RH 2020:29
En flygning ställdes in sedan en av piloterna insjuknat knappt ett dygn före avresan från en flygplats, som inte utgjorde lufttrafikföretagets hemmabas. Pilotens sjukdom har inte ansetts utgöra en extraordinär omständighet i flygpassagerarförordningens mening. Lufttrafikföretaget har därför inte kunnat undgå skyldighet att betala ersättning till passagerare som drabbats av den inställda flygningen.
Attunda tingsrätt
Passagerarna P.W., D.Z. och H.Z. yrkade att tingsrätten skulle ålägga lufttrafikföretaget Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden (SAS) att till var och en av dem betala 5 850 kr samt ränta och ersättning för rättegångskostnader. Som grund för yrkandet åberopade passagerarna att deras flygning den 29 juni 2017 från Beijing Capital International Airport till Stockholm-Arlanda Airport försenades med mer än fem timmar. Den försenade ankomsten berodde inte på extraordinära omständigheter. SAS var därför skyldigt att betala ersättning till dem enligt artikel 7 i flygpassagerarförordningen .
SAS motsatte sig passagerarnas yrkanden, men godtog det yrkade kapitalbeloppet som skäligt i och för sig. Som grund för sin inställning åberopade bolaget att passagerarnas flyg ställdes in till följd av en extraordinär omständighet som inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.
SAS anförde huvudsakligen följande till utveckling av sin talan: Den planerade tidtabellsenliga avgångstiden från Peking var klockan 14.50 lokal tid den 29 juni och flyget var beräknat att ankomma till Köpenhamn klockan 18.40 lokal tid den 29 juni. Till följd av ett plötsligt sjukdomsfall bland styrmännen kunde flyget emellertid inte avgå förrän klockan 23.22 lokal tid den 29 juni och det ankom därför Köpenhamn först klockan 03.06 den 30 juni, dvs. 8 timmar och 32 minuter efter beräknad ankomsttid. Precis som andra arbetsgivare måste SAS räkna med att en del av personalstyrkan kan komma att drabbas av sjukdom. Sjukdom bland personal kan därför till sin art sägas ingå i den normala aktiviteten hos ett flygbolag. Sjukdom hos en arbetstagare, som inte är att betrakta som en arbetsskada, är emellertid något som ligger utanför flygbolagets faktiska kontroll och ska därmed betraktas utgöra en extraordinär omständighet i passagerarförordningens mening. – SAS har på varje hemmabas personal i beredskapstjänst som kan tas i anspråk för situationer som den förevarande. SAS har hemmabas i Stockholm, Köpenhamn och Oslo men inte i Peking. För att planet från Peking skulle kunna flygas hem var man därför tvungen att flyga dit en pilot. SAS valde att flyga en pilot till Peking från Stockholm via Helsingfors. Den jourhavande pilotens tjänstgöring började vid tiden för incheckningen till avgången mot Helsingfors. Vid ankomsten till Peking hade den jourhavande piloten varit i tjänst i 14 timmar och 3 minuter eftersom hans arbetstimmar började löpa i och med positioneringen. Då de antal timmar som piloten tilläts arbeta i sträck hade överskridits kunde han inte påbörja en returflygning till Köpenhamn innan han fått lagstadgad vila. Minimitiden för pilotens dygnsvila skulle i detta fall vara lika lång som den tid han hade varit i tjänst. – Det kan inte begäras att SAS ska ha reservbesättning på alla de ca 300 olika destinationer som bolaget flyger till då detta skulle innebära orimliga uppoffringar i förhållande till företagets kapacitet. Det kan inte heller begäras att SAS ska flyga med tre eller fyra piloter på varje flygning som endast kräver två piloter för det fall en situation som den förevarande skulle uppstå. Eftersom SAS utför ca 900 flygningar per dag skulle det vara ekonomiskt orimligt. – Att piloter på en utestation hastigt insjuknar så pass allvarligt att de inte kan återhämta sig inom ett dygn händer inte särskilt ofta. Detsamma gäller akuta sjukdomsfall under en flygning. Risken för att en extraordinär omständighet som den aktuella ska inträffa är förhållandevis låg och den olägenhet det innebar för passagerarna att flygningen försenades med 8 timmar och 32 minuter måste sättas i relation till flygningens längd. Att ha extra piloter ombord på samtliga flygningar skulle medföra kostnader och olägenheter som inte står i proportion till risken att den extraordinära omständigheten inträffar eller den olägenhet som passagerarna kan drabbas av till följd av detta. En sådan åtgärd måste därför anses innebära en orimlig uppoffring med hänsyn till företagets kapacitet. SAS måste med hänsyn till detta anses ha vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan begäras för att begränsa förseningens längd.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Johan Nordin) anförde i dom den 31 januari 2019 följande.
