NJA 2011 s. 712
Tingsnotarie har ansetts inte vara behörig att i visst fall pröva ansökan om försättande i konkurs.
Södertörns tingsrätt
A.B. ansökte vid Södertörns tingsrätt om att P.T. skulle försättas i konkurs.
P.T. bestred ansökan.
A.B. åberopade till stöd för sin ansökan i huvudsak följande. Hon har en fordran på P.T. som uppgår till 395 218 kr inklusive viss upplupen ränta jämte löpande ränta. Fordran grundar sig på en i dom stadfäst förlikning enligt vilken P.T. förpliktats att till A.B. utge 497 000 kr jämte ränta från och med december 2009 till dess kapitalbeloppet 406 000 kr betalats. Fordran förföll till betalning den 1 maj 2010. Från ursprungsbeloppet om 497 000 kr har kvittning skett mot fordran som P.T. haft på henne med 63 000 kr och 44 000 kr har betalats av P.T. P.T. är på obestånd. Ingen presumtionsregel åberopas som grund för påståendet om obestånd. - P.T. har dessutom två skulder om 27 977 kr respektive 6 297 kr. Båda skulderna har förfallit till betalning. Han äger fastigheten Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69 som är värd 100 000 kr, vilket framgår av värderingsutlåtande. Av beslut från Kronofogden framgår att beslut om löneutmätning upphävts med motiveringen att utrymme saknas. P.T. tjänar endast 10 000 kr i månaden.
P.T. anförde bl.a. följande. Han är inte på obestånd. Domen som ligger till grund för A.B:s fordran vitsordas. Även kontantbeloppet vitsordas. Det bestrids emellertid att A.B. har en civilrättslig fordran på P.T. De övriga två skulderna vitsordas. Det finns inga fler tillgångar än fastigheten Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69. Det görs emellertid gällande att fastigheten är värd 250 000-350 000 kr. Han arbetar och tjänar cirka 20 000 kr i månaden. Han har en motfordran på A.B. uppgående till totalt 796 000 kr. Av beloppet utgör 406 000 kr ekonomisk skada med anledning av avtal, 96 000 kr fordran för av A.B. disponerade gemensamma medel och 294 000 kr ekonomisk skada med anledning av lån som belastat P.T:s andel av fastigheten Ingarö Långvik 1:218. Fordran för ekonomisk skada om 406 000 kr grundar sig på ett avtal som slöts mellan parterna i samband med den förlikning som parterna träffat och som stadfästs i tingsrättens dom. Av avtalet framgår att parterna var överens om att P.T. inte skulle behöva betala i målet aktuellt kapitalbelopp, 406 000 kr, om den skuld som P.T. åtagit sig att svara för i samband med köpet av fastigheten Ingarö Långvik 1:218 löstes vid en framtida avyttring av densamma. Syftet med överenskommelsen var att skulden om 406 000 kr inte skulle göras gällande mot P.T. två gånger, vilket blir fallet om skulden beaktas både vid bestämmandet av värdet på P.T:s andel av fastigheten Ingarö Långvik 1:218 i samband med en eventuell försäljning och genom att den i dom stadfästa förlikningen görs gällande mot honom. Eftersom P.T:s andel av fastigheten Ingarö Långvik 1:218 utmätts och A.B. gör gällande den stadfästa domen trots att skulden redan beaktats vid A.B:s köp av fastigheten Ingarö Långvik 1:218 har A.B. orsakat P.T. ekonomisk skada om 406 000 kr.
A.B. bestred att P.T. hade någon motfordran mot henne eller att det skulle ha uppstått någon ekonomisk skada. Hon anförde vidare bl.a. följande. Det har inte varit parternas avsikt med avtalet att P.T. inte skulle betala för fastigheten Ingarö Långvik 1:218 två gånger. Avsikten var snarare att det är en tredje part som köpare som avsetts. Vidare har Kronofogdemyndigheten i beslut den 29 juni 2010 förklarat att hon har rätt att utmäta de 406 000 kr som P.T. gör gällande inte kan krävas från honom. Hon har inte använt några av de lånade pengarna eller pengarna från huskontot för personligt bruk. Hela lånet har stått på henne varför banken inte kunnat kräva P.T. på betalning. P.T. har inte heller betalat någonting för skulden. Hennes fordran på P.T. avser att han ska lösas från lånen.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Henrik Jonsson) anförde i beslut den 2 december 2010:
Skäl
A.B. har som stöd för sin behörighet att söka P.T. i konkurs åberopat dom genom vilken fordran fastställts. Hon har därigenom i enlighet med 2 kap. 6 § första stycket konkurslagen visat tillräckligt stöd för sin behörighet.
