RH 2015:37

Hustrun medgav i tingsrätten mannens yrkande om intermistisk kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden. Tingsrätten beslutade därefter i enlighet med medgivandet. Hustrun har i hovrätten återtagit sitt medgivande. Hovrätten har funnit att omständigheterna för återtagandet varit sådana att det inte kan beaktas.

Nacka tingsrätt

I ett pågående mål om äktenskapsskillnad och barns boende m.m. förordnade tingsrätten efter medgivande av J.T. att maken H.T. intermistiskt skulle ha rätt att bo kvar i parternas gemensamma bostad.

Hovrätten

J.T. överklagade tingsrättens beslut. I överklagandet återtog hon sitt medgivande och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och återförvisa frågan om kvarsittanderätt till tingsrätten för förnyad prövning.

Som skäl för sitt överklagande anförde J.T. sammanfattningsvis följande. När hon medgav H.T:s yrkande om kvarsittanderätt utgick hon ifrån att tingsrätten skulle fatta beslut om detta och samtidigt besluta var parternas gemensamma barn intermistiskt skulle ha sitt stadigvarande boende. Med tanke på omständigheterna i målet är det inte lämpligt att besluta om kvarsittanderätt innan barnets boende fastställs. H.T. avser att kräva att J.T. lämnar bostaden utan barnet i samband med att beslutet om kvarsittanderätt vinner laga kraft. Detta då barnet har sitt stadigvarande boende i den gemensamma bostaden. Under dessa förutsättningar hade J.T. inte medgivit yrkandet om kvarsittanderätt.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christian von Szalay och Dan Öwerström samt tf. hovrättsassessorn Christin Brohmé, referent) anförde i beslut den 20 augusti 2015 bl.a. följande.

SKÄL

En återkallelse av ett medgivande kan i allmänhet ske fritt i samma instans där medgivandet gjorts och innan avgörande meddelats. Återtagande i högre instans av ett i lägre rätt gjort medgivande får däremot bara ske om det föranleds av alldeles speciella omständigheter (se NJA 1978 s. 55 och NJA 1981 s. 780). Vad nu sagts gäller dispositiva mål, dvs. mål där förlikning är tillåten.

Frågan om kvarsittanderätt är dispositiv, även om den som i det aktuella fallet handläggs inom ramen för ett indispositivt mål om bl.a. barns boende. Högsta domstolen har dock i ett avgörande från år 1983 ansett att ett återtagande av ett medgivande bör kunna beaktas i större utsträckning i andra dispositiva mål än sådana som kan betecknas som vanliga dispositiva mål (NJA 1983 s. 148). I det behandlade avgörandet, som gällde underhåll till barn, fann domstolen skälen för återtagandet av medgivandet infattade sådana omständigheter att återkallelsen skulle beaktas. Den nu angivna rättsprincipen torde även gälla en fråga om kvarsittanderätt.

Hovrätten konstaterar att J.T. inte har återtagit sitt medgivande för att hon önskar att tingsrättens beslut ska ändras i sak utan endast för att hon önskar att beslutet ska fattas i ett senare skede i rättegången. Detta utgör enligt hovrättens mening inte en sådan omständighet som bör föranleda att återkallelsen ska beaktas. J.T:s överklagande ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten meddelade prövningstillstånd och avslog J.T:s överklagande.

Hovrättens beslut meddelat: den 20 augusti 2015.

Mål nr: Ö 7400-15.

Lagrum: 14 kap. 7 § ÄktB.

Rättsfall: NJA 1978 s. 55; NJA 1981 s. 780; NJA 1983 s. 148.