RH 2016:54
Hinder har förelegat mot att översända en brottmålsdom till en annan EU-stat för verkställighet när det återstått mindre än sex månader att avtjäna av straffet och det inte funnits särskilda skäl för ett översändande.
BAKGRUND
Hovrätten för Skåne och Blekinge dömde den 9 juli 2014 S.M. till fängelse i fem år för grov narkotikasmuggling och beslutade att han skulle utvisas ur Sverige med återreseförbud på viss tid. Den 11 juli 2014 beslutade Malmö tingsrätt att S.M., efter avslutad verkställighet av hovrättens dom, skulle överlämnas för lagföring till Ungern enligt en europeisk arresteringsorder.
Kriminalvården beslutade den 10 juni 2015 att översända hovrättens dom till Ungern för erkännande och verkställighet enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.
Tingsrätten
S.M. överklagade Kriminalvårdens beslut och yrkade att tingsrätten skulle upphäva beslutet.
Kriminalvården yttrade till tingsrätten att de inte fann skäl att ändra beslutet.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Ani Arevian) fastställde i beslut den 10 maj 2016 Kriminalvårdens beslut.
Hovrätten
S.M. överklagade tingsrättens beslut.
Kriminalvården motsatte sig ändringsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Sven Jönson, Joakim Zetterstedt, referent, och Omi Söderblom Mohammar) anförde i beslut den 6 juli 2016 följande.
En dom på frihetsberövande påföljd får under de förutsättningar som anges i 2 kap. 1 - 3 §§ lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen sändas över till en annan medlemsstat för att erkännas och verkställas där. I 2 kap. 1 § andra stycket anges som en förutsättning att en dom, för vilket det vid tidpunkten för översändandet återstår att avtjäna mindre än sex månader av frihetsberövandet, får sändas över endast om särskilda skäl talar för att verkställigheten kommer att överföras till den andra staten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak artikel 9.1 h i rådets rambeslut 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet). Där anges att en stat får vägra att erkänna och verkställa en annan stats påföljd om det vid tidpunkten när domen tas emot i den verkställande staten återstår mindre än sex månader av påföljden att avtjäna.
Det lagstadgade kravet på återstående verkställighetstid tar sikte på den tid som ska återstå att avtjäna av påföljden med hänsyn till de svenska reglerna om villkorlig frigivning när domen sänds över till en annan stat. Det som avses är alltså den faktiska avtjänandetid som ska återstå vid översändandet. Det är Kriminalvården som beslutar om en dom ska översändas och som därefter sänder över domen (2 kap. 4 och 6 §§ i ovan nämnd lag). Enligt 2 kap. 10 § förordningen (2009:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen får domen som regel sändas över först när Kriminalvårdens beslut fått laga kraft.
Ett skäl till kravet på viss återstående längd av avtjänandetiden är enligt lagens förarbeten att det sociala rehabiliteringssyfte som kan motivera ett överförande inte är så starkt när kort tid återstår att avtjäna. Ett annat skäl är att det vid sådana fall kan ifrågasättas om kostnaderna för ett överförande är motiverade. Den andra statens inställning är dock alltid är avgörande för om översändande får ske. Samråd bör ske innan en dom översänds när den återstående avtjänandetiden är kortare än sex månader. (Prop. 2014/15:29 s. 70).
Enligt det strafftidsbeslut som gäller för S.M:s straffverkställighet infaller tidigaste dag för villkorlig frigivning den 24 december 2016. Det innebär att det redan vid tiden för hovrättens beslut kommer att återstå mindre än sex månader att avtjäna av påföljden. Kriminalvården har som skäl för att sända över domen till Ungern, trots den korta verkställighetstid som då återstår, anfört att S.M. enligt ett beslut den 11 juli 2014 ska överlämnas till Ungern enligt en europeisk arresteringsorder. Överlämnandet gäller lagföring i Ungern. Enligt Kriminalvården finns det därför skäl att anta att myndigheterna i Ungern kommer att erkänna och verkställa domen mot S.M.
För att ett överförande ska kunna ske krävs i detta fall att särskilda skäl talar för att verkställigheten kommer att överföras till Ungern. I ärendet finns inte någon uppgift om hur Ungern ställer sig till ett överförande av verkställigheten i den aktuella situationen. Det får antas att även de behöriga myndigheterna i Ungern i sina överväganden tar hänsyn till det sociala rehabiliteringssyftet med ett överförande liksom de kostnader ett överförande kan medföra. Det framstår mot den bakgrunden inte som självklart att enbart det förhållandet att S.M. ska överlämnas till Ungern för lagföring också innebär att de ungerska myndigheterna kommer att samtycka till ett överförande. Det finns därför hinder mot att sända över den svenska domen till Ungern. Beslutet om översändande ska därför upphävas.
BESLUT
Hovrätten upphävde, med ändring av tingsrättens beslut, Kriminalvårdens beslut om översändande.
Hovrättens beslut meddelat: den 6 juli 2016.
Mål nr: ÖÄ 4586-16.
Lagrum: Rådets rambeslut 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327/27, 5.12.2008, s. 27);
2 kap.1 - 4 och 6 §§ lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen; 2 kap. 10 § förordningen (2009:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.
Litteratur: Prop. 2014/15:29 s. 70.