RH 2022:19
En offentlig försvarare har förklarats obehörig av en tingsrätt utan att denne först avvisats som ombud/försvarare i målet.
Örebro tingsrätt
I ett mål om förordnande av offentlig försvarare efter att dåvarande advokaten N.B-B. entledigats från uppdraget, kvarstod att ta ställning till hans ersättningsanspråk. I detta skede väckte Örebro tingsrätt frågan om en s.k. obehörighetsförklaring av N.B-B.
N.B-B. fick tillfälle att yttra sig och anförde i huvudsak följande. Det har saknats möjlighet för tingsrätten att obehörighetsförklara honom. En förutsättning för att ett ombud ska kunna förklaras obehörigt är att han också har avvisats i det anhängiga målet, vilket inte skett. Detta följer av bl.a. ordalydelsen av 12 kap. 5 § rättegångsbalken, lagkommentar och avgöranden från Högsta domstolen. Därutöver har det inte framkommit skäl att förklara honom obehörig.
Under handläggningen av målet uteslöts N.B-B. ur Advokatsamfundet.
Domskäl
Tingsrätten (f.d. rådmannen Lars-Ola Högsborn) anförde i beslut den 1 april 2022 bl.a. följande.
SKÄL
– – –
De avgöranden från Högsta domstolen som N.B-B. hänvisat till avser inte brottmål utan tvistemål samt fastighetsmål och det finns enligt tingsrättens mening betydande skillnader.
I förevarande fall rör det sig om ett förordnandemål som inte lett till åtal. I sådana mål har tingsrätten som regel lite eller ingen insikt i exempelvis försvararens förehavanden förrän kostnadsräkning och arbetsredogörelse kommer in på grund av entledigande eller stundande avskrivning. Först då kan jämförelser göras mot exempelvis uppgifter om vad utredningen omfattat för misstankar, antal och längd på förhör och liknande. Även i mål där åtal väcks är det ofta i samband med ingivandet av kostnadsräkning och arbetsredogörelse som försvararens arbete kan granskas. Det innebär att om Högsta domstolens slutsatser om tillämpningen av nu aktuell bestämmelse ska efterlevas kan exempelvis försvarare som notoriskt underlåter att agera med den omsorg och noggrannhet som rollen kräver inte förklaras obehöriga att fortsättningsvis verka vid domstolen, så länge de inte uppträder i mål där deras agerande löpande kan utvärderas och eventuell grund för avvisning uppkommer (jfr Ekelöf m.fl, Rättegång II, 9 uppl., s. 84). Det är enligt tingsrättens mening uppenbart att en sådan utgång svårligen kan vara förenlig med lagstiftarens vilja att den som visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes eljest olämplig ska kunna förklaras obehörig.
I tingsrättens mål samt de två sambandsmålen har N.B-B. entledigats under målens gång. Möjligen hade tingsrätten i det läget kunnat besluta att avvisa N.B-B. i stället för att entlediga honom och samtidigt obehörighetsförklara honom. Vid den tidpunkten var emellertid inte alla de omständigheter som ligger till grund för förevarande beslut kända för tingsrätten. Att tingsrätten, efter att omständigheterna blivit kända, ska behöva invänta ett nytt mål där N.B-B. förordnas och sedermera förfar på ett sätt som utgör grund för avvisning och först då kunna obehörighetsförklara honom förefaller både märkligt och orimligt. Det fanns inte heller någon anledning att avvisa honom i förevarande mål eftersom han redan var entledigad.
Tingsrättens bedömning är att det finns förutsättningar för att förklara ett ombud, rättegångsbiträde eller försvarare obehörig att verka vid tingsrätten med stöd av 12 kap. 5 § rättegångsbalken även om denne inte först avvisats i det anhängiga målet. Vad N.B-B. anfört i den delen föranleder ingen annan bedömning.
N.B-B. har i ett flertal fall i sin roll som försvarare åsidosatt det krav på omsorg och noggrannhet som följer med advokatyrket. De ersättningsanspråk han lagt fram i de olika målen har resulterat i såväl nedsättningar av yrkat belopp som varningar och straffavgift från Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd. Även i förevarande mål har den kostnadsräkning som getts in bedömts vara så bristfällig att Advokatsamfundets disciplinnämnd bedömt att N.B-B. allvarligt brutit mot god advokatsed. Han har även avvisats som ombud av Stockholms tingsrätt inom ramen för ett dispositivt tvistemål, vilket understryker hans olämplighet.
