Ds 2002:20
Benchmarking av näringspolitiken, 2002
Sammanfattning och slutsatser
Detta är den tredje rapporten som Näringsdepartementet ger ut i serien Benchmarking av näringspolitiken. Syftet med denna rapportserie är att jämföra Sveriges position och utveckling inom områden som ingår i departementets ansvarsområden. Vi har bedömt att sju av de 14 politikområden som Näringsdepartementets helt eller delvis ansvar för på ett rimligt sätt går att fånga med kvantitativa indikatorer. Vi har inte ambitionen att täcka alla aspekter av respektive politikområde. Följande sju kapitel i rapporten speglar var för sig delar av ett politikområde:
N Näringsliv och företagande N Arbetsmarknad N Arbetsliv N Forskning och utveckling N IT och tele N Energiförsörjning N Transporter
Ambitionen är att jämföra Sverige med de 23 rikaste OECDländerna (OECD-23). För de flesta indikatorer finns dock inte statistik tillgängligt för samtliga länder. Av de 51 indikatorerna som presenteras i denna rapport hör Sverige i 29 fall till den tredjedel som ligger överst bland jämförda länder. I 17 fall hör Sverige till den mellersta tredjedelen och i fem fall till den sämsta tredjedelen av länder.
Av de 37 indikatorer som tillåter jämförelser över tiden har Sverige förbättrat sin position i förhållande till andra länder sedan föregående mätperiod i 13 fall och försämrat sin position i sex fall.1I övriga 18 fall är Sveriges position oförändrad i förhållande till andra länder. Om man enbart ser på Sveriges nivåmässiga
1 Föregående mätperiod är i de flesta fall året innan det senaste mätåret.
Sammanfattning och slutsatser Ds 2002:20
förändring sedan föregående mätperiod har det skett en förbättring i 24 fall och en försämring i åtta fall.
Resultaten för Sverige och andra länder inom ett givet område bör endast betraktas som en indikation på läget eftersom indikatorerna inte kan fånga alla viktiga förhållanden inom respektive område. I förra årets rapport (Ds 2001:20) framgick bland annat att Sverige låg långt framme inom IT-området och att arbetsmiljön i Sverige var bättre än i de flesta andra länder. Även inom FoU-området placerade sig Sverige relativt väl. Det konstaterades också att den entreprenöriella aktiviteten var lägre i Sverige än i många andra OECD-länder. I årets rapport har vissa indikatorer fallit bort beroende på att ingen ny statistik finns att tillgå och nya indikatorer som bedömts vara relevanta har tillförts.
Liksom i förra året årets rapport framkommer en positiv bild av Sverige inom de flesta områden. Sverige behåller sitt försprång inom IT-området, även om skillnaden mellan länderna minskar. Nya indikatorer inom arbetsmiljöområdet bekräftar den positiva bild som gavs i förra årets rapport. Sverige är det land i världen som satsar mest på forskning och utveckling i förhållande till BNP. Det är dock oklart hur mycket Sverige får ut av satsningarna i form av kommersialiserade innovationer och tjänster och i förlängningen i ekonomisk tillväxt. Även inom området energiförsörjning faller Sverige väl ut. Andelen av elanvändningen som härrör från förnybara energikällor är hög och Sverige släpper ut en relativt liten mängd koldioxid i förhållande till energitillförseln. En indikator inom området transporter visar dock på att koldioxidutsläppen från vägtrafiken i förhållande till befolkningen är hög i Sverige.
Inom området näringspolitik konstateras även i årets rapport att den entreprenöriella aktiviteten, här mätt med antalet företagare och nyföretagande, är låg i Sverige. En hög prisnivå tyder också på bristande konkurrens.
Indikatorerna relaterade till arbetsmarknaden ger en mer splittrad bild. Sverige har en relativt hög andel individer i sysselsättning. När sysselsättningsgraden räknas i arbetstimmar hamnar dock Sverige nära EU-genomsnittet. Arbetslösheten i Sverige har under de senaste åren minskat snabbare än i de flesta andra länder.
Ds 2002:20 Sammanfattning och slutsatser
Näringsliv och företagande
Indikatorerna inom området näringsliv och företagande avser att mäta entreprenöriell aktivitet, förekomsten av hinder för företagande samt konkurrenssituationen.
Precis som i förra årets benchmarkingrapport, tyder årets rapport på att den entreprenöriella aktiviteten är lägre i Sverige än i många andra OECD-länder. En relativt låg andel av arbetskraften driver eget företag och en relativt liten andel var under år 2001 engagerade i att starta ett företag eller driva ett nystartat företag. En tänkbar orsak till den förhållandevis låga andelen företagare i Sverige är att det svenska näringslivet under lång tid präglats av stora företag och en stor offentlig sektor med omfattande tjänsteproduktion. En annan orsak till den låga andelen entreprenörer är att vi har få kvinnliga företagare i Sverige. Enbart en fjärdedel av de svenska företagarna är kvinnor, vilket är lägre än i de flesta andra OECD-länder.
Indikatorerna som belyser hinder för företagande ger en något splittrad bild. Tidsåtgången för att starta företag är högre i Sverige än i många andra EU-länder. Företagens beräknade kostnader för att efterleva de regler som finns kring skatter, sysselsättning och miljö är något lägre i Sverige än genomsnittet för tio jämförda OECD-länder enligt OECD:s skattningar. Det är relativt många svenska företagare som anger att det inte finns några hinder för att driva företag.
Riskkapitalinvesteringarna var år 2001 högre i Sverige än i de flesta andra EU-länder i förhållande till BNP. År 2001 minskade dock riskkapitalinvesteringarna kraftigt i Sverige. En starkt bidragande orsak till minskningen var en lägre tilltro till ITsektorns framtidsutsikter. En positiv signal är att det finns tecken på att riskkapitalbolagen kommer att investera mer kapital under år 2002 jämfört med år 2001.
Hur konkurrenssituationen ser ut i Sverige jämfört med andra länder kan inte besvaras entydigt. Å ena sidan visar jämförelser av statligt stöd till företagen att svenska staten ingriper i förhållandevis liten utsträckning. Å andra sidan har vi, liksom flera andra små länder, en prisnivå som ligger högt jämfört med genomsnittet för OECD-länderna. En möjlig förklaring till den höga prisnivån kan vara att en liten marknad med få aktörer inte
Sammanfattning och slutsatser Ds 2002:20
kan skapa tillräckligt gynnsamma förutsättningar för en effektiv konkurrens.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Tillgång till riskkapital Hinder för företagande
--
--
5(16) 4(18)
Medelnivå Andel företagare
av arbetskraften Regelkostnad per anställd Statligt stöd till näringslivet
--
--
6(11)
5(10)
6 (15)
Sämre än medelnivå
Nyföretagaraktivitet Tidsåtgång för att starta företag Relativ prisnivå
--
--
15(18)
12(15) 16(19)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ” ” anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Arbetsmarknad
Indikatorerna visar på en stigande efterfrågan på arbetskraft i de flesta länder under perioden. Sveriges position har inte nämnvärt förändrats jämfört med föregående år. Sveriges goda position vad gäller sysselsättningsgrad kvarstår. Sverige ligger bland den bättre fjärdedelen av länderna i rangordningen vad gäller sysselsättning. Sysselsättningen har jämförts i olika länder fördelat efter kvinnor i förhållande till män och äldre personer.
Arbetslöshetsnivån ligger alltjämt något lägre i Sverige jämfört med genomsnittet i OECD-länderna och har sjunkit med över två procentenheter under perioden 1999-2001 vilket är mer än i de flesta av de jämförda OECD-länderna. Arbetslösheten har indelats efter kön, långtidsarbetslöshet, arbetslöshet bland lågutbildade och bland ungdomar. Sveriges position ligger bland den bättre hälften av länderna när det gäller långtidsarbetslöshet och arbetslöshet bland kvinnor. Sverige ligger något sämre till i förhållande till andra OECD-länder vad gäller arbetslöshet bland lågutbildade och bland ungdomar. För dessa grupper har emellertid arbetslösheten minskat under perioden 1999-2001.
Ds 2002:20 Sammanfattning och slutsatser
Den sammantagna tid som används för avlönat arbete är något lägre i Sverige än i flertalet av EU-länderna beräknat för samtliga personer i förvärvsaktiv ålder.
Omfattningen av sociala ersättningar i förhållande till arbete i tid räknat används ofta som mått på grad av arbetsaktivitet. Vid en jämförelse mellan tio OECD-länder låg Sverige på tredje plats år 1999. Sociala ersättningar i form av sjukersättning och förtidspensioner är emellertid omfattande i Sverige jämfört med andra länder.
På utbildningsområdet (andel av befolkningen med gymnasieutbildning och högre utbildning) ligger Sverige ungefär i mitten av länderfördelningen. Andelen högskoleutbildade i Sverige har det senaste decenniet successivt ökat till en mittenposition bland de 23 rikaste OECD-länderna. Andelen nyutexaminerade med minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska utbildningar i arbetskraften har stigit i Sverige under slutet av 1990-talet och Sveriges position ligger ungefär i mitten av länderfördelningen.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Sysselsättning Sysselsättning kvot, kvinnor/män Sysselsättning bland äldre Sociala ersättningar/ arbetad tid
4(23)
1(23)
4(22)
3(10)
Medelnivå Arbetslöshet
Arbetslöshet, kvinnor Arbetslöshet, män Långtidsarbetslöshet Ungdomsarbetslöshet Arbetslöshet, lågutb. Arbetade timmar Gymnasiekompetens Högskoleutbildning Nyutexaminerade naturvetare och tekniker
11(21) 10(23) 12(23) 7(19) 14(23) 15(23) 9(15) 9(23) 12(23)
9(16)
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Sammanfattning och slutsatser Ds 2002:20
Arbetsliv
Till arbetslivspolitiken hör frågor om arbetets villkor, som arbetsmiljö, arbetstid, lönebildning och arbetsrätt i övrigt. Med de få indikatorer som finns tillgängliga är Sveriges position mycket bra bland länderna i jämförelsen. Det gäller inte bara traditionella indikatorer som olycksfall i arbete utan också kvalitativa faktorer som jämställdhet och möjligheten att på olika sätt påverka arbetet.
Olycksfallsfrekvensen är lägst i Sverige bland EU-länderna och möjligheten att påverka arbetstiden förhållandevis hög. Andelen vars närmsta chef är en kvinna är hög i Sverige i förhållande till EUländerna. Möjligheterna till kompetensutveckling är goda i Sverige i förhållande till andra länder. Vid sidan av Sverige återfinns som regel de nordiska länderna, tillsammans med Storbritannien och Nederländerna, bland de högst rankade i arbetslivshänseende.
Löneökningarna har under perioden 1998-2000 inneburit att Sveriges konkurrenskraft i termer av lönekostnadsutveckling per producerad enhet inom industrin har förbättrats något under perioden 1998-2000. Under år 2001 har emellertid lönekostnaderna per producerad enhet inom industrin stigit något snabbare i Sverige än i OECD-länderna.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Olycksfall i arbetet Möjlighet att påverka arbetstiden Kvinnliga chefer Kompetensutveckling Arbetskraftskostnad per prod. enhet
-- --
-- --
1(15)
2(15) 1(15)*
3(14)
4(12)
Medelnivå --
-- -- --
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Not: *Förstaplatsen delad med Finland, Storbritannien och Danmark. Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ” ” anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Ds 2002:20 Sammanfattning och slutsatser
Forskning och utveckling
Det är väl känt att Sverige länge tillhört de länder som satsar stora resurser på forsknings- och utvecklingsverksamhet. Som framgår av det aktuella kapitlet om forskning och utveckling gäller detta inte bara forskningsutgifterna som andel av BNP, utan också mätt som antalet forskare som andel av arbetskraften. När det gäller insatsen av resurser ligger Sverige sålunda mycket väl framme.
Resultaten av satsade resurser på forskning och utveckling är svårare att belysa. Mätt i antal patentansökningar per capita ligger Sverige i topp. Däremot förefaller inte insatsen av forskning och antalet patentansökningar återspeglas i en hög andel kunskapsintensiv produktion. Situationen är likartad i Finland. Höga insatser på forsknings- och utvecklingsverksamhet och ett stort antal patentansökningar, men en låg produktionsandel i kunskapsintensiva verksamheter. Förklaringen skulle till en del kunna vara att de multinationella företagen – som står för en stor del av forskningsverksamheten i de små länderna – lokaliserar större delen av sin produktion till de stora marknaderna, dvs. länder som Tyskland, USA och Storbritannien.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Andel forskare i arbetskraften Offentligt finansierad FoU Näringslivsfinansierad FoU Patentansökningar
--
--
4(20)
3(17)
1(19) 1(17)
Medelnivå Produktion i
kunskapsbaserad sektor --
--
8(15)
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Sammanfattning och slutsatser Ds 2002:20
IT och tele
Indikatorerna inom detta område belyser användning, tillgänglighet och produktion av informations- och kommunikationsteknik (IT).
Sverige ligger fortfarande väl framme i utnyttjandet av informationstekniken. De totala utgifterna för IT kan ses som ett sammanfattande mått på användningen. Enligt detta mått har Sverige under flera år tillhört de länder som ligger högst på rankinglistan. Detsamma gäller för ett antal delområden som t ex hushållens användning av Internet och antalet mobiltelefoner. En mycket höga andel av företagen i Sverige har Internetuppkoppling. Däremot är det flera EU-länder där företagen utnyttjar e-handel i större utsträckning än i Sverige.
En bidragande orsak till den höga användningen av IT kan vara god tillgänglighet. Indikationer på detta är låga avgifter för telefonsamtal och relativt omfattande konkurrens på telemarknaden.
Sverige har även en stor IT-sektor i förhållande till andra länder. Bara Irland hade år 1998 en större andel sysselsatta i produktionen av IT-produkter och IT-tjänster vid en jämförelse med EUländerna, USA och Japan.
Det försprång som Sverige tillsammans med några andra länder har inom området har minskat. Det gäller bland annat användningen av Internet och mobiltelefoner. Utvecklingen går mycket snabbt och det är ofta svårt att mäta den aktuella rangordningen mellan länder på ett rättvisande sätt.
Ds 2002:20 Sammanfattning och slutsatser
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Utgifter för IT Internetanvändning i hemmen Internetanvändning i företag Mobiltelefonabonnemang Kostnader för telefonsamtal, hushåll Kostnader för telefonsamtal, företag Konkurrens i telesektorn Sysselsatta i IT-sektorn
--
--
-- -- --
--
--
-- -- --
1(18)
2(15)
3(15) 2(17)
4(23)
6(23) 2(13) 2(17)
Medelnivå --
--
--
--
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Energiförsörjning
Energiförsörjningen i Sverige är i stor utsträckning förnybar och miljövänlig jämfört med de flesta EU-länder. Andelen förnybara energikällor av elanvändningen är näst störst bland EU-länderna. Energiintensiteten i ekonomin är relativt hög i Sverige beroende på stor andel energiintensiv industri. Koldioxidutsläppen i förhållande till energitillförseln är mycket låg i Sverige, näst lägst bland jämförda länder. Sverige har även mycket låga koldioxidutsläpp i förhållande till befolkningsstorleken i ett internationellt perspektiv.
Tre indikatorer syftar till att spegla konkurrenssituationen, elpriser för industrin och hushållen samt den största elleverantörens marknadsandel. Elpriserna ligger i Sverige på låg nivå, både för industrin och för hushållen. Marknadskoncentrationen är emellertid hög, den största elleverantörens marknadsandel var år 1999 högre i Sverige än i de flesta andra EUländer.
Sammanfattning och slutsatser Ds 2002:20
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Andel förnybara energikällor av elanvändning Koldioxidutsläpp / energitillförsel Elpriser för industri Elpriser för hushåll
--
--
2(15)
2(23) 1(14) 3(15)
Medelnivå Den största elleveran-
törens marknadsandel
--
--
9(15)
Sämre än medelnivå
Energiintensitet
19(23)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Transporter
Stockholm behåller sin position som region med god tillgänglighet både inom regionen och i förbindelserna med andra storstadsregioner i Europa. Vägtransporternas andel av inrikes godstransporter är förhållandevis låg i Sverige Det ekonomiska uppsvinget har inneburit ökad vägtrafik och därigenom en ökad belastning på miljön. Detta har dock varit ett internationellt fenomen. Rangordningen mellan länderna har inte förändrats nämnvärt när det gäller vägtransporternas andel av godstrafiken och koldioxidutsläpp från vägtrafiken.
Ds 2002:20 Sammanfattning och slutsatser
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Stockholms interna tillgänglighet Vägtransporternas andel av godstransporterna
--
3(20)
3(15)
Medelnivå Stockholms åtkomlig-
het, resor från Sthlm Stockholms tillgänglighet, resor till Sthlm
6(17)
9(17)
Sämre än medelnivå
Utsläpp av koldioxid från vägtrafiken
17(23)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
1. Inledning
En av förutsättningarna för att kunna föra en näringspolitik som förbättrar och förnyar Sverige i positiv riktning är god kunskap om såväl utvecklingen i Sverige som Sveriges position i förhållande till andra länder. Internationella jämförelser är ett redskap för att komma en bit på vägen för att åstadkomma detta.
Benchmarking, så som det brukar definieras, innebär i korthet för det första att man kartlägger sina egna processer och mäter dem. För det andra att man jämför med hur någon annan gör. För det tredje att man försöker förstå varför någon presterar bättre och slutligen att man bedriver ett förbättringsarbete.
Detta är den tredje rapporten som Näringsdepartementet ger ut i serien Benchmarking av näringspolitiken. Rapportserien har inte ambitionen att uppfylla alla dessa kriterier utan bör ses som ett första steg i en benchmarkingprocess. Genom kvantitativa jämförelser som identifierar hur Sverige står sig internationellt inom vissa av Näringsdepartementets ansvarsområden ges en bild av inom vilka områden Sverige ligger efter, och som därmed kräver ytterligare uppmärksamhet. För att nå en förbättring av egna prestationer krävs även identifiering och förståelse av de processer som leder till goda resultat. Näringsdepartementet avser att följa upp denna rapportserie med fördjupade studier med syfte att vidare analysera andra länders framgångsrika processer.
