RH 2020:28
Fråga om vilket lufttrafikföretag som har utfört flygningen i den mening som avses i artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004. Även frågor om bevisbörda och bevisvärdering.
Attunda tingsrätt
F.S. ansökte om stämning mot Swiss International Ltd (Swiss International) och yrkade ersättning enligt flygpassagerarförordningen med 400 euro samt dröjsmålsränta och ersättning för rättegångskostnad. F.S. åberopade som grund för sitt yrkande bl.a. följande. Han skulle flyga från Genève till Stockholm. Den tidtabellsenliga ankomsttiden var kl. 11.35, men den verkliga ankomsttiden blev kl. 16.38. Rätt till ersättning förelåg därför enligt flygpassagerarförordningen. Det hade inte förelegat extraordinära omständigheter. Han ställde och skickade ett kravbrev till bolaget Swiss Global Airlines AG. Därefter var det Swiss International som svarade på kravbrevet och hävdade att extraordinära omständigheter hade förelegat samt vägrade att betala ut kompensation enligt flygpassagerarförordningen. Det var därför enligt F.S. i realiteten Swiss International som behandlade hans krav på kompensation. Han åberopade också att det inte framgick av hans biljett att det var Swiss Global Airlines AG som var det transporterande flygbolaget. F.S. gjorde gällande att det varit Swiss International som de facto varit det transporterande flygbolaget och som kravet kunde riktas mot.
Swiss International motsatte sig F.S:s yrkande. Bolaget erkände att flygningen hade försenats med mer än tre timmar, men gjorde gällande att det inte var Swiss International som hade utfört flygningen utan Swiss Global Airlines AG. De båda bolagen är skilda subjekt. F.S. hade därför riktat sitt anspråk mot fel part.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Rikard Backelin) anförde i dom den 20 november 2019 följande.
DOMSKÄL
Anspråket i sak
Bevisbördan för att det bolag mot vilket krav på flygkompensation ställts varit ansvarigt lufttrafikföretag enligt flygpassagerarförordningen ligger på passageraren (jfr t.ex. Nordh, Bevisrätt B, 2 uppl. s. 75 f. med där förekommande hänvisningar). I detta fall har det lufttrafikföretag som F.S. riktat sitt anspråk mot, Swiss International, motsatt sig att det varit ansvarigt för den resa som är aktuell i målet.
F.S. har bl.a. hänvisat till att det inte av hans biljett framgått att Swiss Global Airlines AG varit transporterande flygbolag. Det är i och för sig korrekt att det på den biljett som han gett in i målet under rubriken ”Opéré par” anges Swiss International Air Lines. Detta kan dock inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att det varit det bolaget som varit ansvarigt lufttrafikföretag. Detta gäller i synnerhet som F.S. riktade sitt ursprungliga krav mot Swiss Global Airlines AG. Att en anställd vid Swiss International Air Lines SA med titeln ”Consultant” svarade på kravbrevet betyder inte heller att det bolaget kan anses ha åtagit sig att svara för en eventuell betalningsskyldighet som Swiss Global Airlines AG rätteligen haft att stå för.
Av det anförda följer att F.S. inte har visat att han har något betalningsanspråk mot Swiss International. Hans anspråk i sak ska därmed avslås.
– – –
DOMSLUT
F.S:s yrkanden avslås.
Hovrätten
F.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla den talan han hade fört vid tingsrätten. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle förklara att Swiss International var rätt motpart och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Swiss International motsatte sig ändring, men godtog yrkat kapitalbelopp och ränta som skäliga i och för sig.
Parterna åberopade samma omständigheter och utvecklade sin talan på samma sätt som i tingsrätten. Skriftlig bevisning åberopades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Dirke samt hovrättsråden Anne Mellqvist, referent, och Marianne Lishajko) anförde i dom den 6 oktober 2020 följande.
DOMSKÄL
Det är ostridigt att F.S. i april 2016 reste från Genève till Stockholm med flygnummer LX1232 och att flygplanet anlände mer än tre timmar efter utsatt tid. F.S. har med anledning av förseningen begärt ersättning av Swiss International enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 (flygpassagerarförordningen). Frågan i målet är om F.S. har riktat sitt anspråk på ersättning mot rätt part, dvs. ansvarigt lufttrafikföretag.
