RH 2020:7
Sexuellt övergrepp har bedömts vara ett artbrott
Åklagaren väckte talan mot S.K. för sexuellt övergrepp enligt följande gärningsbeskrivning.
Sexuellt övergrepp, 6 kap. 2 § 1 st. brottsbalken
S.K. har smekt och berört E.D:s ben, höft och underliv, trots att målsäganden inte deltog frivilligt. S.K. utnyttjade otillbörligt att E.D. på grund av sömn, befann sig i en särskilt utsatt situation. Det hände någon gång den 27 oktober 2018 på – – –, Göteborgs stad. S.K. begick gärningen med uppsåt.
S.K. åtalades även för två fall av olovlig körning, grovt brott.
E.D. yrkade skadestånd med 48 350 kr jämte viss ränta. Av detta utgjorde 40 000 kr ersättning för kränkning, 7 500 kr sveda och värk samt 850 kr kostnad för besök hos legitimerad psykoterapeut.
S.K. bestred ansvar för sexuellt övergrepp. Han vidgick att han legat bredvid E.D. och lagt sin hand på hennes höft men uppfattat att han fått tillåtelse till detta. Han erkände de grova olovliga körningarna.
Vidare motsatte sig S.K. att betala skadestånd men vitsordade 5 000 kr avseende kränkning och samtliga sätt att beräkna ränta som skäligt i och för sig.
Tingsrätten (tingsfiskalen Fredrik Ottensten samt nämndemännen Göran Edqvist, Anita Heyman och Lisbeth Eriksson) fann i dom den 5 september 2019 att S.K. skulle dömas för sexuellt övergrepp och två fall av olovlig körning, grovt brott, samt anförde, såvitt nu är av intresse. följande i fråga om påföljd.
DOMSKÄL
– – –
Straffbestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket brottsbalken omfattar ett brett spektrum av olika gärningar som alla kan vara att bedöma som sexuellt övergrepp av normalgraden. Straffskalan är fängelse från fjorton dagar och upp till två år. Straffskalan för grovt sexuellt övergrepp som återfinns i bestämmelsens andra stycke börjar på sex månader och sträcker sig upp till sex års fängelse. Detta innebär att straffvärdet för sexuellt övergrepp av normalgraden huvudregelsmässigt torde ligga på fängelse upp till sex månader.
Med avstamp i det nu redovisade kan konstateras att den gärning som S.K. gjort sig skyldig till har innefattat beröring av en sovande persons underliv i dennes egen säng. Detta är allvarligt och medför att gärningens straffvärde måste anses vara över straffminimum. Samtidigt måste beaktas att beröringen varit någorlunda kortvarig och att den skett utanpå målsägandens underkläder. Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna anser tingsrätten att straffvärdet för det sexuella övergreppet ligger på tre månader. Straffvärdet för de grova olovliga körningar han döms för påverkar inte detta straffvärde. Inte heller har något framkommit som påverkar straffmätningsvärdet. Det sammantagna straffmätningsvärdet är därför tre månaders fängelse.
Varken straffmätningsvärdet eller S.K:s tidigare brottslighet talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse. Den typen av gärning som han gjort sig skyldig till innefattar samtidigt en så pass allvarlig kränkning av målsägandens sexuella integritet att dess art ensamt medför att det föreligger en fängelsepresumtion. Denna presumtion är dock inte starkare än att den kan brytas. Med tanke på S.K:s övervakningsbehov samt att han bedömts lämplig för och samtyckt till att utföra samhällstjänst ska därför påföljden bestämmas till en skyddstillsyn jämte 80 timmars samhällstjänst. S.K. ska även genomgå den behandling som frivården beslutar. Hade fängelse i stället valts hade detta straffs längd bestämts till tre månader.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer S.K. för sexuellt övergrepp och olovlig körning, grovt brott, till skyddstillsyn med samhällstjänst 80 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse 3 månader ha dömts ut. Tingsrätten förordnar att S.K. ska genomgå den behandling som frivården beslutar.
Tingsrätten förpliktar S.K. att betala skadestånd till E.D. med 38 350 kr jämte viss ränta. (Av beloppet avser 30 000 kr kränkning.)
Hovrätten
S.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för sexuellt övergrepp, alternativt rubricera gärningen som sexuellt ofredande, och under alla förhållanden lindra påföljden.
