RH 2018:32
Fråga om ett interimistiskt vitesförbud enligt lagen (2018:558) om företagshemligheter skulle riktas mot både en juridisk person och dess ställföreträdare. Hovrätten har ansett att det i aktuellt fall inte varit motiverat att - för att säkerställa vitesförbudets effektivitet - rikta vitesförbudet även mot ställföreträdarna.
Falu tingsrätt
Verisure Sverige AB (Verisure) yrkade att tingsrätten, såväl interimistiskt som slutligt, skulle förbjuda bolaget A., dess ställföreträdare J.P. och A.Å. samt två anställda i bolaget, M.K. och M.F., att vid vite om 500 000 kr, eller det lägre belopp som tingsrätten beslutade, för varje överträdelse utnyttja eller röja information om Verisures kundregister, kundavtal, övriga kunduppgifter och motsvarande information som tidigare tillhört bolaget B., en franchisetagare till Verisure. Verisure yrkade vidare att tingsrätten interimistiskt skulle förordna om säkerhetsåtgärder på bolaget A:s adress, jämte utrymmen, lokaler och fordon, i M.K:s och M.F:s bostäder och fordon samt i A.Å:s och J.P:s fordon.
Verisure begärde vidare att de yrkade åtgärderna skulle beviljas utan motparternas hörande, då bolaget ansåg att det förelåg fara i dröjsmål.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Petter Granqvist) anförde i beslut den 7 september 2018 i huvudsak följande.
SKÄL
- - -
De uppgifter om Verisures kunder som omfattas av bolagets yrkanden får enligt tingsrättens bedömning anses utgöra företagshemligheter. Verisure har ingett en utredning enligt vilken bolaget menar att ett angrepp på dess företagshemligheter sker. Det rör sig om information som Verisure och det tidigare bolaget B. hållit hemlig och varit förbehållna nämnda två bolag. Tingsrätten bedömer utifrån de vittnesuppgifter som inhämtats och presen-terats att det föreligger sannolika skäl för att M.F. och M.K., vilka tidigare varit anställda i Verisures franchisetagare bolaget B., fått tillgång till Verisures företagshemligheter i form av kunduppgifter men obehörigt angripit dessa genom att röja och utnyttja dem. Tingsrätten bedömer det även sannolikt att detta ingrepp skett genom bolaget A., som både M.K. och M.F. nu är knutna till som delägare respektive konsult. Det bedöms skä-ligen kunna befaras att bolaget A., M.K. och M.F. genom att fortsätta an-greppet förringar värdet av företagshemligheterna. Det bedöms alltså före-ligga en sabotagerisk. Utredningen kan dock inte anses visa sannolika skäl för att även A.Å. och J.P., vilka är styrelsemedlemmar i bolaget A. och har arbetat i Verisure, obehörigen har angripit företagshemligheterna. Mot A.Å. och J.P. ska därför yrkandet om vitesförbud avslås.
- - -
BESLUT
1.För tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats förbjuder tingsrätten envar av bolaget A., M.K. och M.F., vid vite om 500 000 kr, att utnyttja eller röja information om Verisures kundregister, kundavtal och övriga kunduppgifter inklusive motsvarande information som tidigare tillhört bolaget B.
2.Yrkandet om vitesförbud mot A.Å. och J.P. avslås.
3.Tingsrätten förordnar, för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller annat beslutats, om säkerhetsåtgärder på bolaget A:s adress jämte de utrymmen, lokaler och fordon som ägs eller disponeras av bolaget A., innebärande att samtliga exemplar av Verisures företagshemligheter i form av Verisures och bolaget B:s kundregister, kundavtal och övriga kunduppgifter som bolaget A. innehar, såväl i fysisk form som lagrad datamedia i någon form inklusive servrar, datorer, laptops, handdatorer, externa hårddiskar, telefoner och USB-minnen på vars hårddiskar och minnen företagshemligheterna finns lagrade, ska omhändertas av Kronofogdemyndigheten eller, i de fall företagshemligheterna lagras externt och är tillgängliga för bolaget A. genom fjärråtkomst, överförs av Kronofogde-myndigheten till myndighetens lagringsenheter.
4. - - -
Tingsrätten omprövade sitt beslut den 20 september 2018 och förordnade att beslutet den 7 september alltjämt skulle gälla oförändrat.
Hovrätten
Verisure överklagade beslutet och yrkade att hovrätten interimistiskt skulle förbjuda var och en av J.P. och A.Å. att vid vite om 500 000 kr, eller det lägre belopp som hovrätten beslutar, för varje överträdelse utnyttja eller röja information om Verisures kundregister, kundavtal och övriga kunduppgifter, inklusive motsvarande information som tidigare tillhört bolaget B.
J.P. och A.Å. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.