DOMSKÄL
Kärandena har på grund av försenad flygning begärt ersättning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (flygpassagerarförordningen). SAS har tillbakavisat deras anspråk med hänvisning till att extraordinära omständigheter förelåg med anledning av pilots sjukdom.
Huvudfrågan tingsrätten har att ta ställning till är om det förelegat sådana extraordinära omständigheter med anledning av pilots sjukdom som gör att kärandena inte är berättigade till ersättning för förseningen.
Flygpassagerarförordningen har som syfte att fastställa minimirättigheter för flygpassagerare vid nekad ombordstigning, när en flygning ställs in eller är försenad. Huvudregeln är att passageraren under vissa i förordningen angivna förutsättningar har rätt till assistans och ekonomisk kompensation. Storleken på kompensationen regleras i artikel 7.
Flygpassagerarförordningen är tvingande och kan inte avtalas bort. Lufttrafikföretaget som utför flygningen är emellertid inte skyldigt att betala kompensation enligt artikel 7, om det kan visa att den inställda flygningen eller förseningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits (artikel 5.3), dvs. omständigheter som ligger utanför lufttrafikföretagets faktiska kontroll (se EU-domstolens dom i de förenade målen C-402/07 och C-432/07).
Begreppet extraordinära omständigheter definieras inte i flygpassagerarförordningen. I skälen till förordningen nämns dock som exempel att sådana omständigheter särskilt kan förekomma i händelse av politisk instabilitet, meteorologiska förhållanden som omöjliggör flygningen i fråga, säkerhetsrisker, oförutsedda brister i flygsäkerheten och strejker som påverkar verksamheten för det lufttrafikföretag som utför flygningen (skäl 14). Exemplifieringen är inte uttömmande. Som framgår av lydelsen är den inte heller en uppräkning av situationer som är att betrakta som extraordinära, utan ska ses som exempel på situationer som kan vara sådana.
EU-domstolen har i flera domar uttalat att fastställandet av betydelsen och räckvidden av sådana uttryck som inte definieras i unionsrätten ska ske i enlighet med uttryckets normala betydelse i vanligt språkbruk med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas genom det regelverk i vilket det ingår. När uttrycket återfinns i en bestämmelse som utgör ett undantag från en gemenskapsbestämmelse som syftar till att skydda konsumenter ska uttrycket tolkas restriktivt.
Enligt vanligt språkbruk avses med extraordinära omständigheter bokstavligen omständigheter som ligger utanför det normala. Inom luftfarten avses en händelse som till sin art eller sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och som ligger utanför dess faktiska kontroll (se EU-domstolens dom i målet C-549/07). Detta gäller alla omständigheter som ligger utanför lufttrafikföretagets kontroll oavsett omständigheternas art och allvar (EU-domstolens dom i målet C-12/11). Av EU-domstolens praxis följer vidare att varje oförutsedd händelse inte nödvändigtvis ska kvalificeras som ”extraordinära omständigheter”. En sådan händelse kan i stället anses ingå i det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet. Det är alltså inte alla extraordinära omständigheter som medför att rätten till ersättning bortfaller.
Eftersom inte alla extraordinära omständigheter medför undantag från kompensationsskyldigheten, ankommer det på den som åberopar undantaget att visa att det, i alla händelser, inte var möjligt att undvika dessa omständigheter genom att vidta åtgärder anpassade efter den aktuella situationen, det vill säga åtgärder som motsvarar de krav som, bland annat i tekniskt och ekonomiskt hänseende, rimligen kunde ställas på det berörda lufttrafikföretaget då dessa extraordinära omständigheter inträffade (jfr bl.a. EU-domstolens mål C-315/15). Lufttrafikföretagen måste därmed visa att det var uppenbart att företaget, även om alla tillgängliga resurser i form av personal och utrustning samt alla tillgängliga ekonomiska resurser hade använts, inte skulle ha kunnat undvika att de extraordinära omständigheterna medförde att flygningen måste ställas in eller att flygningen försenades väsentligt, utan att behöva göra orimliga uppoffringar med hänsyn till företagets kapacitet vid den relevanta tidpunkten (jfr C 549/07).
