RH 2014:61
Fråga om tingsnotarie har ansetts vara behörig att i samband med avskrivning av konkurs besluta om arvodesersättning till förvaltare när frågan om ersättningens storlek varit tvistig.
Stockholms tingsrätt
Advokaten F.H. var förordnad som konkursförvaltare i Human Entreprenad i Uppsala AB:s konkurs. På begäran av F.H. skrev tingsrätten (tingsnotarien Helen Larsson) av konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) och bestämde arvodet till 35 500 kr exklusive mervärdesskatt. Därtill beslutade tingsrätten även om viss kostnadsersättning.
Hovrätten
F.H. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa konkursärendet till tingsrätten. Som grund för yrkandet anförde han att tingsrätten inte varit domför, eftersom tingsrätten bestod av en tingsnotarie.
Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM) yttrade sig.
Hovrätten inhämtade yttrande från tingsrätten i frågan vilka överväganden beträffande domförhet som tingsrätten gjorde i samband med att tingsrätten förordnade en tingsnotarie att i det aktuella konkursärendet avgöra frågan om förvaltarens arvodesanspråk.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Hans Nyman och Monica Björnfot Spaak samt tf. hovrättsassessorn Alexander Nilsson, referent) anförde i beslut den 10 juni 2014 följande.
SKÄL
En tingsnotarie som har tillräcklig kunskap och erfarenhet får enligt 18 § första stycket 5 förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion förordnas att på eget ansvar handlägga konkursärenden enligt konkurslagen. Enligt tredje stycket andra meningen i samma paragraf får dock ett sådant förordnande inte avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.
Frågan om en tingsnotaries behörighet enligt 18 § tredje stycket andra meningen tingsrättsinstruktionen var föremål för prövning i rättsfallet NJA 2011 s. 712. I rättsfallet hade tingsrätten, som bestod av en tingsnotarie, prövat en ansökan om försättande i konkurs, varvid Högsta domstolen uttalade bl.a. följande. Mot bakgrund av att frågan om gäldenären skulle försättas i konkurs var tvistig, att ingen obeståndspresumtion förelåg och att prövningen om gäldenären var på obestånd innefattade en förhållandevis komplicerad bedömning av en motfordran om 406 000 kr som gäldenären påstod sig ha mot borgenären ansågs ärendet ha varit sådant att det inte fick avgöras av en tingsnotarie.
Av tingsrättens yttrande framgår att tingsrätten har som riktlinje att i de fall arvodesanspråket vid s.k. avskrivningskonkurser uppgår till 100 000 kr eller mer är saken aldrig enkel, varför - som hovrätten uppfattat riktlinjen - dessa konkursärenden inte avgörs av en tingsnotarie. Enligt hovrättens mening synes denna riktlinje ha goda skäl för sig. Dock kan det även vid arvodesanspråk understigande 100 000 kr förekomma att saken är av sådant slag att en tingsnotarie enligt 18 § tredje stycket andra meningen tingsrättsinstruktionen inte bör handlägga ärendet.
I nu aktuellt ärende yrkade F.H. att tingsrätten skulle bestämma hans arvode till 48 000 kr exklusive mervärdesskatt. TSM tillstyrkte ett arvode om 32 000 kr exklusive mervärdesskatt och angav utförliga skäl för detta. Som ett led i bedömningen av förvaltarens arvodesanspråk ingår en skälighetsbedömning av arvodet. I sak framstår ärendet som relativt begränsat och de tvistiga frågorna om arvodet har varit avgränsade. Mot den bakgrunden kan ärendet inte anses ha varit omfattande eller svårt eller av någon annan orsak krävt särskild erfarenhet. Överklagandet ska således avslås.
SLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 10 juni 2014.
Mål nr: Ö 1888-14.
Lagrum: 18 § första stycket 5 och tredje stycket förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.
Rättsfall: NJA 2011 s. 712.