RH 2021:36

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lars Viktorsson) anförde i dom den 22 oktober 2020 följande.

– – –

BAKGRUND

Parterna är ense om att kärandena har betalat för en flygresa som skulle anordnas av Finnair den 27 februari 2020 mellan Suvarnabhumi Airport, Bangkok (BKK) och Umeå Airport, Umeå (UME). Flygningen AY142, mellan Suvarnabhumi Airport, Bangkok (BKK) och Helsinki-Vantaa Airport, Helsinki (HEL), blev försenad vilket ledde till att kärandena missade sitt anslutningsflyg. Kärandena anlände därför inte till destinationsorten enligt den tidtabellsenliga ankomsttiden utan mer än tre timmar därefter. Flygningens reslängd var mer än 3 500 km. Parterna är oense om Finnair är skyldigt att kompensera kärandena på grund av den konstaterade förseningen.

GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER

Kärandena

– – –

Finnair är, på grund av den flygförsening som uppstått, skyldigt att betala begärd kompensation till dem enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (flygpassagerarförordningen). – – – De kan inte vitsorda att det förelåg några arbetsrelaterade stridsåtgärder, så som Finnair har påstått. Finnair har bevisbördan för att det har förelegat en extraordinär omständighet samt att Finnair vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika förseningen. Finnair har inte förebringat någon utredning som visar att en strejk förekom det aktuella datumet eller under vilken tidsperiod en sådan strejk i så fall pågick och hur den drabbade den specifika flygningen. Vissa uppgifter i den utredning som Finnair har gett in är Finnairs egna formuleringar som lagts till i efterhand och inte en del av en flyglogg eller liknande.

– – –

Finnair

Kärandena har inte rätt till kompensation för den försening som uppstod eftersom den orsakades av extraordinära omständigheter som inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Flygning AY142 (BKK-HEL) försenades på grund av förseningar på ruttens tidigare flygning, AY141 (HEL-BKK). – – – Flygning AY141 försenades på grund av att Swissport utfärdade en olaglig industriell strejk på Helsingfors flygplats. Det var alltså Swissports, och inte Finnairs, personal som inledde förevarande strejk. Swissport är ansvarigt för all ”ground handling” på Helsingfors flygplats, som innefattar samtliga tjänster vilka hänför sig till flygplan som har landat på landningsbanan. Det rör sig följaktligen om en extern strejk vilken legat utom Finnairs faktiska kontroll, men som haft stor betydelse för Finnairs verksamhet. Finns det ingen som kan ta emot inkommande flygplan, får det negativa konsekvenser för avstigningsprocessen. Detta ledde till förseningar på hela rotationen.

Finnair har vidtagit samtliga rimliga åtgärder. I stället för att ställa in flygningen och boka om passagerarna till en annan rutt eller vänta in flygplanet för att sedan företa flygningen med en omfattande försening och sedan boka om passagerarna försökte Finnair i detta fall flyga in tiden så att kärandena skulle hinna med sitt anslutningsflyg. Det gick emellertid inte varför Finnair bokade om kärandena till den första tillgängliga flygningen till Umeå.

– – –

BEVISNING

Kärandena har som skriftlig bevisning åberopat kravbrev och Finnairs mottagningsbekräftelse med bestridande.

Finnair har som skriftlig bevisning åberopat utdrag från flygloggar, utdrag från Finnairs interna verksamhet angående ombokning – – –.

Umeå tingsrätt (rådmannen Lars Viktorsson) anförde i dom den 22 oktober 2020 bl.a. följande.

DOMSKÄL

– – –

Har förseningen berott på extraordinära omständigheter?

Genom flygloggarna och piloternas kommentarer till flygningarnas förseningar anser tingsrätten att det är visat att det förelegat en strejk på Helsingfors flygplats som påverkat flygningen AY142. Strejken är att betrakta som en sådan händelse som till sin art och ursprung faller utanför flygbolagets normala verksamhet och ligger därför utanför dess faktiska kontroll. Den aktuella strejken kan därför kvalificeras som en extraordinär omständighet.

Var det omöjligt att förhindra den sena ankomsten även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits?

