RH 2015:3

I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande av L.R:s rätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inte V.F.R:s och C.M.R:s talan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.

Attunda tingsrätt

A.R., C.M.R., V.F.R. och M.C.R., dödsbodelägare i dödsboet efter K.J., väckte talan mot L.R. och yrkade dels att ett av K.J. upprättat testamente skulle förklaras vara ogiltigt, dels att tingsrätten skulle förklara att L.R. förverkat sin rätt att ta testamente.

L.R. bestred käromålet och yrkade att C.M.R:s och V.F.R:s talan skulle avvisas eftersom de godkänt testamentet.

C.M.R. och V.F.R. bestred yrkandet om avvisning och anförde bl.a. följande. L.R. har underlåtit att upplysa dem om ett antal relevanta omständigheter vid testamentets tillkomst som hon måste ha förstått var av betydelse. Till dessa omständigheter hör att L.R. vid tidpunkten för testamentets upprättande var god man för K.J., att L.R. själv var delaktig i processen att upprätta testamentet och att hon då framfört synpunkter på hur arvet skulle kunna fördelas. Mot bakgrund av att C.M.R. och V.F.R. blivit upplysta om dessa förhållanden först efter att de godkänt testamentet ska deras godkännanden betraktas som ogiltiga enligt avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Mikael Swahn) anförde i beslut den 12 juni 2014 bl.a. följande.

BESLUT

Den som har godkänt ett testamente har som huvudregel inte någon rätt att klandra testamentet. V.F.R. och C.M.R. har - utan att ange några förbehåll - godkänt K.J:s testamente. De har hävdat att de har fått reda på vissa förhållanden först efter sina godkännanden. Utredningen visar dock inte annat än att de hade kunnat avvakta med att godkänna testamentet (godkänna med förbehåll) tills att de tagit reda på aktuella förhållanden. Några bärande skäl att se godkännandena som ogiltiga finns därmed inte. Slutsatsen är att de alltjämt är bundna av godkännandena.

Tingsrätten avvisar därför V.F.R:s och C.M.R:s käromål.

Svea hovrätt

V.F.R. och C.M.R. överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och yrkade att det skulle undanröjas. De vidhöll och utvecklade vad de anfört i tingsrätten om att deras godkännanden av testamentet skulle betraktas som ogiltiga enligt avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran. V.F.R. tillade att hon på grund av språkförbistring inte förstått verkan av ett godkännande av testamentet enligt svensk rätt.

Fråga uppkom om tingsrätten genom det överklagade beslutet prövat den del av V.F.R:s och C.M.R:s käromål som avsåg talan om förverkande och, om så inte skett, om rättegångsfel förekommit som borde få till följd att beslutet skulle undanröjas. Parterna bereddes tillfälle att yttra sig i denna fråga.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Christine Lager, hovrättsrådet Christian von Szalay och tf. hovrättsassessorn Emma Hellman, referent) anförde i beslut den 24 oktober 2014 bl.a. följande.

SKÄL

I det överklagade avgörandet har tingsrätten avvisat C.M.R:s och V.F.R:s käromål i dess helhet, det vill säga både deras klandertalan enligt 13 kap.ärvdabalken och deras talan om förverkande av rätt att ta testamente enligt bestämmelserna i 15 kap. 2 § samma balk. Tingsrätten har emellertid inte berört talan om förverkande i sitt avgörande. Eftersom en talan om förverkande kan föras oberoende av om en klandertalan förs (se Walin m.fl., Ärvdabalken [Zeteo, den 1 februari 2014] kommentaren till 15 kap. 2 §), har tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del. Att tingsrätten inte uttryckligen tagit ställning till varför talan om förverkande avvisats innebär att det förkommit ett rättegångsfel vid tingsrätten. Rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång och kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. På grund av det anförda ska beslutet i nu berört hänseende undanröjas och målet i den delen återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

Hovrätten övergår därefter till att pröva tingsrättens beslut att avvisa C.M.R:s och V.F.R:s klandertalan.

Av handlingarna i målet framgår att C.M.R. och V.F.R. har godkänt K.J:s testamente av den 26 april 2009. C.M.R. och V.F.R. har dock, med hänvisning till avtalslagens ogiltighetsregler och förutsättningsläran, gjort gällande att de inte ska vara bundna av sina godkännanden eftersom L.R. underlåtit att upplysa dem om ett antal relevanta omständigheter vid testamentets tillkomst som hon måste ha förstått var av betydelse. De har därvid anfört att L.R. vid tidpunkten för testamentets upprättande var god man för K.J. samt att L.R. själv varit delaktig i processen att upprätta testamentet och då framfört synpunkter på hur arvet skulle kunna fördelas. V.F.R. har därutöver anfört att hon på grund av språkförbistring inte förstått verkan av ett godkännande av testamentet enligt svensk rätt.

Ett godkännande av testamentet medför i allmänhet att arvingen inte har rätt att klandra testamentet enligt bestämmelserna i 13 kap.ärvdabalken. En arvinges godkännande kan dock, liksom andra rättshandlingar, vara behäftat med fel som omintetgör verkningarna av godkännandet (se Walin m.fl., Ärvdabalken [Zeteo, den 1 februari 2014] kommentaren till 14 kap. 5 §).

Det kan således inträffa att en arvinges godkännande av testamentet inte är bindande enligt allmänna principer om rättshandlingars ogiltighet, t.ex. på grund av tvång eller vilseledande. I likhet med tingsrätten finner dock hovrätten att C.M.R. och V.F.R. närmare hade kunnat undersöka de ovan angivna förhållandena innan de avstod från sin rätt att klandra testamentet. Det saknas därför skäl för att betrakta deras godkännanden som ogiltiga enligt avtalslagens allmänna ogiltighetsregler eller förutsättningsläran. Vad V.F.R. anfört i fråga om språkförbistring föranleder ingen annan bedömning. C.M.R:s och V.F.R:s överklaganden i denna del ska därför avslås.

BESLUT

1. Hovrätten meddelar prövningstillstånd.

2. Hovrätten undanröjer tingsrättens avvisningsbeslut beträffande C.M.R:s och V.F.R:s talan om förverkande enligt 15 kap. 2 § ärvdabalken och återförvisar målet i den delen till tingsrätten för fortsatt behandling.

3. Hovrätten avslår överklagandena i övrigt.

Hovrättens beslut meddelat: den 24 oktober 2014.

Mål nr: Ö 6781-14.

Lagrum: 14 kap. 5 § och 15 kap. 2 §ärvdabalken.

Litteratur: Walin m.fl., Ärvdabalken, Zeteo, den 1 februari 2014, kommentaren till 14 kap. 5 § och till 15 kap. 2 §.