RH 2016:58

Falu tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot T.V. för bl.a. grovt utnyttjande av barn för sexuell posering bestående i att T.V. under läkarundersökningar av ett stort antal skolpojkar främjat eller utnyttjat att de utfört eller medverkat i sexuell posering genom att han förmått eller instruerat dem att blotta sitt könsorgan och i flera fall beröra sitt könsorgan eller låta sitt könsorgan beröras av T.V. Handlingarna hade utan barnens vetskap dokumenterats på film genom en dold kamera i en penna.

T.V. åtalades även för kränkande fotografering avseende de övriga personer som synts på filmerna som han tagit i smyg. Gärningspåståendena i denna del var att T.V. olovligen i hemlighet, med en pennkamera eller liknande, tagit upp bilder av sjuksköterskor, vårdnadshavare och andra medföljande när dessa befunnit sig inomhus i ett tillslutet rum avsett för läkarundersökningar.

T.V. vidgick de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för brott.

Tingsrätten (lagmannen Lars-Erik Bergström samt nämndemännen Håkan Gustâv, Robert Pettersson och Karin Westergren) dömde den 16 juni 2016 T.V. för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering vid 33 tillfällen och kränkande fotografering vid 30 tillfällen. Han dömdes även för bl.a. grovt barnpornografibrott och sexuellt övergrepp mot barn vid två tillfällen. Påföljden bestämdes till fängelse fyra år. I domen anförde tingsrätten följande i fråga om åtalen för utnyttjande av barn för sexuell posering och kränkande fotografering.

DOMSKÄL

Utnyttjande av barn för sexuell posering

Alla målsägandena i dessa punkter har varit under 15 år, vilket T.V. varit väl medveten om. Ingen av målsägandena har haft någon som helst vetskap om att han blivit filmad och har således inte kunnat medvetet posera för någon bild. Tvärtom har de trott att det rört sig om en helt vanlig undersökning, som utfördes av en kunnig och trevlig läkare. Å andra sidan har T.V. hela tiden haft ett dubbelt syfte. Förutom att undersöka barnen, vilket han synes ha gjort professionellt och helt oklanderligt, har han avsett att filma deras kön och sedan använda filmerna för att stimulera sin sexualitet. Han har på olika sätt instruerat eller påverkat barnen att blotta sig för honom, vilket han - bortsett från hans syfte att bättre kunna göra en riktig läkarundersökning - utnyttjat för att framställa barnpornografiska filmer. Det kan därför inte sägas annat än att pojkarna visst poserat, låt vara att detta som sagt skett omedvetet. De har även visat upp sina kön på ett sådant sätt att poseringarna måste bedömas som sexuella.

Såsom framgått har T.V. i hemlighet under flera år utnyttjat små pojkars poseringar vid läkarundersökningar. Han har för ändamålet införskaffat spionkameror och valt ut de undersökningar i vilka han skulle utnyttja poseringarna. Ett stort antal pojkar har också kommit att drabbas. Även utnyttjandebrotten måste i ljuset av det anförda anses ha utgjort ett led i en brottslig verksamhet som utövats såväl systematiskt som i större omfattning. Till detta kommer som sagt att T.V. såsom läkare i undersökningssituationerna utnyttjat sin ställning och missbrukat ett särskilt förtroende. Med hänsyn till det ovan anförda kan inte heller utnyttjandena av barn för sexuell posering bedömas som annat än grova.

Kränkande fotografering

Ingen av de filmade personerna har gett T.V. tillstånd att filma dem, varför filmningen skett olovligen. Filmningen har uppenbarligen skett med ett tekniskt hjälpmedel, närmare bestämt en spionkamera dold i en penna. Även om någon sådan kamera inte återfunnits, saknas skäl att betvivla att sådan har använts. Ingen av de filmade har haft en aning om att de blev filmade, varför denna skett i hemlighet.