I denna rapport uppdateras flertalet av de indikatorer som fanns med i förra årets rapport med senast tillgängliga statistik. Förutom att jämföra Sveriges position i förhållande till de 23 rikaste OECDländerna (OECD-23), fokuserar vi också på Sveriges förändring i position jämfört med andra länder och förändringar i tiden. På detta vis kan vi se om utvecklingen i Sverige går åt rätt håll.
Det har inte varit möjligt att täcka alla områden som Näringsdepartementets ansvar för. Departementet ansvarar helt eller delvis för 14 politikområden. För sju av dessa politikområden har gjorts
Inledning Ds 2002:20
bedömningen att de på ett rimligt sätt är möjliga att fånga med kvantitativa indikatorer:
1. Näringspolitik
2. Arbetsmarknadspolitik
3. Arbetslivspolitik
4. Forskningspolitik2
5. IT, tele och post
6. Energipolitik
7. Transportpolitik
Vart och ett av de sju politikområdena tillägnas ett eget kapitel i rapporten. Dessutom inleds rapporten med en makroekonomisk översikt. I rapporten redovisas huvudsakligen indikatorer som ligger inom Näringsdepartementets ansvarsområde. Exempelvis behandlas inte skatter i rapporten trots att skatter har betydelse i näringspolitiken. Ett undantag är ett antal indikatorer som berör det formella utbildningsväsendet, vilket ligger utanför Näringsdepartementet ansvarsområde. Detta för att det formella utbildningsväsendet spelar en central roll för kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.
2 Näringsminister Björn Rosengren är ansvarig för frågor om forskning och utveckling inom områdena teknik, rymdverksamhet, kommunikation, energi, arbetsliv, arbetsmarknad, och regionalpolitik. Utbildnings- och forskningsminister Thomas Östros ansvarar för samordningen av forskningspolitiken i regeringen.
2. Makroekonomiska förutsättningar
De övergripande makroekonomiska förutsättningarna spelar en avgörande roll för ett lands möjligheter att vidmakthålla en gynnsam utveckling i fråga om produktivitet och sysselsättning. Till skillnad från kommande kapitel syftar inte detta kapitel till att rangordna Sveriges position i förhållande till andra länder, utan till att ge en kortfattad översiktlig bild av den makroekonomiska utvecklingen i Sverige.
2.1. Ekonomisk tillväxt
Den svenska levnadsstandarden, mätt som köpkraftkorrigerad BNP per capita, har under de tre senaste decennierna inte ökat lika snabbt som hos våra viktigaste konkurrentländer. Diagram 2.1 visar köpkraftkorrigerad BNP per capita i Sverige i förhållande till BNP per capita i USA, OECD-länderna och EU-länderna under perioden 1978-2001 (1978-2000 för jämförelsen med OECDländerna). Indexet är konstruerat så att ett värde på 100 innebär att Sveriges BNP ligger på samma nivå som jämförelselandet/länderna. Ett värde på t.ex. 90 innebär att Sveriges BNP per capita är tio procent lägre.
Diagrammet visar att Sveriges BNP-utveckling per capita var ungefär likartad jämfört med övriga konkurrentländer fram till mitten av 1980-talet. År 1987 låg Sveriges BNP per capita 18 procent över EU-ländernas. Sju år senare hade Sverige tappat hela detta försprång. Detta beror delvis på en konvergens inom EU, där de sydeuropeiska länderna har närmat sig de övriga EU-länderna. USA:s försprång i ”välfärdsligan” gentemot såväl Sverige som de flesta övriga EU-länder har ökat ytterligare under 1990-talet. År 1990 var BNP per capita i Sverige 23 procent lägre än i USA. År 2001 var motsvarande siffra 30 procent.
Makroekonomiska förutsättningar Ds 2002:20
Diagram 2.1: Köpkraftkorrigerad BNP per capita i Sverige relativt USA, OECD och EU, åren 1978-2001
Källa: OECD
Att Sverige har haft en sämre ekonomisk utveckling än många andra länder kan också illustreras med den reala BNP-tillväxten. Av diagram 2.2 framgår att Sveriges genomsnittliga tillväxt har varit lägre än våra konkurrentländers under perioden 1974-1995. Därefter har vi haft en tillväxt i nivå med övriga OECD och EU. Bortsett från år 2001 har dock USA haft en betydligt högre tillväxt än Sverige under hela 1990-talet.
60 70 80 90 100 110 120 130
1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Sverige / EU-15 Sverige / OECD-26 Sverige / USA
Ds 2002:20 Makroekonomiska förutsättningar
Diagram 2.2: BNP-tillväxt i Sverige, EU, OECD och USA, perioderna 1974-1984, 1985-1990, 1996-2000 och år 2001.
Källa: OECD, Economic Outlook 2001 och 2002 (preliminary edition).
2.2. Inflation
En stabil och låg inflation är en viktig förutsättning att vidmakthålla en god konkurrenskraft med stark valutakurs och låga räntor. Trots ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet och god tillväxt har den genomsnittliga inflationen i Sverige varit låg den senaste femårsperioden, såväl historiskt som vid en jämförelse med andra länder (se diagram 2.3). En bidragande orsak till den låga inflationen har varit införandet av en självständig riksbank i kombination med ett uttalat inflationsmål.
Med en genomsnittlig inflation (KPI) på 2,6 procent år 2001 bröts dock en trend med flera år av låga konsumentprishöjningar. Ökningen hade till viss del att göra med utbudsstörningar och andra tillfälliga effekter. Men prisökningar på inhemskt producerade varor och tjänster bidrog också till den ökade inflationen.
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5
1974-84
1985-1990
1991-1995
1996-2000
2001
Sverige EU OECD USA
Makroekonomiska förutsättningar Ds 2002:20
Diagram 2.3: Inflation (konsumentpriser) i Sverige, Euroområdet och USA, åren 1993-2001
Källa: Economic Outlook 2002 (preliminary edition).
2.3. Offentliga finanser
I diagram 2.4 redovisas det strukturella offentliga sparandet i Sverige samt genomsnitt för OECD-länderna och EU-länderna för perioden 1993-2001. Det strukturella offentligt sparandet är det offentliga sparandet sedan hänsyn tagits till konjunkturrelaterade effekter. Av diagrammet framgår att Sverige, från att ha tillhört länderna med det högsta strukturella underskottet under första halvan av 1990-talet, idag uppvisar ett högt strukturellt sparande. År 2001 hade Sverige, enlig OECD:s uppskattningar, ett strukturellt överskott på 5,6 procent av potentiell BNP, vilket var högst av OECD-länderna.
0 0,5
1 1,5
2 2,5
3 3,5
4 4,5
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Sverige Euro-området USA
Ds 2002:20 Makroekonomiska förutsättningar
Diagram 2.4: Strukturellt finansiellt sparande i offentliga sektorn, Sverige samt genomsnitt för OECD och EU, 1993-2001.
Källa: Economic Outlook 2001.
2.4. Arbetslöshet
Trots konjunkturavmattningen år 2001 fortsatte arbetslösheten att sjunka i Sverige. Diagram 2.5 visar OECD:s standardiserade arbetslöshetsstatistik för åren 1991-2001 för Sverige, EU och USA. Av diagrammet framgår att trots den kraftiga ökningen av arbetslösheten i Sverige under första halvan av 1990-talet har den svenska arbetslösheten varit lägre än EU-genomsnittet under hela 1990-talet. Sedan år 1997 har arbetslösheten minskat snabbbare i Sverige än i såväl USA som resten av EU. En ökad arbetslöshet i USA år 2001 har medfört att arbetslösheten i Sverige och USA idag ligger på ungefär samma nivå.
-10
-8 -6 -4 -2
0 2 4 6 8
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Sverige EU-15 OECD
Makroekonomiska förutsättningar Ds 2002:20
Diagram 2.5: Standardiserad arbetslöshet i Sverige, EU och USA, åren 1991-2001
Källa: OECD, Main Economic Indicators (1999-2001) och Employment Outlook 2001 (1991-1998).
2.5. Konkurrenskraft
Diagram 2.6 visar ett index för Sveriges relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet. Detta index beräknas genom att svensk arbetskraftskostnad per producerad enhet sätts i relation till konkurrentländernas. En minskning i den relativa arbetskraftskostnaden per producerad enhet indikerar en förbättrad konkurrenskraft. I diagrammet visas relativ arbetskraftskostnad per producerad enhet dels beräknat i nationella valutor och dels omräknat efter växelkursförändringen mot den svenska kronan.
Av diagrammet framgår att den relativa arbetskraftskostnaden per producerad enhet uttryckt i nationella valutor ökade något år 2001, vilket medförde att index detta år befann sig på ungefär samma nivå som 1993. Försvagningen av den svenska växelkursen efter år 1996, och i synnerhet år 2001, medförde emellertid att index uttryckt i svenska kronor år 2001 låg mer än tio procent under nivån för 1993. I denna bemärkelse får alltså utvecklingen av den svenska konkurrenskraften betecknas som gynnsam.
0 2 4 6 8 10 12
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
SVERIGE EU-15 USA
Ds 2002:20 Makroekonomiska förutsättningar
Diagram 2.6: Relativa arbetskraftkostnad per producerad enhet, Sverige jämfört med 11 OECD-länder 1993-2001, index 1993 = 100
Källa: Konjunkturinstitutet, analysunderlag mars-2002.
85 90 95 100 105 110 115
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Svenska kronor
Nationella valutor
3. Näringsliv och företagande
Näringspolitikens övergripande mål är att skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom fler och växande företag. En viktig del i näringspolitiken är att skapa ramvillkor som främjar ett företagsklimat som stimulerar till nyföretagande och expansion. Som en annan del ingår att övervaka de spelregler som gäller för näringslivet. Väl fungerande marknader med effektiv konkurrens är en förutsättning för den ekonomiska tillväxten.
3.1. Indikatorer
Huvuddelen av de indikatorer som redovisas i det följande avser företagandet och dess förutsättningar. Följande sex indikatorer belyser detta område:
N andelen företagare N nyföretagaraktivitet N tidsåtgång för att starta företag N hinder för företagande N regelkostnad per anställd N tillgång till riskkapital
Inom området konkurrens behandlas följande två indikatorer:
N statligt stöd till näringslivet N relativ prisnivå
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator
Förändr. i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Tillgång till riskkapital Hinder för företagande
--
--
5(16) 4(18)
Medelnivå Andel företagare av
arbetskraften Regelkostnad per anställd Statligt stöd till näringslivet
--
--
6 (11) 5(10)
6(15)
Sämre än medelnivå
Nyföretagaraktivitet Tidsåtgång för att starta företag Relativ prisnivå
--
--
15(18)
12(15) 16(19)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
Företagandet och dess förutsättningar
Ett ökat företagande är av stor betydelse för den svenska tillväxten och sysselsättningen. Tyngdpunkten i näringspolitiken är att skapa ett gott näringsklimat och därmed öka incitamenten för att starta företag och för att få existerande företag att växa.
3.2. Företagande
Ett mått på den entreprenöriella nivån är andelen i arbetskraften som driver ett företag. I diagram 3.1 redovisas andelen företagare av arbetskraften i ett antal EU-länder som producerar statistik som är jämförbar med den svenska.
Enligt Eurostats statistik, som bygger på de nationella arbetskraftsundersökningarna, består 8,4 procent av den svenska arbetskraften av företagare.3 Diagram 3.1 visar att andelen företagare inte förändrats nämnvärt under de senaste tre åren. Rangordningen mellan de länder som har jämförbar statistik är i stort sett oförändrad mellan åren 2000 och 2001. Sverige ligger i nivå med Nederländerna och Tyskland och över Finland, Frankrike och Danmark. I övriga länder är mer än tio procent av arbetskraften företagare. Grekland avviker med en markant högre
3 Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning är andelen företagare 8,1 procent.
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
andel företagare. En intressant iakttagelse är att Danmark som har den högsta levnadsstandarden, mätt som BNP per capita, har den lägsta andelen företagare, medan landet med lägst levnadsstandard har den högsta andelen företagare.
I diagram 3.1 visas även företagarnas könsfördelning. Enbart 26 procent av företagarna i Sverige är kvinnor. Av de länder som ingår i jämförelsen är det bara Irland, Danmark och Grekland som har en lägre andel kvinnor. Detta kan även jämföras med USA och Kanada, där cirka 40 procent av företagarna är kvinnor.4 Med tanke på den höga andelen kvinnor i den svenska arbetskraften är den låga andelen kvinnliga företagare anmärkningsvärd. Som andel av den kvinnliga arbetskraften är enbart 4,5 procent företagare. Av EUländerna är Danmark det enda landet med en lägre andel.
Diagram 3.1: Andel företagare av arbetskraften, 1999-2001, procent.
Källa: Eurostat: Labour Force Survey. Anm. Företagare inom jordbruk, skog och fiske har exkluderats.
Det holländska forskningsinstitutet EIM har skapat en databas med uppgifter på antalet företagare i OECD-länderna som är jämförbar i tiden och mellan länder för perioden 1972 till 1998. Även i en jämförelse med samtliga OECD-länder har Sverige få företagare som andel av arbetskraften. Grekland och Italien sticker
4 OECD, Labour Force Statistics.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
Danmark Frankrike
Finland
Nederländerna
Tyskland SVERIGE
Storbritannien
Irland Belgien Spanien Grekland
Kvinnor
Män
2001 2000 1999
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
ut med en andel på över 18 procent. Även Australien, Portugal, Nya Zeeland och Kanada ligger bra till med andelar runt 14-15 procent. I botten hamnar de nordiska länderna (Island är ett undantag) tillsammans med Österrike och Luxemburg. Enligt EIM:s skattningar hade Tyskland, Nederländerna och Frankrike något fler företagare som andel av arbetskraften än Sverige år 1998.
Den förhållandevis låga andelen företagare i Sverige kan bero på att det svenska näringslivet under lång tid präglats av större företag och en stor offentlig sektor.
Ett alternativt sätt att mäta entreprenörskapsnivån är att studera nyföretagandet. År 2000 startades 39 500 genuint nya företag i Sverige.5 Denna siffra kan tyvärr inte sättas i relation till nyföretagandet i andra länder eftersom det inte finns någon internationellt jämförbar statistik på faktiska företagsstarter. Med början år 1999 har det gjorts försök att på ett systematiskt sätt årligen mäta företagsamheten i olika länder genom intervjuer med ett representativt urval av den vuxna befokningen. Detta projekt, som går under namnet Global Entrepreneurship Monitor (GEM), omfattade år 2001 sammanlagt 29 länder, varav 18 länder som ingår i OECD-23.
Av resultaten från undersökningen år 2001 framgår bland annat att det i genomsnitt var omkring tio procent av befolkningen i åldern 18-64 år som ägnade sig åt nyföretagande i de 29 länderna. Liknande resultat erhölls för de 21 länder som ingick i motsvarande undersökning år 2000. Till dem som ägnade sig åt nyföretagande räknades personer som höll på med att starta ett företag eller som var ägare/ledare för ett aktivt företag mindre än 42 månader gammalt.
Enligt undersökningen tillhör Sverige de länder som har lägst grad av nyföretagande (se diagram 3.2). Osäkerheten i det statistiska underlaget är dock så stor att skillnaderna mellan länderna i många fall ligger inom felmarginalerna. Det är endast två av de europeiska länderna i diagrammet, Irland och Italien, som hade en företagsamhet år 2001 som signifikant översteg den svenska. De utomeuropeiska länderna i diagrammet ligger dock genomgående på en signifikant högre nivå.
För de länder där de finns data för både år 2000 och år 2001 är skillnaderna mellan de båda åren som regel mycket små. Det är endast Norge och USA som uppvisar en signifikant förändring – i
5 Med ett genuint nytt företag avses verksamhet som är helt nystartad eller verksamhet som har återupptagits efter att ha varit vilande i minst två år. I statistiken ingår exempelvis inte ägarbyten, ändringar av juridisk form eller andra ombildningar.
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
båda fallen en nedgång. Minskningen i dessa länder kan hänga samman med lågkonjunkturen år 2001. Enligt den svenska nyföretagarstatistiken har nyföretagandet i Sverige ökat kraftigt under 1990-talet. Den genomsnittliga årliga ökningen mellan 1993 och 2000 var cirka åtta procent.
Diagram 3.2: Nyföretagande som andel av befolkningen 18-64, 2000-2001, procent
Källa: Global Entrepreneurship Monitor (GEM), underlag till Executive Report 2001. Anm. Nyföretagande definieras som antalet personer som håller på med att starta ett företag eller som är ägare/ledare för ett aktivt företag mindre än 42 månader gammalt.
Enligt en OECD-studie är det i första hand högutbildade personer som blir företagare.6 Detta bekräftas också av den svenska nyföretagarstatistiken. Hälften av dem som startade företag år 2000 hade högskoleutbildning.
Endast en liten andel av företagarna kommer från arbetslöshet. I flera länder har försök gjorts att hjälpa arbetslösa att starta företag. Att döma av OECD:s studie har detta haft en mycket liten effekt på tillskottet av företagare. Den svenska nyföretagarstatistiken ger dock en annorlunda bild. År 2000 hade hela 21 procent av dem som startade ett företag starta-eget-bidrag. Det är dock enbart åtta procent som uppger att de startar företag på grund av arbetslöshet eller risk att de riskerar att bli arbetslösa.
