RH 2015:69

Åtalet

Åklagaren har yrkat att H ska dömas för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § brottsbalken med följande gärningsbeskrivning. E har varit H:s handläggare vid socialförvaltningen i Karlstad. - H har den 24 april 2014 i Karlstad vid telefonkontakt med E gällande ekonomiskt bistånd med hot om våld angripit målsäganden i hennes myndighetsutövning genom att fälla uttalanden av innebörd att han skulle komma dit och döda henne. - H har senare samma dag i Karlstad per telefon kontaktat sin handläggare vid frivården och på telefonsvarare pratat in meddelande av innebörd att han skulle åka och döda sin socialsekreterare. H har insett att meddelandet skulle komma att framföras till E. H har därför även med detta meddelande med hot om våld angripit E i hennes myndighetsutövning eller i vart fall försstärkt tidigare framförda hot. - Hotelserna har varit ägnade att framkalla allvarlig fruktan hos målsäganden. H begick gärningarna med uppsåt.

Tingsrätten

Påföljden för en sådan brottslighet som H har begått ska på grund av brottslighetens art normalt bestämmas till fängelse. Det har inte framkommit omständigheter som medför att det finns skäl att frångå normalpåföljden. H ska därför dömas till ett fängelsestraff och vid prövning enligt 34 kap.brottsbalken finner tingsrätten med beaktande av att H nu har begått brott av annat slag än den brottslighet som föranledde skyddstillsynsdomen från den 29 augusti 2013, att fängelsestraffet bör utdömas särskilt i förhållande till skyddstillsynsdomen. H ska alltså dömas särskilt till ett fängelsestraff motsvarande brottslighetens straffvärde, som tingsrätten bedömer vara fängelse en månad.

Hovrätten

H har begått aktuella gärningar under prövotid för skyddstillsyn. Detta talar för att bestämma påföljden till fängelse. För ett sådant påföljdsval talar också brottens art. Det krävs därför särskilda skäl för att välja någon annan påföljd än fängelse.

H undergår numera behandling för psykisk ohälsa. Det kan antas att hans psykiska problematik har ett samband med hans brottslighet. Med hänsyn härtill och till att det finns anledning att anta att skyddstillsyn i förening med föreskrift om psykiatrisk behandling kan bidra till att avhålla Håkan Larsson från fortsatt brottslighet, finns enligt hovrättens bedömning särskilda skäl för att välja en sådan påföljd i stället för fängelse (se 30 kap. 9 § andra stycket 2 brottsbalken). Vid denna bedömning har hovrätten beaktat att den skyddstillsyn H tidigare ådömts inte innehöll någon föreskrift om psykiatrisk behandling och att han har haft stora svårigheter med att få tillgång till sådan behandling, trots att såväl han själv som frivården sett ett behov härav.