Filmningen har skett inomhus. Visserligen är inte rum för läkarundersökningar uttryckligen omnämnda i 4 kap. 6 a § första stycket brottsbalken. Det talas där om bostad, toalett, omklädningsrum eller annat liknande utrymme. Att väntrum på en läkarmottagning inte omfattas av det nämnda uttrycket står numera klart, men förhållandena är klart annorlunda vad gäller själva undersökningsrummet. Till ett undersökningsrum har - till skillnad mot vad som gäller ett väntrum - inte vem som helst tillträde. Pågår en undersökning så är det inte bara för någon att kliva på, utan det förväntas att obehöriga stannar utanför oberoende av om dörren råkar vara låst eller inte. Vid en läkarundersökning bakom stängd dörr förväntar sig dessutom patienter och deras vårdnadshavare, att patienterna skall kunna visa upp sina nakna kroppar och öppet tala om ytterst känsliga frågor. Besökare i undersökningsrum kan nog vanligtvis inte för sitt liv tro att de skulle kunna bli smygfotograferade. Sammantaget finner tingsrätten att ett stängt undersökningsrum på en läkarmottagning eller vårdinrättning klart innefattas i begreppet annat liknande utrymme.

Det har inte på något vis enligt 4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken varit försvarligt att filma såsom T.V. gjort. Filmningarna av barn och föräldrar har otvivelaktigt varit kränkande och straffbart. Detsamma måste sägas vara fallet beträffande sjuksköterskorna, särskilt med hänsyn till syftet med filmningarna och vad filmerna kom att användas till. Samtliga självständiga åtal för kränkande fotografering är därmed styrkta och T.V. skall dömas för dessa brott.

T.V. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle frikänna honom från åtalen för kränkande fotografering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering samt att hovrätten skulle lindra straffet.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att T.V. skulle dömas till ett längre fängelsestraff.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Sven Jönson och Rakel Granditsky Hökeberg, tf. hovrättsassessorn Jens Kallmin, referent, samt nämndemännen Solveig Fröberg och Marja Liisa Halonen Adamsson) ändrade den 2 september 2016 tingsrättens dom bl.a. på så sätt att T.V. frikändes från åtalet för kränkande fotografering. Påföljden bestämdes till fängelse tre år. I domen anförde hovrätten följande beträffande åtalen för utnyttjande av barn för sexuell posering och kränkande fotografering.

DOMSKÄL

Utnyttjande av barn för sexuell posering

I förarbetena till 6 kap. 8 § brottsbalken (prop. 2004/05:45 s. 146 f.) anges att rekvisitet "utnyttjar" avser t.ex. sådana situationer där någon låter ett barn sexuellt posera inför sig eller utnyttjar ett barn för framställning av pornografisk bild.

Vidare framgår av förarbetena att begreppet ”sexuell posering” avser sådana handlingar som för en vuxen person har en klar och otvetydig sexuell karaktär och som utförs inför minst en annan person eller inför en kamera som dokumenterar eller förmedlar bilden. Inom begreppet faller medverkande eller utförande av en sexuell handling eller ohöljd exponering av sexuell innebörd. Att barnen inte känt till att de blivit filmade saknar betydelse i sammanhanget då barnets inställning till handlingen inte ska tillmätas någon straffrättslig betydelse.

Inget annat är påstått än att T.V. i de aktuella fallen utfört korrekta läkarundersökningar av barnen och att hans instruktioner till barnen att ta fram sina könsorgan samt den beröring som skett har varit medicinskt motiverade. T.V:s syfte med att smygfilma dessa handlingar har dock endast varit att framställa barnpornografiskt material. Hans uppmaningar till barnen att blotta sitt könsorgan och i förekommande fall beröra eller låta T.V. beröra könsorganet samtidigt som han i hemlighet framställt barnpornografiskt material, medför att handlingarna haft en sådan sexuell innebörd som avses i lagtexten. Det har således i samtliga åtalade fall varit fråga om en sexuell posering som T.V. såväl främjat som utnyttjat. Hovrätten finner därför att samtliga åtal för utnyttjande av barn för sexuell posering är styrkta.