Till stöd för sitt överklagande anförde Verisure i huvudsak följande. Vid verkställighet av tingsrättens beslut i fråga om säkerhetsåtgärder påträffade Kronofogdemyndigheten material som innehöll företagshemligheter i J.P:s och A.Å:s besittning. Företagshemligheterna fanns i datorer och mobiltelefoner som användes av J.P. och A.Å. Det är inte troligt att kronofogden lyckades hitta alla exemplar av Verisures företagshemligheter och det finns därför en påtaglig risk för att J.P. och A.Å. fortsätter angreppet, genom att t.ex. undanskaffa uppgifterna för att sedan utnyttja dem i en annan verksamhet. Uttrycket övriga kunduppgifter i yrkandet avser bl.a. offerter och fakturor.
J.P. och A.Å., som inte fick tillfälle att yttra sig i tingsrätten, anförde i hovrätten bl.a. följande. Det bestrids att de skulle ha utnyttjat eller röjt några företagshemligheter samt att det i övrigt skulle föreligga förutsättningar för att meddela dem ett vitesförbud. - - - Det material som på-träffats i J.P:s och A.Å:s besittning är sådan egendom som funnits i bolaget A:s kontorslokal och inte i ett utrymme som utgör deras privata sfär. J.P. och A.Å. känner inte till innehållet i det material som påträffats. Endast den omständigheten att filer innehåller ordet Verisure innebär inte att det är fråga om företagshemligheter. De aktuella uppgifterna har varit allmänt kända genom att Verisure använt sig av uppgifterna i sin marknadsföring. Verisures kunder har tilldelats marknadsföringsmaterial i form av skyltar som monterats fullt synliga på kundernas egendom för att visa att egendomen är larmad. Dessutom har uppgifterna gjorts tillgängliga för allmänheten via internet och sociala medier genom att kunder har uppmuntrats att lämna omdöme om Verisure på internet. Detta har ofta skett via olika sociala medier, vilket medfört att kundernas namn och kontaktuppgifter röjts. Därutöver kommer olika larmföretag fortlöpande i kontakt med varandras kunder i sin säljverksamhet, genom t.ex. dörrknackning. Om en kund i en sådan situation väljer att byta larmoperatör är det vanligt förekommande att den nya larmleverantören hjälper kunden att säga upp sitt abonnemang med den tidigare leverantören. Det förekommer då att kunden lämnar över kundavtal och dylikt till den nya leverantören.
- - -
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg, Kerstin Norman och Adrian Engman, referent) anförde i beslut den 22 oktober 2018, såvitt är av in-tresse här, följande.
SKÄL
- - -
Frågan om ett interimistiskt vitesförbud ska meddelas
Verisures talan avser ett påstått angrepp på företagshemligheter som har pågått även efter den 1 juli 2018 då lagen (2018:558) om företagshemligheter trädde i kraft. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att lagen om företagshemligheter ska tillämpas i målet, och inte lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.
Vid den preliminära prövning som ska göras finner hovrätten att Verisure har gjort det sannolikt att Verisures kundavtal, kundregister och övriga kunduppgifter utgör sådan sammanställd information om Verisures affärs- och driftsförhållanden som varken är känd eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till sådan information. Vidare har Verisure gjort det sannolikt att bolaget - genom bl.a. avtal med anställda och franchisetagare - har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informa-tionen. Verisure har även gjort det sannolikt att ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för Verisure. Hovrätten bedömer alltså att Verisures kundavtal, kundregister och övriga kunduppgifter sannolikt utgör företagshemligheter.
När det därefter gäller frågan om det föreligger sannolika skäl för att företagshemligheterna har angripits bedömer hovrätten att den utredning som Verisure har åberopat i hovrätten ger ett visst stöd för att J.P. och A.Å. i någon mån har varit delaktiga i bolaget A:s påstådda utnyttjande av företagshemligheterna.
Genom beslutet den 7 september 2018 har tingsrätten redan meddelat ett interimistiskt vitesförbud mot bl.a. bolaget A. Tingsrätten har därefter den 20 september 2018 omprövat sitt tidigare beslut och förordnat att beslutet den 7 september alltjämt ska gälla oförändrat. Frågan är nu om det finns skäl att dessutom rikta ett interimistiskt vitesförbud mot två av bolagets ställföreträdare, dvs. J.P. och A.Å.
Det följer av 2 § första stycket lagen (1985:206) om viten att ett vitesföreläggande ska vara riktat mot en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det finns inte något hinder mot att ett vitesföreläggande, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, riktas såväl mot den juridiska personen som mot dess ställföreträdare eller mot båda (se NJA 1990 s. 338). Huruvida föreläggandet ska riktas mot en juridisk person som sådan eller mot en eller flera ställföreträdare för denna får i allmänhet rätten fritt bedöma (se Rune Lavin, Viteslagstiftningen, 2017, s. 31). Avgörande för den bedömningen måste, enligt hovrättens mening, vara bl.a. att vitesföreläggandet får avsedd effekt.
Enligt hovrättens bedömning är de omständigheter som Verisure har fört fram inte tillräckliga för att det i detta fall ska anses motiverat, bl.a. för att säkerställa vitesförbudets effektivitet, att dessutom meddela ett vitesförbud mot bolagets två ställföreträdare. Redan av detta skäl ska överklagandet avslås.
- - -
BESLUT
1. - - -
2. Hovrätten avslår överklagandet.