Enligt tingsrätten kan visserligen en pilots sjukdomsfall under vissa förutsättningar tänkas utgöra extraordinära omständigheter i flygpassagerarförordningens mening, vilka kan föranleda att passagerarens rätt till ersättning för flygförseningen faller bort. I förevarande mål framgår av utredningen att piloten sjukanmälde sig till sin arbetsgivare den 28 juni 2017 kl. 09.12 UTC (dvs. 17.12 lokal tid i Beijing) innan avresa från Beijing till Köpenhamn. Kärandena skulle åka från Beijing den 29 juni kl. kl. 14.50 (lokal tid i Beijing). Piloten sjukanmälde sig därmed nästan ett dygn innan den planerade avresan från Beijing till Köpenhamn. Mot bakgrund av vad som uttalats i skälen till flygpassagerarförordningen samt de övriga tolkningsdata som angetts ovan bör det inte komma ifråga att – annat än undantagsvis – betrakta ett sjukdomsfall som inträffat så lång tid före en avresa som en ersättningsbefriande extraordinär omständighet. Enligt tingsrätten har inte sådana omständigheter framkommit som motiverar ett sådant undantag. Enligt tingsrätten måste det nämligen anses ingå i ett luftföretags normala verksamhet att konfronteras med oförutsedda sjukdomar hos kabinpersonal inför flygningar med den tidsrymd som nu är aktuell. Förebyggandet av sådana händelser ligger inte utanför det berörda lufttrafikföretagets faktiska kontroll. Det åligger nämligen detta företag att säkerställa att viss reservkapacitet kan sättas in med förhållandevis kort varsel. Det sagda gäller trots att sjukfallet i detta fall ska ha inträffat när piloten befunnit sig långt bort från flygbolagets bas. Tingsrätten finner således att SAS inte har visat att den inställda flygningen berodde på extraordinära omständigheter som till sin art eller sitt ursprung föll utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och som låg utanför dess faktiska kontroll. Eftersom nu aktuellt sjukdomsfall inte omfattas av begreppet ”extraordinära omständigheter” saknas det anledning att pröva vilka rimliga åtgärder som lufttrafikföretaget borde ha vidtagit enligt artikel 5.3 i flygpassagerarförordningen för att åtgärda situationen. SAS ska därför betala kompensation enligt flygpassagerarförordningen.
Vad gäller yrkad ränta har kärandena begärt ränta enligt 6 § räntelagen 30 dagar från det att de genom sitt ombud framställt krav mot SAS, vilket påstås ha gjorts den 1 juli 2017. Mot bakgrund av att SAS inte har vitsordat kärandenas påstående om att krav har framställts och ingen utredning har presenterats som styrker detta, ska ränta inte utgå från yrkat datum. I enlighet med 4 § fjärde stycket räntelagen ska ränta i stället utgå från datum för delgivning av stämning med SAS, dvs. den 13 juni 2018, vilket får anses ligga inom ramen för kärandenas talan. På grund av det anförda ska käromålet bifallas i enlighet med vad som framgår av domslutet.
– – –
DOMSLUT
1. SAS ska till var och en av P.W., D.Z., och H.Z. betala 5 850 kr jämte dröjsmålsränta på kapitalbeloppet enligt 4 och 6 §§räntelagen (1975:635) från den 13 juni 2018 till dess full betalning sker.
– – –
Hovrätten
SAS överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla passagerarnas talan.
Passagerarna motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Parterna åberopade samma omständigheter och utvecklade sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten. Utredningen var densamma som i tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Dirke samt hovrättsråden Anne Mellqvist, referent, och Charlotte Edvardsson) anförde i dom den 30 oktober 2020 följande.
DOMSKÄL
Hovrätten gör inga andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.