6 Employment Outlook 2000.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
Belgien
Japan
Nederländerna
SVERIGE
Tyskland Portugal Frankrike
Storbritannien
Spanien Danmark
Norge Finland
Italien Kanada
USA Irland
Australien Nya Zeeland
2001
2000
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
3.3. Hinder för företagande
I analyser av företagsamheten är det vanligt att jämföra länder med avseende på olika administrativa hinder för att starta företag. Ett sådant hinder är den tid som den administrativa processen tar. I diagram 3.3 visas antalet dagar som det ”normalt” krävs för att registrera ett en enskild firma respektive ett aktiebolag med hjälp av det vanligaste förfarandet i varje EU-land. Den redovisade tidsåtgången omfattar inte enbart myndigheternas handläggningstid, utan även tidsåtgång för obligatoriska aktiviteter innan registreringsansökan skickas in. Uppgifterna är hämtade från en studie som gjorts av Europeiska kommissionen.7
Länderna är rangordnade efter tidsåtgång för att starta enskild firma eftersom detta är den vanligaste företagsformen för nystartade företag. Det bör framhållas att resultaten från denna typ av undersökningar kan skilja sig något åt beroende på olikheter i definitioner och metodik.
Enligt uppgifterna tar det i vanliga fall enbart en dag att registrera en enskild firma i Storbritannien, Irland och Tyskland. Även Storbritannien och Irland har korta handläggningstider vid registrering av aktiebolag, sju respektive åtta dagar. Även Danmark och Grekland har relativt snabb registrering av såväl enskild firma som aktiebolag. I Sverige tar det, enligt undersökningen, normalt 18 dagar att registrera en enskild firma och 25 dagar att registrera ett aktiebolag. Detta tyder på att Sverige, jämfört med många andra EU-länder, har en lång handläggningstid för att registrera ett företag.
7 Europeiska Kommissionen, Benchmarking the Administration of Start-ups.
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
Diagram 3.3: Antal dagar som ”normalt” krävs för att starta ett en enskild firma respektive aktiebolag år 2001
Källa: Europeiska Kommissionen, Benchmarking the Administration of Start-ups.
En förutsättning för att det ska skapas nya företag och för att företag ska växa är goda ramvillkor för näringslivet. Diagram 3.4 illustrerar upplevda hinder av företagare som driver små och medelstora företag. Uppgifterna härrör från en enkätundersökning som genomfördes år 2001 av det holländska forskningsinstitutet EIM på uppdrag av Europeiska Kommissionen.8 Totalt ingår 7 660 företag i undersökningen, varav 360 svenska. De få antalet observationer för enskilda länder medför att länderjämförelser måste tolkas med försiktighet.
Företagarna har fått ange vilket som är det huvudsakliga hindret för företagande. Diagrammet visar andelen företag som har angett att det största hindret är ”brist på kvalificerad arbetskraft”, ”tillgång till kapital” respektive ”administrativa hinder”. Gruppen ”övriga hinder” består av ett antal övriga faktorer, bl.a. infrastruktur, introduktion av ny teknologi samt alternativet andra hinder. Ett svarsalternativ har varit att inga hinder föreligger.
Av nästan en fjärdedel av de undersökta svenska företagen uppges brist på kvalificerad arbetskraft vara det huvudsakliga hindret. Detta är något högre än EU-genomsnittet. Sju procent anser att den administrativa bördan är det huvudsakliga hindret, vilket kan jämföras med EU-genomsnittet på 10 procent. När det gäller andelen som angav tillgång till kapital som det huvudsakliga hindret sticker Sverige inte ut nämnvärt från genomsnittet. I en rangordning efter andel företag som anger att det inte finns några
8 ENSR Survey 2001.
0 5 10 15 20 25 30 35 40
Italien Spanien Luxemburg
SVERIGE
Finland Portugal Frankrike
Belgien Danmark
Nederländerna
Österrike Grekland Tyskland
Irland
Storbritannien
Enskild firma Aktiebolag
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
hinder för företagande placeras Sverige på en fjärde plats av EUländerna.
Diagram 3.4: Upplevda huvudsakliga hinder för företagande bland små och medelstora företag år 2001, procent
Källa: ENSR Enterprise Survey 2001.
Samma undersökning genomfördes år 1999 och ingick i förra årets benchmarkingrapport.9 Då uppgav endast nio procent av de svenska företagen att brist på kvalificerad arbetskraft var det huvudsakliga hindret. Den kraftiga ökningen beror troligen på att en ökad efterfrågan på arbetskraft har medfört en brist på specialistkompetens. Andelen svenska företag som anger att det inte finns några hinder har minskat något mellan de två undersökningarna – från 36 till 30 procent. Förändringen ligger dock inom den statistiska felmarginalen.
OECD arbetar med att utveckla en detaljerad, systematisk och jämförbar information om företagsklimatet i medlemsländerna. Som ett led i detta arbete genomfördes under perioden april 1998 till mars 1999 en enkät till små och medelstora företag i tio OECD-länder, däribland Sverige. Enkäten tog upp regleringar inom områdena skatter, sysselsättning och miljöskydd. Företagen fick ange sin uppfattning om kvaliteten på regleringarnas innehåll och hur de administrerades. Dessutom fick de uppskatta kostnaderna för att efterleva bestämmelserna. Dessa kostnader kallas i diagram 3.5 för ”regelkostnad”. Resultatredovisningen
9 Benchmarking av näringspolitiken. Näringsdepartementet. Ds 2001:20.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Italien Grekland
Belgien Frankrike
Irland Schweiz
Storbritannien
Luxemburg
Norge Spanien
Tyskland
Finland
Island Österrike SVERIGE Nederländern
Portugal
Danmark
Brist på kvalificerad arbetskraft Tillgång till kapital Administrativa börda Övriga hinder Inga hinder
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
bygger på svar från närmare 8 000 företag. Svarsfrekvensen var dock genomgående låg med ett genomsnitt på 37 procent, varför resultaten bör tolkas med försiktighet.
Sverige ligger tillsammans med Finland något under genomsnittet för de länder som redovisas i diagrammet. Belgien och Norge avviker markant med en kostnad som ligger nära dubbelt så högt som den svenska. Portugal är det enda land som ligger väsentligt under.
Av undersökningen framgår också att regelkostnaderna relativt sett är högre i små företag än i stora. Företag med färre än 20 sysselsatta uppgav kostnader på US$ 4 600 per sysselsatt. Motsvarande kostnad i företag med 20-49 sysselsatta låg på US$ 1 500.
Diagram 3.5: Regelkostnad per sysselsatt 1998, US$
Källa: OECD, Businesses’ Views on Red Tape, (underlagsmaterial), 2001.
3.4. Tillgång till riskkapital
År 2000 uppgick riskkapitalinvesteringarna (exkl. management buy-outs) i EU till drygt 20 miljarder Ecu. Andra hälften av 1990talet har inneburit en mycket snabb expansion. Motsvarande belopp (i löpande priser) uppgick år 1996 till 3.5 miljarder och år 1998 till 7 miljarder. Investeringar i nya företag utgjorde år 2000 en
0
1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000
Belgien
Norge Spanien Österrike Australien SVERIGE
Finland
Nya Zeeland
Island Portugal
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
tredjedel av de totala investeringarna. Den typen av investeringar har fyrdubblats sedan 1998. Även expansionsinvesteringar i befintliga företag har ökat snabbt. Mellan 1998 och 2000 tredubblades dessa investeringar och utgjorde det senare året drygt 60 procent av de totala investeringarna. En starkt bidragande orsak till ökningen var optimismen rörande IT-sektorns framtidsutsikter.
I diagram 3.6 visas investeringarna som andel av BNP i ett antal länder. Diagrammet visar att med ett undantag, Belgien, har riskkapitalinvesteringarna ökat snabbare än BNP mellan 1999 och 2000. Genomgående gäller att investeringarnas andel av BNP ligger väsentligt högre år 2000 än tre år tidigare. Sverige har under åren 1999 och 2000 tillhört de länder med högst riskkapitalinvesteringar. I Sverige utgjorde investeringarna i nya företag 40 procent av de totala riskkapitalinvesteringarna. Andelen ligger sålunda högre än i EU som genomsnitt.
Diagram 3.6: Riskkapital som andel av BNP 1998-2000, procent
Källa: Eurostat, Structural indicators Anm. Uppgift för USA saknas år 2000.
År 2001 minskade riskkapitalinvesteringarna kraftigt i Sverige. Enligt en rapport från Svenska Riskkapitalföreningen och NUTEK halverades investeringar under sådd- och startfaserna mellan åren 2000 och 2001.10 Rapporten visar dock att riskkapitalbolagen är optimistiska inför framtiden och tror att man kommer att investera mer kapital under år 2002 jämfört med år 2001. Vidare visar rapporten att åtta av tio riskkapitalbolag anser att det finns
10 Riskkapitalbolagens aktiviteter fjärde kvartalet 2001, Nutek-rapport R2002:2.
0
0,2
0,4
0,6
0,8
1
1,2
Österrike Danmark
Portugal Spanien
Italien Grekland
Norge Finland Tyskland
Irland Belgien SVERIGE
Frankrike
Nederländerna
Storbritannien
USA Island
2000 1999 1998
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
tillräckligt många goda idéer och projekt att investera i på dagens marknad. Av Eurostats uppskattningar att döma upplevde såväl övriga EU-länder som USA motsvarande minskningar i riskkapitalinvesteringarna år 2001.11
Konkurrens
Det är svårt att hitta bra indikatorer för direkta jämförelser av konkurrenssituationen i olika länder. I detta avsnitt används indikatorer som enbart indirekt mäter konkurrensen. Statligt stöd till näringslivet belyser offentliga interventioner i marknaden, som kan ha negativa konkurrenseffekter. Det huvudsakliga skälet till att ökad konkurrens har positiva välfärdseffekter är att konkurrens leder till lägre konsumentpriser. Prisnivån relativt andra länder är därför ett lämpligt resultatmått.
3.5. Statligt stöd till företag
Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens är en av hörnstenarna i EU:s ekonomiska politik. En viktig del av konkurrenspolitiken är därför att övervaka det ekonomiska stöd som medlemsländerna ger näringslivet. Sådant stöd kan leda till en mindre effektiv resursallokering. Ambitionen är att så långt möjligt minska det statliga stödet. En av slutsatserna från det svenska ordförandeskapet i EU var också att nivån på det statliga stödet i EU måste sänkas och att systemet måste bli lättare att genomblicka. För att uppnå detta beslöts bland annat att medlemsländerna senast 2003 bör kunna påvisa en minskning av det statliga stödet i förhållande till BNP.
EU-kommissionen har sedan år 1988 regelbundet publicerat översikter över detta stöd. Sedan 1998 ges sådana översikter ut årligen. Det material som ligger till grund för de följande diagrammen täcker perioden 1995-99 och är hämtat från den nionde översikten.12 Med statligt stöd avses stöd som ges av någon av medlemsländerna och som granskats av Kommissionen. Eftersom de olika typerna av stöd kan variera påtagligt mellan enstaka år görs jämförelsen mellan genomsnitten för två
11 Eurostat, Structural Indicators 12Nionde översikten över statligt stöd i Europeiska unionen. Europeiska gemenskapernas kommission. Bryssel 18.7.2001.
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
treårsperioder: 1995-97 och 1997-99. Uppgifterna över stödets storlek är uttryckta i 1998 års priser.
EU:s sammanställning visar att på totalnivå fortsätter det statliga stödet i unionen att minska. Genomsnittet för perioden 1997-99 låg drygt 10 procent lägre än genomsnittet för perioden 1995-97. Stödet har minskat i alla medlemsländer med undantag för Danmark, Irland, Luxemburg och Nederländerna. Lägst stöd per invånare har Grekland. Sverige ligger under båda perioderna på en sjätteplats.
Av det sammanlagda stödet gick knappt en tredjedel till industrin och drygt en tredjedel till transportsektorn. Nästan hela transportstödet gick till järnvägarna. Av det svenska stödet till industrin är drygt 40 procent regionalpolitiskt motiverat. För EU som genomsnitt ligger motsvarande andel på 56 procent.
Diagram 3.7: Statligt stöd till företag, genomsnitt för 1995-97 och 1997-99, 1998 års priser, euro per capita
Källa: EU-kommissionen, Nionde översikten över statligt stöd i Europeiska unionen.
0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 550
Luxemburg
Finland Tyskland Danmark
Belgien Frankrike
Irland
Österrike
Italien
SVERIGE
Nederländerna
Spanien Portugal
Storbritannien
Grekland
1997-99
1995-97
Ds 2002:20 Näringsliv och företagande
3.6. Prisnivå
Både OECD och Eurostat publicerar regelbundet statistik över prisnivåer i olika länder. Sverige brukar i sådana sammanställningar hamna bland länder med hög prisnivå. I diagram 3.8 illustreras prisnivåerna i EU-länderna samt USA, Japan, Island och Norge för åren 1998-2000 som ett index med genomsnittet hela EU som 100 för vart och ett av de tre åren. Statistiken för år 2000 är preliminär.
Enligt Eurostats preliminära statistik låg prisnivån i Sverige 28 procent över EU-genomsnittet år 2000. Sverige hade därmed den högsta prisnivån av EU-länderna. Även de övriga nordiska länderna har en hög prisnivå. Japan utmärker sig med en prisnivå som ligger 62 procent över den genomsnittliga prisnivån bland EU-länderna.
Statistiken indikerar att den redan mycket höga svenska prisnivån i förhållande till EU-genomsnittet ytterligare försämrats något mellan åren 1999 och 2000. Enligt OECD:s preliminära uppskattningar har dock den svenska prisnivån närmat sig EU år 2001. Sveriges prisnivå låg enligt dessa uppskattningar enbart 11 procent över EU-genomsnittet.
Diagram 3.8: Köpkraftskorrigerade prisnivåer 1998-2000 Index: EU=100
Källa: Eurostat, Structural Indicators.
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180
Japan Island Norge Sverige Danmark
Finland
Storbritannien
USA Irland
Tyskland Frankrike
Belgien Österrike Luxemburg
Nederländerna
Italien Spanien Grekland
Portugal
2000 1999
1998
Näringsliv och företagande Ds 2002:20
EU har analyserat prisutvecklingen i unionen och konstaterat att den utjämning av prisnivåerna som ägt rum under större delen av 1990-talet stannat av under slutet av decenniet.13 Prisutvecklingen skiljer sig emellertid påtagligt mellan olika varugrupper. Mellan 1990 och 1998 minskade prisskillnaderna mellan länderna tydligt för varugruppen ”livsmedel”. Däremot var spridningen i priser i stort sett oförändrad för transporttjänster och tobak. För bränsle och byggnadsverksamhet registreras till och med en ökad prisspridning.
Konkurrensverket har gjort ett försök att kvantifiera olika faktorers betydelse för den relativa prisnivån i Sverige. Resultaten tyder på att arbetskraftskostnaderna har den största effekten följt av ett antal andra makrovariabler. Dessa kan emellertid bara förklara drygt hälften av prisskillnaden mellan Sverige och OECDgenomsnittet i den analys som gjorts. Resten av skillnaden beror, enligt Konkurrensverkets bedömning, till betydande del på bristande konkurrens på den svenska marknaden.
14
13Economic Reform: Report on the functioning of Community product and capital markets. COM (2001) 736, Bryssel, 7/12/2001. 14 Varför är de svenska priserna så höga?. Konkurrensverkets rapportserie 2000:2.
4. Arbetsmarknad
Målet för arbetsmarknadspolitiken är en väl fungerande arbetsmarknad med full sysselsättning och god ekonomisk tillväxt. Arbetslösheten skall sjunka ytterligare och minst 80 procent av befolkningen i åldrarna 20-64 år ska vara reguljärt sysselsatta år 2004. På en väl fungerande arbetsmarknad har alla individer samma möjligheter att hävda sig oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder.
Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen på arbetsmarknaden varit positiv i de flesta OECD-länder. Sysselsättningsnivån har stigit och arbetslösheten sjunkit. Under senare delen av 2001 mattades världskonjunkturen av vilket medförde att flertalet arbetsmarknader påverkades negativt. I Sverige och i de flesta andra OECD-länder har sysselsättningen varit fortsatt hög.
4.1. Indikatorer
Arbetsmarknaden kan belysas utifrån flera olika perspektiv. Följande indikatorer är främst fokuserade på sysselsättning och arbetslöshet som är centrala mått på hur väl arbetsmarknaden fungerar. Indikatorerna i detta kapitel bygger på statistik från OECD och Eurostat. De indikatorer som redovisas är följande:
N Sysselsättningsgrad, 25-64 år N Sysselsättningsgrad för kvinnor i relation till män, 25-64 år N Sysselsättningsgrad bland äldre, 55-64 år N Arbetslöshet, 15-64 år, totalt samt fördelat på kön N Långtidsarbetslöshet, 6 månader eller längre N Arbetslöshet bland lågutbildade N Ungdomsarbetslöshet N Tid i marknadsavlönat arbete
Arbetsmarknad Ds 2002:20
N Sociala ersättningar i relation till arbetstid N Andel av befolkningen med minst gymnasieutbildning N Andel av befolkningen med minst 3-årig högskole-
utbildning N Antal nyutexaminerade från 3-åriga naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar i förhållande till arbetskraften
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Sysselsättning Sysselsättningskvot, kvinnor/män Sysselsättning bland äldre Sociala ersättningar/ arbetad tid
4(23)
1(23)
4(22)
3(10)
Medelnivå Arbetslöshet
Arbetslöshet, kvinnor Arbetslöshet, män Långtidsarbetslöshet Ungdomsarbetslöshet Arbetslöshet, lågutbildade Arbetade timmar Gymnasiekompetens Högskoleutbildning Nyutexaminerade naturvetare och tekniker
11(21) 10(23) 12(23) 7(19) 14(23)
15(23) 9(15) 9(23) 12(23)
9(16)
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
4.2. Sysselsättning
I diagram 4.1 visas sysselsättningsgraden i olika länder i åldersgruppen 25-64 under åren 1999-2001.
