NJA 2012 s. 191
Ett rattfylleribrott med moped klass I bör, även om föraren har haft en alkoholkoncentration som överstiger 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften, som utgångspunkt anses vara av normalgraden om det inte utöver alkoholkoncentrationen föreligger försvårande omständigheter av betydelse för trafiksäkerheten.
Jönköpings tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Jönköpings tingsrätt åtal mot M.A. för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning.
M.A. har den 10 maj 2010 fört moped på bland annat Kämpevägen i Jönköping efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,87 milligram per liter. - Brottet är grovt med hänsyn dels till den höga alkoholkoncentrationen, dels till att M.A:s framförande av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
4 a § trafikbrottslagen (1951:649) åberopades.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Jan Josefsson) anförde i dom den 17 september 2010:
Domskäl
Skuldfrågan
M.A. har erkänt rattfylleri. Han har förnekat att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten och bestritt ansvar för grovt rattfylleri.
Av utredningen framgår att M.A. stoppades av polis på Kämpevägen i Jönköping den 10 maj 2010 kl. 22.20 då han framförde en moped. Mopeden var en s.k. EU-moped med tjänstevikt på 95 kg och med högsta tillåtna hastighet på 45 km/tim. Ett utandningsprov visade att M.A. hade i sin utandningsluft en alkoholkoncentration på 0,87 milligram per liter.
M.A. har sålunda gjort sig skyldig till rattfylleri.
Åklagaren har gjort gällande att rattfylleribrottet är att bedöma som grovt med hänsyn dels till den höga alkoholkoncentrationen, dels till att M.A:s framförande av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Det är styrkt att M.A. har haft en hög alkoholkoncentration i sin kropp. Fråga uppstår om hans körning även inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Åklagaren har till stöd för att M.A:s körning inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten åberopat vittnesförhör med polisassistenten M.S.
M.S. har uppgett att hon och hennes kollega upptäckte M.A. på Herkulesvägen i Jönköping vid en rondell. M.A. körde framför dem. Efter rondellen upplevde hon att M.A. några gånger i början vinglade från högra kanten av sitt körfält till mitten av sitt körfält. Hennes första tanke var att körningen var en form av busstreck och att mopedisten inte hade upptäckt att det låg en polisbil bakom. Vid nästa rondell - nära Djursjukhuset - svängde mopeden till höger in på Kämpevägen. De slog efter den rondellen på blåljuset på polisbilen och tutade med bilens vanliga tuta. Mopeden stannade dock inte, varför de körde upp jämsides med den. Mopeden stannade då direkt. Den stannade några hundra meter efter den andra rondellen. Någon siren användes inte vid ingripandet. Hennes slutsats är att mopedisten inte märkte stopptecknen från polisbilen förrän de körde upp jämsides med honom.
M.A. har förnekat att han buskört. Han har uppgett att han kan ha ”vinglat” för att han skulle titta bakåt. Han stannade omedelbart när han upptäckte polisbilen. Syftet med körningen var att han skulle köra från sina föräldrars lägenhet på Östra Storgatan till sitt hem i Hovslätt, en sträcka på sju-åtta km, och han hade kört cirka 5 km då han stoppades.
Tingsrätten ifrågasätter inte de uppgifter som M.S. lämnat. M.A. har alltså någon gång kört från högra kanten av sitt körfält till mitten av körfältet. Enligt tingsrättens mening går det inte redan härigenom att säga att hans körning har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Anledningen till att M.A. inte omedelbart stannade när polisbilen satte på blåljus och tutade kan vara att M.A., som använde en integralhjälm, inte märkte stopptecknen. Mot denna bakgrund är det inte styrkt att hans körning inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
HD har i ett mål som gällde rattfylleribrott med moped slagit fast att som princip bör gälla att, om inte omständigheterna är ”särskilt försvårande”, brottet ska hänföras under normalgraden av rattfylleri (NJA 1995 s. 232).
M.A. har, som tidigare nämnts, haft en hög alkoholkoncentration i sin kropp (0,87 milligram per liter i utandningsluften). Han har kört mopeden en betydande sträcka (fem-sex km) och avsett köra ytterligare några km. Körningen har ägt rum i centrala Jönköping på gator där det även kvällstid förekommer viss trafik. Det föreligger sålunda flera för M.A. besvärande omständigheter vid bedömningen av brottets svårhetsgrad. Omständigheterna kan dock inte anses vara ”särskilt” försvårande. Brottet ska därför rubriceras som rattfylleri.