N.B-B. har varit medlem av Sveriges advokatsamfund under något mindre än fyra år. Det agerande som tingsrätten nu funnit anledning att undersöka har alltså pågått under större delen av den tid som N.B-B. varit verksam som advokat. Det kan konstateras att N.B-B. inte verkar ha dragit någon lärdom av den kritik som riktats mot honom.
Genom sitt agerande i ett stort antal redovisade fall har N.B-B. uppvisat sådana brister att han sammantaget framstår som olämplig att uppträda som rättegångsombud vid tingsrätten. Beslutet gäller tills vidare.
BESLUT
Tingsrätten förklarade N.B-B. obehörig att tills vidare verka som försvarare, ombud och rättegångsbiträde vid Örebro tingsrätt.
Hovrätten
N.B-B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet. N.B-B. gjorde i första hand gällande att bestämmelsen i 12 kap. 5 § rättegångsbalken inte varit möjlig att tillämpa eftersom tingsrätten inte först avvisat honom som ombud i det aktuella målet och i andra hand att det inte förelåg sådana skäl som krävs för att förklara honom obehörig att verka vid Örebro tingsrätt. Han utvecklade sin talan i huvudsak i enlighet med vad han anförde vid tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Charlotte Brokelind, hovrättsrådet Christer Ganelind och tf. hovrättsassessorn Robin Henningson, referent) anförde i beslut den 13 juni 2022 följande.
SKÄL
Av 12 kap. 5 § rättegångsbalken följer att ombud som visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller annars bedöms olämplig, ska avvisas av rätten som ombud i målet. Av bestämmelsen framgår vidare att rätten, om det finns skäl för det, får förklara honom obehörig att brukas som ombud vid den rätten. Det sistnämnda – en så kallad obehörighetsförklaring – får gälla för viss tid eller tills vidare. Bestämmelsen är även tillämplig beträffande försvarare (se 21 kap. 3 § tredje stycket sista meningen rättegångsbalken).
I tingsrättens mål har N.B-B. uppträtt som offentlig försvarare. Han har innan målet avslutades entledigats och ersatts av en annan försvarare. N.B-B. har emellertid kvarstått som aktör i målet eftersom tingsrätten haft att pröva hans ersättningsanspråk, vilket också föranlett viss skriftväxling.
Eftersom N.B-B. redan hade entledigats från sitt uppdrag som offentlig försvarare vid tidpunkten för tingsrättens beslut, var det inte möjligt för tingsrätten att samtidigt avvisa honom som offentlig försvarare i målet. Bestämmelsen i 12 kap. 5 § rättegångsbalken får förstås på det sättet att den ger domstolen möjlighet att i ett pågående mål – och där rätten anser att förutsättningarna för det är uppfyllda – obehörighetsförklara ombudet även i en sådan situation där ombudet/försvararen inte samtidigt avvisas. Det förhållandet att det vid tidpunkten för det överklagade beslutet inte var möjligt att samtidigt avvisa N.B-B. i målet utsläckte alltså inte rättens möjlighet att förklara honom obehörig. Det fanns dessutom vid denna tidpunkt frågor kvar i målet att ta ställning till, såsom fastställande av ersättning åt honom. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning att de formella förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen är uppfyllda.
Genom det omfattande material som tingsrätten har redovisat, har framkommit att N.B-B. under lång tid och i ett flertal andra fall allvarligt åsidosatt advokatyrkets krav på redlighet, noggrannhet och omdöme.
Att misskötsamheten är av sådan omfattning och karaktär att det föreligger skäl för en obehörighetsförklaring får också anses framgå av det förhållandet att Advokatsamfundets disciplinnämnd har beslutat att med omedelbar verkan utesluta N.B-B. från Advokatsamfundet.
Sammantaget anser således även hovrätten att det funnits skäl för tingsrätten att förklara N.B-B. obehörig att verka som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Örebro tingsrätt. Det som N.B-B. anfört i hovrätten föranleder inte någon annan bedömning.
En obehörighetsförklaring som gäller tills vidare kan omprövas av den beslutande domstolen. Det finns inte skäl att frångå tingsrätten bedömning att obehörighetsförklaringen ska gälla tills vidare.
BESLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.