FFFS 2014:11

Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden

Finansinspektionens författningssamling

Utgivare: Finansinspektionen, Sverige, www.fi.se

ISSN 1102-7460

1

Finansinspektionens allmänna råd

om krediter i konsumentförhållanden;

beslutade den 16 juni 2014.

Finansinspektionen lämnar följande allmänna råd för tillämpning av 2, 6, 12–14,

17, 28 och 36 §§konsumentkreditlagen (2010:1846), 6 kap. 4 § lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepap-

persmarknaden.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Dessa allmänna råd gäller för företag under Finansinspektionens tillsyn som lämnar

krediter till konsumenter. De gäller dock inte för företag som driver verksamhet

med tillstånd enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter.

Vad som anges i 5 kap. bör även tillämpas på andra krediter än de som lämnas till

en konsument när en fysisk person ingår avtal om borgen eller tredjemanspant.

I råden anges vad som särskilt bör beaktas vid

– kreditgivning (2 kap.),

– bostadskrediter (3 kap.),

– förtidsbetalning av bostadskrediter med bunden ränta (4 kap.),

– borgen och tredjemanspant (5 kap.), och

– kvittning samt betalning av förfallen kredit (6 kap.).

De allmänna råden omfattar inte marknadsföring och information som lämnas till

en konsument innan ett kreditavtal ingås, som i stället regleras i Konsumentverkets

allmänna råd (KOVFS 2011:1) om konsumentkrediter.

Definitioner

De termer och uttryck som används i 2 § konsumentkreditlagen (2010:1846) har

samma betydelse i dessa allmänna råd. Därutöver avses med

bostadskredit: en kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller

bostadsrätt eller liknande rätt, eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad

som inte hör till fastighet,

förtidsbetalningsdag: den dag en konsument förtidsbetalar en kredit med bunden

ränta,

jämförelseränta: den ränta som en bunden kredits ränta jämförs med vid beräkning

av ränteskillnadsersättning,

FFFS 2014:11

Utkom från trycket

den 23 juni 2014

FFFS 2014:11

2

ränteskillnadsersättning: den ersättning som en kreditgivare har rätt till när en

konsument förtidsbetalar en kredit med bunden ränta,

ränteändringsdag: den dag då perioden för en kredits räntebindningstid löper ut

enligt ett kreditavtal och kredittagaren kan lösa krediten utan kostnad, om uppsäg-

ningstid eller uppsägningsperiod har iakttagits,

statspapper: statsskuldväxlar och statsobligationer,

tredjemanspant: en tredjemans pantsättning av egendom till säkerhet för en

kredittagares förpliktelser, och

villkorsändringsdag: den dag då en ny villkorsperiod i ett kreditavtal börjar gälla.

2 kap. Kreditgivning

Kreditprövning

Till 6 och 12 §§ konsumentkreditlagen

En kreditgivare bör i sin kreditprövning bedöma en konsuments ekonomiska förut-

sättningar utifrån hans eller hennes inkomster, tillgångar, utgifter och skulder samt

eventuella borgensåtaganden. Kreditprövningen bör grundas på ett skriftligt under-

lag eller på andra tillförlitliga uppgifter, t.ex. en kreditupplysning.

En kreditprövning bör göras även om en säkerhet ställs för krediten.

Dokumentation av kreditprövning

Till 6 och 12 §§ konsumentkreditlagen

Kreditgivaren bör dokumentera underlaget för en kreditprövning.

Underrättelse om nekad kredit

Till 6 och 13 §§ konsumentkreditlagen

Kreditgivaren bör på ett tydligt sätt underrätta konsumenten om orsaken till varför

han eller hon inte har fått en kredit beviljad genom att ange grunden för beslutet. I

de fall grunden för beslutet utgörs av resultatet av en s.k. kreditberäkningsmodell

bör kreditgivaren lämna en utförligare förklaring om konsumenten begär det.

Kreditlöfte

Till 6 § konsumentkreditlagen

Ett kreditlöfte som lämnas till konsumenten bör vara skriftligt och innehålla

villkoren för kreditlöftet.

