RH 2016:35

Ystads tingsrätt

Åklagaren åtalade K.P. för vårdslöshet i trafik enligt följande gärningspåstående.

K.P. har under tjänstgöring som ambulansförare framfört ambulans på väg E6 under utryckning med påkallande av fri väg genom ljus- och ljudsignaler. I korsningen med Västra ringvägen har han i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävts för att förhindra en trafikolycka genom att i alltför hög hastighet och utan tillräcklig uppmärksamhet på andra trafikanter kört mot rött ljus. Detta trots att förande av utryckningsfordon mot rött ljus endast får ske under iakttagande av särskild försiktighet. Till följd av K.P:s körsätt har ambulansen sammanstött med den personbil som framfördes av A.P., som i sin tur sammanstött med det fordon som framfördes av A.B. Det hände den 14 april 2013 i Trelleborg.

K.P. förnekade gärningen.

Tingsrätten (rådmannen Marie Gärtner samt nämndemännen Lars Fränngård, Leif Haglund och Tina Järvenpää) ogillade åtalet.

Tingsrätten fann att det av utredningen i målet inte gick att avgöra om K.P. kört mot rött eller grönt ljus och att han därför skulle frikännas.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma K.P. för vårdslöshet i trafik i enlighet med åtalet. K.P. motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Katarina Rikte och Anna Graninger samt rådmannen Sofia Tauson, referent) fastställde tingsrättens domslut.

Hovrätten anförde bl.a. följande.

SKÄL

Körde K.P. mot rött ljus i korsningen?

Vägtrafikant som brister i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna ska dömas för vårdslöshet i trafik (1 § 1 st. lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott). Till sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik hör körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation. Första frågan är därför om det är utrett att K.P. framförde ambulansen mot rött ljus i korsningen.

K.P. har uppgett att han koncentrerade sig på trafiken i stället för på ljussignalen när han körde in i korsningen där trafikolyckan skedde. Han har därför inte kunnat lämna någon klar uppgift om han körde mot rött eller grönt ljus i korsningen. Inte heller av A.P:s uppgifter kan någon säker slutsats dras huruvida ljussignalen för den färdriktning som K.P. färdades i visade rött eller grönt. Av A.B:s berättelse framgår emellertid att ljussignalen för honom, som kom norrifrån på Västra Ringvägen, slog om till grönt medan han väntade på att ambulansen skulle passera korsningen. De åberopade fotografierna visar att ljussignalen på Västra Ringvägen reglerar all trafik som kommer in i korsningen norrifrån, oavsett om fordonen ska svänga väster- eller österut eller färdas rakt fram i korsningen. Av Trafikverkets logglista och trafikmålsanteckningarna framgår att ljussignalerna fungerade vid olyckstillfället. Eftersom A.B., som kom från en i förhållande till E6:an korsande väg, hade grönt ljus vid olyckstillfället är det uteslutet att också K.P. hade grönt ljus i korsningen. Det är således utrett att K.P. framförde ambulansen mot rött ljus i korsningen.

Har K.P. iakttagit särskild försiktighet när han under utryckning körde mot rött ljus?

Enligt 11 kap. 11 § trafikförordningen (1998:1276) behöver föraren av ett utryckningsfordon i trängande fall inte följa föreskrifter som inte särskilt gäller för honom. Undantaget gäller dock endast under förutsättning att särskild försiktighet iakttas. Detta innebär att det var tillåtet för K.P. att under utryckningen köra mot rött ljus, under förutsättning att han iakttog särskild försiktighet. Av 11 kap. 12 § trafikförordningen följer vidare att förare av ett utryckningsfordon i trängande fall får kräva fri väg för fordonet genom att ge signal med föreskrivna larmanordningar. Föraren av utryckningsfordonet är dock, trots signalerna, skyldig att ta hänsyn till andras säkerhet.

Åklagaren har gjort gällande att K.P. i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävts för att förhindra en trafikolycka, genom att han fört ambulansen i alltför hög hastighet och utan tillräcklig uppmärksamhet på andra trafikanter mot rött ljus, trots att förande av utryckningsfordon mot rött ljus endast får ske under iakttagande av särskild försiktighet.

Åklagaren har till stöd för påståendet att K.P. framfört ambulansen i en alltför hög hastighet åberopat en datarekonstruktion, vars slutsats är att ambulansen färdades i en hastighet av 63 till 77 km/h i kollisionsögonblicket. Enligt hovrättens mening finns det emellertid flera möjliga felkällor i rekonstruktionen, vilket innebär att den inte kan läggas till grund för någon slutsats om ambulansens verkliga hastighet. Det bör särskilt påpekas att fordonens slutpositioner - så som de angivits i datarekonstruktionen - inte överensstämmer med det verkliga händelseförloppet. A.P:s bil krockade i verkligheten med sidan mot A.B:s bil och inte med fronten, som datarekonstruktionen beskrivit fordonens slutpositioner. Någon annan uppgift om ambulansens hastighet än K.P:s, att han bromsade sig in i korsningen och framförde ambulansen klart under 50 km/h vid korsningen, finns därför inte. K.P:s uppgift om hastigheten får således godtas.

Hastighetsbegränsningen på den vägsträcka där K.P. framförde ambulansen är 70 km/h. Som ovan anförts är annat inte visat än att K.P. framförde ambulansen i en hastighet som understeg 50 km/h i korsningen. K.P. har uppgett att han bromsade sig in i korsningen och hade bromsberedskap. Han hade vid olyckstillfället dessutom krävt fri väg för ambulansen genom såväl ljud- som ljussignal. Detta innebär att andra vägtrafikanter hade en skyldighet att lämna fri väg åt ambulansen. Vid olyckskorsningen råder fri sikt från samtliga håll. A.B. har också uppgett att han på långt håll upptäckte ambulansen. Med hänsyn till den fria sikten vid korsningen bör K.P. kunnat utgå från att även andra trafikanter uppmärksammat ambulansen på långt håll, särskilt om dessa - så som A.P. gjort gällande att hon gjort - stod stilla i korsningen i väntan på att ljussignalen skulle slå om till grönt. Någon omständighet som kunde ge K.P. anledning att räkna med att någon trafikant skulle köra in i korsningen framför ambulansen, som hade ljud- och ljussignaler påslagna, har inte framkommit. Under de rådande förhållandena är det inte visat vare sig att K.P. hållit en för hög hastighet eller att han haft otillräcklig uppmärksamhet på andra trafikanter. Av utredningen har således inte annat framkommit än att K.P. har iakttagit särskild försiktighet när han framförde ambulansen mot rött ljus i korsningen. Han har således inte i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävts för att förhindra en trafikolycka. Åtalet för vårdslöshet i trafik ska därför ogillas.

Hovrättens beslut meddelat: den 5 april 2016.

Mål nr: B 1617-15.

Lagrum: 1 § 1 st. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott; 11 kap11-12 §§trafikförordningen (1998:1276).

Rättsfall: NJA 1960 s. 660; NJA 1968 s. 139; RH 1985:25; SvJT 1969 rf s. 8, 1970 rf s. 23.

Litteratur: Ceder m.fl., Trafikkommentarer, trafikbrottslagen (1 juli 2014, Zeteo) kommentaren till 1 § trafikbrottslagen samt Ceder m.fl., Trafikkommentarer, trafikförordningen (1 juli 2014, Zeteo) kommentaren till 11 kap11-12 §§trafikförordningen.