RH 2017:1

Alingsås tingsrätt

M.L. väckte vid Alingsås tingsrätt talan mot det norska bolaget S. A/S (nedan S.) angående återvinning i konkurs. M.L. gjorde gällande att han förvärvat en fordran som bolaget R.I.B.U.S. AB (numera försatt i konkurs) hade på A.S.AB. Sistnämnda bolag försattes i konkurs av Alingsås tingsrätt den 18 oktober 2012. M.L. gjorde gällande att han därmed var borgenär i A.S.AB:s konkurs och behörig att föra talan om återvinning eftersom konkursförvaltaren valt att inte väcka en sådan talan. M.L. yrkade att betalningar till ett belopp om 861 323 kr, jämte ränta beräknad på visst sätt, skulle återföras till boet. Han gjorde gällande att Alingsås tingsrätt var rätt forum och hänvisade därvid till 10 kap. 4 § och 8 §rättegångsbalken, samt rättsfallet NJA 2013 s. 22.

S. yrkade att talan skulle avvisas eftersom Alingsås tingsrätt saknade behörighet att pröva målet. S. gjorde också gällande att talan skulle avvisas eftersom M.L:s inträde i processen inte var korrekt enligt svensk processrätt och att det inte fanns någon grund i rättegångsbalken eller praxis som medgav att M.L. inträdde i målet istället för den ursprunglige käranden. S. anförde också att denna fråga rimligen borde avgöras innan det över huvud taget var aktuellt att pröva om talan väckts vid rätt forum.

Domskäl

Tingsrätten (tf. rådmannen Ida Damgaard) anförde i beslut den 19 september 2014 följande.

S. har i rätt tid gjort invändning om att tingsrätten saknar behörighet att uppta målet till prövning. Denna invändning bör prövas innan tingsrätten tar ställning till övriga invändningar som S. gjort.

Talan om återvinning i konkurs får väckas genom ansökan om stämning vid allmän domstol. Talan väcks inte vid konkursdomstolen, utan allmänna regler om domstols behörighet i tvistemål gäller.

I målet är fråga om en talan som väckts mot ett bolag med säte i Norge, d.v.s. som saknar svenskt hemvist.

Högsta domstolen har i ett fall (NJA 2013 s. 22) slagit fast att svensk domsrätt föreligger i ett fall som det förevarande, även om det saknats stöd i forumreglerna i 10 kap.rättegångsbalken. I det fallet hänvisade Högsta domstolen till lagrummen i 10 kap. 4 § och 8 §rättegångsbalken. I Fitgers inledande kommentar till 10 kap.rättegångsbalken framkommer att man i rättspraxis synes ha utgått från att domstolarna i förekommande fall har att genom en extensiv tolkning av de svenska forumreglerna eller på annat sätt tillhandahålla ett forum när det finns svensk domsrätt.

Mot bakgrund av avgörandet i NJA 2013 s. 22 finner tingsrätten därför att Alingsås tingsrätt är behörig att uppta talan till prövning.

När det gäller S:s invändning om att M.L:s talan ska avvisas eftersom han inte är rätt kärande i målet gör tingsrätten följande bedömning. M.L. har i målet påstått att han övertagit fordran från den ursprunglige borgenären och därför jämlikt 13 kap. 7 § rättegångsbalken har rätt att inträda i målet. Frågan om hans rätt att inträda som kärande i målet ska prövas av rätten i sak, och M.L:s talan kan därför inte avvisas på denna grund.

Tingsrätten lämnade S:s yrkande om avvisning utan bifall.

Hovätten för Västra Sverige

S. överklagade och yrkade att hovrätten skulle avvisa M.L:s talan.

S. åberopade som grund för sitt yrkande i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten och angav därutöver bl.a. följande. Tingsrätten har i sitt beslut inte angett vilken forumregel som tillämpats. Tingsrätten har ansett sig vara behörig endast genom att hänvisa till rättsfallet NJA 2013 s. 22, trots att endast frågan om svensk domsrätt och inte forumfrågan var föremål för prövning i det målet. Partssuccession med stöd av 13 kap. 7 § rättegångsbalken förutsätter att processföremålet har överlåtits under pågående process. Fordringen som utgör grund för talan överläts dock, enligt M.L:s egna uppgifter, redan den 5 mars 2013. Partssuccession förutsätter dessutom att rättegången inletts på behörigt sätt. I samband med ansökan om stämning saknade R.I.B.U.S.AB i konkurs partsbehörighet eftersom konkursen redan var avslutad. Därmed har det inte funnits någon partsställning att överta.

