RH 2014:65

Åtalet (sammanfattning)

Åtal för grovt rån och synnerligen grov misshandel. A, E och J har tillsammans och i samförstånd stulit kläder, klocka, stereoutrustning, rakapparater, mobiltelefoner, plånböcker, smycken m.m. från M1 och M2 samt tvingat M1 att överföra ca 5 000 kr till en av gärningsmannen. De har tillsammans och i samförstånda utdelat slag och sparkar mot M1:s kropp och huvud, utdelat slag med hammare mot M1:s kropp och huvud, klippt av en del av M1:s finger med en avbitartång, hotat M1 genom att uttala bl.a. att, om han inte lämnade Borås, skulle hans familj råka illa ut och att de skulle klippa av ytterligare ett finger.

Tingsrätten

Rånet har utförts av flera personer i målsägandenas hem. Rånet har genomförts på ett metodiskt sätt med likgiltighet inför målsägandenas situation. Gärningsmännen har bland annat misshandlat M1 med en hammare, riktat kniv mot honom samt klippt av delar av M1:s vänstra lillfinger, ett agerande som närmast är att beskriva som tortyr. Som rättsläkaren beskrivit det har detta medfört att M1 märkts och stympats för all framtid. Mycket allvarliga hot har uttalats.

Gärningen har pågått under flera timmars tid. Tingsrätten anser att gärningsmännen har visat synnerlig råhet och hänsynslöshet. Tingsrätten finner därför att rånet ska bedömas som grovt rån.

Åtalet innefattar förutom ett påstående om grovt rån även ett påstående om synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket brottsbalken. Tingsrätten konstaterar att det våld M1 utsatts för har präglats av starkt försvårande omständigheter. Han har fått motta flera slag med hammare och fått sitt vänstra lillfinger avklippt med en avbitartång. Det har varit fråga om allvarlig misshandel med tortyrliknande inslag som orsakat M1 kraftig fysisk smärta och ångest. Det har även varit fråga om ett utdraget händelseförlopp. E och A har agerat systematiskt och utstuderat. Det har uttalats allvarliga dödshot som sett i ljuset av att fått sitt ena finger avklippt måste ha framstått som högst reella. Tingsrätten anser att de tilltalade har visat synnerlig råhet och hänsynslöshet. M1 har utsatts för bestående kroppsskada som orsakat honom synnerligt lidande. Tingsrätten anser att gärningsmännens handlande uppfyller kriterierna för synnerlig grov misshandel.

Tingsrätten anser vid en samlad bedömning mot bakgrund av ovanstående att E och A ska dömas i enlighet med åtalet för grovt rån medelst synnerlig grov misshandel.

Hovrätten

Förutom (visst hot mot M1) är det i övrigt styrkt att gärningen har förövats på sätt som anges i gärningspåståendet. Av M1:s och M2:s uppgifter framgår med all tydlighet att samtliga tilltalade har varit såväl delaktiga i hot och våld som medvetna om de medtilltalades handlingar. De ska därför dömas för att gemensamt och i samförstånd ha utfört gärningarna mot M1 i lägenheten. Genom åklagarens justerade gärningsbeskrivning är det också styrkt att M2 har varit utsatt för s.k. råntvång.

När det gäller frågan hur gärningen ska rubriceras finner hovrätten att denna på de av tingsrätten anförda skälen är att bedöma som grovt rån. Hovrätten instämmer också i tingsrättens slutsats att våldet mot M1 är att bedöma som synnerligen grov misshandel. Skadorna som sådana torde inte vara sådana svåra, bestående skador som avses i 3 kap. 6 § andra stycket brottsbalken. Däremot får gärningen anses ha orsakat synnerligt lidande och de tilltalade har visat synnerlig hänsynslöshet. Hovrätten beaktar därvid att agerandet med avbitartången har ägt rum i slutskedet av rånet, att målsägandena inte gjorde något motstånd och att gärningen av allt att döma inte utfördes i syfte att underlätta för de tilltalade att tillgripa egendom. I stället framstår handlandet som inriktat enbart på att plåga M1. M1 har uppgett bl.a. att han under knivhot fick välja vilket finger som skulle klippas av och att E var tvungen att klippa ett tiotal gånger för att få av fingret eftersom tången var ganska liten. Gärningen uppfyller rekvisiten för synnerligen grov misshandel.

Det kan således konstateras att ett och samma händelseförlopp uppfyller rekvisiten för två mycket allvarliga brott. Tingsrätten har i enlighet med åklagarens yrkande dömt de tilltalade för grovt rån medelst synnerligen grov misshandel, vilket innebär att tingsrätten har dömt i lagkonkurrens för ett brott (grovt rån) men citerat även ett annat brott (synnerligen grov misshandel) i domslutet. Denna teknik förespråkades av Straffrättskommittén (jfr NJA II 1948 s. 370 och NJA II 1962 s. 207 samt även Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, BrB 8:6 s. 2, maj 2012). Kombinationen ”grovt rån medelst grov misshandel” har dock av allt att döma varit ovanlig i praxis (se Nils Jareborg, Straffrättens gärningslära, s. 231). Det har i litteraturen ansetts oklart om även brottet synnerligen grov misshandel, som infördes år 2010, bör konsumeras av grovt rån (se Magnus Ulväng, Brottslighetskonkurrens - om relationer mellan regler och fall, s. 601). Hovrätten finner emellertid inte anledning att ändra tingsrättens rubricering. Omständigheterna kring rånet är, oaktat våldet mot M1, av mycket allvarligt slag. Det aktuella våldet kan enligt hovrättens bedömning inte anses ha beaktats två gånger i försvårande avseende genom att misshandelsbrottet citeras i domslutet.

E, A och J ska dömas för allvarlig brottslighet med ett högt straffvärde. Skäl saknas att differentiera straffvärdet i förhållandet mellan dem, och den brottslighet som de har gjort sig skyldiga till i övrigt är endast av marginell betydelse. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att straffvärdet för gärningarna uppgår till sex års fängelse för var och en av de tilltalade. E ska dömas särskilt till påföljd för gärningarna i denna dom. Hovrätten beaktar därvid bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken eftersom brotten har begåtts innan två tidigare fängelsedomar börjat verkställas. Det kan dock även konstateras att E har återfallit i brottslighet, vilket i sin tur verkar i straffhöjande riktning. Vidare anser hovrätten

att det finns anledning att undanröja den skyddstillsyn som E ådömdes genom Borås tingsrätts dom den 7 mars 2013 för grov olovlig körning och ringa narkotikabrott. Med hänsyn till den brottslighetens art och omfattning samt till att övervakningstiden har gått ut, påverkar detta emellertid inte det samlade straffvärdet för brottsligheten. Sammantaget innebär det anförda att hovrätten anser att tingsrättens förordnande om sex års fängelse för ska stå fast. - Annan påföljd än fängelse är utesluten när det gäller A och straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet. - Med hänsyn till den samstämmiga slutsats som utredningsteamet kommit fram till efter den rättspsykiatriska undersökningen av J, ska påföljden beträffande honom bestämmas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning som tingsrätten också har funnit.