Påföljd
Påföljden bestäms till ett kraftigt bötesstraff.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde M.A. för rattfylleri enligt 4 § första stycket trafikbrottslagen (1951:649) till 120 dagsböter å 180 kr.
Göta hovrätt
Åklagaren överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma M.A. för grovt rattfylleri och bestämma påföljden till fängelse.
M.A. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Sten Andersson, hovrättsrådet Ulf Johansson, tf. hovrättsassessorn Carl Winnberg, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 2 februari 2011:
Domskäl
Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten. Ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med M.A. och M.S. har spelats upp i hovrätten.
Hovrätten gör följande bedömning
M.A. har erkänt att han vid tillfället körde moped alkoholpåverkad. Av utredningen framgår att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgick till 0,87 milligram per liter. Han ska därför dömas för rattfylleribrott. Liksom tingsrätten anser dock hovrätten inte att framförandet av mopeden, såvitt är visat, utgjorde någon påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Frågan är därefter om gärningen ska bedömas som grovt rattfylleri. HD har i avgörandet NJA 1995 s. 232 uttalat att vid rattfylleri med moped bör som princip gälla att, om omständigheterna inte är särskilt försvårande, gärningen hänförs till normalgraden av rattfylleri. Åklagaren har i detta fall gjort gällande att brottet ändå ska bedömas som grovt, eftersom M.A. förde en moped klass 1 (”EU-moped”) vid tillfället och det nämnda avgörandet därför inte bör tillämpas samt omständigheterna i vart fall är särskilt försvårande.
Sedan HD:s avgörande har lagstiftningen gällande mopeder ändrats. Tidigare fick mopeder inte konstrueras för en högre hastighet än 30 kilometer i timmen. Numera indelas mopeder i två klasser, där legaldefinitionen bl.a. föreskriver att en klass 1 moped får konstrueras för en högsta hastighet om 45 kilometer i timmen (se 2 § lagen [2001:559] om vägtrafikdefinitioner).
En klass 1 moped torde i och för sig utgöra ett något större riskmoment i trafiken än en sådan moped som var aktuell i det ovan nämnda avgörandet. Skillnaden framstår emellertid enligt hovrättens mening inte som så betydande att den princip som HD har fastslagit bör frångås. Rattfylleribrottet ska därför bedömas som grovt enbart om omständigheterna har varit särskilt försvårande. Även med beaktande av att det var en klass 1 moped som M.A. framförde kan så inte anses vara fallet. Gärningen ska därför bedömas som rattfylleri av normalgraden.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning om brottets straffvärde.
Domslut
Domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma M.A. för grovt rattfylleri till fängelse.
M.A. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Edvardsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Domskäl
M.A. har erkänt att han alkoholpåverkad kört en moped klass I. Av utredningen i målet framgår att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgick till 0,87 milligram per liter.
Vid bedömande av om ett rattfylleribrott är grovt ska enligt 4 a § trafikbrottslagen särskilt beaktas om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel eller framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Samtliga omständigheter vid brottet ska emellertid beaktas vid avgörandet om ett rattfylleribrott är grovt. I det enskilda fallet kan därmed ett brott, trots att någon av de särskilda omständigheterna föreligger, bedömas som lindrigare om det samtidigt finns någon mildrande omständighet att ta hänsyn till (se prop. 1989/90:2 s. 39). Som ett konkret exempel har i lagmotiven nämnts förande av moped då föraren utgjort en fara huvudsakligen för sig själv (se prop. 1993/94:44 s. 15, 31 och 70). I rättsfallet NJA 1995 s. 232 uttalade vidare HD i fråga om rattfylleribrott med moped att som princip bör gälla att, om inte omständigheterna är särskilt försvårande, brottet hänförs under normalgraden av rattfylleri.
