NFS 2002:17

1

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

Naturvårdsverkets allmänna råd

till 38 - 42 §§ förordningen ( 2001:512 ) om deponering av

avfall;

beslutade den 6 juni 2002.

Till 38 §

Om anpassning eller avslutning

En deponi bör anses vara avslutad före den 16 juli 2001 om verksamhetsutö-

varen före den tidpunkten har vidtagit samtliga åtgärder för avslutning (t.ex.

kompaktering, sluttäckning m.m.) som krävts enligt tillstånd eller annat be-

slut som meddelats före den tidpunkten. Om sådana åtgärder inte krävts och

deponering inte skett efter den 15 juli 2001, bör deponin anses vara avslutad.

Om tillsynsmyndigheten bedömer att det är nödvändigt med kompletterande

åtgärder för en avslutad deponi, kan krav på sådana åtgärder ställas med stöd

av 26 kap.miljöbalken men inte med stöd av förordningen (2001:512) om de-

ponering av avfall.

För deponier som skall fortsätta ta emot avfall efter den 1 januari 2009 bör en

anpassningsplan ges in. För deponier som avslutats efter den 16 juli 2001 och

för sådana som inte skall ta emot avfall efter den 1 januari 2009, bör en av-

slutningsplan ges in.

Allmänt om planens innehåll

Anpassnings- och avslutningsplaner bör inledas med en beskrivning av den

nuvarande verksamheten. Denna beskrivning bör utgöra utgångspunkten för

bedömningen av vilka kompletterande åtgärder som behöver vidtas vid an-

läggningen till följd av kraven i förordningen och Naturvårdsverkets före-

skrifter (NFS 2001:14) om deponering av avfall. Den nuvarande verksamhe-

ten bör beskrivas på detta sätt oavsett vilken framtid deponin planeras ha. Be-

skrivningen av den nuvarande verksamheten bör kunna anpassas med hänsyn

till handlingar rörande verksamheten som tidigare har getts in till tillsyns-

myndigheten eller som finns tillgängliga där, t.ex. miljörapporter och hand-

lingar rörande tillstånds- och anmälningsärenden. Om verksamhetsutövaren

hänvisar till sådana handlingar, bör det tydligt framgå av planen, antingen ge-

nom hänvisningar till de handlingar som finns tillgängliga hos myndigheten

eller genom att handlingarna bifogas planen.

NFS 2002:17

Utkom från trycket

den 25 juni 2002

NFS 2002:2

2

Anpassnings- och avslutningsplaner bör innehålla följande uppgifter om

den nuvarande verksamheten:

– administrativa uppgifter, såsom anläggningsnamn, adress, kontaktperson

m.m.,

– gällande tillstånd, förelägganden och andra beslut för verksamheten,

– uppgift om vilka typer av avfall som har tagits emot och som tas emot

samt uppgift om de totala mängder av respektive avfallsslag som tagits

emot på anläggningen (se även vad som anges nedan om klassificeringen

av deponier),

– uppgift om mottagningskontroll,

– uppgift om utförd täckning, lakvattenhantering och gasinsamling,

– uppgift om hur verksamhetens egenkontroll är utformad, inklusive even-

tuella kontrollprogram som getts in till tillsynsmyndigheten,

– beskrivning av utformning och funktion hos eventuell befintlig bottentät-

ning och konstgjord geologisk barriär,

– beskrivning av störningar från verksamheten som påverkar omgivningen,

t.ex. buller och lukt,

– uppgift om hur avfall har deponerats på anläggningen, t.ex. om hur sätt-

ningar motverkas,

– uppgift om säkerhetskontroller för att förhindra obehörigt tillträde till de-

ponin.

Anpassnings- och avslutningsplaner bör innehålla en beskrivning av de fysis-

ka förhållandena inom och omkring deponin, som åtminstone omfattar föl-

jande:

– uppgifter om geologiska och hydrogeologiska förhållanden i området, ex-

empelvis om förekomsten av naturlig geologisk barriär och transporttider

för lakvatten genom denna,

– uppgift om natur- och kulturvärden inom och omkring anläggningen,

– avstånd från anläggning till närmaste bostads- och rekreationsområden,

– omgivande recipientförhållanden.

Särskilt om innehållet i anpassningsplaner

Verksamhetsutövaren bör ange vilka typer av avfall som har tagits emot på

deponin och bedöma vilka typer av avfall som i framtiden kommer att tas

emot på deponin samt ange vilken deponiklass som anläggningen skall hän-

föras till enligt 7 § förordningen. Tillsynsmyndigheten bör ge verksamhetsut-

övaren möjlighet att komplettera planen med en reviderad bedömning av vil-

ka avfallsslag som kommer att tas emot vid deponin, eller av vilken deponi-

klass anläggningen skall hänföras till, när det finns kriterier för vilket avfall

som får deponeras i de olika deponiklasserna.