A.B. har inte som grund för sin konkursansökan åberopat någon presumtion för obestånd. Det åligger henne därför enligt 1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen att styrka P.T:s insolvens. Det vill säga att P.T. inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte endast är tillfällig.
Insolvens föreligger när gäldenärens ekonomiska ställning innebär att han inte kan betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning. Här görs en allmän bedömning av gäldenärens förmögenhetsställning och förutsättningar att, bl.a. genom försäljning av tillgångar, kunna infria sina skulder i rätt tid. Andra faktorer som kan beaktas i denna bedömning är gäldenärens nuvarande och stundande förvärvsförmåga och möjligheter att få kredit.
Det är sökanden som har bevisbördan för gäldenärens insolvens. För att kunna styrka obestånd när någon presumtionsregel inte tillämpats krävs en fullständig redogörelse för gäldenärens ekonomi avseende dennes tillgångar och skulder, se RH 1993:67. Vad gäller bevisbördan för de rättsfrågor som inordnas i insolvensbedömningen, t.ex. existensen av en fordran, ska dessa frågor bevisas av den part som skulle ha haft bevisbördan i en civilrättslig process rörande samma fråga (se bl.a. Lars Heuman, Specialprocess, 6 uppl. 2007, s. 172 f., med däri gjorda hänvisningar).
A.B. har gjort gällande att P.T. har skulder om totalt 429 492 kr. P.T. har vitsordat att han har skulder om 34 274 kr. Han har även vitsordat domen som ligger till grund för A.B:s fordran på honom och det kvarstående beloppet om 395 218 kr.
A.B. har vidare gjort gällande att P.T:s tillgångar utgörs av fastigheten Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69 och att den är värd 100 000 kr. P.T. har vidgått att han inte har några tillgångar utöver fastigheten Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69 och den motfordran han gjort gällande ha mot A.B. Han har emellertid uppgett att värdet på fastigheten Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69 är 250 000-350 000 kr med anledning av att det i området där fastigheten ligger kommer att byggas vindkraftverk. P.T. har inte fört någon bevisning om sitt påstående om fastighetens värde. A.B. har åberopat värderingsutlåtande av den 9 februari 2010. Av värderingsutlåtandet framgår att värderingen ska avse det mest sannolika priset vid en försäljning, vilket för Sollefteå Ramsele-Nyland 3:69 bedömts vara 100 000 kr. Tingsrätten har inte funnit anledning att ifrågasätta värderingsutlåtandet varför det får anses visat att fastighetens värde ligger omkring 100 000 kr.
P.T. har gjort gällande motfordran mot A.B. uppgående till totalt 796 000 kr vilken bestritts av A.B. Till stöd för sin fordran har P.T. åberopat skriftlig bevisning i form av Kronofogdens försäljningsprotokoll den 3 juni 2010, avtal mellan parterna från den 9 december 2007 och utskrift från lantmäteriet. Av Kronofogdens försäljningsprotokoll framgår att A.B. köpt P.T:s andel som mätts ut av fastigheten Ingarö Långvik 1:218 genom riktat anbud för 620 000 kr. Av avtalet mellan parterna framgår bland annat att parterna kommit överens om att om P.T:s i målet aktuella kapitalskuld på 406 000 kr vid en framtida avyttring av fastigheten betalas av en köpare av fastigheten genom avräkning av köpeskillingen såvitt den avser P.T:s andel i fastigheten, är P.T. inte skyldig att betala kapitalskulden till A.B. Av utskrift från lantmäteriet framgår att fastigheten Ingarö Långvik 1:218 intecknats för 588 000 kr mellan den 18 mars 2004 och den 8 juli 2005. Tingsrätten finner inte att P.T. mot A.B:s bestridande med den utredning som presenterats förmått styrka någon av de fordringar han gjort gällande mot henne, totalt uppgående till 796 000 kr.
P.T. måste förstås som att han vitsordat A.B:s fordran på honom om 395 218 kr men att han gjort gällande att denna fordran inte kvarstår efter kvittning av den motfordran P.T. gjort gällande mot henne. Med anledning härav och vid beaktande av att P.T. inte styrkt den av honom åberopade motfordringen är det klarlagt att P.T. har en förfallen skuld till A.B. om 395 218 kr.
A.B. har gjort gällande att P.T. uppbär en lön om 10 000 kr i månaden medan P.T. uppgett att han tjänar 20 000 kr i månaden. P.T:s lön får anses vara en sådan uppgift som A.B. har bevisbördan för. Hon har inte förmått styrka den av henne påstådda lönen varför P.T:s uppgift om att han tjänar 20 000 kr i månaden får tas för god.
