RH 2018:15
Delar av en stämningsansökan kan avvisas, om de till grund för enskilda yrkanden åberopade omständigheterna är alltför ofullständigt angivna.
Attunda tingsrätt
R.C.F. ansökte den 25 januari 2017 om stämning gentemot A. Täbyhus AB och framställde ett flertal yrkanden. Tingsrätten förelade flera gånger R.C.F. att komplettera sin ansökan beträffande bl.a. yrkanden, grunder och bevisning.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Anna Backman) anförde i beslut den 30 november 2017 följande.
SKÄL
Av 42 kap. 2 § rättegångsbalken framgår vad en ansökan om stämning ska innehålla. En stämningsansökan ska enligt 42 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken avvisas om den är så ofullständig att den inte utan vä-sentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång.
R.C.F. har, trots flera förelägganden att komplettera sin ansökan med erinran om att hans talan annars kan avvisas, inte inkommit med erforderlig komplettering. Därtill har R.C.F. beviljats generösa anstånd med kompletteringen. Hans talan är, utom såvitt avser "åtagande av hyresrätt", så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång.
I den del av målet som inte avvisas avser tingsrätten nu att utfärda stämning.
BESLUT
Tingsrätten avvisar R.C.F:s talan utom såvitt avser yrkandet om "återtagande av hyresrätt".
Hovrätten
R.C.F. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut om avvisning och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling. Han åberopade viss bevisning.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Lars Olsson och Charlotte Edvardsson, referent) anförde i beslut den 6 februari 2018 följande.
SKÄL
Av 42 kap. 2 § rättegångsbalken framgår vad en ansökan om stämning ska innehålla. En stämningsansökan som även efter att käranden getts tillfälle till komplettering är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång ska enligt 42 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken avvisas. Enligt andra stycket i samma bestämmelse ska en stämningsansökan även avvisas om det är uppenbart att målet på grund av rättegångshinder inte kan tas upp till prövning.
Rättsfallet NJA 1996 s. 343 har tolkats så att bestämmelsen i 42 kap. 5 § rättegångsbalken, som reglerar möjligheten att meddela dom i målet utan att stämning utfärdas, endast kan tillämpas när talan i sin helhet är ogrundad. Om det finns någon fristående del för vilken det inte är uppenbart att talan är ogrundad, ska stämning utfärdas beträffande ansökan i dess helhet. Såvitt gäller 42 kap. 4 § rättegångsbalken kan däremot avvisning ske av enskilda yrkanden som inte är tillräckligt bestämda, se rättsfallet NJA 1994 s. 473. Samma sak måste enligt hovrättens bedömning även gälla om de till grund för enskilda yrkanden åberopade omständigheterna är alltför ofullständigt angivna. Detta får också stöd av kommen-taren till 42 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 5 december 2017, Zeteo). Där anges att om grunderna tolkade på visst sätt inte kan leda till bifall och det för övriga tolkningar inte finns tillräckligt preciserade grunder så blir det fråga om dels ett avvisningsbeslut, dels en dom.
Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten av R.C.F:s stäm-ningsansökan. I de delar som tingsrätten har fattat beslut om avvisning är hans stämningsansökan så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för rättegång. Hans överklagande av tingsrättens beslut om avvisning ska därför avslås.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 6 februari 2018.
Mål nr: Ö 11901-17.
Lagrum: 42 kap. 4 § rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 1994 s. 473; NJA 1996 s. 343.
Litteratur: Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., Zeteo.