NFS 2002:2

3

Utgångspunkten för bedömningen av vilken deponiklass en deponi skall

hänföras till bör i första hand vara vilken typ av avfall som har deponerats på

deponin sedan förordningen trädde i kraft den 16 juli 2001. Detta innebär t.ex.

att en deponi som någon gång efter den 16 juli 2001 tagit emot avfall, som

enligt då gällande bestämmelser klassats som farligt avfall, bör anses vara en

deponi för farligt avfall. Vidare bör även de avfallsslag som avses tas emot i

framtiden ligga till grund för klassningen. Om verksamhetsutövaren t.ex. har

för avsikt att i framtiden ta emot farligt avfall, bör detta anges i planen. Be-

dömningen av vilken deponiklass en deponi skall hänföras till bör dock i ett

enskilt fall kunna grundas även på andra omständigheter, beroende på vad

som är känt om det avfall som tidigare deponerats. Om det t.ex. är känt att det

före den 16 juli 2001 deponerats större mängder farligt avfall på en deponi,

som efter denna tidpunkt endast tagit emot icke-farligt eller inert avfall, bör

deponin klassificeras som en deponi för farligt avfall.

Verksamhetsutövarens uppgifter om vilka åtgärder som behövs för att se

till att deponin uppfyller kraven i förordningen och Naturvårdsverkets före-

skrifter (NFS 2001:14) om deponering av avfall bör åtminstone innehålla föl-

jande:

– en beskrivning av de arbeten som kommer att vidtas,

– en beskrivning av åtgärdernas direkta och indirekta inverkan på miljön

och människors hälsa,

– förslag på den provtagning, övervakning och andra kontroller som be-

döms nödvändiga,

– uppgift om verksamhetens förenlighet med kommunens avfallsplan enligt

15 kap. 11 § miljöbalken.

Verksamhetsutövaren bör ange i vilken utsträckning och på vilka grunder

de planerade åtgärderna bedöms vara tillstånds- eller anmälningspliktiga en-

ligt 5 § respektive 21 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet

och hälsoskydd. Om en planerad åtgärd bedöms vara tillstånds- eller anmäl-

ningspliktig, bör det vara tillräckligt att planens beskrivning av åtgärden är

förhållandevis översiktlig. Det bör godtas att den mer detaljerade redogörel-

sen för åtgärden och dess miljöpåverkan i stället görs i tillstånds- eller anmäl-

ningsärendet. De åtgärder som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga bör

dock beskrivas mer utförligt i planen.

En anpassningsplan bör inte anses utgöra en anmälan enligt 21 § förord-

ningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, om det inte ut-

tryckligen angetts i planen och den i övrigt uppfyller kraven i 25 § samma för-

ordning.

En anpassningsplan bör även innehålla en tidplan för när de nödvändiga åt-

gärderna kan genomföras.

Särskilt om innehållet i avslutningsplaner

Utöver vad som angetts om det allmänna innehållet i planer ovan, bör en av-

slutningsplan innehålla uppgifter om vilka typer av avfall som tagits emot på

deponin och en bedömning av vilken deponiklass som anläggningen skall

hänföras till enligt 7 § förordningen. Vidare bör en avslutningsplan innehålla

NFS 2002:2

4

en redogörelse för vilka åtgärder som behövs för att uppfylla kraven i 26, 30,

31 och 33 §§ förordningen samt 9 och 10 §§ Naturvårdsverkets föreskrifter

(NFS 2001:14) om deponering av avfall. Vad som angetts om tillstånds- och

anmälningspliktiga åtgärder beträffande anpassningsplaner bör även gälla för

avslutningsplaner.

Deponier som skall avslutas enligt 38 § förordningen bör hänföras till en

deponiklass med utgångspunkt från hur de avfallsslag som tagits emot på de-

ponin klassificerades då de togs emot.

Av tidplanen bör det framgå vilken tid som krävs för att vidta de olika av-

slutningsåtgärderna, hur snart deponin kan vara avslutad och under hur lång

tid provtagning, mätning, underhåll, övervakning och kontroll av deponin kan

antas behövas.

Till 40 §

Om bedömning och godkännande av anpassnings- och avslutningsplaner

Om tillsynsmyndigheten anser att de redovisade uppgifterna eller de före-

slagna åtgärderna inte kan anses vara tillräckliga i något avseende, bör myn-

digheten bereda verksamhetsutövaren möjlighet att komplettera planen. En-

dast i fall då verksamhetsutövaren förklarar sig inte vilja vidta de åtgärder

som krävs eller inte ger in någon komplettering, bör tillsynsmyndigheten

överväga att underkänna planen. Tillsynsmyndigheten bör inte föreskriva

särskilda villkor eller meddela föreläggande om särskilda försiktighetsåtgär-

der, om den anser att de åtgärder som föreslås i planen inte motsvarar vad

som kan krävas. Om verksamhetsutövaren inte är villig att föreslå sådana åt-

gärder som krävs för att följa bestämmelserna i förordningen och Naturvårds-

verkets föreskrifter (NFS 2001:14) om deponering av avfall, bör planen i stäl-

let underkännas. I sitt beslut om godkännande bör således tillsynsmyndighe-

ten endast ta ställning till om den anser att de åtgärder som anges i planen

uppfyller kraven i förordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter (2001:14)

om deponering av avfall.