M.L. bestred ändringsyrkandet och åberopade samma omständigheter som vid tingsrätten.

Hovrätten (hovrättsråden Lennart Morard, Britta Ekström och Åsa Toll) anförde i slutligt beslut den 25 mars 2015 följande.

Frågan om avvisning på grund av fel forum

Enligt 4 kap. 19 § konkurslagen (1987:672) får talan om återvinning väckas vid allmän domstol. Med allmän domstol avses den domstol som enligt allmänna regler, dvs. forumreglerna i 10 kap.rättegångsbalken, är behörig att pröva tvisten.

Forumreglerna reglerar i första hand domstolarnas lokala behörighet. De har dock sedan länge, när inte annat stadgas, tillämpats analogt för att avgöra om det finns svensk domsrätt. Frågor om domsrätt och forum har alltså ett visst samband. Detta framgår bl.a. av rättsfallet NJA 2013 s. 22 som gällde frågan om det förelåg svensk domsrätt avseende en återvinningstalan riktad mot ett norskt bolag. Högsta domstolen uttalade i nämnda avgörande att frågan om svensk domsrätt i första hand bör avgöras med analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap.rättegångsbalken. Högsta domstolen konstaterade dock att inget av de lagrum som käranden hade åberopat - 10 kap. 4 § och 8 §rättegångsbalken - var tillämpligt i det aktuella fallet. Högsta domstolen ansåg däremot att svensk domsrätt förelåg med stöd av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (insolvensförordningen), genom en analogisk tillämpning eftersom Norge inte är medlem i EU.

Såvitt avser frågan om det finns svensk domsrätt är förhållandena i det fall som hovrätten nu har att pröva de samma som i 2013 års rättsfall. Svensk domsrätt får därför anses föreligga beträffande den mot S. förda återvinningstalan.

För att ett mål ska kunna prövas av svensk domstol krävs det dock inte bara att svensk domsrätt föreligger utan även att någon svensk tingsrätt är behörig enligt de interna forumreglerna. Denna fråga var inte föremål för prövning i 2013 års rättsfall även om Högsta domstolen, som anförts ovan, uttalade sig om tillämpligheten av bestämmelserna som i det fallet hade åberopats till stöd för att det förelåg svensk domsrätt.

M.L. har hävdat att Alingsås tingsrätt är behörig domstol med stöd av bestämmelserna i 10 kap. 4 § och 8 §rättegångsbalken.

Enligt 10 kap. 4 § rättegångsbalken får den som inte har känt hemvist inom riket men som har ingått förbindelse eller ådragit sig skuld här sökas där förbindelsen ingicks eller skulden uppkom. Återvinningstalan avser utbetalningar som har beordrats via epost från S:s s.k. Chief Financial Officer, således från Norge. Bestämmelsen kan därför inte anses grunda behörighet i detta fall. Inte heller kan bestämmelsen i 10 kap. 8 § rättegångsbalken om forum vid talan i anledning av en skadegörande handling anses tillämplig på återvinningstalan. Någon annan forumregel - i 10 kap.rättegångsbalken, annan lag eller rättspraxis - som kan tillämpas finns inte.

Frågan är då hur situationen ska lösas. I rättspraxis verkar man ha utgått från att domstolarna har att genom en extensiv tolkning av de svenska forumreglerna eller på annat sätt tillhandahålla ett forum när det finns svensk domsrätt (se Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 8 uppl. 2014, s. 116). Ett exempel på detta är rättsfallet NJA 1980 s. 188 där ett prorogationsavtal gav svensk domsrätt trots att det i avtalet hänvisats till ”vederbörande domstol i Sverige” och det inte fanns någon sådan domstol som var behörig enligt reglerna i 10 kap.rättegångsbalken.

I nu aktuellt mål anser hovrätten att det finns i vart fall tre alternativa lösningar för att tillhandahålla ett forum (jfr Jon Lindgren, Domsrätt vid talan om återvinning i konkurs mot svarande i tredje land, Juridisk Tidskrift 2013-14, s. 395 f, not 23, se även Michael Bogdan, Kan det trots föreliggande svensk domsrätt saknas en lokalt behörig tingsrätt?, Svensk Juristtidning 2002, s. 110 f)

Alternativ ett är att tillämpa bestämmelsen om reservforum i 2 § lagen (2014:912, tidigare 2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden (kompletteringslagen). Enligt denna bestämmelse är Stockholms tingsrätt behörig om annan behörig domstol saknas. Reservforumet är dock aktuellt endast om det finns svensk domsrätt enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § kompletteringslagen. Insolvensförordningen, som i detta fall ligger till grund för svensk domsrätt, omfattas inte av lagen. Bestämmelsen i 2 § kan dock möjligen tillämpas analogt.