Sedan förarbetsuttalandena gjordes och principen i rättsfallet NJA 1995 s. 232 formulerades har dock definitionen av moped ändrats. Den nu gällande klassindelningen av mopeder tillkom 1998. Dessförinnan förstods med moped ett motorfordon som var konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim och endast med svårighet kunde ändras till avsevärt högre hastighet och som drevs antingen av en förbränningsmotor med en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter eller av en elektrisk motor. Idag följer av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner att med moped förstås ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 km/tim. Vidare framgår att mopeder delas in i två klasser. Klass II utgörs av mopeder som är konstruerade för en hastighet av högst 25 km/tim och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt. Övriga mopeder hör till klass I, med ett undantag. Mopeder enligt den äldre definitionen anses falla under klass II, trots att de har en maximihastighet som med 5 km/tim överstiger den för moped klass II (prop. 1997/98:124 s. 44). En moped klass I ska, till skillnad från en moped klass II, vara registrerad i vägtrafikregistret, den får inte föras på cykelbanor och för att få köra en moped klass I krävs körkort. Körkortskravet har motiverats av trafiksäkerhetsskäl. Moped i klass I avser fordon som tidigare klassades som lätt motorcykel. Enligt förarbetena framförs de i regel på vägbana i en trafikmiljö som ställer stora krav på hänsyn till, och samspel med, övrig fordonstrafik. Mopedens hastighet ställer också högre krav på praktiska färdigheter och trafikkunskaper hos förare för att kunna framföras på ett säkert sätt än vad övriga mopedtyper gör. (Se a. prop. s. 45 och prop. 2008/09:60 s. 34.)
Förarbetsuttalandena (prop. 1993/94:44 s. 15, 31 och 70) och rättsfallet NJA 1995 s. 232 måste alltså ses i ljuset av att dagens moped klass I vid den tiden närmast motsvarades av lätt motorcykel. Förande av moped klass I får allmänt sett anses innebära större risker från trafiksäkerhetssynpunkt än förande av moped tillhörande klass II. Detta avspeglas i de skillnader i bestämmelser som gäller för de olika klasserna. När någon gör sig skyldig till rattfylleribrott med en moped klass I och en sådan omständighet föreligger som särskilt ska beaktas enligt 4 a § trafikbrottslagen, bör därför rattfylleribrottet typiskt sett vara att anse som grovt. Liksom för rattfylleribrott i övrigt måste emellertid samtliga omständigheter vid brottet beaktas vid avgörandet av om brottet i det enskilda fallet ska anses vara grovt. M.A. hade en alkoholkoncentration i utandningsluften som uppgick till 0,87 milligram per liter. Såvitt gäller körningen har av utredningen framgått att han hade kört fem kilometer i centrala Jönköping och planerade att köra ytterligare ett par kilometer. Några mildrande omständigheter kan därmed inte anses föreligga och gärningen är därför att bedöma som grovt rattfylleri.
Grovt rattfylleri är ett brott av en sådan art att påföljden brukar bestämmas till fängelse. Detta utesluter inte att styrkan av presumtionen varierar beroende på brottslighetens karaktär i det särskilda fallet och omständigheterna kring brottet (se NJA 2000 s. 17 I och II). Att gärningsmannen haft en mycket hög alkoholhalt eller att brottet annars inneburit risker för trafiksäkerheten är faktorer som typiskt sett stärker presumtionen för fängelse. Vid bedömningen av valet av påföljd ska också beaktas om det finns omständigheter hänförliga till den enskildes förhållanden och inte till brottsligheten som talar mot ett frihetsstraff.
I rättsfallet NJA 2002 s. 653 fann HD att mycket talar för att den som framför en bil med en alkoholhalt i blodet om ca 1,5 promille eller mer i allmänhet får antas utgöra ett sådant faromoment i trafiken att en inte frihetsberövande påföljd, om än förenad med föreskrift om samhällstjänst, inte kan anses utgöra en tillräckligt ingripande påföljd. M.A. hade en alkoholkoncentration i utandningsluften som uppgick till 0,87 milligram per liter. Han förde emellertid inte en personbil utan en moped. En moped kan inte, inte ens om det är fråga om en moped klass I, på samma sätt som en bil antas utgöra ett sådant faromoment att en inte frihetsberövande påföljd kan anses utesluten redan på grund av en sådan alkoholhalt som den i målet uppmätta. Inte heller är omständigheterna i övrigt beträffande färden sådana att endast fängelse kan komma ifråga. Utredningen visar att M.A. vid tiden för körningen hade vissa alkoholproblem och var i behov av stöd och nykterhetsvårdande behandling. Han har också på eget initiativ genomgått en nykterhetsvårdande behandling och har alltjämt en regelbunden samtalskontakt. Mot den bakgrunden får M.A. fortfarande anses ha behov av det stöd som kan lämnas inom ramen för en skyddstillsynspåföljd. Han har samtyckt till att en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift får bedömas vara lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter. Påföljden bör därför bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till en månad.