FFFS 2014:11

3

Kreditavtal

Effektiv ränta

Till 6 och 14 §§ konsumentkreditlagen

När ett kreditavtal innebär en rätt att löpande utnyttja ett kreditutrymme bör den

effektiva räntan i avtalet anges som en årlig ränta beräknad på det belopp som

motsvarar det beviljade kreditutrymmet.

Ränteändring

Till 6 och 17 §§ konsumentkreditlagen

Kreditgivaren bör när den ändrar räntan för en kredit med rörlig ränta, ange skälen

till ändringen om konsumenten begär det.

Om krediträntan har höjts på grund av ökade upplåningskostnader, bör kredit-

givaren ange skälen till kostnadsökningen om konsumenten begär det.

Ändring av kreditgräns

Till 6 § konsumentkreditlagen

Kreditgivaren bör inte höja en avtalad kreditgräns, om inte konsumenten har ansökt

om detta.

Överlåtelse av fordran

Till 6 och 28 §§ konsumentkreditlagen

Kreditgivaren bör se till att kreditavtalet innehåller information om kreditgivarens

rätt att överlåta eller pantsätta en fordran. Avtalet bör även ange att kreditgivarens

medgivande krävs om en fordran ska övertas av en annan gäldenär.

I samband med överlåtelse av en fordran, t.ex. vid värdepapperisering, bör kredit-

givaren informera konsumenten särskilt om vad överlåtelsen innebär.

Återbetalning vid kreditköp

Till 6 § konsumentkreditlagen

Villkoren för återbetalning vid kreditköp bör vara sådana att

– det belopp som ska betalas vid varje tillfälle uppgår till en sådan storlek att den

amortering som görs av krediten är skälig över återbetalningstiden, och

– återbetalningstidens längd inte överstiger den livslängd som föremålet för kre-

diten bedöms ha.

FFFS 2014:11

4

3 kap. Bostadskrediter

För bostadskrediter gäller även följande.

Boendekostnadskalkyl

Till 6 och 12 §§ konsumentkreditlagen

En kreditgivare bör upprätta en boendekostnadskalkyl som en del i sin bedömning

av en konsuments återbetalningsförmåga.

Kreditgivaren bör informera konsumenten om syftet med kalkylen och vilka

beräkningar som den gör med hjälp av denna. Kreditgivaren bör även informera

om att beräkningarna kan påverkas av dels beslutade men ännu inte genomförda

ändringar av väsentlig betydelse i skatte- och bidragssystem, dels ändrade ränte-

nivåer.

Villkorsperiod eller räntebindningstid som överstiger tre månader

Till 6 § konsumentkreditlagen

Om villkorsperioden eller räntebindningstiden i ett kreditavtal överstiger tre

månader, bör kreditgivaren skriftligen och minst en månad i förväg påminna

konsumenten om när en ändring av villkorsperioden eller av räntebindningstiden

kommer att ske.

Kreditgivaren bör i en sådan påminnelse på ett tydligt sätt informera om

– vilka villkorsperioder, amorterings- och räntevillkor som erbjuds,

– hur en eventuell uppsägning av krediten ska ske,

– vilken konsekvens det får för krediten om svar uteblir från konsumenten, och

– kreditgivarens rätt till ränteskillnadsersättning.

När det gäller uppgifter om räntevillkor bör kreditgivaren ange från vilket datum

uppgifterna gäller och att den erbjudna räntan kan ändras på villkorsändringsdagen.

När en ändring av villkorsperiod eller räntebindningstid har genomförts bör

kreditgivaren ange datum för ändringen senast vid den första aviseringen efter

ändringen.

4 kap. Förtidsbetalning av bostadskrediter med bunden ränta

Till 6 och 36 §§ konsumentkreditlagen

Lösenvillkor

Den tid för vilken ränteskillnadsersättning beräknas bör vara från den dag förtids-

betalning sker till och med närmast följande ränteändringsdag. Om en ränte-

ändringsdag saknas, bör ränteskillnadsersättning i stället beräknas till och med

slutbetalningsdagen enligt kreditavtalet.