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
Diagram 4.1: Sysselsättningsgrad 25-64 år, 1999-2001, procent
Källa: OECD, Employment outlook, juni 2001 och preliminära data för 2001.
Det förbättrade konjunkturläget har under dessa år medfört en ökning av sysselsättningen i de flesta av länderna i jämförelsen. Sverige ligger på fjärde plats med en sysselsättningsgrad på 80,6 procent år 2001. Sysselsättningsökningen har varit relativt jämnt fördelad mellan länderna och rangordningen har därför inte förändrats nämnvärt sedan föregående år.
Sveriges höga sysselsättningsgrad beror till stor del på den höga sysselsättningen bland kvinnor och på hög sysselsättning bland äldre personer. Detta samband gäller generellt för länderna som jämförs, dvs. länder med hög sysselsättningsgrad bland kvinnor har även en hög total sysselsättningsgrad. I diagram 4.2 visas sysselsättningsgraden för kvinnor i förhållande till män i ovannämnda åldersgrupp.15 Sverige ligger på första plats i länderfördelningen år 2001. Variationen i kvoten är relativt stor mellan länderna. Fyra grupper av länder kan urskiljas. De nordiska länderna ligger högst, därefter kommer USA och Kanada, sedan de centraleuropeiska länderna (och Nya Zeeland). Den fjärde gruppen med lägst sysselsättningsgrad bland kvinnor i förhållande till män består av de sydeuropeiska länderna Grekland, Spanien och Italien. Kvoten har generellt sett stigit bland OECD-länderna under åren 1999-2001.
15 Värdet 1 innebär att sysselsättningsgraden bland kvinnor är lika hög som för män.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Italien Grekland
Spanien
Belgien
Luxemburg
Tyskland Australien
Österrike
Irland
Frankrike
Finland Kanada
Japan
Storbritannien
Nya Zeeland
Portugal
USA
Danmark
SVERIGE
Norge Schweiz
Island
2001
2000
1999
Nederländerna
Arbetsmarknad Ds 2002:20
Diagram 4.2: Sysselsättningsgrad kvinnor/män 25-64 år, 1999-2001, kvot
Källa: Se diagram 4.1.
4.3. Sysselsättning bland äldre personer
Den demografiska utvecklingen medför att medelåldern kommer att stiga i Sverige och i EU-länderna sammantaget under de närmaste decennierna. Denna utveckling bidrar till att fler personer årligen lämnar arbetsmarknaden med förtids- eller ålderspension. En följd av detta är att försörjningsbördan ökar för den förvärvsaktiva befolkningen.
I diagram 4.3 visas den prognostiserade förändringen av befolkningsandelarna för olika åldersgrupper år 2020 jämfört med år 2000 i Sverige och EU-länderna sammantaget. Av diagrammet framgår att andelen äldre kommer att öka betydligt i Sverige liksom i EU som helhet. Andelen av befolkningen som är 65 år eller äldre ökar med nära fem procentenheter i Sverige och i EU-länderna sammantaget. Andelen personer i förvärvsaktiv ålder förväntas minska mer i EU-länderna sammantaget jämfört med Sverige.
0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1,0
Grekland
Spanien
Italien
Luxemburg
Japan Irland Belgien
Nederländerna
Australien
Österrike Schweiz Tyskland Portugal Frankrike
Nya Zeeland Storbritannien
USA
Kanada Danmark
Island Norge Finland SVERIGE
2001
2000
1999
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
Diagram 4.3: Befolkningsförändring 2000-2020, förändring av andelar i olika åldersgrupper, procentenheter
Källa: Europeiska kommissionen, EPC.
I diagram 4.4 visas sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna 55-64 år i olika länder åren 1999-2001.
Diagram 4.4: Sysselsättningsgrad bland äldre 55-64 år, 1999-2001, procent
Källa: Se diagram 4.1. 1) Tidsseriebrott år 2000.
16-19
65-
1-15
20-64
-4,0 -2,0
0,0 2,0 4,0 6,0
Sverige
EU-15
Procent
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Luxemburg
Belgien Österrike Frankrike Tyskland Grekland
Spanien Finland 1) Australien 1)
Irland Kanada
Portugal
Danmark
USA
Nya Zeeland
Japan SVERIGE
Schweiz
Norge Island
2001
2000
1999
Storbritannien
Nederländerna
Arbetsmarknad Ds 2002:20
I takt med den demografiska utvecklingen som medför stigande medelålder kommer sysselsättningsgraden bland äldre att inverka i större utsträckning på den sammantagna sysselsättningsgraden. Sambandet mellan sysselsättningsgrad bland äldre och sammantagen sysselsättningsgrad förstärks därmed. Som framgår av diagram 4.4 har sysselsättningen i åldersgruppen 55-64 år ökat något i de flesta av länderna under perioden 1999-2001. Denna ökning är sannolikt främst konjunkturellt betingad.
Variationen är stor mellan länderna. I Belgien är sysselsättningen bland äldre mycket låg, endast en fjärdedel av invånarna i åldersgruppen 55-64 år deltar på arbetsmarknaden. I Sverige är arbetsmarknadsdeltagandet förhållandevis högt bland äldre. Sverige ligger på fjärde plats bland länderna med en sysselsättningsgrad som överstiger 65 procent.
4.4. Arbetslöshet
Arbetslösheten har sjunkit överlag i OECD-länderna under perioden 1999-2001. Av diagram 4.5 framgår att Sveriges position är i mitten av fördelningen bland de redovisade länderna.16 Den genomsnittliga arbetslöshetsnivån uppgick till 6,5 procent i OECD-länderna år 2001. I Sverige uppgick den genomsnittliga arbetslösheten år 2001, enligt ILO:s definition, till 5,1 procent. Spanien och Italien har de högsta arbetslöshetsnivåerna. Arbetslösheten har sjunkit som mest i Spanien, nära tre procentenheter. I Sverige och Frankrike har arbetslösheten sjunkit med 2,1 procentenheter under perioden 1999-2001 vilket är den näst största minskningen bland länderna i jämförelsen.
16ILO:s definition av arbetslöshet. Till skillnad mot den svenska definitionen enligt arbetskraftsundersökningen inräknas här även heltidsstuderande som söker arbete.
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
Diagram 4.5: Arbetslöshet 15-64 år, 1999-2001, procent
Anm: Av OECD standardiserad arbetslöshet. Källa: Se diagram 4.1.
I diagram 4.6 och 4.7 visas andelen arbetslösa män respektive kvinnor i olika länder. Den genomsnittliga arbetslöshetsnivån uppgick till 6,2 procent för män och 7,0 procent för kvinnor i OECD-länderna år 2001. Motsvarande arbetslöshetstal i Sverige är 5,4 respektive 4,7 procent år 2001. I Sverige är sålunda förhållandet det motsatta, arbetslösheten bland kvinnor är lägre än bland män. I de flesta av länderna är arbetslösheten högre bland kvinnor. I Spanien och i Grekland är skillnaden mellan könen markant, arbetslösheten är i dessa länder omkring 8-9 procentenheter högre för kvinnor jämfört med män. Även i Italien är arbetslösheten bland kvinnor betydligt högre, skillnaden är 5,7 procentenheter.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Spanien
Italien Finland Frankrike Tyskland Grekland
Kanada Australien
Belgien
Nya Zeeland
SVERIGE
Storbritannien
Japan
USA
Danmark
Portugal
Irland
Österrike
Norge
Nederländerna
Luxemburg
2001
2000
1999
Arbetsmarknad Ds 2002:20
Diagram 4.6: Arbetslöshet män 15-64 år, 1999-2001, procent
Källa: Se diagram 4.1. 1) Avser åldersgruppen 16-64 år. 2) Tidsseriebrott år 2000.
Diagram 4.7: Arbetslöshet kvinnor 15-64 år, 1999-2001, procent
Källa: Se diagram 4.1. 1) Avser åldersgruppen 16-64 år. 2) Tidsseriebrott år 2000.
0
2
4
6
8
10
12
Finland 2)
Tyskland
Kanada Spanien 1)
Italien
Frankrike Australien 2)
Grekland
Belgien
Nya Zeeland
Japan
SVERIGE 1)
Storbritannien 1)
USA 1) Österrike
Irland
Danmark Norge 1) Portugal Island 1)
Nederländerna
Schweiz Luxemburg
2001
2000
1999
0
5
10
15
20
25
Grekland Spanien 1)
Italien
Frankrike Finland 2)
Tyskland
Belgien Kanada
Australien 2)
Portugal
Nya Zeeland
Japan Danmark
SVERIGE 1)
USA 1) Österrike
Irland Schweiz Norge 1) Island 1) Luxemburg
2001
2000
1999
Nederländerna
Storbritannien
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
4.5. Långtidsarbetslöshet
Långtidsarbetslöshetens omfattning är av stor betydelse ur både social- och ekonomisk synvinkel. Längre tid i arbetslöshet medför stigande risk för permanent utslagning från arbetsmarknaden med negativa sociala och ekonomiska konsekvenser. I diagram 4.8 visas andelen av de arbetslösa som varit arbetslösa i sex månader eller längre tid i olika länder. USA uppvisar den lägsta långtidsarbetslösheten tätt följt av Norge, Island och Kanada. Sverige ligger på sjunde plats bland de 19 länderna. Det förbättrade konjunkturläget under perioden har medfört att långtidsarbetslösheten sjunkit i de flesta av länderna. Schweiz, Australien och Sverige uppvisar den största minskningen av långtidsarbetslösheten under åren 1999-2001.
Diagram 4.8: Långtidsarbetslöshet, 6 månader eller längre, andel av arbetslösa, 1999-2001, procent
Källa: Se diagram 4.1.
Arbetsmarknadens funktionssätt och de arbetsmarknadspolitiska ambitionerna spelar en avgörande roll för förklaringen till skillnader mellan länder. Sambandet mellan öppen arbetslöshet och långtidsarbetslöshet är starkt vilket inom Europa bl.a. beror på att länder med förhållandevis låg öppen arbetslöshet ofta har ambitiösa arbetsmarknadspolitiska program som inriktas på att minska långtidsarbetslösheten.
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0
Italien Grekland
Belgien
Spanien Portugal Frankrike
Schweiz
Japan
Storbritannien
Finland Australien
Danmark SVERIGE
Österrike
Nya Zeeland
Island Kanada
Norge
USA
2001
2000
1999
Arbetsmarknad Ds 2002:20
4.6. Arbetslöshet bland lågutbildade
Arbetslösheten är ofta högre bland lågutbildade personer än bland övriga.17 Det finns flera skäl till detta. Ett skäl är att strukturomvandling medför att personer med lägre utbildningsnivå ofta saknar den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Ett annat skäl är att arbetsgivarna efterfrågar den mest kvalificerade personalen som finns att tillgå på arbetsmarknaden. Ur ekonomisk och social synvinkel är det väsentligt att utbildningssystem och vidareutbildning bidrar till att arbetskraften är utbildad med sådan inriktning och omfattning att arbetsmarknaden fungerar effektivt. En låg arbetslöshetsnivå bland lågutbildade personer, liksom för andra grupper, är naturligtvis av stor vikt. Det kan emellertid vara så att en högre arbetslöshet bland lågutbildade under en period är en konsekvens av en pågående strukturomvandling. Effektivisering i produktion av varor och tjänster innebär ofta att mer utbildad arbetskraft efterfrågas på arbetsmarknaden. Denna anpassningsprocess kan leda till stigande arbetslöshet bland lågutbildade. I diagram 4.9 visas arbetslösheten bland lågutbildade i olika länder.
17Lågutbildad definieras här som lägre utbildningsnivå än gymnasieutbildning.
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
Diagram 4.9: Arbetslöshet bland lågutbildade 25-64 år, 1998-2000, procent
Källa: Se diagram 4.1. 1) År 1998 avser år 1997. 2) År 1999 avser år 1998.
I de flesta av länderna har arbetslösheten bland lågutbildade sjunkit som en följd av det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Sverige ligger något lägre än i mitten av länderfördelningen med en arbetslöshetsnivå om 8 procent år 2000. Den lägsta arbetslöshetsnivån bland lågutbildade uppvisar Norge med 2,2 procent år 2000. Frankrike hade den högsta arbetslöshetsnivån med 13,9 procent år 2000. Arbetslösheten bland kvinnor är i över hälften av de 23 länderna högre än för kvinnor än för män bland lågutbildade. Den genomsnittliga arbetslösheten i OECD-länderna i denna grupp är 8,9 procent för kvinnor och 6,6 procent för män år 2000.
4.7. Ungdomsarbetslöshet
En låg arbetslöshet bland ungdomar är viktig ur såväl social- som ekonomisk synvinkel. Arbetslösheten är i regel högre bland ungdomar än genomsnittet i arbetskraften bl.a. beroende på mindre arbetslivserfarenhet jämfört med den övriga arbetskraften. I diagram 4.10 visas ungdomsarbetslösheten i olika länder. Nederländerna och Island har den lägsta arbetslösheten bland ungdomar bland länderna i jämförelsen. Sverige ligger ungefär i mitten av fördelningen med en arbetslöshetsnivå på 11,8 procent år
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Frankrike Tyskland
Spanien
Finland
Italien Kanada Belgien
Storbritannien
SVERIGE Grekland1)
USA
Nya Zeeland
Australien
Irland 2) Danmark Österrike1)
Japan Schweiz Portugal
Nederländerna
Luxemburg
Island Norge
2000
1999
1998
Arbetsmarknad Ds 2002:20
2001. Italien och Grekland har den högsta arbetslöshetsnivån med så höga nivåer som 27-28 procent. Ungdomsarbetslösheten har liksom den generella arbetslöshetsnivån sjunkit i drygt hälften av länderna under perioden 1999-2001. I Belgien, Frankrike och Spanien har ungdomsarbetslösheten sjunkit från höga nivåer med över sju procentenheter under perioden. I Sverige har ungdomsarbetslösheten sjunkit med 2,4 procentenheter under samma period.
Diagram 4.10: Ungdomsarbetslöshet 15-24 år, 1999-2001, procent
Källa: Se diagram 4.1. 1) Avser åldersgruppen 16-24 år. 2) Tidsseriebrott år 2000.
4.8. Arbetade timmar i befolkningen
Det finns olika sätt att mäta aktiviteten i ekonomin. Det vanligaste måttet är BNP där värdet av produktionen av varor och tjänster värderas. Ett mått som anknyter till arbetsmarknaden är den tid som läggs ned på avlönat arbete.18 I diagram 4.11 visas den genomsnittliga (faktiska) arbetstiden per vecka och person beräknat på hela befolkningen i åldersgruppen 15-64 år i EUländerna.
18 Måttet speglar omfattningen av arbetsvolymen i tid räknat men inte produktionsvolym eftersom länderna har olika sammantagen produktivitetsnivå.
0 5 10 15 20 25 30 35
Grekland
Italien
Spanien 1)
Finland 2) Frankrike
Belgien
Kanada
Australien 2) Nya Zeeland SVERIGE 1)
USA 1) Norge 1)
Storbritannien 1)
Japan Portugal Tyskland Danmark Luxemburg
Irland
Österrike
Schweiz Island 1)
Nederländerna
2001
2000
1999
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
Diagram 4.11: Genomsnittligt antal arbetade timmar/vecka per person i befolkningen 15-64 år, 1999-2001
Anm: Åren 1999 och 2000 är data inhämtade under första kvartalet. År 2001 är data inhämtade under andra kvartalet. För Sverige innebär det en viss underskattning av den beräknade tiden i arbete då semesteruttag i juni månad är något vanligare i Sverige än i flertalet övriga länder i jämförelsen. Källa: SCB (AKU), Eurostat, European social statistics – Labour force survey results 1999-2000. 1) Befolkning år 2001 avser år 2000. 2) Befolkning år 1999 avser år 1998.
Statistiken har inhämtats genom att fråga hur många timmar som arbetats bland anställda och egna företagare under en viss vecka, s.k. referensvecka, inklusive arbetad övertid och frånvaro på grund av t.ex. sjukdom, semester eller andra skäl.19 Den sammantagna arbetstiden har omräknats till ett genomsnitt i hela befolkningen i åldersgruppen 15-64 år. På detta sätt kan nedlagd tid på avlönat arbete sammantaget i befolkningen i arbetsför ålder jämföras mellan olika länder.
Av diagram 4.11 framgår att Portugal har den längsta faktiska genomsnittliga arbetstiden i befolkningen år 2001, drygt 27 timmar/vecka. Sverige ligger på nionde plats med drygt 22,6 timmar per/vecka. Belgien, Spanien och Italien ligger lägst med 19-20 timmar/vecka. Det främsta skälet till dessa länders låga genomsnittliga arbetstid är att sysselsättningsgraden är relativt låg jämfört med övriga länder.
19 En viss osäkerhet finns i materialet p.g.a. olikheter i undersökningsmetod.
0
5
10
15
20
25
30
Belgien
Spanien Italien 1)
Nederländerna
Frankrike
Finland SVERIGE
Grekland 1) 2)
Tyskland Danmark
Storbritannien 1)
Luxemburg 1)
Irland 1) Österrike Portugal 1)
2001
2000
1999
Arbetsmarknad Ds 2002:20
4.9. Arbete och sociala ersättningar
Ett viktigt perspektiv på arbetsmarknaden är omfattningen av olika sociala ersättningar i förhållande till arbetsvolymen. Omfattningen av de sociala ersättningarna (främst förtidspensioner, sjukpenning och arbetsmarknadsstöd) påverkas i betydande utsträckning av arbetsmarknadens funktionssätt. En väl fungerande arbetsmarknad med hög sysselsättningsnivå medför mindre omfattning av sociala ersättningar och bidrag. Inom ramen för EU:s gemensamma sysselsättningsstrategi har ett arbete inletts med att följa upp förhållandet mellan arbetsvolym och sociala ersättningar - båda i tid räknat. Denna typ av uppföljning görs även av enskilda länder. Ett vanligt mått innebär att man beräknar kvoten mellan antalet personer med sociala ersättningar, omräknat till hela års ersättningstid, till motsvarande antal personer med heltidsarbete. I diagram 4.12 nedan visas denna kvot för olika länder.
