RH 2026:14

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Samuel Arvidsson) anförde i dom den 24 mars 2026, angående åtalet för grovt rattfylleri, följande.

Domskäl

Skuld

K.A. har erkänt gärningen. Hans erkännande stöds av det åberopade analysresultatet. Åtalet är därmed styrkt och K.A. ska dömas till ansvar för grovt rattfylleri i enlighet med åtalet.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Presumtionens styrka varierar emellertid beroende på omständigheterna och brottets karaktär i det enskilda fallet. Omständigheter som kan leda till att påföljden bestäms till annat än fängelse är att alkoholkoncentrationen i förarens utandningsluft varit förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara.

K.A. har kört en kortare sträcka på mindre vägar. Körningen har även skett med en terrängskoter vilket typiskt sett inte kan anses lika trafikfarligt som framförande av en personbil i berusat tillstånd (jfr RH 1995:161). Det har emellertid rört sig om en trafikerad väg och det har varit folk i rörelse till följd av att det var midsommarafton. K.A har inte bedömts lämplig för samhällstjänst och har inte heller samtyckt till det. Särskilda skäl att frångå fängelsepresumtionen föreligger därför inte. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse.

Domslut

Tingsrätten dömde K.A. för olovlig körning och grovt rattfylleri och bestämde påföljden till fängelse 1 månad.

Göta hovrätt

K.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade, såvitt nu är ifråga, att hovrätten skulle bestämma en lindrigare påföljd än fängelse.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt och hovrättsrådet Ulrik Lönnmyr samt tf. hovrättsassessorn Martin Linder, referent) anförde i dom den 27 maj 2026 bl.a. följande.

Domskäl

Av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner framgår att en terrängskoter är ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 450 kilogram. – – –. Av 5 kap. 1–5 §§ trafikförordningen (1998:1276) framgår att terrängmotorfordon, såvitt nu är relevant, inte får föras på andra vägar än enskilda förutom för att vid behov korsa en icke enskild väg kortast lämpliga sträcka, eller om det med hänsyn till terrängförhållandena är nödvändigt att färdas på vägen. Fordonet får då inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen.

K.A. ska, i enlighet med tingsrättens dom, dömas för rattfylleri som bestått i att han framfört den aktuella terränghjulingen efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till 0,62 milligram per liter i utandningsluften.

Vid bedömningen av om ett rattfylleri ska anses som grovt ska särskilt beaktas ifall föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 0,50 milligram per liter i utandningsluften, föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. K.A:s höga alkoholkoncentration är alltså en sådan omständighet som särskilt ska beaktas vid bedömningen av brottets allvar. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter ska dock göras.

Vilken betydelse som alkoholkoncentrationen har för bedömningen av rattfylleribrott har i praxis ansetts beroende av vilken typ av motorfordon som framförts. Högsta domstolen har därvid uttalat att framförandet av en A-traktor, på grund av detta fordons avsevärda storlek och tyngd, ska bedömas enligt samma princip som vid rattfylleribrott med personbil eller motorcykel. En alkoholkoncentration över 0,5 milligram per liter innebär i dessa fall att ett rattfylleribrott endast i undantagsfall kan bedömas som brott av normalgraden (se rättsfallet ”A-traktorn”, NJA 2022 s 1080). Vid framförandet av en moped eller mopedbil har däremot krävts att ytterligare försvårande omständigheter förelegat för att rattfylleribrottet ska bedömas som grovt (se rättsfallen ”Klass I-mopeden”, NJA 2012 s 191 och ”Mopedbilen”, NJA 2019 s 684). Något motsvarande uttalande avseende terrängskoter har inte gjorts i vare sig förarbeten eller av Högsta domstolen. Med tanke bl.a. på en terrängskoters relativt låga tjänstevikt och den begränsade hastighet med vilken den får framföras på allmän väg får trafikfaran för omgivningen vid framförande av sådant fordon i alkoholpåverkat tillstånd dock anses vara mindre än när fordonet är en personbil eller motorcykel. Den höga alkoholkoncentrationen innebär därmed inte i sig en presumtion för att bedöma rattfylleribrottet som grovt. Förekomsten av försvårande omständigheter av betydelse för trafiksäkerheten kan dock innebära att brottet likväl ska bedömas som grovt (NJA 2012 s 191, p. 5).

K.A. har kört en kortare sträcka på mindre vägar. Hans alkoholkoncentration har visserligen med viss marginal överstigit gränsen då den får särskild betydelse för rubriceringen. Han har också kört en del av sträckan på en byväg med mycket folk i rörelse. Polisen D.L. har dock uppgett att han vid ingripandet inte gjorde några iakttagelser om att körningen var trafikfarlig. Det har inte heller gjorts gällande att K.A. framfört terränghjulingen i strid med bestämmelserna i trafikförordningen. Med detta sagt anser hovrätten att det inte framkommit några från trafiksäkerhetssynpunkt så pass försvårande omständigheter som medför att rattfylleribrottet vid en helhetsbedömning ska bedömas vara grovt. K.A. ska därför dömas för rattfylleribrott av normalgraden.

Den sammanlagda påföljden för gärningarna kan stanna vid höga dagsböter.

Domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten i stället för grovt rattfylleri dömer K.A. för rattfylleri enligt 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och bestämmer påföljden till dagsböter 100 om 160 kr.