KVFS 2017:2

Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:2) om häkte

1

Kriminalvårdens författningssamling

ISSN 1653-6665

Utgivare: Elisabeth Lager

KVFS 2017:2

Utkom från trycket den

31 januari 2017

Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd

( 2011:2 ) om häkte;

beslutade den 30 januari 2017.

Kriminalvården föreskriver med stöd av 30 § häktesförordningen (2010:2011)

att 3 kap. 23 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2) om

häkte ska ha följande lydelse samt beslutar följande allmänna råd.

1 kap. Inledande bestämmelser

8 §

Innan en person tas in i häkte ska grunden för frihetsberövandet kontroll-

eras. Kontroll ska också göras av att det är rätt person som tas in. Om grunden för

frihetsberövandet är verkställighet av fängelsestraff ska kontroll av verkställighets-

handlingar och av att rätt person tas in ske enligt bestämmelserna i Kriminal-

vårdens föreskrifter och allmänna råd om doms befordran till verkställighet samt

strafftidsberäkning m.m. (FARK DomB).

Allmänna råd

Kontroll av att den som är häktad är rätt person sker normalt genom att polisen

bekräftar den häktades identitet. Kontroll av att annan som ska tas in i häkte är

rätt person kan ske genom identitetshandling, i register eller genom att kriminal-

vårdstjänsteman eller annan myndighetsperson styrker att det är fråga om rätt

person. Intagning kan ske även om det inte helt går att säkerställa att det är rätt

person som tas in, om det ändå framstår som sannolikt att så är fallet. I sådant fall

måste det rätta förhållandet snarast styrkas.

Behovet att kontrollera grunden för frihetsberövandet kvarstår även efter att en

person har tagits in i häkte. Uppstår tveksamhet om huruvida den intagne får

hållas fortsatt frihetsberövad, behöver förundersökningsledaren eller domstolen

KVFS

2017:2

2

genast kontaktas. Sådan tveksamhet kan t.ex. föreligga om tidsfristen för att om-

pröva ett frihetsberövande har passerat, utan att Kriminalvården fått någon

information om hur processen fortskrider. Det kan också föreligga sådan tvek-

samhet när ett beslut om häktning i den misstänktes utevaro verkställts och

häktningsförhandling därefter inte hållits inom föreskriven tid.

Allmänna råd till 3 § häktesförordningen (2010:2011)

Den intagnes rätt att underrätta närstående om var han eller hon befinner sig i

anslutning till att han eller hon tas in i häkte eller flyttas från ett häkte till ett annat

bör normalt omfatta en person.

Hänsyn till brottsoffer eller ett kontaktförbud kan utgöra särskilda skäl mot att

medge en intagen rätt att meddela en viss närstående.

Utan att det uttryckligen följer av häktesförordningen bör även den som är

intagen på grund av misstanke om brott ges möjlighet att underrätta närstående

om var han eller hon befinner sig i anslutning till att han eller hon tas in i häkte

eller flyttas från ett häkte till ett annat. Innan en sådan underrättelse lämnas

behöver det kontrolleras om det finns något hinder mot att underrättelsen lämnas,

t.ex. om undersökningsledaren har fattat beslut om att skjuta upp en underrättelse

enligt 24 kap. 21 a § rättegångsbalken , den intagne har restriktioner enligt 6 kap.

häkteslagen (2010:611) som hindrar underrättelsen eller det finns ett kontakt-

förbud gentemot den person som den intagne vill underrätta.

3 kap. Besök och andra kontakter

23 § Vad som anges i 21 och 22 §§ gäller inte

1. om den som kontakten ska äga rum med är advokat eller tjänsteman på eller

uppdragstagare till en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har av

Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda, och kontakten sker i

anledning av den ställningen,

2. vid telefonsamtal som är av stor vikt för den intagnes frigivningsförberedelser

och samtalet sker utanför INTIK-systemet,

3. när en intagen underrättar en närstående om var han eller hon befinner sig en-

ligt i 3 § häktesförordningen (2010:2011) eller enligt tredje stycket i allmänna råd

till 3 § häktesförordningen (2010:2011), eller

4. om kontakten med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogad

och en tillfredsställande kontroll kan uppnås, eller

5. om kontakten avser en förbindelse enligt artikel 36 i Wienkonventionen om

konsulära förbindelser (SÖ 1974:10).

_____________

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 mars 2017.

NILS ÖBERG

Hanna Jarl