Diagram 4.12: Antal år med sociala ersättningar i förhållande
till antal arbetsår, 1997-1999, kvot
Källa: Benefit dependency ratios, Netherland economic institute (NEI), Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid, Nederländerna.
Antalet år med sociala ersättningar beräknas som antalet personer med förtidspension, sjukpenning, arbetsmarknadsstöd, föräldrapenning, socialbidrag, änkepensioner samt ålderspension bland personer yngre än 65 år omräknat till motsvarande antalet hela års
0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7
Belgien Frankrike Österrike Tyskland Danmark
Storbritannien
Japan
SVERIGE
Nederländerna
USA
Ohälsa
Övriga ersättningar
1999 1998 1997
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
ersättningstid. Antalet arbetsår beräknas som antalet sysselsatta (exkl. sjukpenning och föräldraledighet) omräknat till heltidsarbete.20 På detta sätt belyses sysselsättning och sociala ersättningar i relation till varandra. I diagrammet har även en uppdelning gjort på ”ohälsa” och ”övriga ersättningar”. Ohälsa utgör här sjukersättningar och förtidspensioner. Av diagram 4.12 framgår att USA har den lägsta kvoten, 0,20 ersättningsår per arbetsår. Sverige ligger på tredje plats med 0,35 ersättningsår per arbetsår. Belgien har det högsta kvoten med 0,56 ersättningsår per arbetsår. Av diagrammet kan även utläsas att den del av kvoten som motsvaras av sjukersättning och förtidspension är högst i Sverige bland länderna och att den har stigit under åren 1997-1999. Då sjukpenningersättningarna ökat kraftigt under år 2000 och 2001 i Sverige kan det förväntas att kvoten stigit ytterligare sedan år 1999.
4.10. Utbildning
En god ekonomisk utveckling och en väl fungerande arbetsmarknad förutsätter ett utbildningssystem med hög kvalitet. En viktig uppgift för det offentliga utbildningssystemet är därför att anpassa och dimensionera utbildningar till arbetsmarknadens krav på kompetensförsörjning. Nedan visas tre indikatorer på formell utbildningsnivå i Sverige och i andra länder.
20Sjukskrivna och föräldralediga ingår i flera länder som sysselsatta i den nationella statistiken. Dessa dras bort från antalet sysselsatta i sammanställningen i syfte att undvika dubbelräkning.
Arbetsmarknad Ds 2002:20
Diagram 4.13 anger andelen av befolkningen i åldersgruppen 25-64 år som har minst gymnasieutbildning i Sverige och i andra länder. I flertalet länder i jämförelsen har andelen med gymnasieutbildning eller högre utbildning ökat trendmässigt, så även 1999 jämfört med 1998. I Sverige hade 77 procent av befolkningen minst gymnasieutbildning 1999 och ligger ungefär i mitten av fördelningen bland länderna. Spridningen mellan länderna är relativt stor. USA och Norge ligger högst bland länderna med en andel omkring 85 procent. I Portugal, Spanien och Italien är andelen låg i förhållande till övriga länder. I Portugal har endast drygt 20 procent av befolkningen i åldersgruppen 25-64 år minst gymnasienivå.
Diagram 4.13: Andel av befolkningen 25-64 år med minst gymnasieutbildning , 1998-1999, procent
Källa: OECD, Education at a glance. 1) 1999 avser år 1998. 2) 1998 avser år 1997. 3) Gymnasiekompetens genom komvux ingår inte vilket medför en viss underskattning.
I diagram 4.14 visas andelen av befolkningen med minst treårig högskoleutbildning i olika länder. I Sverige uppgick denna andel till 13 procent 1999 vilket är något högre än 1998. Sverige ligger även här ungefär i mitten av fördelningen. Om högskoleutbildningar kortare än tre år räknas med så förbättras Sveriges position avsevärt då det i Sverige finns relativt många personer med kort högskoleutbildning.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Portugal Spanien
Italien
Grekland 2)
Irland 1) 2)
Belgien Australien Frankrike
Island
Luxemburg
Nederländerna
Finland 2) Nya Zeeland Österrike 1) 2)
SVERIGE 3)
Kanada
Japan Danmark Tyskland
Schweiz
Storbritannien
Norge 1) 2)
USA
1999
1998
Ds 2002:20 Arbetsmarknad
I majoriteten av länderna har andelen högskoleutbildade ökat 1999 jämfört med 1998. Spridningen mellan länderna är relativt stor. USA har den högsta andelen med minst treårig högskoleutbildning, 27 procent 1999, och Österrike den lägsta med endast 6 procent 1998.
Diagram 4.14: Andel av befolkningen 25-64 år med minst 3-årig högskoleutbildning, 1998-1999, procent
Källa: OECD, Education at a glance . 1) 1999 avser år 1998. 2) 1998 avser år 1997.
I diagram 4.15 visas antalet nyutexaminerade från minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar per 100 000 personer i arbetskraften i åldern 25-34 år. Även här har andelen stigit i de flesta länder. Sverige ligger något sämre till än flera av de länder som kan betraktas som viktigare konkurrentländer. Sedan mitten på 1990-talet har emellertid utflödet ökat relativt kraftigt i Sverige. Antalet motsvarar 0,9 procent av arbetskraften i åldersgruppen 25-34 i Sverige år 1999. I Frankrike och på Nya Zeeland är antalet nyutexaminerade med denna inriktning som högst bland länderna i jämförelsen. På Island och i Österrike är detta antal lågt och motsvarar omkring 0,5 procent av arbetskraften i den aktuella åldersgruppen.
0
5
10
15
20
25
30
Österrike 1) 2)
Danmark
Portugal
Italien
Frankrike Irland 1 ) 2)
Belgien
Grekland 2) Luxemburg
Tyskland
Nya Zeeland
SVERIGE Finland 2)
Spanien Schweiz
Storbritannien
Australien
Island Japan Kanada
Nederländerna
Norge 1) 2)
USA
1999
1998
Arbetsmarknad Ds 2002:20
Diagram 4.15: Antalet nyutexaminerade från minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar per 100 000 personer i arbetskraften i åldern 25-34 år, åren 1996, 1998 och 1999
Källa: OECD, Education at a glance, och Utbildningsdepartementet, INES-projektet.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600
Österrike
Island
Nederländerna
Norge Tyskland
Kanada
USA
SVERIGE
Japan Spanien Australien
Irland
Storbritannien
Finland
Nya Zeeland
Frankrike
1999
1998
1996
5. Arbetsliv
Till arbetslivspolitiken hör frågor om arbetets villkor, som arbetsmiljö, arbetstid, lönebildning och arbetsrätt i övrigt. Arbetslivspolitiken skall bidra till tillväxt, sysselsättning och ett konkurrenskraftigt näringsliv genom att främja en god och utvecklande arbetsmiljö. Det gäller även att ta tillvara arbetskraftens samlade kompetens oberoende av kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller funktionshinder.
En väl fungerande lönebildning kännetecknas av att den förmår kombinera en god reallöneutveckling med långsiktigt hållbar sysselsättningstillväxt genom att generera en kostnadsutveckling som givet produktivitetsutvecklingstakten inte överstiger den i våra konkurrentländer.
5.1. Indikatorer
En god och utvecklande arbetsmiljö är komplicerad att belysa med statistiska indikatorer. De institutionella förutsättningarna och de politiska målen varierar mellan länder. Tillgången på statistik som är jämförbar mellan länder är därför begränsad. De data som finns att tillgå baseras främst på intervjuundersökningar. Här redovisas fem indikatorer som bedöms som väsentliga för kvaliteten i arbetslivet:
N den fysiska arbetsmiljön – indikator: olycksfall i arbete N psykosocial miljö – indikator: andel sysselsatta med
inflytande över arbetstiden N jämställdhet – indikator: andelen kvinnliga chefer N kompetensutveckling – indikator: andelen sysselsatta
som deltar i utbildning/kompetensutveckling
Arbetsliv Ds 2002:20
En indikator belyser lönebildningen:
N Arbetskraftskostnad per producerad enhet inom
tillverkningsindustrin
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Olycksfall i arbetet Möjlighet att påverka arbetstiden Kvinnliga chefer Kompetensutveckling Arbetskraftskostnad per prod. enhet
-- --
-- --
1(15)
2(15) 1(15)*
3(14)
4(12)
Medelnivå --
-- -- --
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas. Not: *Förstaplaceringen delad med Finland, Storbritannien och Danmark.
5.2. Olycksfall i arbete
Eurostat sammanställer uppgifter över olycksfall i arbete i medlemsländerna. I diagram 5.1 visas antalet olycksfall per 100 000 sysselsatta. Indikatorn avser olyckor som lett till minst tre dagars frånvaro från arbetet.
Risken för olyckor varierar mellan branscher. För att eliminera skillnader i olycksfrekvensen som beror på olikheter i branschsammansättningen mellan länderna har därför Eurostat standardiserat olycksfrekvensen. Det innebär att i sammanvägningen av de olika branschernas olycksfrekvenser har branscherna samma vikt i alla länder som i EU totalt.
Statistiken började insamlas 1994. En del av värdena för detta år avviker i vissa länder påtagligt från övriga år. Det kan bero på att statistiken år 1994 inte helt hunnit anpassas till de gemensamma föreskrifterna.
Arbetsliv
Diagram 5.1: Antal olycksfall i arbetet per 100 000 sysselsatta år 1994, 1996 och 1998
Källa: Eurostat, Accidents at work in the EU. Anm. Olycksfrekvenserna har standardiserats med avseende på branschsammansättningen.
Både det genomsnittliga antalet olycksfall och spridningen mellan länderna har minskat över tiden. För EU som helhet har antalet olycksfall i arbete minskat både mellan 1994 och 1996 och mellan 1996 och 1998. Sammanlagt uppgick nedgången till 10 procent under perioden 1994-1998. Genomsnittet för unionen låg på drygt 4000 olycksfall per 100 000 sysselsatta år 1998. Även spridningen mellan länderna har minskat över tiden. Medelavvikelsen har minskat med närmare 10 procent mellan 1994 och 1998.
Sverige är det land som 1998 redovisade minst antal olycksfall i arbete. Sverige, Irland och Storbritannien är de länder som under samtliga tre år legat på en nivå som klart understigit de övriga ländernas. Sverige tillhör emellertid de få länder som ökat antalet olycksfall både mellan 1994 och 1996 och mellan 1996 och 1998.
Sammanlagt ökade antalet olycksfall per sysselsatt i Sverige med drygt 18 procent 1998 jämfört med 1994. Spanien och Portugal har de högsta olycksfallsfrekvenserna bland länderna i jämförelsen. I Portugal har emellertid olycksfallsfrekvensen minskat relativt kraftigt.
0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000
Spanien Portugal
Belgien Tyskland Frankrike Luxemburg
Italien
Nederländerna
Finland Österrike Danmark Grekland
Storbritannien
Irland
SVERIGE
1998
1996
1994
Arbetsliv Ds 2002:20
5.3. Inflytande över arbetstiden
Det saknas löpande, internationell statistik över den psykosociala arbetsmiljön. Däremot har det förekommit tillfälliga studier som haft till syfte att jämföra länder med avseende på arbetsmiljöns kvalitativa egenskaper. Sådana studier har vid tre tillfällen utförts av ett institut inom EU som går under namnet ”The European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions”. I början och mitten av 1990-talet samt år 2000 genomförde institutet omfattande intervjuundersökningar i EUländerna för att kartlägga arbetsförhållandena. I den senaste undersökningen intervjuades sammanlagt drygt 20 000 personer vilka utgjorde ett representativt urval av den förvärvsarbetande befolkningen i medlemsländerna. Uppgifterna i de båda följande diagrammen är hämtade från en rapport om den undersökning som ägde rum år 2000.21
I diagram 5.2 visas i vilken utsträckning de sysselsatta har möjlighet att påverka arbetstidens förläggning. Det är en av flera indikatorer i undersökningen som illustrerar autonomin i arbetslivet. Andra indikatorer visar möjligheten att påverka arbetssituationen vad gäller t ex arbetsmetoder och arbetstempo. Av rapporten framgår att det för indikatorerna på autonomi i arbetet finns en tydlig tendens att arbetskraft med högre utbildning och kvalifikationer har större möjligheter att påverka sin arbetssituation. Detta kan delvis förklara skillnader mellan länderna som jämförs. Uppgifterna avser enbart år 2000, eftersom frågan inte ställts vid tidigare intervjutillfällen.
I fem länder har mer än hälften av de sysselsatta möjlighet att påverka sina arbetstider. Danmark och Sverige ligger högst med 58 respektive 56 procent. Genomsnittet för EU som helhet ligger på 45 procent. Lägst ligger Spanien med 30 procent.
21”Third European survey on working conditions 2000.” European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions, 2001.
Arbetsliv
Diagram 5.2: Andel av de sysselsatta som hade möjlighet att påverka arbetstidens förläggning år 2000, procent
Källa: Third European survey on working conditions 2000.
I föregående års rapport om Benchmarking av näringspolitiken redovisades några andra indikatorer på graden av autonomi som avsåg möjligheten att påverka arbetet.22 Tre aspekter togs upp: arbetstempot, arbetsmetoder samt den ordning i vilken arbetet utförs. Resultaten visade att Sverige tillhörde de länder i vilka de sysselsatta hade goda möjligheter att påverka arbetssituationen. Framför allt gällde detta möjligheterna att påverka arbetsmetoderna och att välja den ordning i vilken arbetet utförs. Däremot låg Sverige långt under genomsnittet när det gällde möjligheterna att påverka arbetstempot.
En annan indikator som ingick i föregående års rapport avsåg arbetets innehåll och förekomsten av monotona arbetsuppgifter. Sverige tillhörde de länder där en låg andel av de sysselsatta upplevde att de hade monotona arbetsuppgifter.
5.4. Jämställdhet
En aspekt av begreppet mångfald/jämställdhet inom arbetslivet kan illustreras med hjälp av data från den rapport som låg till grund för
22 Benchmarking av näringspolitiken 2001. Näringsdepartementet. Ds 2001:20.
0
10
20
30
40
50
60
Spanien Tyskland Luxemburg
Portugal
Italien
Frankrike
EU 15 Belgien
Irland
Österrike Grekland
Finland
Storbritannien Nederländerna
SVERIGE
Danmark
procent
Arbetsliv Ds 2002:20
den föregående indikatorn. Begreppet vertikal segregation får i rapporten belysning med hjälp av en fråga om närmaste chef (”Är din närmaste chef man eller kvinna?”). I diagram 5.3 redovisas andelen av de sysselsatta som har en kvinna som närmaste chef. Vid fullständig frånvaro av vertikal segregation skulle denna andel uppgå till 50 procent.
Diagram 5.3: Andel av de sysselsatta år 2000 vars närmaste chef var en kvinna, procent
Källa: Se diagram 5.2.. Anm. Vid beräkningen av andelarna har kategorin ”not applicable” exkluderats.
Rangordningen påminner något om den i föregående diagram. De nordiska länderna och Storbritannien ligger i topp. Även Nederländerna, Frankrike och Irland ligger över EU-genomsnittet. Längst ner hamnar Grekland och Spanien, men även Tyskland och Österrike kommer långt ner.
5.5. Kompetensutveckling
En viktig del av arbetslivspolitiken utgörs av kompetensutvecklingen i arbetslivet. Förutom vidareutveckling av den kompetens som krävs på arbetsplatsen inräknas ibland även all form av vidareutbildning och kompetensutveckling. EU betecknar det ”livslånga lärandet” som en av många indikatorer på arbetets
0
5
10
15
20
25
30
Grekland
Spanien Tyskland Österrike
Belgien
Italien
Luxemburg
Portugal
EU
Frankrike
Irland
Nederländerna
Danmark
Storbritannien
Finland SVERIGE
procent
Arbetsliv
kvalitet. Denna indikator ingår därför också bland EU:s s k ”Strukturella indikatorer”. Indikatorn definieras av Eurostat som andelen av befolkningen i åldern 25-64 år som deltar i utbildning och kompetensutveckling (“Adult participation in education and training”). Här ingår sålunda all vuxenutbildning, både allmän vidareutbildning på arbetsplatsen och utbildning av mera generell karaktär.
Diagram 5.4: Andel av befolkningen (25–64 år) som deltar i utbildning/kompetensutveckling, 1999-2001, procent
Källa: Eurostat, Structural indicators.
Som framgår av diagram 5.4 är det stora skillnader mellan länderna. Det har även skett stora förändringar för vissa länder mellan åren 1999 och 2001. Det går att urskilja två grupper av länder. Den ena med hög andel utbildning består av de nordiska länderna, Storbritannien och Nederländerna. Övriga länder har en väsentligt lägre andel vuxna i utbildning. I särklass lägst andel har Grekland. Vid tolkningen av materialet är det viktigt att komma ihåg att statistiken visar samtliga vuxna som deltar i någon form av utbildning oavsett utbildningens art. Det betyder att personer som påbörjat sina universitetsstudier relativt sent återfinns i detta material. Eftersom genomsnittsåldern bland dem i eftergymnasial utbildning ligger högt i Sverige jämfört med andra länder kan detta vara en bidragande orsak till den höga andelen ”vuxenstuderande” i vårt land.
0
5
10
15
20
25
30
Grekland Frankrike
Portugal Spanien
Italien
Tyskland Luxemburg
Belgien
Nederländerna
Danmark
Finland SVERIGE
Storbritannien
Island
2001
2000
1999
Arbetsliv Ds 2002:20
5.6. Lönebildning
Lönebildning, produktivitet och växelkurs är tre viktiga faktorer som har stor betydelse för konkurrenskraften. En balanserad lönebildning ledd av produktivitetsutvecklingen medför att konkurrenskraften i förhållande till omvärlden kan förbättras. En snabbare produktivitetsutveckling i Sverige än i omvärlden innebär att lönekostnaderna kan stiga snabbare i Sverige med bibehållen konkurrenskraft. Sedan mitten av 1990-talet har trendbrott skett i Sverige då lönekostnadsutvecklingen i större utsträckning anpassas till produktivitetsutvecklingen.