Alternativ två är att anse att konkursdomstolen är behörig.

Alternativ tre är att anse att den domstol som har den närmaste anknytningen till tvisten eller parterna är behörig (jfr det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1980 s. 188). För det fall svaranden saknar all anknytning till landet får omständigheter på konkursgäldenärens sida vara avgörande. Detta skulle i många fall leda till att även detta alternativ skulle peka ut konkursdomstolen som behörig.

Alternativ ett har förespråkats i doktrinen (se Hans Renman, Återvinning enligt 4 kap.konkurslagen. En process- och insolvensrättslig manual, 2 uppl. 2013, s. 46, samt Jon Lindgren, Behörig domstol vid talan om återvinning i konkurs - Seagon-domens inverkan på svenska domstolars behörighet, i Arbete & Fest - skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala, 2013, s. 134). Med anledning av att det finns svensk domsrätt bör något forum tillhandahållas.

Hovrätten anser - dels mot bakgrund av effektivitetsskäl (jfr EU-domstolens dom i Seagon-målet, C-339/07), dels då det inte har framkommit några omständigheter i målet som talar för att S. har någon anknytning till Sverige som med stöd av alternativ tre skulle kunna utpeka någon annan behörig tingsrätt - att konkursdomstolen, i detta fall Alingsås tingsrätt, ska anses vara behörig att pröva återvinningstalan. S:s överklagande kan således inte bifallas på grund av att tingsrätten inte skulle ha varit behörig.

Frågan om avvisning på grund av otillåten partssuccession

Den återvinningstalan som M.L. för mot S. går ut på att betalningar till ett belopp om 861 323 kr, jämte ränta beräknad på visst sätt, ska återföras till boet. Hans talan förs alltså för konkursboets räkning (jfr rättsfallet NJA 1976 s. 627 där talan avvisades eftersom borgenären inte ansågs kunna för egen räkning föra talan om återvinning).

Som tingsrätten har anfört har M.L. påstått att han har övertagit fordringen från den ursprunglige borgenären och därför enligt 13 kap. 7 § rättegångsbalken har rätt att inträda i målet. Hovrätten gör liksom tingsrätten den bedömningen att frågan om M.L. har rätt att inträda som kärande i målet, vilken fråga bör inrymma betydelsen av att R.I.B.U.S.AB:s konkurs hade avslutats när talan väcktes, ska prövas av rätten i sak och alltså inte som en fråga om rättegångshinder. En annan sak är att det kan finnas förutsättningar för domstolen att meddela en särskild dom över denna fråga (se 17 kap. 5 § rättegångsbalken och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken [version oktober 2014, Zeteo], kommentaren till 13 kap., Inledning, avsnittet Allmänt om talerätten). Således leder inte heller det som S. anfört i fråga om otillåten partssuccession till att överklagandet ska bifallas.

Hovrätten avslog överklagandet.

Det antecknas att hovrättens beslut överklagades till Högsta domstolen som i beslut den 11 oktober 2016 avvisade överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 25 mars 2015.

Mål nr: Ö 4676-14

Lagrum: Rättegångsbalken 10 kap. 4§ och 8 §, 13 kap. 7 §, 17 kap. 5 §; Konkurslagen 4 kap. 19 §; 1 § och 2 § lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstolsbehörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Rättsfall: NJA 1976 s 627; NJA 1980 s 188; NJA 2013 s 22.

Litteratur: Fitger m. fl. Kommentar till rättegångsbalken 10 kap. Inledning, Zeteo, oktober 2014;A.a. Kommentar till 13 kap. Inledning, avsnittet Allmänt om talerätten; Hans Renman Återvinning enligt 4 kap.konkurslagen. En process- och insolvensrättslig manual, 2 uppl. 2013 s. 46;,Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 8 uppl. 2014, s. 116; Jon Lindgren, Behörig domstol vid talan om återvinning i konkurs - Seagon-domens inverkan på svenska domstolars behörighet, i Arbete & Fest - skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala, 2013, s. 134; Jon Lindgren, Domsrätt vid talan om återvinning i konkurs mot svarande i tredje land, juridisk Tidskrift 2013-14, s, 395 f, not 23; Michael Bogdan, Kan det trots föreliggande svensk domsrätt saknas en lokalt behörig tingsrätt?, Svensk Juristtidning 2002, s. 110 f.