RH 2015:67

Åtalet (våld mot tjänsteman)

B har den 13 januari 2015 i Örebro, när polismannen W konfronterade B med att ha urinerat på allmän plats, med sitt huvud/panna skallat W över näsan varvid smärta och blodvite och lättare huvudvärk uppkom.

Tingsrätten

B har i polisförhör erkänt gärningen och lämnat en berättelse kring händelsen. B:s erkännande får stöd av målsäganden W och vittnet G på det sättet att även dessa har berättat om att B har skallat W över näsan så att smärta och blodvite uppstått. W och G har båda även berättat att W tilltalat B med ”råttan”, något som de i efterhand förstått att denne inte tyckte om.

Det är enligt tingsrättens mening utrett att B skallat W över näsan varvid i vart fall smärta och blodvite uppstod. Den omständigheten att W i det inledande skedet kallade B för ”råttan” är enligt tingsrätten inte en sådan form av provokation som medför att B har haft rätt att bruka våld mot W. Åtalet är alltså styrkt och gärningen ska bedömas på sätt åklagararen gjort.

B ska nu dömas för ett fall av våld mot tjänsteman. Enligt tingsrättens mening motsvarar straffvärdet för gärningen en månads fängelse. Av belastningsregisterutdraget kan utläsas att B tidigare har dömts för likartad brottslighet vid ett stort antal tillfällen. Till det kommer att våld mot tjänsteman är ett brott av den arten att normalstraffet är fängelse. Mot bakgrund av det nyss anförda anser tingsrätten att påföljden ska bestämmas till ett fängelsestraff i enlighet med straffvärdet.

Hovrätten

I enlighet med tingsrättens dom ska B dömas för våld mot tjänsteman. Frågan i hovrätten är vilken påföljd som B ska dömas till. B har gjort gällande att straffet ska sänkas på grund av att han blivit utsatt för en provokation, när polismannen kallade honom för Råttan. B deltog inte i huvudförhandlingen vid tingsrätten men däremot i hovrätten. Han har vid förhöret uppgett följande: Han stod på hållplatsen vid Fabriksgatan och väntade på bussen hem. Han fick behov av att urinera och gjorde så på platsen. Han var påverkad av alkohol. En polispatrull kom förbi i bil och stannade. En av polismännen, som han inte kände sedan tidigare, steg ur och sa ”jaså, här står du, Råttan”. Han blev upprörd av tillmälet och gick därför på polismannen och skallade honom i ansiktet. Han skulle ha agerat likadant om han hade varit nykter.

Hovrätten finner att straffvärdet för det brott som B har gjort sig skyldigtill är något högre än det som tingsrätten har angett. Lika med tingsrätten finner hovrätten att det är utrett att W vid sitt ingripande kallade R för ”Råttan”. R måste ha uppfattat det som en förolämpning att av en polisman i tjänst bli tilltalad så, särskilt som han inte kände W sedan tidigare. B har därför, enligt hovrättens mening, blivit utsatt för en provokation. Straffet för B ska därför sättas något lägre än vad som föranleds av straffvärdet. Med hänsyn till brottets art och B:s tidigare brottslighet kan, som tingsrätten har angett, någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Hovrätten finner mot denna bakgrund det av tingsrätten bestämda straffet väl avvägt.