I diagram 5.5 visas den årliga förändringen i arbetskraftskostnader per producerad enhet inom tillverkningsindustrin för 12 länder åren 1998-2000 (nationell valuta). Begreppet innefattar löner, löneskatter och kollektiva avgifter samt produktionsvolym i industrisektorn. Tyvärr finns ingen tillgänglig statistik som fångar upp övriga sektorer i ekonomin i Sverige och andra länder vilket bl.a. beror på betydande metodproblem. Indikatorn ger sålunda ingen heltäckande bild av lönekostnadsutvecklingen i förhållande till produktivitet i hela ekonomin.
Diagram 5.5: Förändring av arbetskraftskostnad per producerad enhet inom tillverkningsindustrin, 1998-2000, procentuell förändring
Källa: Konjunkturinstitutet, analysunderlag mars-2002.
Av diagram 5.5 framgår att förändringen av arbetskraftskostnader per producerad enhet varit negativ i Sverige och i flera
-6 -4 -2
0
2
4
6
8
Nederländerna
Norge Kanada Danmark
Belgien Frankrike
Italien
USA
SVERIGE
Storbritannien
Tyskland
Japan
2000
1999
1998
Arbetsliv
andra länder under de senaste åren. I Japan, där strukturproblemen i ekonomin är betydande, minskade arbetskraftskostnaden per producerad enhet med drygt 5 procent år 2000, vilket var den största minskningen bland jämförda länder. Under år 2000 minskade arbetskraftskostnaden per producerad enhet med 1,2 procent i Sverige och år 1999 med knappt 3 procent. Sammantaget har Sveriges arbetskraftskostnad per producerad enhet sjunkit mer än i euroområdet och även mer än i USA under perioden. Konkurrenskraften har i kostnadstermer sålunda förbättrats i Sverige inom industrin under perioden 1998-2000. Under år 2001 har emellertid arbetskraftskostnaden per producerad enhet stigit med 2,8 procent inom industrin i Sverige vilket är mer än i OECDländer där den samtidigt stigit med 1,8 procent.
6. Forskning
Forskning och utvecklingsarbete är en tillväxtfaktor av strategisk betydelse för näringslivet. Regeringen arbetar genom Näringsdepartementet för en näringslivsorienterad forsknings- och utvecklingspolitik. Näringsdepartementets arbete inriktas bland annat på att på olika sätt stimulera nationella innovationssystem genom satsningar som stärker den kunskap och kompetens som krävs för att åstadkomma innovationer, tillväxt och förnyelse inom näringslivet. Detta kapitel avser endast att belysa forskning och utveckling ur ett näringslivsorienterat perspektiv.
6.1. Indikatorer
Två sidor av forskning och utveckling (FoU) illustreras med hjälp av indikatorerna; dels insatsen av FoU, dels resultatet av näringslivsorienterad FoU.
Tre av indikatorerna beskriver insatssidan:
N andel forskare av arbetskraften N statliga FoU-utgifter som andel av BNP N näringslivets FoU-utgifter som andel av BNP
Det är inte lika lätt att finna lämpliga indikatorer på resultatet av satsade resurser som på insatser inom forskning och utveckling. Två indikatorer redovisas här:
N Antalet registrerade patent N Produktion i den kunskapsbaserade sektorn
Antalet patent kan ses som en direkt följd av utvecklingsarbetet inom företagen.
Forskning Ds 2002:20
Produktion i den kunskapsbaserade sektorn avser mäta storleken på den produktion som kräver tillgång till djupgående kunskaper om produktionsprocesser eller produkter. Här antas sålunda att kunskapsuppbyggnaden ägt rum inom landet och att en omfattande kunskapsbaserad produktion sålunda kan ses som resultatet av tidigare inhemska satsningar på forskning.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Andel forskare i arbetskraften Offentligt finansierad FoU Näringslivsfinansierad FoU Patentansökningar
--
--
4(20)
3(17)
1(19) 1(17)
Medelnivå Produktion i
kunskapsbaserad sektor --
--
8(15)
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
6.2. Forskare i arbetskraften
OECD har i flera rapporter beskrivit och analyserat forskning och utveckling. Forskare har av OECD definierats som ”…professionals engaged in the conception and creation of new knowledge, products, processes, methods and systems ……. directly involved in the management of projects. For those countries that compile data by qualification only, data on university graduates are used as a proxy.”23 Avgränsningen illustrerar svårigheterna att ur befintlig statistik få fram data som motsvarar det efterfrågade begreppet och som är helt jämförbara mellan länderna. Den bild som ges av rangordningen mellan länderna får därför tolkas med stor försiktighet.
Med denna definition var år 1998 cirka 3,2 miljoner personer inom OECD-länderna sysselsatta med forsknings- och utvecklingsarbete. Det motsvarade sex forskare per tusen i arbets-
23 OECD Science, Technology and Industry Scoreboard, 2001.
Forskning
kraften. Jämfört med situationen i början av 1990-talet innebar detta en ökning av andelen med närmare 15 procent. Huvuddelen av forskarna, drygt 60 procent, var verksamma inom företagssektorn.
Av diagram 6.1 framgår att Sverige tillhör de länder som har högst antal forskare i relation till arbetskraften. År 1999 uppgick den svenska andelen till drygt nio forskare per tusen i arbetskraften. Island, Finland och Japan har en högre andel än Sverige, med cirka 10 forskare per 1000 i arbetskraften. I toppen återfinns med andra ord både stora industrinationer som USA och Japan och små (nordiska) länder. De sydeuropeiska länderna har den lägsta andelen forskare av de länder som ingår i jämförelsen.
Diagram 6.1: Antal forskare per 10 000 i arbetskraften år 1999
Not: *1998, **1997. Källa: OECD, STI Scoreboard 2001.
6.3. Utgifter för forskning
Utgifterna för forskning och utveckling har trendmässigt stigit under de senaste decennierna. Från början av 1980-talet till slutet av 1990-talet låg ökningstakten på cirka fyra procent per år. År 1999 utgjorde utgifterna för FoU för OECD-länderna som genomsnitt 2,2 procent av BNP.
Företagssektorn svarar för huvuddelen av forsknings- och utvecklingsarbetet både vad gäller finansiering och utförande. År 1999 utfördes närmare 70 procent av forsknings- och
0
2
4
6
8
10
Portugal Italien** Grekland
Spanien Österrike*
Irland**
Nederländerna Storbritannien*
Kanada Frankrike Tyskland Danmark
Belgien* Australien*
Norge USA**
SVERIGE
Japan Finland
Island
Forskning Ds 2002:20
utvecklingsarbetet i OECD-länderna inom företagssektorn. Högst ligger andelen i USA och Sverige på drygt 75 procent, medan länder som Italien och Spanien ligger något över 50 procent.
Diagram 6.2 och 6.3 visar utgifter för näringslivets respektive offentliga FoU-utgifter som andel av BNP. Sverige är det OECDland där näringslivet satsar mest på FoU i förhållande till BNP. Bara Island och Finland har högre offentliga FoU-utgifterna som andel av BNP än Sverige. Totalt är de svenska FoU-utgifterna 3,8 procent av BNP, vilket är den högsta andelen av samtliga OECDländer.
Skillnaderna mellan år 1997 och 1999 är relativt små. Rangordningen mellan länderna är med få undantag densamma. Sverige tillhör de länder där både näringslivets och offentliga FoUsatsningar som andel av BNP har ökat mellan de båda åren.
Diagram 6.2: Näringslivets FoU-utgifter som andel av BNP 1997 och 1999, procent
Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators.
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5
Portugal Grekland
Nya Zeeland
Spanien
Italien
Australien
Norge Kanada
Island
Nederländerna
Storbritannien
Danmark Frankrike
Belgien Tyskland
USA Japan Finland SVERIGE
1999 1997
Forskning
Diagram 6.3: Offentliga FoU-utgifter som andel av BNP 1997 och 1999, procent
Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators. Anm: Inklusive privat icke vinstdrivande sektorn.
6.4. Patentansökningar
Statistik över patentansökningar används ofta som ett, av flera, mått på resultatet av ett lands forsknings- och utvecklingsarbete. Vanligtvis utnyttjas statistik över patentansökningar till European Patent Office (EPO). Det finns några problem vid tolkningen av statistiken. Många uppfinningar patenteras inte, medan andra, för vilka patent sökts, saknar kommersiellt värde.
I diagram 6.3 har antalet patentansökningar från EU-länder satts i relation till befolkningen. Uppgifterna för år 2000 är preliminära.
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4
Spanien Grekland
Italien Belgien Portugal
Storbritannien
USA
Tyskland Danmark
Norge Kanada Frankrike
Japan
Nederländerna
SVERIGE
Finland
Island
1999 1997
Forskning Ds 2002:20
Diagram 6.3: Antal patentansökningar till EPO per miljoner invånare, 1998-2000
Källa: Eurostat, Structural indicators.
Det är en mycket stor spridning mellan EU-länderna. Sverige ligger i topp, väsentligt över länder som Storbritannien och Frankrike. En förklaring kan ligga i industristrukturen. Vissa branscher har en större andel patent än andra vilket kan påverka det totala antalet patentansökningar från ett land. En annan faktor som kan inverka är de multinationella företagens policy när det gäller patentansökningar. Deras ansökningar kan gå genom huvudkontoret som kan ligga i ett annat land än det där forskningen utfördes.
Diagrammet visar ansökningar till den europeiska patentmyndigheten. I en motsvarande rangordning av ansökningar till den amerikanska patentmyndigheten ligger USA i topp, följt av Japan och Sverige. Rangordningen bland de europeiska länderna skiljer sig obetydligt från den bild som ges i diagrammet ovan. Sverige hade år 2001 flest patentansökningar per capita till den internationella patentorganisationen WIPO. I denna jämförelse hamnar Schweiz på andra plats.
0 50 100 150 200 250 300 350 400
Portugal Grekland
Spanien
Italien Irland Island
Storbritannien
Norge
Frankrike
Belgien Österrike Danmark Luxemburg
Nederländerna
Tyskland
Finland SVERIGE
2000
1999 1998
Forskning
6.5. Produktion i den kunskapsbaserade sektorn
Förekomsten av kunskapsbaserade verksamheter kan sägas vara ett mått på i vilken utsträckning näringslivet utnyttjar ny teknik och nya kunskaper. En av förutsättningarna för att kunna använda de nya teknologiska landvinningarna är att arbetskraften har tillräcklig kompetens. Det är inte givet hur en lämplig avgränsning skall göras av den kunskapsbaserade sektorn i näringslivet. Den statistik som utnyttjas i följande diagram är hämtad från en OECD-rapport som utgått från följande definitioner.24
Till den kunskapsbaserade sektorn räknas dels hög- och mellanteknologisk industri och dels kunskapsintensiva tjänstenäringar. Till de senare hör post- och telekommunikationer, finansiella tjänster och övriga företagstjänster. Däremot har inte utbildning och sjukvård inkluderats. Definitionen innebär samtidigt att även vissa verksamheter som inte kräver hög teknologi eller omfattande kunskapsinnehåll kommer med. I själva verket finns det företag med kunskapsintensiv produktion i de flesta näringar.
I diagram 6.4 redovisas produktionsvärdet för år 1998 i den kunskapsbaserade sektorn som andel av den totala produktionen av varor och tjänster. Med denna indikator intar Sverige inte en lika framskjuten plats som i de föregående indikatorerna. Med en andel på 25 procent ligger vi ungefär i mitten i rangordningen. Schweiz ligger högst på 37 procent och Grekland lägst på tolv procent. Det är de stora länderna – Tyskland, USA, Storbritannien och Frankrike – som, vid sidan av Schweiz, toppar listan.
Förhållandena är ungefär desamma för både varu- och tjänsteproduktion. Produktionen av hög- och mellanteknologiska varor svarar för ungefär tio procent av den totala produktionen av varor och tjänster i Sverige. Det är samma andel som i Finland, något lägre än i Japan vilket i sin tur ligger under Schweiz, Tyskland och Korea.
När det gäller kunskapsintensiva tjänster ligger Schweiz högst, följt av USA, Storbritannien och Nederländerna.
24 OECD, STI (Science, Technology and Industry Scoreboard), 2001.
Forskning Ds 2002:20
Diagram 6.4: Förädlingsvärdet i den ”kunskapsbaserade sektorn” som andel av BNP, år 1998, procent
Källa: OECD, STI Scoreboard 2001. Anm. Med produktion avses förädlingsvärde i de angivna branscherna respektive ekonomin som helhet (BNP). Till teknologi- och kunskapsbaserad sektor hör följande branscher enligt ISIC rev. 3: 24, 29-34,352, 353, 359, 64-67, 71-74.
0 5 10 15 20 25 30 35 40
Grekland
Spanien Danmark
Finland
Italien Österrike
Japan
SVERIGE
Nederländerna
Korea Frankrike
Storbritannien
USA
Tyskland
Schweiz
industri
tjänster
7. IT och tele
Regeringens mål för IT-politiken är att Sverige som första land skall bli ett ”informationssamhälle för alla”.25 Insatser inom tre områden är angelägna:
N öka tilliten till informationstekniken N öka användarnas – hushållen och företagen – kompetens
att använda informationstekniken N öka tillgängligheten till informationstekniken genom
satsningar på infrastruktur och tjänster
7.1. Indikatorer
Ambitionen har varit att hitta indikatorer både på användningssidan och på produktionssidan. Några av de indikatorer som återges i det följande syftar till att belysa i vilken omfattning IT används. Hit hör:
N utgifter för användning av IT N små och medelstora företags Internetanvändning N Internetanvändning i hemmen N mobiltelefonabonnemang
Andra indikatorer illustrerar tillgängligheten. Hit hör:
N kostnader för telefonsamtal
25 Nationalencyklopedin beskriver begreppet informationsteknik (IT) som en ”teknik för insamling, lagring och bearbetning samt kommunikation och presentation av data i olika former”. Detta är en av många definitioner på informationsteknik. Ofta används begreppet informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att tydligare täcka både informationshantering och kommunikation. Vi kommer i denna rapport använda oss av begreppet IT enligt Nationalencyklopedins definition, i vilken även digital teknik för kommunikation ingår.
IT och tele Ds 2002:20
N marknadsstrukturen i telesektorn
En variabel belyser sektorns betydelse på produktionssidan, nämligen:
N sysselsättningen inom IT och tele
Det bör påpekas att den snabba utvecklingen inom IT och tele innebär att terminologi och statistik i många fall skiljer sig mellan länder. Det betyder att jämförelsen mellan länderna i vissa fall bör göras med stor försiktighet. För att i möjligaste mån minska detta problem har vi valt att endast utnyttja källor som kan betraktas som väletablerade på området.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Utgifter för IT Internetanvändning i hemmen Internetanvändning i företag Mobiltelefonabonnemang Kostnader för telefonsamtal, hushåll Kostnader för telefonsamtal, företag Konkurrens i telesektorn Sysselsatta i IT-sektorn
--
--
-- -- --
--
--
-- -- --
1(18)
2(15)
3(15) 2(17)
4(23)
6(23) 2(13) 2(17)
Medelnivå --
--
--
--
Sämre än medelnivå
--
--
--
--
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
7.2. Utgifter för användning av IT och tele
För att ge en aktuell bild av användningen av informations- och kommunikationsteknik utnyttjas här statistik över utgifter under åren 1999-2001. Uppgifterna är hämtade från EITO (European Information Technology Observatory). Materialet inkluderar utgifter för hårdvara, mjukvara och tjänster både för IT och
Ds 2002:20 IT och tele
telekommunikationer. Uppgifterna avser inköp som gjorts av företag, hushåll och offentlig sektor. De omfattar sålunda hela ekonomin och avser med andra ord både konsumtions- och investeringsutgifter.
I diagram 7.1 visas att de svenska IT-utgifterna som andel av BNP är större än i något annat land. Enligt EITO fortsätter den europeiska IT-marknaden att öka år 2001 om än i långsammare takt än år 2000. Avmattningen är särskilt tydlig i de nordiska länderna och i Tyskland. Under 2001 ökade IT-försäljningen i Västeuropa som helhet med 5,1 procent och med 4,3 procent i Sverige.
Den svenska marknaden visar en sämre tillväxt på en rad områden än många andra europeiska marknader. Försäljningen av IT-tjänster steg med 8 procent i Västeuropa men bara med 4,6 procent i Sverige. Marknaden för program ökade med 8 procent i Västeuropa men bara med 4,0 procent i Sverige. På marknaden för operatörstjänster höll Sverige däremot jämna steg med Västeuropa. Där ökade försäljningen med 9,5 procent.
Diagram 7.1: Utgifter för IT som andel av BNP, 1999-2001, procent
Källa: European Information Technology Observatory 2002.
7.3. Företagens Internetanvändning
Det föregående diagrammet ger en bild av användningen av IT inom ekonomin som helhet. Diagram 7.2 illustrerar företagens IT-
0
2
4
6
8
10
12
Italien Norge Tyskland
Spanien
Irland
Belgien/Luxemb.
Frankrike Grekland Danmark Österrike
Finland Portugal
Japan
Nederländerna
Schweiz
USA
Storbritannien
SVERIGE
2001 2000 1999
IT och tele Ds 2002:20
användning. Diagrammet visar andel företag med Internetuppkoppling samt andel av företag med Internet-uppkoppling som gör inköp via Internet respektive har försäljning via Internet. I diagrammet har länderna rangordnats efter tillgång till Internet. Uppgifterna bygger på telefonintervjuer med 8 100 företagsledare.
