RH 2021:30

Förutsättningar för att förordna förmyndare har bedömts föreligga i ett fall där ett ensamkommande barn, som saknar legal förmyndare, har beviljats uppehållstillstånd i Sverige och socialnämnden har valt att inte ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare. Även fråga om förhållandet mellan instituten god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, särskilt förordnad vårdnadshavare och förmynderskap.

Linköpings tingsrätt

Överförmyndaren i Linköpings kommun (överförmyndaren) ansökte vid tingsrätten om att förmyndare skulle förordnas för F.R. och att B.B. skulle utses som förmyndare för henne.

Som grund för ansökan anförde överförmyndaren i huvudsak följande. F.R. kom till Sverige i juli 2019. Hennes föräldrar lever men de befinner sig utom riket. Eftersom hon inte hade några vårdnadshavare i landet förordnades B.B. som god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. F.R. beviljades tidsbegränsat uppehållstillstånd (tre år) i Sverige i april 2020. F.R. är i behov av en förmyndare som långsiktigt kan tillvarata hennes intressen tills hon blir myndig. Gode mannens uppdrag är tänkt att vara kortvarigt och pågå under asylprocessen, fram tills beslut om uppehållstillstånd har fattats. Socialnämnden har angett att den inte har för avsikt att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare för F.R. Förmyndare bör därför förordnas för henne.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Alexander Lindgren) anförde i beslut den 16 november 2020 följande.

SKÄL

– – –

Tingsrättens bedömning

Eftersom F.R. har vårdnadshavare och därmed förmyndare saknas det laga förutsättningar för att förordna en förmyndare enligt 10 kap. 5 § FB. Yrkandet skall därför avslås.

– – –

BESLUT

Överförmyndaren i Linköpings kommuns yrkande avslås.

Hovrätten

Överförmyndaren överklagade tingsrättens beslut och vidhöll sin talan med följande tillägg. F.R:s mor dog vid förlossningen. Det finns ingen information om vem som är biologisk far till henne. F.R. bor tillsammans med en kvinna som har tagit hand om henne sedan hon var spädbarn. Hon har emellertid ingen känd vårdnadshavare i livet och har inte heller, enligt Migrationsverket, kommit till Sverige med någon person som trätt i vårdnadshavares ställe. Hon har således varken förmyndare eller vårdnadshavare och har därmed behov av att förmyndare förordnas för henne så att någon med rättslig verkan kan föra hennes talan. Även med beaktande av hennes ålder och att hon erhållit uppehållstillstånd i tre år är det ytterst angeläget att hon tilldelas en förmyndare. Överförmyndaren är medveten om socialnämndens skyldighet att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att ett barn ska stå utan förmyndare under så lång tid enbart av det skälet att socialnämnden inte fullgör sina skyldigheter. Socialnämndens möjligheter att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare utgör inte skäl att avslå ansökan om förordnande av förmyndare.

Socialnämnden i Linköpings kommun yttrade sig och uppgav att den inte hade för avsikt att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare för F.R. eftersom hennes behov inte ansågs varaktigt och den gode mannen bedömdes kunna sörja för F.R:s vårdnad i avsaknad av vårdnadshavare i Sverige.

I enlighet med 4 kap. 2 § lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap kontaktade hovrätten Utrikesdepartementet (UD) och framställde begäran om att departementet skulle efterhöra om afghanska myndigheter hade för avsikt att förordna en förmyndare för F.R.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Martin Andersson och tf. hovrättsassessorn Karin Fogelström, referent) anförde i beslut den 15 juni 2021 följande.

SKÄL

Av 10 kap. 5 § föräldrabalken (FB) framgår att rätten ska förordna en förmyndare om en underårig inte har någon sådan.

I fråga om ställföreträdarskapet för barn skiljer FB mellan två funktioner, vårdnad och förmynderskap. Vårdnaden omfattar rätten och plikten att sörja för allt som angår barnet samt att företräda barnet i personliga angelägenheter, i den mån barnet inte i särskilda fall har rätt att själv sköta dem (se 6 kap. 2 § FB). Förvaltningen av barnens egendom och befogenheten att företräda barnen i andra angelägenheter än de som rör deras person tillkommer med vissa undantag den eller de som är förmyndare (se 12 kap. 1 § FB). Som utgångspunkt är barnets föräldrar, eller den av dem som har ensam vårdnad, även förmyndare. Den eller de som är särskilt förordnade vårdnadshavare är som regel också förmyndare (se 10 kap. 2 och 3 §§ FB). Förmyndarskapet är alltså i de allra flesta fallen knutet till vårdnaden, s.k. legalt förmyndarskap. I vissa fall kan emellertid en förmyndare behöva förordnas för barnet genom domstolsbeslut, t.ex. om barnets föräldrar är förhindrade att vara förmyndare på grund av att de är omyndiga eller står under förvaltarskap (jfr 10 kap. 1 § FB).