Domslut
Domslut
HD ändrar på det sätter hovrättens domslut att HD bedömer gärningen som grovt rattfylleri enligt 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och bestämmer påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst 40 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle strafftiden ha bestämts till en månad.
Kriminalvården ska anordna samhällstjänsten.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, referent, Lena Moore, Göran Lambertz och Svante O. Johansson) meddelade den 10 april 2012 följande dom.
Domskäl
Enligt hovrättens dom har M.A. gjort sig skyldig till rattfylleribrott genom att alkoholpåverkad köra en moped klass I på bl.a. Kämpevägen i Jönköping. Av utredningen framgår att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till 0,87 mg/l. Frågan i HD är i första hand om brottet ska bedömas som grovt rattfylleri.
Vid bedömande av om ett rattfylleribrott är grovt ska enligt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) särskilt beaktas om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften, om föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel eller om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Samtliga omständigheter vid brottet ska emellertid beaktas vid bedömningen av om ett rattfylleribrott är grovt. Som ett exempel på att ett rattfylleribrott kan vara att anse som icke grovt, trots att någon av de nämnda särskilda omständigheterna har förelegat, har i förarbetena nämnts förande av moped då föraren har utgjort en fara huvudsakligen för sig själv. (Se prop. 1993/94:44 s. 15 och 70.)
I rättsfallet NJA 1995 s. 232 uttalade HD i fråga om rattfylleribrott med moped att som princip bör gälla att brottet hänförs under normalgraden av rattfylleri, om inte omständigheterna är särskilt försvårande.
Sedan förarbetsuttalandena gjordes och principen i rättsfallet NJA 1995 s. 232 formulerades har betydelsen av beteckningen moped ändrats. Den nu gällande klassindelningen av mopeder infördes år 1998. Dessförinnan innehöll definitionen av moped ett krav på att fordonet var konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim och endast med svårighet kunde ändras till avsevärt högre hastighet. Numera framgår av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner att en moped är ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 km/tim och som uppfyller vissa andra i bestämmelsen upptagna krav, bl.a. hänförliga till motoreffekten. Mopeder delas in i två klasser. Klass II utgörs av mopeder som är konstruerade för en hastighet av högst 25 km/tim och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt. Övriga mopeder hör till klass I. I vissa avseenden gäller olika regler beroende på vilken klass mopeden hör till. Exempelvis får en moped klass I, till skillnad från en klass II-moped, inte föras på cykelbana (3 kap. 6 § trafikförordningen, 1998:1276). Vidare krävs det körkort för att få köra en moped klass I, medan det endast krävs förarbevis för moped klass II (2 kap.1 och 3 §§körkortslagen, 1998:488). Vid införandet av körkortskravet framhölls i motiven att förarna ofta är mycket unga och att mopedens hastighet ställer höga krav på praktiska färdigheter och trafikkunskaper för att kunna framföras på ett säkert sätt (se prop. 2008/09:60 s. 34).
En moped klass I är således konstruerad för en högre hastighet än de mopeder som uttalandena om rattfylleribrotten i tidigare praxis och förarbeten tar sikte på. Riskerna med att i alkoholpåverkat tillstånd köra en moped klass I är emellertid normalt, för andra än föraren själv, påtagligt mindre än när fordonet är exempelvis en bil. Även i de fall föraren har haft en alkoholkoncentration som överstiger 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften bör därför ett rattfylleribrott med moped klass I som utgångspunkt anses vara av normalgraden, om det inte utöver alkoholkoncentrationen föreligger försvårande omständigheter av betydelse för trafiksäkerheten. Sådana försvårande omständigheter bör ibland kunna anses föreligga även om det i 4 a § 3 trafikbrottslagen intagna rekvisitet, att det har förelegat en påtaglig fara för trafiksäkerheten, inte är uppfyllt.
M.A. körde mopeden med en hög alkoholkoncentration i utandningsluften en avsevärd sträcka, delvis i centrala Jönköping. En efterföljande polisman har omvittnat att M.A. vid något tillfälle vinglade från höger kant till mitten av sin körbana. Det som framkommit om färden kan dock inte anses vara sådana försvårande omständigheter hänförliga till trafiksäkerheten som bör medföra att rattfylleribrottet ska bedömas som grovt. Hovrättens domslut bör därför fastställas.
Domslut
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
HD:s dom meddelad: den 10 april 2012.
Mål nr: B 1102-11.
Lagrum: 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Rättsfall: NJA 1995 s. 232.