Enligt undersökningen hade 98,8 procent av de svenska företagen Internetuppkoppling. Andelen var något högre i Finland och Österrike. I botten ligger de sydeuropeiska länderna Portugal, Frankrike och Grekland. Även Storbritannien hamnar på lågt i rangordningen, vilket är förvånade med tanke på de höga ITutgifterna.
När det gäller e-handel, d.v.s. andel företag med Internetuppkoppling som gör inköp eller har försäljning vi Internet, är Sveriges position inte lika god. Enligt undersökningen gör 29 procent av företagen inköp och 21 procent har försäljning via Internet. Detta kan jämföras med Danmark där 40 procent företagen gör inköp via Internet och Tyskland där 34 procent av företagen har försäljning via Internet. I en rangordning hamnar Sverige på en sjätte plats för båda dessa indikatorer.
Diagram 7.2: Andel företag med Internet-uppkoppling samt andel av företag med inköp respektive försäljning via Internet, dec 2001, procent
Källa: Eurostat, Flash Eurobarometer 116.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Portugal Frankrike Grekland
Storbritannien
Luxemburg Nederländerna
Italien Spanien
Belgien
Irland Tyskland Danmark
SVERIGE
Österrike
Finland
Försäljning via Internet Inköp via Internet Internetuppkoppling
Ds 2002:20 IT och tele
7.4. Internetanvändning i hemmen
En aktuell bild av hushållens tillgång till Internet ges i diagram 7.3. Den bygger på en intervjuundersökning i EU-länderna som genomfördes i november 2001.
I Sverige och Nederländerna uppgav över 60 procent att de har Internet i hemmet. Även Danmark hamnar högt med en andel på nästan 59 procent. Lägst hamnar de sydeuropeiska länderna.
Diagram 7.3: Andel av befolkningen (15 år-) med tillgång till Internet i hemmet, november 2001, procent.
Källa: Flash Eurobarometer 112, EU-kommissionen.
Det bör tilläggas att utvecklingen går mycket snabbt på området vilket talar för att de stora skillnaderna mellan länderna inte kommer att bestå. I tabell 7.1 visas den snabba förändringen av andel hushåll med Internet mellan mars 1999 och november 2001 i några av EU-länderna.
Tabell 7.1: Andel hushåll med Internet, procent
mars 1999 oktober 2000 november 2001
Tyskland 7.1 27.1 38.4 Frankrike 3.9 19.0 30.1 Sverige 39.6 53.8 60.7 EU-15 8.3 28.4 38.0
Källa: Eurostat, Information Society Statistics. Pocketbook. 2001 Edition och Flash Eurobarometer 112.
0
10
20
30
40
50
60
70
Grekland
Spanien Portugal Frankrike
Italien Belgien Tyskland Luxemburg
Österrike
Irland
Storbritannien
Finland Danmark
Sverige
Nederländerna
Nov. 2001 Okt. 2000
IT och tele Ds 2002:20
7.5. Mobiltelefonabonnemang
Även när det gäller användningen av mobiltelefoner tillhör Sverige länderna som ligger i topp. I diagram 7.4 visas antalet mobiltelefonabonnemang per 100 invånare åren 1998-2000. Fyra länder hade år 2000 en mer än 70 abonnemang per 100 invånare. Högst ligger Österrike, följt av Sverige, Italien och Finland. Längst ner återfinns USA och Japan, väsentligt under de ledande europeiska länderna.
Diagram 7.4: Mobiltelefonabonnemang per 100 invånare, 1998-2000
Källa: Eurostat, Information society statistics Pocketbook, 2001.
Introduktionen av mobiltelefoni har gått snabbt och det försprång som de nordiska länderna hade tidigare har minskat avsevärt. År 1995 var Sverige, Finland och Danmark i en klass för sig med 15 till 25 mobiltelefonabonnemang per 100 invånare medan EU-genomsnittet var cirka 6 abonnemang. År 2000 hade Sverige och Finland ökat till närmare 75 abonnemang per 100 invånare medan EU-genomsnittet ökat till hela 63 abonnemang.
0 10 20 30 40 50 60 70 80
USA Japan Frankrike
Belgien Grekland Tyskland
Spanien
Nederländerna
Irland Danmark Portugal
Storbritannien
Luxemburg
Finland
Italien
SVERIGE
Österrike
2000
1999
1998
Ds 2002:20 IT och tele
7.6. Kostnader för fast telefoni
För att belysa hur telefonkostnaderna skiljer sig mellan länder och hur de utvecklas över tiden har OECD beräknat genomsnittliga kostnader som inkluderar lokalsamtal, internationella samtal och samtal till mobiltelefon. I kalkylerna skiljer OECD mellan hushåll och företag. De genomsnittliga telefonkostnaderna för dessa båda kategorier illustreras i diagram 7.5 och 7.6 som avser kostnadsbilden i augusti 2000.
Diagram 7.5: Kostnader för fast telefoni för hushåll, augusti 2000, US$
Källa: OECD, Communications Outlook 2001.
0
200
400
600
800
1000
1200
Japan
USA Belgien Schweiz Portugal
Italien
Österrike
Spanien Grekland
Irland
Tyskland Australien
Finland Frankrike
Norge
Danmark
Storbritannien
Nya Zeeland
Kanada SVERIGE
Nederländerna
Luxemburg
Island
Fasta kostnader Rörliga kostnader
IT och tele Ds 2002:20
Diagram 7.6: Kostnader för fast telefoni för företag, augusti 2000, US$
Källa: OECD; Communications Outlook, 2001.
Sverige ligger väl till både när det gäller hushållens och företagens telefonkostnader. De nordiska länderna har tillsammans med Nederländerna och Kanada de lägsta telefonkostnaderna. Japan, USA och Schweiz har de högsta kostnaderna både för hushåll och företag.
OECD har också studerat utvecklingen över tiden. Under 1990talet har hushållstaxorna gått ned med 17 procent enligt den sammansättning av samtal som OECD räknat med. Nedgången har ägt rum under senare delen av decenniet då den ökade konkurrensen medförde minskade rörliga samtalskostnader. För företagssamtal har taxorna minskat med drygt 30 procent enligt OECD:s beräkningar. Den största delen av minskningen ägde rum efter 1998 samtidigt som liberaliseringen av marknaden kom till stånd. Ett genomgående mönster är att lokalsamtal och fasta kostnader fått en större betydelse för den totala kostnaden, medan priset för långdistanssamtal har minskat.
7.7. Marknadsstrukturen i telesektorn
Ökad konkurrens inom telesektorn ger konsumenten större valfrihet och därmed ökad tillgänglighet till teletjänsterna. Det är
0
500
1000
1500 2000
2500 3000
Japan Belgien
USA
Schweiz
Storbritannien
Spanien
Italien
Australien
Österrike Tyskland
Portugal Grekland Frankrike
Irland
Nya Zeeland
Finland Danmark SVERIGE
Norge
Nederländerna
Luxemburg
Kanada
Island
Fasta kostnader Rörliga kostnader
Ds 2002:20 IT och tele
därför angeläget att avregleringen på teleområdet leder till att fler aktörer kommer in på marknaden. Ett sätt att illustrera hur långt liberaliseringen nått är att ange hur stor marknadsandel den tidigare monopolisten har. I diagram 7.7 visas hur stor denna marknadsandel var år 1999 i ett antal EU-länder. I diagrammet görs en åtskillnad mellan den lokala, den nationella och den internationella marknaden för telefonsamtal.
Diagram 7.7: Marknadsandel för den före detta monopolisten, år 1999, procent
Källa: Eurostat, Structural indicators.
Diagrammet visar bland annat att avregleringen har haft störst påverkan på de internationella telefonsamtalen. Där har de nya marknadsaktörerna tagit stora andelar, som mest 50 procent, av marknaden. Detta återspeglas i de tidigare nämnda resultaten av OECD:s analyser av telefonkostnaderna, som visade att det framför allt är priserna för internationella samtal som gått ned.
Däremot har inbrytningen på marknaden för lokalsamtal gått långsamt. Det är endast i två länder, Storbritannien och Österrike, som den tidigare monopolisten år 1999 hade mindre än 90 procent av marknaden.
Det är i Storbritannien som de nya aktörerna tagit de största marknadsandelarna. Sverige kommer på andra plats. I övriga länder har det tidigare monopolet behållit ett tydligt grepp om både den
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Grekland
Portugal
Irland Finland Belgien Spanien Luxemburg
Österrike Frankrike
Nederländerna
Italien
SVERIGE
Storbritannien
lokal riks internationella
IT och tele Ds 2002:20
lokala och den nationella marknaden. Att Storbritannien och Sverige hunnit längst förklaras till en del av att avregleringen påbörjades tidigt i dessa länder.
7.8. Sysselsättningen i IT-sektorn
Som ett mått på IT-sektorns betydelse visas i diagram 7.8 hur stor andel de sysselsatta i IT-sektorn utgör av samtliga sysselsatta.
Diagram 7.8: Sysselsatta inom IT-sektorn som andel av samtliga sysselsatta, år 1998, procent
Källa: Eurostat, Information society statistics. Pocketbook, 2001.
Statistiken avser sysselsatta inom både varu- och tjänsteproduktion i IT-sektorn. Andelen sysselsatta med tjänster utgjorde som genomsnitt för EU 63 procent av samtliga sysselsatta i IT och telesektorn. För Sverige låg motsvarande andel på 59 procent. Irland avviker markant från övriga länder med en tjänsteandel på endast 45 procent.
Irland är det land i EU som har högst andel sysselsatta i ITsektorn. Detta förklaras till stor del av att multinationella företag förlägger tillverkning och sammansättning av IT-produkter i detta land. Sverige kommer tvåa före Finland och Storbritannien. I dessa tre länder är, till skillnad från i Irland, en stor andel av de sysselsatta i IT-sektorn engagerade i tjänsteproduktion. Danmark,
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5
Portugal Grekland
Spanien Danmark Tyskland
Italien Belgien Frankrike
Nederländerna
Österrike Luxemburg
Japan
USA
Storbritannien
Finland SVERIGE
Irland
Ds 2002:20 IT och tele
som enligt några av de tidigare indikatorerna legat högt när det gäller användningen av IT har en relativt blygsam andel sysselsatta inom sektorn.
8. Energiförsörjning
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärlden. Energipolitiken ska skapa förutsättningarna för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken ska också bidra till ett breddat energi-, miljö-, och klimatarbete i Östersjöregionen.
En effektiv och miljövänlig energiproduktion är en nödvändig förutsättning för i stort sätt alla samhällsfunktioner och för en god ekonomisk utveckling. De sammantagna kostnaderna för el, uppvärmning, drivmedel och energiinsatser i industriella processer är mycket stor i industrialiserade länder. Störningar på energimarknaden medför därför ofta betydande konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. Oljekriserna som inneburit kraftigt höjda priser har haft negativa effekter på många länders ekonomier. Utvinning och omvandling av energi svarar för en stor del av materialomsättningen i samhället och påverkar i vissa fall miljön negativt. Ett betydande bidrag till en hållbar ekonomisk tillväxt är att effektiviteten i energiförsörjningen, med hänsyn tagen till all resursförbrukning och miljöbelastning, successivt ökas.
8.1. Indikatorer
Nedan presenteras ett antal indikatorer som belyser Sveriges position i förhållande till andra länder inom energiområdet med avseende ekonomisk effektivitet och miljöhänsyn. Indikatorerna är följande:
Energiförsörjning Ds 2002:20
N Energiintensitet, energitillförsel i förhållande till BNP N Andel förnybara energikällor av elanvändningen N Koldioxidutsläpp i förhållande till energitillförseln
Två indikatorer avses mäta konkurrensen på elmarknaden:
N Elpriser för industri och hushåll N Den största elleverantörens marknadsandel
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Andel förnybara energikällor av elanvändning Koldioxidutsläpp / energitillförseln Elpriser för industri Elpriser för hushåll
--
--
2(15)
2(23) 1(14) 3(15)
Medelnivå Den största elleveran-
törens marknadsandel
--
--
9(15)
Sämre än medelnivå
Energiintensitet
19(23)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
8.2. Energiintensitet
I diagram 8.1 nedan visas energitillförseln i förhållande till BNP i de 23 rikaste OECD-länderna.26 Indikatorn kan sägas spegla hur mycket produktion (BNP) som uppnås för en given energiinsats och utgör även ett mått på graden av energiberoende. Länder med stor andel energiintensiv industri har av naturliga skäl en högre energiintensitet än länder med en annan industristruktur. Likaså inverkar också klimatförhållanden i stor utsträckning på energitillförseln.
26 Energitillförseln definieras som inhemsk produktion + import – export – bunkring för utrikes sjöfart +/- lagerförändringar och mäts i oljeekvivalenter. Energiintensiteten beräknas som antal miljoner ton oljeekvivalenter i förhållande till köpkraftskorrigerad BNP i miljarder USD. Källa: Key world energy statistics – from the IEA, 1999-2001.
Ds 2002:20 Energiförsörjning
Diagram 8.1: Energiintensitet, energitillförsel i förhållande till BNP, 1997-1999
Källa: Key world energy statistics 1999-2001, International energy agency (IEA).
Av diagram 8.1 framgår att energiintensiteten minskat under perioden 1997-1999 i samtliga länder utom Island. Energiintensiteten är som lägst i Schweiz och i Italien tätt följda av Portugal, Irland, Danmark och Österrike. I Sverige är energiintensiteten relativt hög och ligger högre än genomsnittet för OECD-länderna.27 USA:s energiintensitet ligger på samma nivå som Sveriges. En förklaring till Sveriges relativt höga energiintensitet är bland annat kallt klimat, långa transportavstånd och att svensk industri är energiintensiv. Island uppvisar den högsta energiintensiteten bland de 23 redovisade OECD-länderna.
8.3. Förnybara energikällor
Det finns starka skäl för att de energikällor som utnyttjas ska vara förnybara. Det främsta skälet är att det energiuttag som försörjer den nuvarande generationen människor i så liten utsträckning som möjligt skall påverka framtida generationers möjligheter till energiproduktion. En indikator som brukar användas i samman-
27 Avser genomsnitt för samtliga OECD-länder.
0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 0,4 0,45 0,5
Island Kanada Finland
Nya Zeeland
SVERIGE
USA Belgien Australien
Norge OECD
Luxemburg Nederländerna
Frankrike
Storbritannien
Tyskland Grekland
Japan Spanien
Österrike Danmark
Ireland Portugal
Italien Schweiz
1999
1998
1997
Energiförsörjning Ds 2002:20
hanget är andelen av elanvändningen som kommer från förnybara energikällor.28 Indikatorn används ofta i sammanhang då hållbarheten i den ekonomiska tillväxten belyses på olika sätt.
Av diagram 8.2 visas andelen förnybara energikällor som andel av den sammantagna elanvändningen år 1999. Av diagrammet framgår att Österrike har den högsta andelen bland EU-länderna, drygt 71 procent. Sverige ligger på andra plats med en andel om 51 procent. Den lägsta andelen har Belgien med endast 1,4 procent. Det bör påpekas att andelen kan variera kraftigt från år till år i Sverige och andra länder med stor vattenkraftproduktion på grund av variationer i vattentillrinningen.
Diagram 8.2: Andel förnybara energikällor av elanvändningen år 1999, procent
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) och Eurostat, Energy Statistics.
När de större vattenkraftsanläggningarna frånräknas har Danmark, Finland och Österrike den högsta andelen med 10-13 procent.29 Sveriges andel är drygt fem procent då större vattenkraftsanläggningar inte inräknas.
28 Elanvändning definieras som total inhemsk produktion + import – export (= bruttoelanvändning). 29 Avser vattenkraftsanläggningar med kapacitet om minst 10 MW.
0 10 20 30 40 50 60 70 80
Belgien
Luxemburg Storbritannien
Nederländerna
Irland Tyskland Grekland
Spanien Danmark
EU-15 Frankrike
Italien Portugal
Finland SVERIGE
Österrike
Andel från större vattenkraftanläggningar
Andel exkl. större vattenkraftanläggningar
Ds 2002:20 Energiförsörjning
8.4. Koldioxidutsläpp
Energiförsörjningen har ofta negativ miljöpåverkan i form av utsläpp av olika slag. Koldioxidutsläpp (CO
2
) kommer främst från
förbränningsanläggningar med fossila bränslen. Ett vanligt förekommande mått på miljöpåverkan av energiomvandling är koldioxidutsläpp i förhållande till energitillförsel.30 I diagram 8.3 visas denna kvot i de 23 rikaste OECD-länderna. Sverige har den näst lägsta kvoten efter Island som ligger lägst bland jämförda länder.31 Av diagrammet framgår även att kvoten har minskat under perioden 1997-1999 i flertalet länder och så även i Sverige.
Diagram 8.3: Koldioxidutsläpp i förhållande till energitillförsel, 1997-1999
Källa: Key world energy statistics 1999-2001, International energy agency (IEA).
Grekland och Australien har den högsta nivån på CO
2
-utsläpp i
förhållande till energiförsörjningen. Även USA har en hög utsläppsnivå och ligger högre än genomsnittet för OECDländerna.32
30 Samma definition som fotnot 25. 31 Sverige har även i absoluta termer mycket låga CO
2
-utsläpp. Vid en jämförelse
av OECD:s 23 rikaste länders utsläpp per capita har Sverige den lägsta utsläppsnivån. 32 USA har den högsta CO
2
-utsläppsnivån bland de 23 länderna.