– – –

Finnair har inte lagt fram någon utredning om hur omfattande strejken var eller på vilket sätt och i vilken utsträckning den påverkade flygningen AY141. Finnair har inte heller presenterat någon utredning som visar att förseningen av flygningen AY141 inte kunnat förhindras eller att det inte funnits andra flygningar eller rutter från Bangkok med tidigare ankomst till Helsingfors än vad som faktiskt skedde, som kärandena kunnat ombokas till. Inte heller har Finnair genom enbart utdraget från dess interna verksamhet visat att kärandena bokats om till första tillgängliga flygning från Helsingfors flygplats. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att Finnair inte har visat att förseningen varit omöjlig att förhindra om Finnair hade vidtagit alla rimliga åtgärder. Finnair ska därför inte undantas från sin skyldighet att utge kompensation till kärandena. Käromålet ska således bifallas.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktade Finnair Oyj att till envar av Ö.A. och M.A. betala 600 euro samt ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Jonas Brodin, tf. hovrättsrådet Jon Karlsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Therese Quant) anförde i dom den 10 juni 2021 följande.

DOMSKÄL

– – –

Hovrättens prövning

Tingsrätten har redogjort för de rättsliga utgångspunkterna för ersättningsskyldighet enligt flygpassagerarförordningen. Hovrätten har, i likhet med tingsrätten, att pröva: 1) om Finnair visat att det förelegat en extraordinär omständighet samt, i så fall, 2) om Finnair visat att bolaget vidtagit alla rimliga åtgärder till undvikande av förseningen i fråga.

Enligt EU-domstolens praxis ska prövningen av fråga 1), om det förelegat extraordinära omständigheter, ske i två led: dels ska händelsen till sin art eller sitt ursprung falla utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet, dels ligga utanför dess faktiska kontroll (se t.ex. EU-domstolens avgöranden i målen C‑501/17 p. 20, och C-832/18 p. 38). Ett lufttrafikföretag kan åberopa en extraordinär omständighet som berört en tidigare flygning som genomförts med samma flygplan, så länge det finns ett direkt orsakssamband mellan uppkomsten av omständigheten och att den senare förseningen (se mål C-74/19 p. 52–55).

När det gäller frågan 2), om rimliga åtgärder till undvikande av förseningen, har lufttrafikföretaget att visa att företaget har vidtagit åtgärder som är anpassade efter situationen och har använt alla tillgängliga resurser i form av personal och utrustning samt alla tillgängliga ekonomiska resurser. Det krävs dock inte att företaget gör orimliga uppoffringar med hänsyn till företagets kapacitet vid den relevanta tidpunkten (se mål C‑501/17 p. 19). Av detta följer att det i princip inte räcker för ett lufttrafikföretag att erbjuda berörda passagerare ombokning till deras slutliga bestämmelseort på den påföljande flygning som utförs av lufttrafikföretaget självt. Den omsorg som krävs av lufttrafikföretaget för undgå kompensationsskyldighet förutsätter nämligen att det utnyttjar alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig, tillfredsställande ombokning snarast möjligt, bland annat genom andra direkta eller icke direkta flygningar, eventuellt sådana som utförs av andra lufttrafikföretag, antingen inom samma flygbolagsallians eller utanför den, och som anländer med mindre försening än det berörda lufttrafikföretagets följande flygning (se mål C-74/19 p. 58–61).

Har Finnair visat att det förelegat en extraordinär omständighet?

– – –

Den av Finnair åberopade bevisningen utvisar att det för flygning AY141 (HEL-BKK) registrerats förseningskod 98, med en beskrivande kommentar om att denna kod avser ”industrial action outside own airline” vilket medförde att flygplanet ankom till Bangkok med 2 timmar och 2 minuters försening. För den för Ö.A. och M.A. aktuella flygningen, AY142 (BKK-HEL), har registrerats förseningskod 93, som förklarats avse ”aircraft rotation”, vilket innebar att flygplanet ankom 1 timme och 28 minuter försenat till Helsingfors.

