RH 2017:35

Åklagaren yrkade att P.P. skulle dömas för grov olovlig köring enligt följande gärningsbeskrivning.

P.P. har kört personbil utan att ha rätt till det. Det hände den 15 oktober 2015 på Hanaskogsvägen i Kristianstad och andra vägar mellan Osby och Kristianstad, Sverige.

Brottet bör bedömas som grovt dels eftersom det har skett vanemässigt, dels eftersom P.P. tidigare lagförts för olovlig körning.

P.P. begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Ahlström samt nämndemännen Sofie Johansson, Ola Forslin och Andreas Lekandersson) dömde P.P. för grov olovlig körning till 100 dagsböter om 50 kr.

När det gäller påföljden angav tingsrätten följande.

SKÄL

Åklagaren har yrkat att tingsrätten bestämmer påföljden till en månads fängelse och hänfört sig till Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 29 februari 2016 i mål nr B 2278-15.

P.P. har under innevarande årtionde dömts för grov olovlig körning den 7 juli 2010, den 6 mars 2013, den 22 oktober 2014 och den 14 september 2015.

Tingsrätternas praxis avseende påföljder för grov olovlig körning är, i vart fall i sina huvuddrag, fast och utgår från Åklagarmyndighetens strafföreläggandepraxis enligt RättsPM 2012:7. Den innebär följande. Första gången en person döms (eller på annat sätt lagförs, t.ex. genom strafföreläggande) för grov olovlig körning bestäms påföljden till 50 dagsböter, andra gången till 70 dagsböter, tredje gången till 100 dagsböter och fjärde och därefter följande gånger till 14 dagars fängelse (jfr, såvitt avser fängelsestraffets längd, Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 7 september 2015 i mål nr B 1029-15). En s.k. påföljdstrappa tillämpas alltså.

Tidigare lagföringar för olovlig körning ska dock beaktas endast under en tvåårsperiod (jfr Åklagarmyndighetens RättsPM 2005:1 och Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, elektronisk utgåva 2015 s. 850). Tingsrätten bedömer att innebörden av detta som utgångspunkt är följande med beaktande av rådande tingsrätts- och hovrättspraxis.

Påföljdsbestämningen för grov olovlig körning utgår från hur många grova olovliga körningar den tilltalade dömts eller på annat sätt lagförts för under de två år som närmast föregått den i målet aktuella grova olovliga körningen. Rör det sig om en tidigare grov olovlig körning, bestäms påföljden till 70 dagsböter. Är de tidigare grova olovliga körningarna under tvåårsperioden två till antalet, blir antalet dagsböter 100. Har den tilltalade under de senaste två åren före den aktuella grova olovliga körningen lagförts tre eller fler gånger för grov olovlig körning, bestäms påföljden för den aktuella grova olovliga körningen till 14 dagars fängelse. (Här bortses från fall där en person vid samma tillfälle gjort sig skyldig till flera grova olovliga körningar.)

En undantagslös tillämpning av nu angivna principer skulle i vissa situationer emellertid kunna te sig alltför rigid. Om det under den senaste tvåårsperioden endast finns en enda dom för grov olovlig körning och denna - med hänsyn till vilka grova olovliga körningar den tilltalade dömts för under den tvåårsperiod som föregått den aktuella grova olovliga körningen - inneburit ett fängelsestraff, samtidigt som den tilltalade i det fall som ska bedömas återfallit i brott kort tid (t.ex. inom ett halvår) efter fängelsedomen, kan det finnas anledning att även den aktuella gången bestämma påföljden till fängelse. Vidare torde det, så länge det alls finns en lagföring för grov olovlig körning under den senaste tvåårsperioden, inte framstå som tillräckligt ingripande att bestämma en påföljd som innebär en större sänkning i förhållande till föregående dom än ett steg på påföljdstrappan. Två konkreta exempel kan illustrera tingsrättens resonemang i denna del. I båda exemplen har den grova olovliga körning som ska bestraffas skett den 1 februari 2016, och under tiden tillbaka till den 1 februari 2014 finns i båda exemplen endast en dom för grov olovlig körning; i denna har påföljden bestämts till fängelse. I det ena exemplet har den tidigare domen meddelats den 1 december 2015. Då har återfallet ägt rum så kort tid efter den tidigare domen att påföljden även denna gång ska bestämmas till fängelse. I det andra exemplet har den tidigare domen meddelats den 1 februari 2015. Då har återfallet inte ägt rum så kort tid efter den tidigare domen att påföljden nu ska bestämmas till fängelse. Inte heller ska emellertid påföljden bestämmas till 70 dagsböter (det steg i påföljdstrappan som normalt sett följer vid den andra lagföringen inom en tvåårsperiod), eftersom detta inte skulle vara tillräckligt ingripande. I stället ska påföljden i det fallet bestämmas till 100 dagsböter.