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5
Grekland
Australien
Irland Danmark
Portugal
Italien
USA
Tyskland
OECD
Storbritannien
Spanien
Japan
Nederländerna
Luxemburg
Österrike
Belgien Kanada Finland
Nya Zeeland
Schweiz Frankrike
Norge SVERIGE
Island
1999
1998
1997
Energiförsörjning Ds 2002:20
8.5. Marknadsstruktur på elmarknaden
Den Svenska elmarknaden avreglerades år 1996 med syfte att öka konkurrensen. En väl fungerade elmarknad innebär konkurrens på lika villkor vilket bidrar till lägre elpriser. Elprisernas utveckling kan utgöra en indikator på hur väl konkurrensen på marknaden fungerar. Eftersom Sverige har en relativt stor andel elintensiv industri är priset på el av särskild betydelse för svensk industri. I diagram 8.4 och 8.5 visas elpriser före skatter för en typkund för industri och för hushåll i ett antal EU-länder.33 Av diagrammen framgår att Sverige har låga elpriser för både industri och hushåll.34Industrins elpriser är för den valda typkunden (liten industri) är lägst i Sverige bland de länder som jämförs.35 I merparten av länderna har elpriserna stigit något år 2001 jämfört med 1999. I detta sammanhang bör påpekas att Sverige har en särskilt gynnsam position eftersom elproduktionen i stor utsträckning baseras på billiga och inhemska förnybara energikällor i form av vattenkraft.
Diagram 8.4: Elpriser för industri, euro/100 kWh, före skatter
Källa: Electricity prices for EU industry on 1 july 1999-2001, Eurostat.
33 Elpriserna anges i euro/kWh. Elpriserna inklusive skatter förändrar inte rangordningen i någon större utsträckning mellan länderna. Sverige har det lägsta elpriset för industrin bland länderna även då skatterna inräknas. Danmarks position försämras kraftigt då elskatterna inkluderas eftersom skatten på el är hög i Danmark. 34För hushåll beräknas elpriset vid en genomsnittlig konsumtion om 3 500 kWh per år varav 1 300 kWh konsumtion nattetid. För industrin beräknas elpriset vid en genomsnittlig konsumtion om 2 000 000 kWh per år med en maximal efterfrågan om 500 kilowatt. 35 När det gäller den elintensiva industrin finns ingen statistik att tillgå och jämförelser mellan länder är därför svåra att göra.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Italien Belgien Tyskland
Irland Portugal Luxemburg Storbritannien
Grekland Danmark Frankrike
Spanien
Norge Finland SVERIGE
2001
2000
1999
Ds 2002:20 Energiförsörjning
Även hushållens elpriser är låga i Sverige. Sverige ligger på 3:e plats exklusive skatt och på 5:e plats inklusive skatt för den valda typkunden.
Diagram 8.5: Elpriser för hushåll, euro/100 kWh, före skatter
Källa: Electricity prices for EU households on 1 july 1999-2001, Eurostat.
En god marknadssituation karaktäriseras bl.a. av att företagen konkurrerar på lika villkor. En indikator på konkurrenssituationen på elmarknaden kan vara hur stor den största elleverantörens markandsandel är. I diagram 8.6 nedan visas denna andel i olika EU-länder år 1999.
I Grekland, Irland, Frankrike och Belgien överstiger den största leverantörens marknadsandel 90 procent. I Sverige uppgick motsvarande andel till drygt 50 procent år 1999 (Vattenfall AB). Luxemburg och Storbritanniens största elleverantörer har den lägsta marknadsandelen, endast 13,5 respektive 15 procent.
En stor inhemsk markandsandel behöver inte nödvändigtvis innebära att företaget är skyddat från konkurrens och därigenom håller en hög prisnivå. De stora elleverantörerna agerar allt mer på en internationell marknad och konkurrerar med elpriserna. I och med att elmarknaden har avreglerats kan privatpersoner, företag, offentliga myndigheter och andra elkonsumenter välja elleverantör. Detta förhållande medför att konkurrensen skärps i takt med att konsumenter blir allt mer medvetna om fördelarna som avregleringen innebär.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Italien Tyskland
Portugal
Belgien
Luxemburg Storbritannien
Österrike Frankrike
Norge Spanien Danmark
Irland
SVERIGE
Finland Grekland
2001
2000
1999
Energiförsörjning Ds 2002:20
Sedan 1999 har elmarknaden förändrats genom uppköp och konsolideringar av företag. Relationen mellan länderna, med avseende på den största elleverantörens marknadsandel, kan därför ha påverkats något.
Diagram 8.6: Den största elleverantörens marknadsandel 1999, procent
Eurostat, Structural indicators.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Grekland
Irland
Frankrike
Belgien
Italien Portugal SVERIGE
Österrike
Spanien
Nederländerna
Tyskland Danmark
Finland
Storbritannien
Luxemburg
9. Transporter
Väl fungerande transporter är en speciellt viktig förutsättning för tillväxt i ett land som är glest befolkat och perifert beläget. Den svenska transportpolitiken har som övergripande mål att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Dessutom finns ett antal delmål:
N tillgänglighet N transportkvalitet N regional utveckling N trafiksäkerhet N miljö
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har regeringens uppdrag att göra uppföljningar av hur de transportpolitiska målen uppfylls. Den senaste rapporten kom i maj 2001. I den konstateras bland annat att senare års kraftiga ekonomiska tillväxt lett till ökad trafik, framför allt på vägarna. Det har inneburit att belastningen på transportsystemet och miljön blivit större.
9.1. Indikatorer
Det finns ett flertal indikatorer som används för att belysa transportsystemet. Däremot är det ont om statistik som kan läggas till grund för internationella jämförelser. Här redovisas fem indikatorer. De tre första illustrerar tillgängligheten, de två senare trafikens miljöbelastning. Indikatorerna är följande:
Transporter Ds 2002:20
N Tillgänglighet inom storstäder N Genomsnittlig vistelsetid på destinationsorten vid
flygresor från respektive stad N Genomsnittlig vistelsetid på destinationsorten vid
flygresor till respektive stad N Vägtransporternas andel av godstransporterna N Utsläpp av koldioxid från vägtrafiken
Den första indikatorn är hämtad från en årligen återkommande enkätundersökning om europeiska storstäders konkurrenskraft. Här redovisas data för Stockholm och ett trettiotal andra storstäder i Europa. Den andra indikatorn illustrerar Stockholmsregionens internationella tillgänglighet med flyg. Indikatorn baseras på statistik som tas fram av Luftfartsverket.
Transporternas miljökonsekvenser beskrivs här först med data från Eurostat över vägtransporternas andel av de totala inrikes godstransporterna i EU-länderna. Därefter redovisas statistik från OECD som anger utsläppen av koldioxid från vägtrafiken.
Sveriges position och förändring över tiden
Position Indikator Förändring i position
Förändring i nivå
Placering (antal länder)
Bättre än medelnivå
Stockholms interna tillgänglighet Vägtransporternas andel av godstransporterna
--
3(20)
3(15)
Medelnivå Stockholms åtkomlig-
het, resor från Sthlm Stockholms tillgänglighet, resor till Sthlm
6(17)
9(17)
Sämre än medelnivå
Utsläpp av koldioxid från vägtrafiken
17(23)
Anm: Symbolen ”” anger förbättring. Symbolen ” ” anger försämring. Symbolen ”
”
anger ingen förändring. Symbolen ”--” anger att uppgift saknas.
9.2. Tillgängligheten inom Stockholmsregionen
Bristande kapacitet och trängsel i transportsystemet förekommer framför allt i storstäderna och då främst i Stockholmsregionen. Det gäller både vägnät och spår. För att förbättra transportsituationen i Stockholmsregionen har regeringen tillsatt en kommitté
Ds 2002:20 Transporter
(Stockholmsberedningen) med uppgift att lämna förslag till konkreta insatser. Motivet har bland annat varit att ett väl fungerande transportsystem bidrar till att förbättra regionens attraktivitet i konkurrensen med andra storstadsregioner i Europa. I början av 2002 presenterade beredningen ett förslag till satsning på kollektivtrafik, järnvägar och vägar i Stockholms- och Mälardalsregionen.
Ett sätt att illustrera regioners konkurrenskraft är att utgå från bedömningar som görs av företagen. Konsultföretaget Healey & Baker har i en årligen återkommande undersökning frågat representanter för multinationella företag om hur de bedömer ett trettiotal storstäder i Europa ur lokaliseringssynpunkt. Företagsledare från cirka 500 av de största företagen i nio europeiska länder har tillfrågats om hur attraktiva de olika städerna är med avseende på olika lokaliseringsfaktorer som tillgång till kvalificerad arbetskraft, kontorslokaler, telekommunikationer etc. En av frågorna i enkäten löd:
”Vilken stad anser du vara bäst med avseende på möjligheten att lätt ta sig fram inom staden? Vilken är näst bäst? Vilken kommer på tredje plats?” Endast svaren från de företag som angett att de känner till städerna ingår i resultaten. Svaren för de tre placeringarna har vägts ihop till en poängsumma för varje stad. Rangordningen mellan städerna åren 1999-2001 framgår av diagram 9.1 som inkluderar de tjugo städerna med högst poäng.
Även om svaren och rangordningen mellan städerna varierar något mellan åren finns det ett tydligt mönster. De både största städerna – Paris och London – ligger i topp, väsentligt över de följande städerna. Stockholm ligger på tredje plats både år 2000 och 2001. Avståndet till de efterföljande städerna är dock mycket litet. Till de städer som under de tre åren legat ungefär i nivå med Stockholm hör Frankfurt, Berlin, München och Barcelona. Enligt denna undersökning skulle sålunda Stockholms interna tillgänglighet stå sig väl i en jämförelse med konkurrerande storstadsregioner i Europa.
Transporter Ds 2002:20
Diagram 9.1: Tillgänglighet inom storstäder 1999-2001
Källa: Healey & Baker, European cities Monitor.
9.3. Stockholms flygförbindelser med utlandet
Det finns en omfattande litteratur om tillgängligheten och dess betydelse för regioners tillväxt, men få praktiska försök till internationella jämförelser. Sedan några år tillbaka finns det uppgifter om flygförbindelser som är baserad på tidtabeller vid Luftfartsverket.36 Luftfartsverket har med hjälp av dessa uppgifter tagit fram mått på flygtillgänglighet. Måttet som används visar hur lång tid det är möjligt att vistas i olika destinationsländer i Europa vid ett dagsbesök uttryckt i timmar. Av statistiken framgår till exempel att en person som tar första direktflyg från Stockholm till Bryssel och återvänder med sista direktflyg får sammanlagt elva timmar i Bryssel. Tiden beräknas från det att planet landar i Bryssel till avgångstiden för hemresan.
För sjutton storstäder i Europa har sådana ”vistelsetider” beräknats för resor till de övriga sexton städerna. För varje stad har beräknats ett genomsnitt av de sexton vistelsetiderna. Dessa värden återges i diagram 9.2 nedan.
36 Databas: OAGMAX, Reed Travel Group Limited.
0
0,2
0,4 0,6
0,8
1
1,2
1,4
Düsseldorf
Madrid
Wien Oslo
Köpenhamn
Hamburg
Glasgow
Geneve
Manchester Amsterdam
Zürich Bryssel Barcelona Helsingfors
München
Berlin
Frankfurt
STOCKHOLM
London
Paris
2001
2000
1999
Ds 2002:20 Transporter
Diagram 9.2: Genomsnittlig vistelsetid på destinationsorten vid flygresor från respektive stad
Källa: Luftfartsverket.
Det finns vissa skillnader mellan åren men inget tydligt mönster i förändringarna under perioden 1999-2001. I vissa länder har den möjliga vistelsetiden ökat och i andra minskat. Bland flygplatserna med hög frekvens avgångar har London ökat sin genomsnittliga vistelsetid, medan Bryssel och Amsterdam minskat. Bland de flygplatser som har relativt få avgångar har Madrid, Rom och Lissabon förbättrat sina tal. Det rör sig dock endast i undantagsfall om förskjutningar i rangordningen. Det finns inga tecken på att nedgången i flygmarknaden efter hösten 2001 skulle lett till en generell minskning i de genomsnittliga vistelsetiderna. Det har visserligen skett en reduktion av antalet avgångar, men nedskärningarna verkar inte ha drabbat de förbindelser som legat mycket tidigt eller mycket sent.
Stockholms rangordning har förbättrats något mellan de tre tidpunkterna. Från att ha legat på en åttondeplats i december 1999 har Stockholm, med detta sätt att mäta, avancerat till en sjätteplats i november 2001.
På motsvarande sätt har vistelsetider beräknats vid resor till de sjutton städerna. Enligt databasen får en person som flyger med första direktflyg från Bryssel till Stockholm och återvänder med
0
2
4
6
8
10
12
Aten Dublin Lissabon
Rom Madrid
Helsingfors
Oslo Wien Zürich
Luxemburg Köpenhamn STOCKHOLM
Amsterdam
Bryssel
Paris
Frankfurt
London
timmar
nov-01
febr-01
dec-99
Transporter Ds 2002:20
sista direktflyg tio timmar i Stockholm. För var och en av de sjutton städerna har vistelsetiden tagits fram för resor från de övriga sexton städerna. Den genomsnittliga vistelsetiden vid resor till de sjutton städerna framgår av följande diagram.
Diagram 9.3: Genomsnittlig vistelsetid på destinationsorten vid flygresor till respektive stad
Källa: Luftfartsverket.
Inte heller när det gäller vistelsetiderna vid flygresor till städerna har det skett några markanta förändringar. Rom är den enda stad som påtagligt förbättrat sitt tal. Även Stockholm har ökat något men ligger kvar på en niondeplats närmast efter Wien och Köpenhamn. Liksom tidigare är det något enklare att ta sig från Stockholm än att komma till Stockholm.
9.4. Godstransporter – andel lastbil
Ett genomgående tema i diskussionerna om vägtrafikens negativa effekter på miljön har varit ett önskemål att öka järnvägstransporterna och minska lastbilstransporterna. I Sverige, liksom i EU som helhet, har utvecklingen varit den motsatta. Transporterna med lastbil har ökat kraftigt medan järnvägstransporterna under flera år varit oförändrade eller till och med minskat. Under de sista tjugofem åren av förra seklet ökade järnvägstransporterna, räknat i
0
2
4
6
8 10 12 14
Aten
Helsingfors
Lissabon
Dublin
Oslo
Luxemburg
Madrid
Rom
STOCKHOLM
Wien
Köpenhamn
Zurich London
Amsterdam
Paris Brussel Frankfurt
timmar
nov-01 febr-01
dec-99
Ds 2002:20 Transporter
tonkilometer, med knappt 1 procent per år. Transporter med tunga lastbilar ökade dubbelt så snabbt, cirka 2 procent per år, vilket låg något över tillväxttakten i BNP.
Eurostat tar fram statistik över de olika transportslagens andel av de inrikes transporterna i medlemsländerna. I diagram 9.4 visas hur stor vägtransporternas andel var under åren 1997-99.
Diagram 9.4: Vägtransporternas andel av inrikes godstransporter (exklusive kustsjöfart) 1997-99, procent.
Källa: Eurostat, Energi and transport in figures 2001.
År 1970 gick 48 procent av transporterna i de 15 nuvarande EUländerna på lastbil. Vid utgången av förra seklet hade andelen stigit till 75 procent. I första hand har uppgången skett på järnvägens bekostnad. Andelen järnvägstransporter sjönk under samma period från 33 procent till 13 procent.
Även om förändringarna mellan enstaka år inte är lika tydliga finns det antydan till vissa mönster under perioden 1997-99. I flera av länderna på kontinenten har andelen lastbilstransporter ökat både 1998 och 1999. Det gäller Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. Även Finland uppvisar en liknande utveckling. Danmark är det enda land som minskat andelen lastbilstransporter under båda åren. Trots att järnvägens andel av de inhemska transporterna har minskat påtagligt i ett långsiktigt
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Grekland
Irland Italien Portugal Spanien
Storbritannien
Frankrike
Finland Belgien Danmark Tyskland Luxemburg
SVERIGE
Nederländerna
Österrike
1999
1998
1997
Transporter Ds 2002:20
perspektiv tillhör Sverige de länder där vägtransporterna har en relativt låg andel.
9.5. Utsläpp av koldioxid från transportsektorn
Av de totala utsläppen av koldioxid i Sverige svarade transportsektorn för ungefär en tredjedel. Under 1990-talet ökade dessa utsläpp med omkring 10 procent. Närmare 80 procent av utsläppen härrör från vägtrafiken. Det betyder att vägtrafiken i en internationell jämförelse svarar för en hög andel av de totala utsläppen av koldioxid i Sverige. Utsläpp av koldioxid per capita från vägtrafiken under åren 1997-1999 visas i diagram 9.5.
Diagram 9.5: Utsläpp av koldioxid per capita från vägtrafiken, 1997-99, ton
Källa: OECD/IEA, CO2 emissions from fuel combustion.
Bortsett från Luxemburg, som ligger i en klass för sig, har USA, Kanada och Australien höga utsläpp. Tolv länder ligger väl samlade i ett intervall kring 2 ton per capita +/- 10 procent. Sverige ligger tillsammans med Belgien och Irland något över detta intervall.
Befolkningstätheten kan förklara en del av skillnaderna. Sverige, Norge och Finland är glest befolkade och har relativt höga utsläpp per capita. Detsamma gäller Australien och Kanada och i viss mån
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Luxemburg
USA
Kanada Australien
Irland Belgien SVERIGE
Norge Finland Danmark Frankrike Tyskland
Island Schweiz Österrike
Spanien
Italien
Storbritannien Nederländerna
Japan
Nya Zeeland
Portugal Grekland
ton
1999
1998
1997
Ds 2002:20 Transporter
USA. Å andra sidan har Belgien och Nederländerna de högsta befolkningstätheterna av de länder som återfinns i diagrammet. Trots detta ligger utsläppen per capita 25 procent högre i Belgien än i Nederländerna.
I många länder är förändringarna mellan åren små och ryms förmodligen inom felmarginalen. Förskjutningarna i rangordningen har därmed varit få. I de fall förändringarna är tydliga, innebär de ökade utsläpp per capita. Till stor del kan detta vara en återspegling av uppgången i ekonomin.