KVFS 2022:2

Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:6) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

KVFS 2022:2

Kriminalvårdens

författningssamling

ISSN 1653-6665

Utgivare: Caroline Oredsson

Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna

råd ( 2011:6 ) om intensivövervakning med

elektronisk kontroll

KVFS 2022:2

FARK IÖV

Utkom från trycket den

2 september 2022

beslutade den 29 augusti 2022.

Kriminalvården föreskriver med stöd av med stöd av 9 § förordningen

(1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk kontroll dels att

nuvarande 2-22 § ska betecknas 3-23 §, dels att det ska införas en ny

paragraf, 2 §, av följande lydelse, och dels att 11 § ska ha följande lydelse,

samt beslutar att allmänna råd till 2 och 8 §§ lagen (1994:451) om

intensivövervakning med elektronisk kontroll ska ha följande lydelse.

2 § Med behandlingsföreskrifter avses särskilda föreskrifter om en

skyldighet för den dömde att delta i läkarvård, nykterhetsvård eller annan

vård eller behandling eller i särskilt anordnade program eller verksam-

heter som med hänsyn till den dömdes förhållanden framstår som lämp-

liga.

Med vistelseföreskrifter avses särskilda föreskrifter om förbud för

den dömde att vistas på en särskilt angiven plats eller inom ett särskilt

angivet område.

Allmänna råd till 2 § lagen ( 1994:451 ) om intensivövervakning med

elektronisk kontroll

Särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt kan finnas t.ex. om

den dömde i anstalt börjat avtjäna det straff som ansökan avser,

den dömde inte medverkar i utredningen eller motsätter sig verk-

ställighet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll,

det är oförsvarligt eller stötande med verkställighet utanför

anstalt, t.ex. på grund av brottets karaktär,

brottet riktats mot en person som den dömde delar bostad med,

det kan antas inverka menligt på barn som den dömde delar

bostad med,

KVFS 2022:2

det finns hög risk för att den dömde återfaller i brott mot

målsäganden i domen som ska verkställas,

det är uppenbart att den dömde inte klarar av en sådan verk-

ställighet, t.ex. på grund av att han eller hon är inne i ett avan-

cerat missbruk, eller om

den dömde ska utvisas, avvisas eller saknar anknytning till riket.

Att särskilda föreskrifter kan användas för att minska risken för att

den dömde återfaller i brott bör ingå i den samlade bedömningen av om

det finns särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt eller inte. Detta

bör särskilt kunna gälla behandlingsföreskrifter eller vistelseföreskrifter

som kontrolleras med elektroniska hjälpmedel.

11 § Kriminalvården ska, om det inte finns särskilda skäl mot det,

meddela den dömde behandlingsföreskrifter.

Allmänna råd till 8 § lagen ( 1994:451 ) om intensivövervakning med

elektronisk kontroll

Behandlingsföreskrifter

Behandlingsföreskrifter bör avse deltagande i brotts- eller missbruksrela-

terade program eller behandling i öppenvård, om det inte är uppenbart

att den dömde saknar behov av sådana åtgärder eller om det är praktiskt

omöjligt att anordna dem. I sådant fall bör i stället övervägas om annan

särskild verksamhet, som med hänsyn till den dömdes förhållanden

framstår som lämplig, kan anordnas.

Vistelseföreskrifter

Kriminalvården bör främst använda vistelseföreskrifter i kontrollsyfte när

det är särskilt angeläget att hålla den dömde borta från en viss miljö.

Elektroniska hjälpmedel

Om det finns ett behov av vistelseföreskrifter, finns det normalt också ett

behov av kontroll med elektroniska hjälpmedel.

Ett beslut om elektroniska hjälpmedel bör dock alltid grundas på en

individuell bedömning av behovet med beaktande av proportionalitets-

principen.

Denna författning träder i kraft den 1 oktober 2022.

På Kriminalvårdens vägnar

MARTIN HOLMGREN

Caroline Oredsson

(Rättsavdelningen)