I skäl 7 i flygpassagerarförordningen anges att de skyldigheter som föreskrivs där bör åvila det lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra flygningen. Enligt artikel 2 b i samma förordning definieras ett ”lufttrafikföretag som utför flygningen” som ”ett lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra en flygning enligt ett avtal med passagerare eller som ombud för en annan juridisk eller fysisk person som har ett avtal med denna passagerare”. Denna definition uppställer alltså två kumulativa villkor för att ett lufttrafikföretag ska kunna anses utgöra det lufttrafikföretag som utför flygningen. Det första villkoret avser utförandet av den aktuella flygningen och det andra villkoret avser ett avtal med en passagerare.
F.S. har gjort gällande dels att han har ingått ett transportavtal med Swiss International, dels att Swiss International har utfört den aktuella flygningen. Han har även anfört att det faktum att han har ingått transportavtal med Swiss International bör vara tillräckligt för att bolaget ska vara ansvarigt enligt flygpassagerarförordningen, eftersom Swiss Global Airlines AG (Swiss Global) i vart fall har agerat som ombud för Swiss International.
För att Swiss International ska anses vara ansvarigt för den uppkomna förseningen krävs att Swiss International är det lufttrafikföretag som utfört flygningen, enligt den definition som angetts ovan.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att bevisbördan för att det bolag mot vilket krav på flygkompensation ställts har varit ansvarigt lufttrafikföretag enligt flygpassagerarförordningen ligger på passageraren. Vid bedömningen av om passageraren har uppfyllt sin bevisbörda, bör enligt hovrättens mening särskild vikt kunna fästas vid t.ex. sådan information som kan utläsas av biljetter och bokningsbekräftelser. Vidare bör beaktas att det rör sig om konsumenträttslig skyddslagstiftning och att ett bolag, som trots att det angetts på t.ex. en biljett menar sig inte ha utfört en viss flygning, bör ha relativt goda möjligheter att förklara och föra motbevisning i fråga om sin egen roll vid flygningen. En annan sak är att det som angetts i en bokningsbekräftelse i fråga om vilket bolag som utför flygningen inte i varje enskilt fall är rättvisande (se Wirth m.fl., C-532/17, EU:C:2018:527).
F.S. har till stöd för sin talan åberopat en flygbiljett där det bl.a. anges att flygningen är ”Opéré par” Swiss International Air Lines. Det ligger enligt hovrättens mening klart närmast till hands att tolka detta som att Swiss International inte bara tillhandahållit plats på flygningen utan också är det bolag som faktiskt har utfört själva flygningen och som har haft det operativa ansvaret för denna. Att Swiss Global över huvud taget inte omnämns på biljetten ger visst ytterligare stöd åt denna uppfattning.
Enligt hovrättens mening är uppgifterna på biljetten i detta fall tillräckliga för att F.S. ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda i fråga om att Swiss International har varit det bolag som har utfört flygningen. Vid denna bedömning beaktar hovrätten att Swiss International rimligen utan större svårighet borde ha kunnat inkomma med en förklaring till sin egen roll vid den aktuella flygningen. Biljetten får också anses utgöra tillräcklig bevisning för att det har funnits ett transportavtal mellan F.S. och Swiss International; en hänvisning till ett sådant kontrakt görs uttryckligen i avsnittet ”Important information” under rubriken ”Avis important”.
Den omständigheten att F.S. först riktade sitt krav mot Swiss Global – ett krav som synes ha besvarats av Swiss International – föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning.
Sammanfattningsvis ger utredningen alltså tillräckligt stöd för att Swiss International i förhållande till den försenade flygningen har varit det lufttrafikföretag som har utfört flygningen i den mening som avses i artikel 2 b i flygpassagerarförordningen. Swiss International är därmed det bolag som har ansvarat för den uppkomna förseningen. Vid denna utgång är det yrkade kapitalbeloppet jämte begärd ränta vitsordat.
– – –
DOMSLUT
1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.
a)Swiss International Ltd ska till F.S. betala 400 euro, eller motsvarande värde i svenska kronor, jämte ränta på beloppet enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 2 juni 2016 till dess betalning sker.