RH 2022:29
Fråga om behörig myndighet vid ansökan om dödande av förkommen handling i form av ett pantbrev som förlorat sin egenskap som inskrivningshandling.
Lantmäteriet
P.L. ansökte hos Lantmäteriet om dödande av pantbrev avseende en viss fastighet. Lantmäteriet avslog i beslut den 25 januari 2021 P.L:s ansökan.
Tingsrätten
P.L. överklagade beslutet och begärde att tingsrätten skulle bifalla hans ansökan. Han anförde bl.a. följande. Han har säkerhet i fastigheten enligt en reversfordran. Hans pantbrev är förkomna. Bolaget som var lagfaren ägare till fastigheten försattes i konkurs och fastigheten försåldes på exekutiv auktion år 2018. När de nu aktuella pantbreven inte kunde visas upp begärde köparen att nya pantbrev skulle utfärdas. Han bevakade sin fordran i konkursen. Konkursboet/Kronofogdemyndigheten kunde inte betala ut pengar till honom utan att de ursprungliga pantbreven företeddes eller att det framgick att de var dödade. Kronofogdemyndigheten deponerade beloppet tills vidare. Det är således av intresse för såväl honom som konkursboet att pantbreven dödas.
Lantmäteriet motsatte sig att beslutet ändrades och anförde bl.a. följande. Bestämmelsen i 22 kap. 5 b § jordabalken anger att fastighetsinskrivningen ska utfärda nytt pantbrev när medel avsatts motsvarande pantbrevs belopp efter exekutiv försäljning. Nytt pantbrev utfärdas på ansökan av den nye ägaren. Det tidigare pantbrevet medför därefter inte panträtt i fastigheten utan endast rätt till de avsatta medlen. Förvärvaren av fastigheten har fullgjort sin betalningsskyldighet och har ett befogat anspråk på att komma i besittning av pantbrevet utan dröjsmål. Av fastighetsregistret kommer det att framgå att nytt pantbrev blivit utfärdat och att det förra pantbrevet inte längre medför någon rätt i fastigheten utan endast rätt till nedsatta medel. De tidigare skriftliga pantbreven som var förkomna vid tiden för ansökan om dödande av förkommen handling är inte en inteckningshandling utan enbart bärare av rätten att utfå medel som reserverats som innehavarens fordran hos Kronofogdemyndigheten. Det bör ligga nära tillhands att beteckna den som en sådan handling som faller in under 2 § första stycket 4 punkten lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling och en ansökan om dödande av en sådan förkommen handling ska i så fall göras hos Kronofogde-myndigheten enligt 4 § första stycke samma lag som då gör en bedömning i det enskilda ärendet. Fastighetsinskrivningen vidhåller inställingen att rätt beslut har fattats grundat på de handlingar och de omständigheter som förelegat när ansökan om dödning enligt 3 § lagen om dödande av förkommen handling handlades.
Domskäl
Tingsrätten (tf. rådmannen Robert Ingemarsson) anförde i beslut den 17 december 2021 bl.a. följande.
SKÄL
Enligt 3 § lagen om dödande av förkommen handling får en sådan handling som avses i 2 § samma lag dödas efter ansökan av den som har förlorat handlingen, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit bort. Av 2 § första stycket 7 framgår att inteckningshandlingar är sådana handlingar som omfattas av bestämmelserna om dödande av förkommen handling.
I 4 § lagen om dödande av förkommen handling stadgas i första stycket att en ansökan om dödande av förkommen handling i första hand ska göras hos Kronofogdemyndigheten, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Enligt andra stycket ska ansökan i stället göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av sådan handling, om ansökan avser en förkommen inteckningshandling.
Detta innebär att om de pantbrev som aktualiseras i ärendet inte är intecknings¬handlingar borde ansökan ha prövats av Kronofogdemyndigheten. Av den juridiska litteraturen framgår att begreppet ”inteckningshandlingar” är en samlingsbeteckning för pantbrev av olika slag, upprättade på grund av inteckning i fast egendom eller tomträtt, i skepp eller skeppsbygge samt företagsinteckningsbrev. I begreppet inteckningshandling ingår också intecknade fordringshandlingar som är ställda till viss man, d.v.s. handlingar som har lämnats in för registrering (se Walin och Herre, Lagen om skuldebrev m.m., En kommentar, JUNO Version 4 A, kommentaren till 2 § lagen om dödande av förkommen handling). I dessa fall ska ansökan alltså göras hos inskrivningsmyndigheten (se 4 § andra stycket lagen om dödande av förkommen handling). Avser ansökan däremot löpande skuldebrev, växlar, konossement eller andra handlingar vars uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse ska ansökan i stället göras hos Kronofogdemyndigheten (se Walin och Herre, a.a., kommentaren till 4 § lagen om dödande av förkommen handling).
I protokollet från fördelningssammanträdet framgår att de nu aktuella pantbreven inte visats upp och att den nya köparen av fastigheten kunde ansöka om nya pantbrev med stöd av 22 kap 5 b § jordabalken. Enligt uppgift från Lantmäteriet har nya pantbrev också utfärdats, efter ansökan av köparen, med stöd av protokollet från fördelningssammanträdet och 22 kap. 5 b § jordabalken. När nytt pantbrev utfärdats med stöd av 22 kap. 5 b § jordabalken gäller det gamla pantbrevet endast rätten till de deponerade medlen (se 22 kap. 5 b § jordabalken). Av detta följer att P.L:s pantbrev förlorade sin koppling till inteckningen i fastigheten i samband med att nytt pantbrev utfärdades. Det nya pantbrevet var utfärdat när ansökan om dödande av P.L:s pantbrev kom in till Lantmäteriet. Därmed har P.L:s pantbrev endast haft en koppling till rätten till de deponerade medlen vid ansökan. Pantbreven kan därför inte bedömas som inskrivningshandlingar. Eftersom handlingarna inte är - och inte heller var vid tidpunkten för ansökan - inskrivningshandlingar var Lantmäteriet inte behörig myndighet att pröva ansökan (se 4 § lagen om dödande av förkommen handling). Därför ska Lantmäteriets beslut undanröjas och ansökan avvisas.
BESLUT
Med undanröjande av Lantmäteriets beslut den 25 januari 2021 – – – avvisar tingsrätten P.L:s ansökan hos Lantmäteriet.
Hovrätten
P.L överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans ansökan om dödande av förkommen handling.
Lantmäteriet motsatte sig ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Maud Olander Blom och Cathérine Beckström Gustafsson, samt tf. hovrättsassessorn Clara Åbyhammar, referent) anförde i beslut den 7 juni 2022 följande.
SKÄL
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det ursprungliga pantbrevet förlorar sin koppling till inteckningen i fastigheten i samband med att ett nytt pantbrev utfärdas och att det ursprungliga pantbrevet därefter endast ger en rätt till de deponerade medlen. Det ursprungliga pantbrevet kan därför inte anses vara en inskrivningshandling utan är att bedöma som en annan handling enligt 2 § första stycket 4 lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling. Ansökan om dödande av en sådan handling ska enligt 4 § samma lag göras hos Kronofogdemyndigheten. Eftersom Lantmäteriet inte är behörig att handlägga ansökan ska Lantmäteriets beslut undanröjas och P.L:s ansökan hos Lantmäteriet avvisas. Tingsrättens beslut ska därför fastställas.
BESLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.