskilt utsatt situation. Det hände den 2 april 2014 i Östersunds kommun. Den sexuella handlingen är jämförlig med samlag. M.Ö.H. begick gärningen med uppsåt.

M.Ö.H. förnekade brott under invändning att han på grund av sömn saknade uppsåt till sitt handlande.

Tingsrätten (lagmannen Göran Ingebrand samt nämndemännen Martin Axelsson, Lillemor Rydow och Torsten Jonsson) anförde - såvitt nu är av intresse - i dom den 12 juni 2014 följande.

Bakgrund

Målsäganden och M.Ö.H. kände varandra sedan de haft kontakt på olika chatforum under en tid. De hade dock aldrig träffats. Den aktuella kvällen föreslog M.Ö.H. att de skulle ses. Målsäganden svarade att det berodde på hur länge hon var upptagen med annat men att hon skulle ge besked under kvällen. Sedan hon kommit hem skrev hon till M.Ö.H. att han kunde komma hem till henne, vilket han gjorde vid 21.30-tiden.

De satt i soffan och såg på film på TV. Eftersom M.Ö.H. arbetade på Frösön föreslog han att han skulle sova över hos målsäganden. De gick och la sig i samma säng vid 23-tiden. De hade var sitt täcke. Enligt vad båda har uppgett hade de ingen fysisk kontakt med varandra och det förekom inga sexuella anspelningar.

Efter den händelse som är aktuell i målet gick målsäganden ut på balkongen och tog kontakt med J.S. via Facebook och berättade vad som hänt. Det var han som anmälde händelsen till polisen. Målsäganden hade också kontakt med K.N. via ett chatforum innan polisen kom till lägenheten. När målsäganden var på balkongen kom M.Ö.H. ut och frågade var målsäganden var och om hon skulle komma in igen.

Målsäganden fick sedan följa med till sjukhuset där prover togs som ligger till grund för de olika utlåtanden som åberopats i målet. M.Ö.H. greps av polisen men släpptes för att sedan anhållas och häktas den 29-30 april.

Skuldfrågan

Vad har hänt?

Målsäganden har lämnat en mycket klar och detaljerad berättelse om vad hon upplevde hände under natten. Hennes berättelse får stöd av den tekniska bevisningen i form av utlåtanden från SKL. Vad hon har berättat får också stöd av den chatkonversation som J.S. och K.N. har berättat om och som också finns utskriven i förundersökningen. Av denna framgår att hon berättat på ungefär samma sätt för dem som hon sedan berättat under polisförhör och vid rättegången.

Hennes uppgifter får stöd av den tekniska bevisningen på det sättet att de framgår av yttranden från SKL och förhör med B.K. att det funnits sådan mängd sperma längst bak i slidan att den sannolikt kommit dit på annat sätt än att någon stoppat in fingrar i slidan.

Mot de uppgifter målsäganden lämnat finns egentligen inget annat tänkbart händelseförlopp genom att M.Ö.H. sagt sig inte minnas vad som hänt.

Tingsrätten finner därför utrett att M.Ö.H. handlat på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen, dvs. fört in sina fingrar och sin penis i målsägandens slida och tryckt sitt underliv mot hennes stjärt. Det är också klarlagt att målsäganden sov när detta hände och att hon därför befann sig i en sådan utsatt situation som omnämns i 6 kap. 1 § 2 st. brottsbalken.

Har M.Ö.H. haft uppsåt till gärningen?

Frågan i målet är därefter om M.Ö.H. haft uppsåt till gärningen. Själv har han hävdat att han inte minns något av gärningen och att han tror att han handlade i sömnen. Den inställningen har han haft sedan han hördes första gången.

I denna del har förhör hållits med J.H. som är professor i psykiatri och specialiserad inom området sömnstörningar. Han har bl.a. berättat att det rent teoretiskt är möjligt att genomföra sexuella handlingar i sömnen och även om det är sällsynt finns det inom forskningen uppgifter om att det förekommer. Vid en bedömning om en viss sexuell handling har skett i sömnen ser man mycket på om personen visat ett sömngångarbeteende tidigare.

Av vad som framkommit vid förhör under förundersökningen som J.H. först fick del av fanns enligt honom inget som dokumenterade att M.Ö.H. någonsin lidit av ett sådant beteende tidigare. Inte heller i övrigt förelåg några särskilda riskfaktorer enligt J.H:s bedömning.

Senare under förundersökningen framkom att en tidigare flickvän berättat om ett tillfälle då M.Ö.H. påbörjat ett samlag med henne i samband med att de sov och enligt henne gjorde han det i sömnen. Enligt J.H. är det dock svårt att dra några direkta slutsatser av ett enda tillfälle. Flickvännen har berättat om detta även vid huvudförhandlingen och det finns ingen orsak att tro att hon har hittat på den uppgiften. Samtidigt är det märkligt att M.Ö.H. själv inte kunnat erinra sig denna händelse när han fått frågan vid flera tillfällen under förundersökningen.