Det har inte ifrågasatts att bolaget Swissport är en tjänsteleverantör till flygplatsen och därmed en självständig extern aktör i förhållande till Finnair. En händelse som har externt ursprung kan ofta anses ligga utanför ett lufttrafikföretags normala verksamhet och faktiska kontroll. Externa händelser har det gemensamt att de är en följd av dels lufttrafikföretagets verksamhet, dels yttre omständigheter, vilka är mer eller mindre frekventa i praktiken men som lufttrafikföretaget inte har kontroll över, eftersom dessa omständigheter beror på naturen eller en tredje parts handlande. Det kan exempelvis handla om ett annat lufttrafikföretag eller en offentlig eller privat aktör som stör flyg eller flygplatsverksamheten (se EU-domstolens storkammaravgörande i mål C-28/20 ”Airhelp” p. 39–41). När unionslagstiftaren i skäl 14 i flygpassagerarförordningen angav att extraordinära omständigheter särskilt kan förekomma i händelse av strejker som påverkar verksamheten för det lufttrafikföretag som utför flygningen, var avsikten, enligt EU-domstolen, att hänvisa just till strejker som är externa i förhållande till det berörda lufttrafikföretagets verksamhet t.ex. anställda på en flygplats (se ”Airhelp” p. 42).

Genom utdraget från flygplanets loggbok där det anges att förseningen av AY141 berott på ”industrial action outside own airline”, tillsammans med pilotens kommentar med hänvisning till Swissports strejk, har Finnair styrkt att förseningen berodde på den extraordinära omständigheten att en till Finnair oberoende tredje part gått ut i strejk på ett sätt som inte kunnat förutses. Pilotens loggbok måste i dessa sammanhang anses ha högt bevisvärde. Det ter sig främmande att en pilot om sådana externa omständigheter i loggboken skulle ange annat än den information som förmedlats genom t.ex. flygledning eller annan myndighet, särskilt som att lufttrafik är en hårt reglerad verksamhet som står under offentlig tillsyn. I sammanhanget bör även nämnas att ett företag inte kan förväntas ha kännedom eller möjlighet att föra bevisning om interna angelägenheter hos tredje part. Annat kan vara fallet om händelsen har haft en närmare anknytning till det lufttrafikföretag som utfört flygningen, exempelvis om omständigheten kunnat påverkas av flygplanets besättning. I dessa fall kan många gånger ytterligare utredning krävas för att styrka att en omständighet legat utanför lufttrafikföretagets normala verksamhet och faktiska kontroll. Någon sådan invändning har inte anförts från Ö.A:s och M.A:s sida.

Som tidigare nämnts kan en extraordinär omständighet åberopas till stöd för förseningar även på efterföljande flygningar med samma flygplan. Av den åberopade bevisningen får anses styrkt att förseningen av AY141 (HEL-BKK) orsakat försenad avgångstid även på den följande flygningen AY142 (BKK-HEL). Redan på grund av den registrerade förseningskoden och korrelationen mellan ankomsttid respektive avgångstid får orsakssambandet anses visas.

Hovrätten delar därmed tingsrättens bedömning att Finnair visat att förseningen, som innebar att AY142 ankom 1 timme och 28 minuter försenat till Helsingfors, berodde på en extraordinär omständighet. Passagerarna missade därmed sitt inbokade anslutningsflyg till Umeå och anlände till slutdestinationen kraftigt försenade.

Har Finnair visat att bolaget vidtagit alla rimliga åtgärder till undvikande av förseningen i fråga?

Finnair har anfört att bolaget försökt flyga in förseningen för att på så sätt minska den slutliga förseningen. När detta inte lyckades bokades istället passagerarna om till första tillgängliga avgång.

Att endast förlita sig på att kunna flyga in en försening kan inte utan ytterligare utredning anses tillgodose kravet på att Finnair vidtagit alla efter situationen rimliga åtgärder till undvikande av förseningen, eftersom det även varit möjligt och rimligt att boka om passagerarna till ett annat anslutande flyg för att förhindra förseningen till slutdestinationen.

Finnair har till stöd för att passagerarna ombokats till första tillgängliga flygning åberopat ett utdrag från bolagets system som visar att ombokning skett. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att den åberopade bevisningen inte är tillräcklig för att visa att den flygning som passagerarna ombokades till var den första tillgängliga flygningen till Umeå. För att undgå ersättningsansvar vid en extraordinär omständighet krävs att Finnair visat att ingen annan möjlig och rimlig ombokning skulle medföra en mindre försening. Någon sådan utredning har inte presenterats och Finnair ska därför inte undantas från skyldigheten att utge ersättning till passagerarna till följd av den extraordinära omständigheten.

Om yrkat belopp råder ingen tvist. Tingsrättens dom ska därmed fastställas.

DOMSLUT

1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

– – –