RH 2022:10

Fråga om svensk domsrätt vid ansökan om konkurs när en gäldenär har utvandrat från Sverige men fortfarande har ekonomiska intressen här.

Alingsås tingsrätt

Stora LarsBengtsgården Utveckling AB (fortsättningsvis SLBU) ansökte vid Alingsås tingsrätt om att B.A. skulle försättas i konkurs. SLBU uppgav i korthet följande som grund för att svensk domstol hade behörighet att inleda ett insolvensförfarande. B.A., som är folkbokförd som utvandrad ur Sverige, saknar känt hemvist. Han står fortfarande som ägare till en fastighet som han tidigare varit bosatt på. Han har flera bolagsengagemang i Sverige, både som ägare och som styrelseledamot och VD. Därmed förvaltar B.A. sina intressen i Sverige och huvuddelen av hans tillgångar finns här.

Tingsrätten (rådmannen Mats Persson) meddelade den 2 juli 2021 följande beslut.

SKÄL

I konkursansökan har SLBU angett två adresser till B.A., en i – – – [Sverige] och en i – – – Tyskland. Enligt folkbokföringen är B.A. inte folkbokförd på den uppgivna adressen i Sverige, utan utvandrade från Sverige den 13 februari 2020 och utgångspunkten är därmed att han sedan dess inte haft sitt hemvist i Sverige.

Ett huvudinsolvensförfarande får inledas av domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns (se artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden, nedan Insolvensförordningen). När det gäller enskilda personer som inte driver verksamhet som egenföretagare ska platsen för de huvudsakliga intressena anses vara dennes hemvist, om det inte visas att personens huvudsakliga intressen finns på annan plats än där denne har sitt hemvist. När det gäller att fastställa platsen för de huvudsakliga intressena är relevanta kriterier sådana som hänför sig till personens förmögenhetssituation och ekonomiska situation, vilket motsvarar den plats där personen förvaltar sina ekonomiska intressen och uppbär och förbrukar större delen av sina inkomster eller där större delen av dennes tillgångar återfinns (se t.ex. EU-domstolens dom Novo Banco SA, C-253/19, EU:C:2020:585).

SLBU har gett in utredning som visar att B.A. har engagemang i svenska bolag, dels som kommanditdelägare med en insats om 1 000 kr i ett kommanditbolag, dels som styrelseordförande och VD i ett aktiebolag, vilket bolag han också påstås vara ensam ägare av. Vidare har visats att B.A. är lagfaren ägare till hälften av en fastighet i – – – [Sverige].

Det framgår inte om de tillgångar som har åberopats har något faktiskt ekonomiskt värde för B.A. Inte heller har åberopats några uppgifter om B.A:s ekonomiska eller personliga situation i övrigt, såsom hans förhållanden utomlands, t.ex. i Tyskland där han tydligen har adress. Tingsrätten anser att det som framkommit inte är tillräckligt för att vid en helhetsbedömning komma till slutsatsen att större delen av B.A:s ekonomiska intressen finns i Sverige. Mot den bakgrunden är tingsrätten enligt Insolvensförordningen inte behörig att inleda det sökta insolvensförfarandet. SLBU:s konkursansökan ska därför avvisas.

BESLUT

Tingsrätten avvisar konkursansökan.

Hovrätten

SLBU överklagade tingsrättens beslut och yrkade i första hand att hovrätten, med undanröjande av tingsrättens avvisningsbeslut, skulle återlämna målet till tingsrätten. SLBU anförde som stöd för att det förelåg svensk domsrätt sammanfattningsvis följande. B.A:s hemvist är okänd. Hans huvudsakliga intressen finns i Sverige. Han har bolagsengagemang och äger fastigheter här. B.A. håller sig undan i syfte att undvika rättsprocesser i Sverige. Han är häktad i sin utevaro och är internationellt efterlyst. Hans egendom är belagd med kvarstad.

B.A. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades. Han ansåg att det inte förelåg svensk domsrätt då han hade sin hemvist i Tyskland och att han inte hade sina huvudsakliga intressen i Sverige.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson och Mia Schenck Blomqvist samt tf. hovrättsassessorn Lovisa Rova) anförde följande i beslut den 4 januari 2022.

SKÄL

Enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (Insolvensförordningen) får ett huvudinsolvensförfarande inledas i den medlemsstat där gäldenärens huvudsakliga intressen finns. Av Insolvensförordningen framgår att det är den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man (artikel 3.1 första stycket). För en enskild person ska platsen för de huvudsakliga intressena anses vara dennes hemvist, om inte annat visas (artikel 3.1 fjärde stycket). Vid bedömningen av om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen är fastställbar för tredje man, bör man ta särskild hänsyn till borgenärerna och deras uppfattning om var en gäldenär förvaltar sina intressen. Detta kan innebära att borgenärerna vid lämplig tidpunkt måste informeras, om platsen för en gäldenärs huvudsakliga intressen ändras. (Se skäl 28 i Insolvensförordningen.)

Av praxis från EU-domstolen (dom den 16 juli 2020 i mål C-253/19) framgår vidare att platsen för en gäldenärs huvudsakliga intressen ska fastställas genom en helhetsbedömning av samtliga objektiva kriterier som kan kontrolleras av tredje man och som kan avgöra var gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen. Hänsyn bör tas till bland annat var en person uppbär och förbrukar större delen av sina inkomster samt var större delen av dennes tillgångar återfinns.

B.A. registrerades som utvandrad från Sverige i februari 2020. Det kan därför inte presumeras att han har sina huvudsakliga intressen här. Av folkbokföringen framgår inte till vilket land han har utvandrat. Han har uppgett att han har hemvist i Tyskland men har inte angett någon adress i Tyskland där han kan anträffas. Inte heller har han informerat SLBU om att han skulle ha flyttat sina huvudsakliga intressen dit. Därmed har det inte framgått att B.A. har hemvist i Tyskland. Han kan då inte heller presumeras ha sina huvudsakliga intressen där.

SLBU har under sådana förhållanden bevisbördan för att det föreligger svensk domsrätt (se 4 § lagen, 2017:473, med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning). Det underlag som bolaget har lämnat in angående B.A:s bolagsengagemang och fastighetsinnehav visar att han fortfarande har ekonomiska intressen i Sverige, trots att han inte längre är folkbokförd här. Hovrätten anser också att besluten om utevarohäktning och kvarstad talar för att B.A. undandrar sig rättsprocesser i Sverige.

Den utredning som SLBU har lagt fram talar sammantaget med styrka för att B.A. alltjämt har sina huvudsakliga ekonomiska intressen i Sverige. B.A. har å andra sidan inte presenterat någon objektiv, kontrollerbar utredning till stöd för att han skulle ha sådana intressen i Tyskland. Mot den här bakgrunden anser hovrätten att SLBU har visat att B.A. har sina huvudsakliga intressen i Sverige. Ett huvudinsolvensförfarande får därmed inledas här. Tingsrätten bör som första instans pröva SLBU:s konkursansökan. Tingsrättens avvisningsbeslut ska därför undanröjas och målet återlämnas till tingsrätten för fortsatt handläggning.

– – –

BESLUT

Hovrätten undanröjer tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.