Fråga om samlag under sömn har prövats i ett mål i Hovrätten för Övre Norrland, B 564-12, där dom meddelades den 26 oktober 2012. Den person som var åtalad i det målet frikändes eftersom det inte kunde anses visat att han hade uppsåt till gärningen eftersom den tilltalades invändning om att han handlat i ett sömntillstånd inte kunde anses motbevisad. I det målet förelåg dock en omfattande utredning om att den åtalade hade uppvisat sömngångarbeteende vid flera olika tillfällen tidigare och det förelåg också ett antal riskfaktorer som att han sovit lite och var påverkad av alkohol.

Vad som enligt tingsrätten talar mot att det skulle vara fråga om ett sömngångarbeteende från M.Ö.H:s sida är att målsäganden berättat om hur M.Ö.H. kom ut efter henne på balkongen och att de hade vad som närmast kan liknas vid en dialog t.ex. om varför hon befann sig där och om hon inte skulle komma tillbaka. Enligt J.H. kan den som agerar i sömnen visserligen svara ja och nej på frågor och följa anvisningar men knappast föra något resonemang. Enligt M.Ö.H. minns han inte heller något av detta samtal eller att han skulle ha varit ute på balkongen.

Det är också klarlagt att M.Ö.H. måste ha använt viss kraft för att ta av målsäganden trosorna eftersom hon uppgett att dessa var nedhasade till knäna när hon vaknade.

För att en invändning om att ett beteende av det här slaget skett i sömnen ska beaktas och leda till slutsatsen att uppsåt inte är bevisat krävs enligt tingsrättens mening att skäl av viss styrka talar för att det verkligen förhåller sig så. Framför allt måste en sådan alternativ hypotes ha ett konkret och rimligt stöd i den utredning som finns i målet. Vad som framkommit i detta mål utgör enligt tingsrättens mening inte ett sådant stöd för att M.Ö.H. handlade i sömnen och därför saknade uppsåt. Han ska därför dömas för våldtäkt enligt åklagarens gärningsbeskrivning.

Påföljd

Gärningen har ett sådant straffvärde och är av sådan art att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Tingsrätten bestämmer fängelsestraffet till två år, vilket är minimistraffet för våldtäkt.

M.Ö.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet och målsägandens skadeståndstalan skulle ogillas.

Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Som tillkommande bevisning i hovrätten hördes, på M.Ö.H:s begäran, hans mor, hans moster, polisassistenten M.N. samt överläkaren och sömnforskaren L.L. Åklagaren åberopade journalhandlingar och medicinförteckning beträffande M.Ö.H. Tilläggsförhör hölls också med M.Ö.H.

Hovrätten (hovrättslagmannen Anders Erlman, hovrättsrådet Marie Norberg, referent, samt adjungerade ledamoten f.d. hovrättsrådet Gösta Grefberg samt nämndemännen Alvi Berglund och Elisabeth Swedman) anförde - såvitt här är av intresse - i dom den 8 september 2014 följande.

DOMSKÄL

På samma sätt som tingsrätten finner hovrätten genom utredningen klarlagt att M.Ö.H. utfört den sexuella handling, jämförlig med samlag, som anges i åklagarens gärningsbeskrivning och att detta skedde medan målsäganden sov. Om han har handlat medvetet har han därmed utnyttjat att hon - genom att hon sov - befunnit sig i en särskilt utsatt situation och ska i så fall dömas för våldtäkt. Om däremot även M.Ö.H. vid tillfället befunnit sig i ett sömntillstånd har han inte varit medveten om sitt handlande och ska då gå fri från ansvar på grund av bristande uppsåt.

Avgörande för bedömningen av skuldfrågan blir därför om det kan vara så som M.Ö.H. uppgett alltsedan utredningens början, dvs. att han helt och hållet saknar minne från händelserna på natten och att han vaknat först på morgonen när polisen kom och väckte honom. För att komma till en sådan slutsats krävs inte full bevisning utan det räcker med att invändningen mot bakgrund av utredningen i målet inte framstå som så orimlig att den kan lämnas utan avseende och att den inte heller motbevisas.