Eftersom F.R. saknar kända vårdnadshavare och någon särskilt förordnad vårdnadshavare inte har förordnats för henne har hon i nuläget ingen legal förmyndare i Sverige. Eftersom hennes mor är avliden och fadern okänd har hon inte heller någon förmyndare i annat land. Hovrätten konstaterar emellertid att hon har förordnats en god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn (Lgeb). Denna lag kom till efter bestämmelserna om förmynderskap och av 2 § första stycket framgår att den gode mannen, i vårdnadshavares och förmyndares ställe, ska ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. De olika företrädarinstituten är således överlappande i den bemärkelsen att den gode mannens uppdrag även omfattar frågor som rör förmynderskap. Frågan som hovrätten därmed har att pröva är om och i så fall hur den omständigheten att F.R. har en god man ska beaktas vid bedömningen av om en förmyndare ska förordnas för henne.

I förarbetena till Lgeb konstateras att tillämpningen av svensk lag om vårdnad och förmynderskap bl.a. förutsätter att barnet har internationellt privaträttsligt hemvist i Sverige samt att ett barn som kommer till Sverige ensamt knappast kan anses ha hemvist här redan från början. Det fanns tidigare inte heller något annat företrädarinstitut som var anpassat för de ensamkommande barnens behov under deras första tid i Sverige. Syftet med lagen var således att skapa ett sådant institut. (Se prop. 2004/05:136 s. 17 f. och 22.)

Godmanskap enligt Lgeb är inte tänkt att ersätta bestämmelserna om förmynderskap och vårdnad i FB, utan ska vara en temporär lösning i avvaktan på att frågan om uppehållstillstånd avgjorts. Att uppehållstillstånd beviljas, och barnet därmed kan folkbokföras i Sverige, leder typiskt sett till bedömningen att barnet har hemvist i Sverige. En svensk domstol kan då befatta sig med frågor om vårdnaden om barnet. Ställföreträdarskapet kan och bör då som utgångspunkt övergå i en mer permanent ordning genom att en särskilt förordnad vårdnadshavare utses för barnet. (Se prop. 2004/05:136 s. 27 och 40.) Vad som ingår i den gode mannens uppdrag har inte närmare specificerats i lagen. Eftersom det är fråga om en tillfällig insats är emellertid den gode mannens huvudsakliga uppgift att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dess första tid här i landet och vara det nav kring vilket barnets alla angelägenheter samordnas. Uppdragets art skiljer sig därmed från uppdraget som särskilt förordnad vårdnadshavare eftersom det senare är mer inriktat på den dagliga omsorgen och den långsiktiga planeringen för barnet. (Se prop. 2004/05:136 s. 29 och 39 f.)

När barnet har beviljats uppehållstillstånd ska socialnämnden ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet och godmanskapet upphör när en sådan har förordnats (se 10 § och 5 § första stycket 3 Lgeb). Åtgärder för att förse barnet med en särskilt förordnad vårdnadshavare ska vidtas om inte särskilda skäl talar emot det. Ett sådant särskilt skäl kan vara att barnet inom viss kortare tid fyller 18 år. Vid sådant förhållande är det i stället normalt lämpligast att den gode mannen kvarstår i sitt uppdrag till dess att barnet blir myndigt. (Se prop. 2004/05:136 s. 40.)

Enligt hovrättens mening har det i den nu aktuella situationen ankommit på socialnämnden att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare för F.R. F.R. är bara 15 år och har beviljats uppehållstillstånd i tre år. Att i en sådan situation låta godmanskapet bestå är inte förenligt med lagstiftarens syn på godmanskapet som en tillfällig insats. Härvid konstaterar hovrätten dessutom att det i förarbetena till den aktuella bestämmelsen inte görs någon skillnad på permanenta eller tidsbegränsade uppehållstillstånd (se prop. 2004/05:136 s. 52).

Med hänsyn till hur lagstiftningen om ensamkommande barn har utformats står det klart att det inte har varit lagstiftarens avsikt att bestämmelserna om förmynderskap ska tillämpas i den nu aktuella situationen. F.R. har emellertid beviljats uppehållstillstånd och godmanskapet för henne ska som utgångspunkt därmed ersättas med ett mer långsiktigt ställföreträdarskap. Socialnämnden har angett att den inte har för avsikt att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare för henne. Även om ett förmynderskap inte täcker alla de frågor som ankommer på en särskilt förordnad vårdnadshavare, är detta det företrädarinstitut som återstår att använda.

Som anförts ovan saknar F.R. legal förmyndare i Sverige. Det grundläggande kravet för förordnande av förmyndare är därmed uppfyllt. Eftersom F.R. är medborgare i Afghanistan är emellertid lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) tillämplig. Enligt nämnda lag kan förmynderskap anordnas enligt svensk lag för utländska barn med hemvist här, om det efter förfrågan till medborgarskapsstaten genom UD framgår att förmynderskap inte kommer att anordnas där eller svar på en sådan förfrågan inte kommer inom sex månader (se 4 kap. 2 §). Det kan konstateras att hovrätten har gjort vad som ankommer på domstolen i denna del och hovrätten anser därför att nämnda bestämmelse inte utgör något hinder mot att nu förordna en förmyndare för F.R.

Sammantaget finner hovrätten att det finns förutsättningar att förordna förmyndare för F.R. B.B. bedöms vara lämplig för uppdraget. Överförmyndarens ansökan ska därmed bifallas och tingsrättens beslut ska ändras i enlighet med detta.

BESLUT

– – –

2. Hovrätten anordnar förmynderskap för F.R. och förordnar B.B. för uppdraget som förmyndare för henne.