lagen.nu

RH 2015:70

Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.

Åtalet

N har den 2 februari 2014 på Hägerstensvägen i Hägersten med våld förgripit sig på taxichauffören A genom att under taxifärd tilldela A slag i ansiktet samt ta stryptag runt hans hals. Av våldet tillfogades A smärta, rodnader och blåmärken. N begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten

Inledningsvis är följande utrett. F arbetar som taxichaufför på Taxi Stockholm och plockade den aktuella kvällen upp N på Linnégatan. N satte sig bakom F i taxibilen och de körde mot Telefonplan/Hägerstensåsen. På Hägerstensvägen lämnar N taxin och springer över vägen och hoppar in i en annan taxi. M arbetar på Taxi Stockholm som kamratstödjare och kallades via växeln till Hägerstensvägen efter att Fi tryckt på larmknappen i taxibilen.

F har lämnat en sammanhållen berättelse om händelsen som varit detaljerad, logisk och framstått som fri från motsägelser, överdrifter eller svårförklarade moment. Det händelseförlopp han har beskrivit förefaller enligt tingsrättens mening vara självupplevt. Genom målsägandens uppgifter i förening med bildmaterial från taxifärden samt medicinsk utredning är det bevisat att N under taxifärden tilldelat F slag i ansiktet och tagit stryptag runt hans hals.

Härigenom har N gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman. Nyss nämnda omständigheter innebär att gärningens artvärde är betydande och det finns inga sådana särskilda omständigheter i detta fall som kan motivera att den starka presumtionen för fängelse frångås. Inte heller den omständigheten att N måst lämna sitt förtroendeuppdrag kan leda till en annan bedömning. Tingsrätten anser mot bakgrund av det sagda att F:s lämnade uppgifter framstår som tillförlitliga. I anslutning till händelsen berättade F för M vad som hade hänt. Enligt M berättade F för honom när han kom till platsen att N tagit stryptag på honom, vilket i den delen stödjer de uppgifter som F lämnat inför tingsrätten. Någon anledning till varför F sanningslöst skulle berätta om våld från N:s sida för M har inte framkommit. Det sagda ger enligt tingsrättens mening stöd för F:s version av händelsen. De fotografier och den journalanteckning som åberopats ger stöd för att F efter händelsen hade rodnader och blåmärke på halsen, blånad invid vänster öga och röd missfärgning på höger överarm. Vad M berättat ger även stöd åt F:s uppgifter om att han direkt i anslutning till händelsen hade ont i halsen och hostade. Skadebilden stämmer väl överens med F:s uppgifter om vilket våld som utövats mot honom. Tingsrätten anser att skadebilden i viss mån talar för att F:s version av händelseförloppet är riktig. Av journalanteckningen framgår också att F för den undersökande läkaren berättade om händelsen på ett sätt som överensstämmer med vad han uppgett inför tingsrätten. Även detta ger stöd för hans berättelse. Vad gäller den berättelse som N lämnat gör tingsrätten följande överväganden. N:s utsaga är knapphändig och han har endast haft fragmentariska minnesbilder från händelsen. Att han skadat handen och att hans skjorta gått sönder får stöd av de uppgifter som M lämnat samt de fotografier som N åberopat. Dessa omständigheter är dock ingenting som i sig grundar ett rimligt tvivel till åklagarens gärningspåstående. Vidare innehåller N:s berättelse vissa svårförklarliga moment och tvekan i avgörande delar. Bl.a. ger de fotografier som tagits inifrån taxibilen vid handen att N har sina händer runt F:s hals. I den delen menar N att det är F som håller fast hans armar runt sin hals. Förklaringen framstår enligt tingsrättens mening som konstruerad och mindre sannolik med hänsyn till att F id tidpunkten framförde bilen samt kort tid dessförinnan hade tryckt på larmknappen. Sammantaget anser tingsrätten att N:s lämnade uppgifter inte framstår som särskilt tillförlitliga och därmed inte i någon nämnvärd mån sänker det samlade bevisvärdet av den övriga utredningen.

Vid en samlad bedömning av utredningen i målet finner alltså tingsrätten att F:s berättelse vinner stöd av övrig bevisning i sådan grad att den, även med beaktande av de uppgifter som lämnats av N, kan läggas till grund för bedömningen i skuldfrågan. Det är mot denna bakgrund ställt bortom allt rimligt tvivel att N med våld förgripit sig på F som åklagaren angett i gärningsbeskrivningen. Brottet är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande, dvs. som våld mot tjänsteman (se NJA 2001 s. 859).

N förekommer inte i belastningsregistret i något avseende som har betydelse för påföljdsbestämningen i detta fall. Frivården har i yttrande till tingsrätten funnit att det inte finns någon risk för återfall i brott då N lever under ordnade förhållanden och det inte framkommit någon missbruksproblematik Mot denna bakgrund har frivården ansett att det inte finns behov av en frivårdspåföljd. Enligt frivården är N lämplig för att utföra samhällstjänst och han har även samtyckt till detta. Våld mot tjänsteman är brott av sådan art att det föreligger en stark presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Den av N begångna gärningen framstår som en engångsföreteelse och det saknas anledning att anta att han skulle göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till vad som framkommit om N:s personliga förhållanden skulle därför en villkorlig dom i förening med en förskrift om samhällstjänst i och för sig framstå som en lämplig påföljd. För att frångå den starka presumtionen för att påföljden ska bestämmas till fängelse krävs dock att det föreligger särskilda omständigheter (jfr NJA 2001 s. 859). Några sådana omständigheter föreligger inte i aktuellt fall och påföljden ska därför bestämmas till fängelse. I enlighet med gärningens straffvärde bestäms fängelsestraffets längd till 1 månad.

Hovrätten

Genom målsägandens uppgifter i förening med bildmaterial från taxifärden samt medicinsk utredning är det bevisat att N mot taxiföraren F under taxifärd tilldelat F slag i ansiktet Nyss nämnda omständigheter innebär att gärningens artvärde är betydande och det finns inga sådana särskilda omständigheter i detta fall som kan motivera att den starka presumtionen för fängelse frångås. Inte heller den omständigheten att N måst lämna sitt förtroendeuppdrag kan leda till en annan bedömning Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om påföljd.

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2015-04-22
Målnummer
B10231-14
Lagrum
17 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation