RH 2022:12

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Magdalena Hägg Bergvall) anförde i beslut den 22 december 2021 följande.

SKÄL

Har en förmyndare och en underårig del i ett oskiftat dödsbo ska överförmyndaren, enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken, förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

A.A. har angett att C.A., C.B. och C.C. ärvt medel efter sin mormor, som var svensk medborgare och bosatt i Sverige. Av A.A:s uppgifter i ärendet framgår vidare att mormoderns tillgångar ska skiftas i Sverige samt att barnen är svenska medborgare och bosatta i Schweiz.

Huvudfrågan i det överklagade ärendet är om svenska myndigheter är behöriga att utse en god man för barnen.

Artiklarna 1–53 i den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (Haagkonventionen) gäller som lag i Sverige sedan 2013. Konventionen syftar till att stärka skyddet för barn i internationella situationer. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika konflikter mellan olika rättssystem som gäller behörighet, tillämplig lag eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden. Syftet med konventionen är också att utveckla det internationella samarbetet när det gäller skydd av barn. Huvudregeln i konventionen är att myndigheterna i den fördragsslutande stat där barnet har hemvist är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnets person eller egendom (artikel 5.1). Begreppet hemvist definieras inte i konventionen.

Konventionens materiella tillämpningsområde preciseras genom en uppräkning av de myndighetsåtgärder som kan omfattas av konventionen (artikel 3) samt de frågor som inte omfattas (artikel 4).

Enligt artikel 4 f) i Haagkonventionen är konventionen inte tillämplig i fråga om truster och arv. I förarbetena till införandet av Haagkonventionen som svensk lag anges att om det i en författning som ska tillämpas på arv föreskrivs att en underårig ska ha en företrädare i någon fråga, blir konventionen tillämplig på den frågan (prop. 2011/12:85 s. 22). Tingsrätten menar att uttalandet måste läsas mot bakgrund av vad som anges i den förklarande rapporten, Explanatory Report on the 1996 Hague Child Protection Convention, av Paul Lagarde. I rapporten konstateras att arvsfrågor i dess helhet är uteslutna från konventionens tillämpningsområde. Vidare beskrivs att vissa fördragsstater under förhandlingarna av konventionen ville begränsa undantaget för arvsfrågor till att bara avse förvaltningen av arv (”administration of succession”), men att fördragstexten i slutändan kom att omfatta alla arvsfrågor. I rapporten anges även, som slutsats efter ett längre resonemang, att det på sin höjd kan tillåtas att Haagkonventionen ändå tillämpas i vissa särskilda fall då en stats nationella arvsrätt föreskriver att en omyndig arvtagare ska representeras av en legal företrädare. I de fallen kan den företrädaren utses genom tillämpning av konventionen. Denna begränsade möjlighet till tillämpning av Haagkonventionen som författaren till den förklarande rapporten nämner torde närmast avse en situation där ett barn riskerar att förlora skydd om en legal företrädare på grund av konflikt mellan olika rättssystem inte kan utses trots att den nationella arvsrätten i en stat kräver att så sker.

I detta ärende ska arvet skiftas i Sverige. Då barnen är bosatta i Schweiz får arvet viss internationell karaktär. Som angetts ovan är Haagkonventionen inte tillämplig på arvsfrågor. Någon sådan undantagssituation som avses i förarbetena till införandet av Haagkonventionen som svensk lag eller i den förklarande rapporten till Haagkonventionen är inte aktuell i detta ärende.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att Överförmyndarmyndigheten i Sverige är behörig att handlägga A.A:s ansökan om god man för barnen C.A., C.B. och C.C. − − −.

BESLUT

− − − Tingsrätten upphäver Överförmyndarförvaltningens beslut och återförvisar ärendet till Överförmyndarförvaltningen för fortsatt handläggning.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Ulrika Carlehäll samt hovrättsråden Christina Berg, referent, och Jacob Aspegren) anförde i beslut den 17 juni 2022 följande.

SKÄL

Hovrätten ansluter sig inledningsvis till vad tingsrätten angett om de uppgifter som A.A. har lämnat i ärendet i tingsrätten och i ansökan till Överförmyndarförvaltningen. − − −

Frågan i målet är om Haagkonventionen, som gäller som lag i Sverige sedan 2013, är tillämplig när det gäller frågan om svenska myndigheter har behörighet att handlägga A.A:s och B.B:s ansökan om godmanskap enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken.

Huvudregeln i Haagkonventionen är att myndigheterna i den fördragsslutande stat där barnet har hemvist är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnets person eller egendom (artikel 5.1). Enligt artikel 1 a) i Haagkonventionen är ändamålet med konventionen bland annat att fastställa den stat vars myndigheter har behörighet att vidta åtgärder till skydd för barnets person eller egendom. Haagkonventionens materiella tillämpningsområde preciseras i artiklarna 3 och 4 i konventionen. Enligt artikel 3 c) och d) i Haagkonventionen kan de åtgärder som avses med ändamålet i konventionen i synnerhet gälla förmynderskap, godmanskap och liknande institut samt förordnande av och uppgifter för en person eller ett organ som ska ansvara för barnets person eller egendom, företräda eller bistå barnet. Hovrätten anser att förordnande av god man enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken omfattas av ändamålet i konventionen. Frågan är om artikel 4 f) i Haagkonventionen, enligt vilken konventionen inte är tillämplig i fråga om truster eller arv, undantar A.A:s och B.B:s ansökan från konventionens materiella tillämpningsområde.

I förarbetena till lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention angavs att konventionen inte tillämpas i fråga om truster eller arv. Av förarbetena framgår vidare att om det i en författning som ska tillämpas på arv föreskrivs att en underårig ska ha en företrädare i någon fråga, blir dock konventionen tillämplig på den frågan (se prop. 2011/12:85 s. 22). Hovrätten anser att vad som anges i den förklarande rapport som tingsrätten redogjort för (Explanatory Report on the 1996 Hague Child Protection Convention, Paul Lagarde) i sig inte är oförenligt med vad som framgår av förarbetena. Mot bakgrund av vad som anges i förarbetena anser hovrätten att undantaget från Haagkonventionens materiella tillämpningsområde i artikel 4 f) i konventionen inte är aktuellt vid förordnande av god man enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken. Detta innebär att Haagkonventionen är tillämplig när det gäller frågan om svenska myndigheter har behörighet att handlägga A.A:s och B.B:s ansökan.

C.A., C.B. och C.C., som alla var underåriga vid tiden för ansökan till Överförmyndarförvaltningen, har sin hemvist i Schweiz. Schweiz är fördragsslutande stat till Haagkonventionen. I enlighet med huvudregeln i artikel 5.1 i Haagkonventionen är myndigheterna i Schweiz därför behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnens egendom. Det är inte fråga om en sådan undantagssituation som omfattas av artikel 8 i Haagkonventionen. Svenska myndigheter saknar således behörighet att pröva A.A:s och B.B:s ansökan. Tingsrättens beslut ska därför upphävas och Överförmyndarförvaltningens beslut om avvisning fastställas.

BESLUT

Med upphävande av tingsrättens beslut fastställer hovrätten Överförmyndarförvaltningens beslut den 23 juli 2021, − − −.