KVFS 2022:2
Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:6) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
KVFS 2022:2
Kriminalvårdens
författningssamling
ISSN 1653-6665
Utgivare: Caroline Oredsson
Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
råd ( 2011:6 ) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll
KVFS 2022:2
FARK IÖV
Utkom från trycket den
2 september 2022
beslutade den 29 augusti 2022.
Kriminalvården föreskriver med stöd av med stöd av 9 § förordningen
(1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk kontroll dels att
nuvarande 2-22 § ska betecknas 3-23 §, dels att det ska införas en ny
paragraf, 2 §, av följande lydelse, och dels att 11 § ska ha följande lydelse,
samt beslutar att allmänna råd till 2 och 8 §§ lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll ska ha följande lydelse.
2 § Med behandlingsföreskrifter avses särskilda föreskrifter om en
skyldighet för den dömde att delta i läkarvård, nykterhetsvård eller annan
vård eller behandling eller i särskilt anordnade program eller verksam-
heter som med hänsyn till den dömdes förhållanden framstår som lämp-
liga.
Med vistelseföreskrifter avses särskilda föreskrifter om förbud för
den dömde att vistas på en särskilt angiven plats eller inom ett särskilt
angivet område.
Allmänna råd till 2 § lagen ( 1994:451 ) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll
Särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt kan finnas t.ex. om
– den dömde i anstalt börjat avtjäna det straff som ansökan avser,
– den dömde inte medverkar i utredningen eller motsätter sig verk-
ställighet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll,
– det är oförsvarligt eller stötande med verkställighet utanför
anstalt, t.ex. på grund av brottets karaktär,
– brottet riktats mot en person som den dömde delar bostad med,
– det kan antas inverka menligt på barn som den dömde delar
bostad med,
KVFS 2022:2
– det finns hög risk för att den dömde återfaller i brott mot
målsäganden i domen som ska verkställas,
– det är uppenbart att den dömde inte klarar av en sådan verk-
ställighet, t.ex. på grund av att han eller hon är inne i ett avan-
cerat missbruk, eller om
– den dömde ska utvisas, avvisas eller saknar anknytning till riket.
Att särskilda föreskrifter kan användas för att minska risken för att
den dömde återfaller i brott bör ingå i den samlade bedömningen av om
det finns särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt eller inte. Detta
bör särskilt kunna gälla behandlingsföreskrifter eller vistelseföreskrifter
som kontrolleras med elektroniska hjälpmedel.
11 § Kriminalvården ska, om det inte finns särskilda skäl mot det,
meddela den dömde behandlingsföreskrifter.
Allmänna råd till 8 § lagen ( 1994:451 ) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll
Behandlingsföreskrifter
Behandlingsföreskrifter bör avse deltagande i brotts- eller missbruksrela-
terade program eller behandling i öppenvård, om det inte är uppenbart
att den dömde saknar behov av sådana åtgärder eller om det är praktiskt
omöjligt att anordna dem. I sådant fall bör i stället övervägas om annan
särskild verksamhet, som med hänsyn till den dömdes förhållanden
framstår som lämplig, kan anordnas.
Vistelseföreskrifter
Kriminalvården bör främst använda vistelseföreskrifter i kontrollsyfte när
det är särskilt angeläget att hålla den dömde borta från en viss miljö.
Elektroniska hjälpmedel
Om det finns ett behov av vistelseföreskrifter, finns det normalt också ett
behov av kontroll med elektroniska hjälpmedel.
Ett beslut om elektroniska hjälpmedel bör dock alltid grundas på en
individuell bedömning av behovet med beaktande av proportionalitets-
principen.
Denna författning träder i kraft den 1 oktober 2022.
På Kriminalvårdens vägnar
MARTIN HOLMGREN
Caroline Oredsson
(Rättsavdelningen)