FFFS 2014:11

5

Om krediten sägs upp till en ränteändringsdag, utan att uppsägningstiden eller

uppsägningsperioden har iakttagits, får ränteskillnadsersättning beräknas till och

med nästkommande ränteändringsdag. I detta fall får kreditens räntesats för den

sista villkorsperioden antas uppgå till utlåningsräntan för motsvarande kredit på

förtidsbetalningsdagen.

Om en kreditgivare har lämnat en konsument uppgifter om vilken ränteskillnads-

ersättning som han eller hon ska betala, bör kreditgivaren även informera om under

vilken tidsperiod konsumenten kan förtidsbetala krediten till angivet belopp.

Information

Om konsumenten begär det bör kreditgivaren inför en förtidsbetalning, lämna

information som översiktligt visar hur ersättningen beräknas.

Beräkning av ränteskillnadsersättning

Räntan som i allmänhet gäller för bostadsobligationer

Kreditgivaren bör vid beräkningen av den ränta som vid betalningstillfället i

allmänhet gäller för bostadsobligationer utgå från räntan på det statspapper som har

en löptid eller förfallotid som motsvarar kreditens återstående räntebindningstid

och göra ett tillägg.

Om det inte finns ett statspapper med en löptid eller förfallotid som motsvarar

kreditens återstående räntebindningstid, bör kreditgivaren använda linjär inter-

polering som baseras på de två statspapper med löptid eller förfallotid närmast före

och närmast efter kreditens räntebindningstid. Om även sådana statspapper saknas

bör kreditgivaren använda statspapperet med löptid eller förfallotid närmast före

eller närmast efter kreditens återstående räntebindningstid.

Kreditgivaren bör bestämma tillägget med en rät linje där tillägget anges på y-axeln

och kreditens återstående räntebindningstid anges på x-axeln. Den räta linjen bör

anpassas till de skillnader som kan beräknas mellan räntorna på bostadsobligationer

och räntorna på statspapper enligt första och andra styckena med samma löptid. De

parametervärden som beskriver den räta linjen bör väljas så att summan av

kvadraten av avvikelserna mellan den räta linjen och de beräknade skillnaderna

mellan räntorna minimeras (s.k. minstakvadratmetoden).

Kreditgivaren bör när den anpassar den räta linjen endast inkludera bostads-

obligationer som

– är utgivna i svenska kronor,

– omfattas av avtal mellan utgivare av bostadsobligationer och marknadsgaranter

avseende handel på sekundärmarknaden,

– har ett utestående belopp på minst tre miljarder kronor, och

– har en löptid som understiger sju år.

Kreditgivaren bör kvartalsvis fastställa vilka bostadsobligationer som ska

inkluderas vid anpassningen av den räta linjen och vid anpassningen ge bostads-

obligationerna samma vikt.

FFFS 2014:11

6

För krediter med en återstående räntebindningstid upp till sju år bör kreditgivaren

bestämma tillägget som y-värdet för den räta linjen för motsvarande löptid. För

krediter med en längre återstående räntebindningstid än sju år bör kreditgivaren

bestämma tillägget som y-värdet för den räta linjen för en löptid på sju år.

Kreditgivaren bör välja de vid föregående bankdags stängning gällande sälj-

räntorna på statspapper och bostadsobligationer.

Kreditgivaren bör när den beräknar ränteskillnadsersättning omvandla den ränta

som vid betalningstillfället i allmänhet gäller för bostadsobligationer till en

årseffektiv ränta, om den inte redan är uttryckt som en sådan. Efter ökningen med

en procentenhet i enlighet med 36 § konsumentkreditlagen erhålls jämförelseräntan

uttryckt som en årseffektiv jämförelseränta.

Kreditgivaren bör beräkna ränteskillnadsersättning genom att nuvärdeberäkna

följande poster tillbaka till förtidsbetalningsdagen med hjälp av den årseffektiva

jämförelseräntan:

– samtliga betalningsflöden enligt avtalet fram till och med räntebindningstidens

slut, och

– kapitalskulden vid räntebindningstidens slut.

Skillnaden mellan det framräknade nuvärdet och kapitalskulden på förtidsbetal-

ningsdagen utgör ränteskillnadsersättning.