När det gäller rubricering av gärningarna instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att brotten utgjort ett led i en brottslig verksamhet som utövats såväl systematiskt som i större omfattning samt att T.V. i sin roll som läkare utnyttjat sin ställning och missbrukat ett särskilt förtroende. Barnen har vid läkarbesöken (i flera fall efter övertalning från föräldrar) sökt vård och befunnit sig i en känslig och utsatt situation som T.V. har utnyttjat sig av. Vid en sammantagen bedömning är därför brotten att anse som grova.

Kränkande fotografering

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att filmupptagningarna skett olovligen, med tekniskt hjälpmedel i form av en spionkamera dold i en penna samt att de skett i hemlighet. För att straffansvar ska kunna ådömas krävs som framgår av lagstiftningen även att fotograferingen skett av någon som befunnit sig på en viss plats. Hovrätten gör i denna del följande bedömning.

De i målet aktuella fotograferingarna har skett i tillslutna rum avsedda för läkarmottagningar på olika skolor eller på en vårdcentral. De utrymmen där de fotograferade befunnit sig är inte sådana som uttryckligen räknas upp i lagtexten. Frågan är därför om utrymmena kan innefattas i lagtextens begrepp annat liknande utrymme. Vid tolkningen av detta begrepp ger förarbetena till lagstiftningen viss vägledning.

I utredningen Ds 2011:1 Straffansvar för olovlig fotografering föreslogs en kriminalisering av fotografering som äger rum på vissa platser, men också fotografering som sker på ett visst sätt, nämligen ”ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka hans eller hennes personliga integritet som privatperson”. Enligt denna lydelse med ett rekvisit om kränkning skulle brottet omfatta vissa situationer oavsett var fotograferingen äger rum. I utredningen gavs som exempel på handlingar som skulle kunna omfattas av kränkningsrekvisitet fotografering av en patient på ett sjukhus eller annan vårdinrättning.

Under lagstiftningsarbetet med det som numera utgör brottet kränkande fotografering i brottsbalken valde man bort utredningens förslag om ett allmänt kränkningsrekvisit av olika skäl. Brottet ändrades till att endast omfatta olovlig och hemlig bildupptagning som äger rum av personer på vissa utpekade platser, dvs. i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme.

I regeringens proposition 2012/13:69 Kränkande fotografering angavs att det för straffansvar skulle krävas att fotograferingen sker på vissa angivna platser som tillhör den enskildes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden. Som exempel på liknande utrymmen angavs provhytt, duschrum och bastu. Det konstaterades att denna lösning visserligen inte var invändningsfri och att det inte kunde uteslutas att avgränsningen riskerade att ge upphov till tillämpningsproblem samt att detta oundvikligen kunde medföra att skyddsvärda platser inte skulle omfattas av regleringen. Med hänsyn till bl.a. kravet på förutsebarhet ansågs dock att tillämpningsområdet måste få en snäv och tydlig avgränsning.

Enligt hovrätten går det inte att utläsa något från förarbetena som ger stöd för en tolkning att undersökningsrum vid en vårdmottagning ska omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering. De i lagtexten och i förarbetena angivna utrymmena har en helt annan karaktär än ett undersökningsrum. Hovrätten har full förståelse för att smygfilmningarna av sjuksköterskorna och vårdnadshavarna samt andra medföljande upplevts som djupt integritetskränkande, bl.a. eftersom en läkarundersökning omfattas av sekretessbestämmelser och tystnadsplikt och i synnerhet då fotograferingarna skett i samband med framställande av barnpornografiskt material. Med den restriktiva hållning som lagstiftaren gett uttryck för gällande lagens tillämpningsområde skulle det dock vara en alltför långtgående tolkning att anse de nu aktuella platserna som ”annat liknande utrymme”.

Hovrätten bedömer alltså att de platser som avses i åtalet inte utgör sådana utrymmen som krävs för straffansvar. T.V. ska därför frikännas från samtliga åtal för kränkande fotografering.

Hovrättens dom meddelad: den 2 september 2016.

Mål nr: B 5836-16.

Lagrum: 4 kap. 5 a § och 6 kap. 8 §brottsbalken.

Litteratur: Prop. 2004/05:45 s. 146 f.; prop. 2012/13:69, Ds 2011:1.