I och med de tillgångar, skulder och löneinkomster som konstaterats ovan och P.T:s vidgående av att ytterligare tillgångar saknas föreligger en fullständig redogörelse för P.T:s ekonomi avseende hans tillgångar och skulder. Eftersom skulderna, som förfallit till betalning, överstiger tillgångarna med sådana belopp att P.T. inte kan betala skulderna trots en lön om 20 000 kr i månaden är han att anse som insolvent.
Slut
P.T. försätts med stöd av 1 kap. 2 § konkurslagen i konkurs.
- - -.
Svea hovrätt
P.T. överklagade i Svea hovrätt.
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, referent, hovrättsrådet Marianne Wasteson och hovrättsassessorn Mattias Laine) meddelade den 10 december 2010 följande beslut.
Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande står därför fast.
Högsta domstolen
P.T. överklagade och yrkade att HD skulle meddela prövningstillstånd i hovrätten.
A.B. motsatte sig yrkandet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Domskäl
HD (justitieråden Ella Nyström, Gudmund Toijer, Göran Lambertz, referent, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 26 oktober 2011 följande beslut.
Skäl
A.B. ansökte vid tingsrätten om att P.T. skulle försättas i konkurs. Hon åberopade en fordran mot honom uppgående till 395 218 kr inklusive viss upplupen ränta jämte löpande ränta. Fordringen grundade sig på en i dom stadfäst förlikning enligt vilken P.T. hade förpliktats att till A.B. utge 497 000 kr jämte ränta. Från detta belopp hade 63 000 kr avräknats genom kvittning, varjämte P.T. hade betalat 44 000 kr. Enligt A.B. var P.T. på obestånd eftersom hans enda tillgång av betydelse - en fastighet - var värd ca 100 000 kr.
P.T. bestred konkursansökan på den grunden att han inte var på obestånd. Han åberopade motfordringar mot A.B. om sammanlagt 796 000 kr. Av detta belopp avsåg 406 000 kr ekonomisk skada med anledning av ett avtal som ingicks i samband med att A.B. övertog en fastighet som parterna hade ägt gemensamt. (Det var denna fastighetstransaktion som låg till grund för A.B:s fordran enligt den angivna förlikningen.) P.T. hävdade vidare att den fastighet han äger är värd mellan 250 000 och 350 000 kr.
Tingsrätten, som bestod av en tingsnotarie, ansåg det klarlagt att A.B. hade den ifrågavarande fordringen mot P.T. och fann att denne inte hade förmått styrka någon av de fordringar som han i sin tur hade gjort gällande mot A.B. Vidare fann tingsrätten inte skäl att ifrågasätta ett av A.B. åberopat värderingsintyg enligt vilket värdet på P.T:s fastighet uppgick till 100 000 kr. P.T. befanns därför insolvent och tingsrätten beslöt att försätta honom i konkurs. Hovrätten beviljade inte prövningstillstånd.
Frågan i HD är om hovrätten hade bort meddela prövningstillstånd på den grunden att det enligt 49 kap. 14 § 4 RB (jfr 16 kap. 2 § första stycket konkurslagen) fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Sådana skäl anses föreligga om det har begåtts ett grovt rättegångsfel vid tingsrätten som kan antas ha inverkat på målets utgång.
En tingsnotarie som har tillräcklig kunskap och erfarenhet får enligt 18 § första stycket 5 förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion förordnas att på eget ansvar handlägga konkursärenden enligt konkurslagen. Enligt tredje stycket andra meningen i samma paragraf får dock ett sådant förordnande inte avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.
Frågan om P.T. skulle försättas i konkurs var tvistig. Ingen s.k. obeståndspresumtion var tillämplig (2 kap.7-9 §§konkurslagen). Tingsrätten hade därför att pröva om P.T. inte rätteligen kunde betala sina skulder och om denna oförmåga i så fall var inte endast tillfällig (1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Prövningen innefattade bl.a. en förhållandevis komplicerad bedömning av den motfordran om 406 000 kr som P.T. påstod sig ha mot A.B.
Mot den angivna bakgrunden måste ärendet anses ha varit sådant att det inte fick avgöras av en tingsnotarie. Det innebär att det förekom ett grovt rättegångsfel vid tingsrätten. Ett rättegångsfel som består i bristande domförhet får i allmänhet antas ha inverkat på målets utgång (se bl.a. NJA 2004 s. 65). Det saknas skäl för en annan bedömning i detta fall.
Det finns därför synnerliga skäl att pröva P.T:s överklagande i hovrätten.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till ärendets prövning i hovrätten.
HD:s beslut meddelat: den 26 oktober 2011.
Mål nr: Ö 5964-10.
Lagrum: 18 § första stycket 5 och tredje stycket förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.