Räntan på statspapper (till 36 § konsumentkreditlagen i dess lydelse före den 1 juli

2014)

Kreditgivaren bör som jämförelseränta välja säljräntan på de statspapper som anges

i 36 § konsumentkreditlagen, i dess lydelse före den 1 juli 2014. Då räntesatserna

förändras löpande bör kreditgivaren tillämpa en praxis för att fastställa jämförelse-

räntan, t.ex. att använda föregående dags stängningsräntor.

Den löptid eller förfallotid som bör användas för att fastställa jämförelseräntan bör

vara densamma som kreditens återstående räntebindningstid. Om det inte finns ett

statspapper med sådan löptid eller förfallotid, bör kreditgivaren använda linjär

interpolering som baseras på två statsskuldväxlar eller två statsobligationer med

löptid eller förfallotid närmast före och närmast efter kreditens räntebindningstid.

Om det inte finns tillgång till två statspapper av samma slag med kortare och längre

löptid eller förfallotid än den återstående räntebindningstiden, bör den närmaste

– statsskuldväxeln användas om den återstående kreditens räntebindningstid är

kortare än ett år, eller

– statsobligationen användas om den återstående kreditens räntebindningstid är ett

år eller längre.

Den officiellt publicerade räntan på statspapper bör vid beräkning av ränteskill-

nadsersättning omvandlas till en årseffektiv ränta, om den inte redan är uttryckt

som en sådan. Efter tillägg med en procentenhet erhålls då jämförelseräntan

uttryckt som årseffektiv jämförelseränta.

FFFS 2014:11

7

Kreditgivaren bör beräkna ränteskillnadsersättning genom att nuvärdeberäkna

följande poster tillbaka till förtidsbetalningsdagen med hjälp av den årseffektiva

jämförelseräntan:

– samtliga betalningsflöden enligt avtalet fram till och med räntebindningstidens

slut, och

– kapitalskulden vid räntebindningstidens slut.

Skillnaden mellan det framräknade nuvärdet och kapitalskulden på förtidsbetal-

ningsdagen utgör ränteskillnadsersättning.

5 kap. Borgen och tredjemanspant

Till 6 § konsumentkreditlagen , 6 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse

och 8 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden

Allmänt

En kreditgivare bör beakta att en borgensman eller en pantsättare innan ett

åtagande ingås kan vara intresserad av att ta del av sådana uppgifter som är av

betydelse för åtagandet. Det gäller t.ex. om krediten ges för sanering av kredit-

tagarens ekonomi eller om det finns betalningsanmärkningar.

Kreditgivaren bör informera borgensmannen eller pantsättaren om det finns upp-

gifter i kreditprövningen som är av intresse för borgensåtagandet eller pantsätt-

ningen och som inte kan lämnas ut samt ange skälen för detta. Ett exempel är att

kredittagaren inte samtycker till att uppgifter som omfattas av sekretess lämnas ut.

Kreditgivaren bör informera den som ställer en säkerhet om de rutiner som gäller

för återställande av säkerheten.

Borgen

Borgensmannens återbetalningsförmåga

Kreditgivaren bör pröva borgensmannens nuvarande och framtida återbetalnings-

förmåga och beakta hans eller hennes övriga ekonomiska förpliktelser. Borgens-

åtagandet bör bara accepteras om åtagandet anses utgöra en betryggande säkerhet

för krediten. Borgensåtagandet kan anses utgöra en betryggande säkerhet om

borgensmannen har

– en sådan ekonomi som gör det möjligt att betala kredittagarens skuld, eller

– avyttringsbara tillgångar som efter en försiktig värdering bedöms tillräckliga för

att infria borgensåtagandet.

Ingående av borgensåtagande

Kreditgivaren bör innan ett avtal om borgen ingås, skriftligen informera borgens-

mannen om vad detta åtagande innebär.

Informationen bör innehålla uppgifter om

– i vilken situation borgensmannen kan tvingas infria sitt borgensåtagande,

FFFS 2014:11

8

– om det finns flera borgensmän,

– eventuell rätt för kreditgivaren att efter fritt val kräva hela betalningen av en eller

flera av borgensmännen,

– att borgensåtagandet kvarstår även om en eventuell intressegemenskap med

kredittagaren upphör, och

– att borgensåtagandet kan medföra att borgensmannens tillgångar, inklusive

bostaden, måste säljas.