När det gäller händelseförloppet under natten finns det endast målsägandens uppgifter att utgå från. Hon har härvid berättat följande. Före sänggåendet satt hon och M.Ö.H. i en soffa och tittade på en TV-film. Han lade då huvudet i hennes ena lår med en kudde emellan. Sedan gick de för att sova i hennes säng, med en bredd av 120 cm. Hon hade då trosor och linne på sig och de låg med varsitt täcke. Först småpratade de i ca 10 minuter och därefter somnade hon liggandes på rygg. Senare under natten vaknade hon, liggandes på mage, av att hon kände ett par av hans fingrar röra sig in och ut i underlivspartiet intill mellangården och anus. Därefter tog han tag i hennes vänstra axel och vred runt henne så att hon kom att ligga på sin högra sida och hon fick då en puss på axeln. Hon kände vad hon antog vara hans ollon tryckas mot hennes stjärt. Hans förehavanden pågick i 10-15 minuter och hon vågade inte säga något utan låg hela tiden tyst och stilla tills han slutade och vände på sig. Hennes trosor var neddragna. När han inte längre rörde på sig lämnade hon sängen och drog upp trosorna, som kändes blöta baktill. När hon sedan befann sig på balkongen kom M.Ö.H. dit och frågade om hon kunde komma in igen och påpekade att sängen var tom. Hon svarade att hon skulle röka en cigarett. Efter ett tag återvände hon till sängen, där M.Ö.H. låg och sov, och hon virade då in sig i sitt eget täcke. Han sov fortfarande när polisen kom till lägenheten.

L.L. har förklarat att sexsomni, som hör till ett förhållandevis nytt forskningsområde, vanligen kännetecknas av att den sexuella aktivitetet, som kan innefatta penetrerande samlag, börjar under djup sömn och sedan kan fortsätta i efterföljande sömncykler och pågå under en inte oansenlig tidsrymd. Aktiviteten kan triggas igång av förväntningar som följt med in i sömnen. Hon har vidare berättat att det är möjligt att ha perioder av uppemot tre minuters vakenhet utan att därefter ha något minne av vakenhetsperioden. L.L. har redogjort för olika riskfaktorer som kan sättas i samband med sexsomni. I den information som presenterats i målet beträffande M.Ö.H. har hon dock inte funnit någon faktor som specifikt talar för sexsomni men ändå nämnt att det kan vara fråga om ett ärftligt beteende som kan spåras till släktningar i vuxen ålder. Enligt L.L. är det möjligt att han utfört den påstådda handlingen i sömnen.

M.Ö.H:s tidigare sambo har i sitt vittnesmål vid tingsrätten berättat om ett tillfälle när hon sov tillsammans med M.Ö.H. och väcktes av att han försökte genomföra ett samlag med henne. Han ska då ha agerat förvirrat, frågat vad som hänt och börjat gråta. M.Ö.H:s mor har i hovrätten vittnat om att sömngångarbeteende och andra sömnstörningar förekommit i hennes familj och att M.Ö.H. drabbas av sömnproblem när han mår dåligt. En moster till M.Ö.H. har berättat om egna sömnstörningar och om svåra sömnproblem hos M.Ö.H. vid psykiska påfrestningar. M.N., som deltog vid polisingripandet, har uppgett att han väckte M.Ö.H., som vaknade upp efter en stund och sedan uppträdde osedvanligt lugnt.

När det först gäller det händelseförlopp som målsäganden beskriver konstaterar hovrätten att hon vaknat först efter det att själva samlaget genomförts och därför inte kunnat återge några närmare detaljer om detta. Det finns inte heller i övrigt något i hennes redogörelse för M.Ö.H:s beteende som klargör om han var medveten om sitt handlande eller inte. Hans besök på balkongen, som han själv säger att han inte minns, kan mycket väl ha rymts inom den korta tid om tre minuter som L.L. angett som möjlig för en kvardröjande omedvetenhet, och det är också tveksamt om han då kan sägas ha fört ett resonemang med målsäganden. Det som framkommit om händelseförloppet genom målsägandens berättelse ger alltså inga säkra belägg för att M.Ö.H. varit medveten om sitt agerande.

Även om det i sig kan förefalla märkligt att man skulle kunna genomföra ett fullbordat samlag i sömnen på sätt som skett i detta fall är det ändå tänkbart enligt såväl L.L:s som J.H:s uppfattning. L.L. har åtminstone kunnat peka på en möjlig riskfaktor för ett sådant beteende hos M.Ö.H, nämligen ärftligheten. Ett visst stöd för detta har framkommit genom moderns och mosterns vittnesmål.

Vid en samlad bedömning av den utredning som presenterats i målet kommer hovrätten fram till att M.Ö.H:s invändning om att han befunnit sig i ett sovande tillstånd, omedveten om vad som hänt, inte framstår som så orimlig att den kan lämnas utan avseende. Invändningen har inte heller motbevisats av åklagaren. Detta betyder att det inte är visat att M.Ö.H. haft uppsåt till gärningen. Åtalet ska följaktligen ogillas.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet och målsägandens skadeståndstalan samt befriar hovrätten M.Ö.H. från skyldigheten att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond.

Hovrättens dom meddelad: den 8 september 2014.

Mål nr: B 785-14.

Lagrum: 6 kap. 1 § 2 st. och 1 kap. 2 § 1 st.brottsbalken.