Åklagaren har i målet argumenterat för att den s.k. påföljdstrappan ska tillämpas på så sätt att det ska räcka med en enda grov olovlig körning med ett straffvärde av 100 dagsböter under de senaste två åren före den aktuella grova olovliga körningen för att påföljden ska bestämmas till fängelse. På motsvarande sätt skulle det räcka med en enda grov olovlig körning med ett straffvärde av 70 dagsböter under de senaste två åren för att påföljden ska bestämmas till 100 dagsböter. Den av åklagaren förespråkade ordningen skulle emellertid, konsekvent tillämpad, medföra följande konsekvenser. Om en person i januari år 2016 begår och döms för en grov olovlig körning med ett straffvärde av 50 dagsböter och i december år 2017 på nytt gör sig skyldig till och döms för grov olovlig körning, ska påföljden för denna grova olovliga körning bestämmas till 70 dagsböter; så långt instämmer tingsrätten i vad åklagaren gjort gällande. Döms personen därefter för en i november år 2019 begången grov olovlig körning, ska med åklagarens resonemang påföljden bestämmas till 100 dagsböter. Gör sig slutligen personen i oktober år 2021 på nytt skyldig till grov olovlig körning, ska påföljden med åklagarens resonemang bestämmas till fängelse. Den av åklagaren förespråkade ordningen skulle alltså, konsekvent tillämpad, innebära att en person som mellan januari år 2016 och oktober år 2021 - en tidsperiod överstigande fem och ett halvt år - gjorde sig skyldig till tre återfall i grov olovlig körning skulle anses på ett så allvarligt sätt ha återfallit i ett brott, vilket som utgångspunkt bestraffas med böter, att påföljden skulle bestämmas till fängelse. En sådan innebörd av den s.k. påföljdstrappan står inte i god överensstämmelse med vad som i övrigt gäller rörande återfallsskärpning (jfr Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, andra upplagan 2012, s. 178) och framstår inte heller som proportionerlig. Den kan därför inte godtas.

Det saknas vägledande uttalanden från Högsta domstolen om hur den s.k. påföljdstrappan vid grov olovlig körning ska tillämpas. I och med hovrättens ovan nämnda avgörande den 29 februari 2016 förefaller hovrättspraxis brista i enhetlighet. I avvaktan på ett välbehövligt prejudikat anser tingsrätten emellertid av ovan anförda skäl att den uppfattning om påföljdstrappans tillämpning som tingsrätten ovan redogjort för återspeglar rättsläget (jfr även denna tingsrätts dom den 8 oktober 2015 i mål nr B 893-15, där rådmannen Catharina Månsson i mer generellt hållna termer, som i sak torde överensstämma med vad tingsrätten redovisat ovan, gett sin syn på rättsläget).

P.P. har under de senaste två åren före den aktuella grova olovliga körningen dömts för grov olovlig körning två gånger. Påföljden ska därför bestämmas till 100 dagsböter. Med hänsyn till P.P:s ekonomiska förhållanden ska storleken av varje dagsbot bestämmas till 50 kr.