S.K. yrkade även att hovrätten skulle ogilla det enskilda anspråket, alternativt sätter ned det utdömda beloppet.
E.D. yrkade fullt bifall till sin skadeståndstalan vid tingsrätten.
Part motsatte sig motparts ändringsyrkande.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Gunnel Alenbratt och Emilie Strömberg samt rådmannen Joakim Hugoson, referent) meddelade dom den 19 maj 2020. Lika med tingsrätten ansåg hovrätten att gärningen var bevisad samt att den skulle bedömas som sexuellt övergrepp. Hovrätten anförde i påföljdsfrågan följande.
DOMSKÄL
Straffskalan för sexuellt övergrepp är fängelse i högst två år. Hovrätten bedömer att brottslighetens straffvärde i detta fall motsvarar fängelse i två månader.
Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse (30 kap. 4 § brottsbalken). Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott.
S.K. lever under ordnade förhållanden och har inte tidigare gjort sig skyldig till den typ av brott som han nu döms för. Det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet, vilket talar för att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom. Brottets straffvärde är inte så högt att det finns skäl att välja fängelse som påföljd. Men frågan är om brottets art talar för fängelse, vilket i detta fall har betydelse för frågan om en villkorlig dom ska förenas med samhällstjänst.
Av rättsfallet NJA 2014 s 559 framgår att den rättspraxis som finns kring s.k. artbrott bygger på tanken att det beträffande vissa brottstyper finns ett behov av att ta hänsyn till intresset av allmän laglydnad men att det finns anledning att iaktta stor försiktighet med att utan uttryckligt stöd i lagförarbeten eller tidigare praxis bedöma brott som artbrott. Beträffande vad som skulle kunna få betydelse för frågan, om ett visst brott trots avsaknad av stöd i lagförarbeten eller i tidigare praxis bör särbehandlas med hänvisning till dess art, har Högsta domstolen i nämnda rättsfall pekat på det särskilda behovet av normbildning som den aktuella brottstypen kan föranleda samt förväntningar att på en generell nivå uppnå moralbildande eller moralförstärkande effekter som motverkar den aktuella typen av brott. Brottstypen är emellertid inte ensamt avgörande; en individualiserad bedömning ska också göras av hur starkt brottslighetens art talar för fängelse.
Det saknas uttalanden i lagförarbetena om att brottet sexuellt övergrepp enligt 6 kap. 2 § brottsbalken är att bedöma som artbrott och det finns inte heller något rättsfall från Högsta domstolen med sådant innehåll. Det finns flera hovrättsavgöranden i vilka sexuellt tvång bedömts som artbrott, dock utan några närmare motiveringar (se bl.a. Svea hovrätts dom den 4 september 2017 i mål B 5091-17).
Bestämmelserna om sexuellt övergrepp är subsidiära till bestämmelserna om våldtäkt. Av lagförarbetena framgår att syftet med att kriminalisera sexuella övergrepp och andra sexuella kränkningar är att motverka förekomsten av dem. Avsikten är dessutom att påverka människors värderingar och på så sätt understödja den allmänt omfattade insikten att sexuella övergrepp är skadliga och kränkande gärningar som måste bekämpas. Utgångspunkten är att alla oavsett ålder har rätt till en oinskränkt kroppslig integritet och att leva fria från sexuella kränkningar (prop. 2004/05:45 s. 21 f). Mot denna bakgrund konstaterar hovrätten att det finns skäl för att anse brottet sexuellt övergrepp som ett brott vars art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. En individualiserad bedömning i förevarande fall – vid vilken hovrätten särskilt beaktar att S.K. otillbörligt har utnyttjat att E.D. på grund av sömn och berusning befann sig i en särskilt utsatt situation – leder också till slutsatsen att det finns skäl som med viss styrka talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse på grund av brottets art.
Såsom särskilda skäl för att välja villkorlig dom i stället för fängelse beaktar hovrätten att S.K. har samtyckt till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och att en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter. Sålunda anser hovrätten att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom med 75 timmars samhällstjänst. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i två månader ha dömts ut.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller ansvar för brott på så sätt att påföljden för S.K. bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse två månader ha dömts ut.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller skadestånd på så sätt att hovrätten bestämmer det belopp som S.K. ska betala till E.D. till 28 350 kr jämte viss ränta. (Av beloppet avser 20 000 kr kränkning.)