De åtgärder som anges i en avslutningsplan bör anses vara tillräckliga, om

de uppfyller de krav i förordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS

2001:14) om deponering av avfall som har betydelse för avslutning och efter-

behandling. Därmed avses de bestämmelser i förordningen som handlar om

klassificering av deponin (7 §), de allmänna försiktighetsmått som behövs

(26 §), sluttäckning, kontroll, provtagning och övervakning under efterbe-

handlingsfasen (30–33 §§) samt 9 och 10 §§ i föreskrifterna.

När tillsynsmyndigheten bedömer en anpassningsplan bör den inte föregri-

pa tillståndsmyndighetens bedömning genom att bedöma om avsteg eller un-

dantag enligt 24 § i förordningen bör eller kan förväntas medges. Om verk-

samhetsutövaren i planen anger en avsikt att ansöka om sådant avsteg eller

undantag, bör tillsynsmyndigheten avvakta med beslut i ärendet i väntan på

att frågan om avsteg eller undantag avgörs. Om avsteg eller undantag inte

medges, bör verksamhetsutövaren föreläggas att komplettera planen med en

redogörelse för vilka åtgärder som behöver vidtas för att kraven i 19–22 §§

förordningen skall uppfyllas.

Om en tillsynsmyndighet bedömer att en åtgärd enligt planen är anmäl-

ningspliktig enligt 21 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet

NFS 2002:2

5

och hälsoskydd eller enligt någon annan bestämmelse, bör den ange detta i sitt

beslut.

Tillsynsmyndigheten bör inte kräva att verksamhetsutövaren ställer ekono-

misk säkerhet för kostnader för efterbehandling och återställande i de fall då

den bedömer att åtgärder som anges i en anpassningsplan är tillståndspliktiga.

Frågan om säkerhet bör då i stället prövas av tillståndsmyndigheten. Om till-

synsmyndigheten anser att den säkerhet som krävts i samband med tillstånds-

prövningen inte är tillräcklig, kan den ställa krav på ytterligare säkerhet, med

stöd av 16 kap. 3 § andra stycket miljöbalken.

Om tillsynsmyndigheten förenar sitt godkännande av en anpassningsplan

med krav på ekonomisk säkerhet, bör inte verksamhetsutövaren behöva ställa

säkerheten före den tidpunkt då tillsynsmyndigheten anger att kraven enligt

förordningen skall vara uppfyllda.

Tillsynsmyndigheten kan godkänna en plan som i praktiken innebär att ett

tillstånd inte längre kan utnyttjas helt eller delvis.

Vid bedömning av om åtgärder som anges i en anpassningsplan bör genom-

föras tidigare än till utgången av 2008, bör tillsyns- eller tillståndsmyndighe-

ten grunda sitt ställningstagande på vad som kan anses vara miljömässigt mo-

tiverat. Ett tidigareläggande av tidpunkten för när åtgärderna skall vara ge-

nomförda bör ske, om det kan antas få negativa konsekvenser ur

miljösynpunkt att inte vidta åtgärderna förrän 2008. Även i andra fall när det

är fördelaktigt ur miljösynpunkt att före 2008 vidta åtgärder som anges i en

anpassningsplan, bör tillsyns- eller tillståndsmyndigheten besluta om detta.

Tillsynsmyndigheten kan ange en tidpunkt för avslutning som ligger längre

bort i tiden än 2008, förutsatt att avfall inte tillförs deponin efter utgången av

2008 och det inte bedöms möjligt att avsluta deponin tidigare på ett miljömäs-

sigt godtagbart sätt. Det bör dock inte godtas att deponering fortsätter längre

än vad som är nödvändigt för att kunna påbörja en sluttäckning av deponin.

Om det senare visar sig att det är orimligt att kräva att en deponi avslutas till

den tidpunkt som ursprungligen angetts av tillsynsmyndigheten, bör myndig-

heten kunna ändra sitt beslut på begäran av verksamhetsutövaren.

Till 42 §

Tillsynsmyndigheten bör besluta om den tidpunkt vid vilken deponin senast

skall vara avslutad. Tillsynsmyndigheten bör då beakta vad som angetts om

tidpunkten för avslutning ovan, till 40 §.

Om tillsynsmyndigheten inte får in någon plan eller något annat underlag

för bedömningen av hur snart en deponi bör avslutas, bör tillsynsmyndigheten

förelägga verksamhetsutövaren att tillse att deponin är avslutad senast vid en

viss tidpunkt. Vid bestämmandet av denna tidpunkt bör myndigheten utgå

från det underlag som finns tillgängligt eller som kan inhämtas på annat sätt.

NATURVÅRDSVERKET

LARS-ERIK LILJELUND

Sofia Tingstorp

(Enheten för förorenade

områden)

Elanders Gotab 39803, Stockholm 2002