Borgen bör tecknas av borgensmannen personligen, om det inte finns särskilda

skäl. Fullmakten bör i sådana fall vara skriftlig.

Kreditgivaren bör när krediten har beviljats lämna borgensmannen en kopia av

kreditavtalet och den avtalade borgensförbindelsen.

Generell borgensförbindelse utan beloppsbegränsning

Generella borgensförbindelser utan beloppsbegränsning som ställs av fysiska

personer, bör endast användas vid kommersiella förhållanden när borgensmannen

har en god och löpande insyn i kredittagarens ekonomiska ställning och dennes

kontakter med kreditgivaren. Ett exempel är när aktieägare eller företagsledare i

fåmansföretag tecknar borgen för bolagets förbindelser.

Tredjemanspant

Kreditgivaren bör innan pantsättning, skriftligen informera pantsättaren om vad

pantsättningen innebär.

Informationen bör innehålla uppgifter om

– att panten kan komma att säljas om kredittagaren inte uppfyller sitt åtagande,

– att pantsättningen kvarstår även om en eventuell intressegemenskap med kredit-

tagaren upphör,

– att pantsättningen kan minska pantens värde som säkerhet för egen belåning, och

– att pantsättningen kan påverka tredje mannens förfogande över panten.

Kreditgivaren bör lämna en kopia av kreditavtalet och samtliga villkor för pant-

sättningen till pantsättaren.

Information till borgensman eller pantsättare efter åtagandets ingående

Kreditgivaren bör snarast underrätta borgensmannen eller pantsättaren om kredit-

givaren får kännedom om sådana djupgående och varaktiga försämringar av kredit-

tagarens ekonomi, eller annan information, som kan påverka borgensmannens eller

pantsättarens regressmöjligheter eller medföra att säkerheten tas i anspråk.

Om kreditgivaren kan förutsätta att borgensmannen eller pantsättaren har insyn i

kredittagarens ekonomi, behöver inte någon information lämnas om utvecklingen

av denna. Kreditgivaren bör dock underrätta borgensmannen eller pantsättaren om

betalningsanstånd som medgetts kredittagaren, om det inte är uppenbart att an-

ståndet saknar betydelse för denne.

Kreditgivaren bör begära borgensmannens eller pantsättarens medgivande vid

ändring av villkor för en lämnad kredit, om ändringen kan påverka dennes

åtagande.

FFFS 2014:11

9

6 kap. Kvittning och återkallelse av uppdrag för betalning

Till 6 § konsumentkreditlagen

Kvittning

Kvittning bör utnyttjas främst när en kreditgivare och en konsument inte kommer

överens om betalning på ett annat sätt. Kvittning bör tillämpas med försiktighet och

omdöme samt med hänsyn till konsumenten.

Kvittning mot kontobehållning

En kreditgivare som också tillhandahåller inlåningskonton till konsumenter bör, i

samband med att ett konto öppnas eller en kredit beviljas, informera konsumenten

om att kreditgivaren kan komma att kvitta medel på kontot mot sin fordran.

Kvittning bör inte ske mot behållning på konto som är avsedd för konsumentens

nödvändiga utgifter och som härrör från t.ex. utbetald lön, pension eller därmed

jämförbara medel.

Kreditgivaren bör inte för kvittning utnyttja medel på konto som konsumenten har

anvisat för att fullgöra ett betaltjänstuppdrag.

Avisering

Kreditgivaren bör omedelbart underrätta konsumenten om att kvittning har skett

och skälen till detta.

Återkallelse av uppdrag för betalning

Om en konsument, som har lämnat ett uppdrag till kreditgivaren om betalning

avseende kredit från ett angivet konto som konsumenten har hos kreditgivaren,

begär att uppdraget ska upphöra bör kreditgivaren se till att detta sker snarast

möjligt.

______________

Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 juli 2014, då Finansinspektionens allmänna

råd (FFFS 2011:47) om krediter i konsumentförhållanden ska upphöra att gälla.

MARTIN ANDERSSON

Sofia

Blomgren