NFS 2003:16

1

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

Naturvårdsverkets allmänna råd

om vattenskyddsområden (till 7 kap. 21, 22 och 25 §§

miljöbalken );

beslutade den 24 september 2003.

Dessa allmänna råd ersätter Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15) –

Grundvattentäkter.

Till 7 kap. 21 § miljöbalken

Beslut om vattenskyddsområde

Länsstyrelse och kommun bör verka för att vattenskyddsområden skapas för

åtminstone samtliga allmänna vattentäkter och större enskilda egna eller ge-

mensamma vattentäkter. Även grund- och ytvattentillgångar, som kan antas

komma att utnyttjas för vattentäkt, bör skyddas.

Ett vattenskyddsområde bör omfatta vattentäktens tillrinningsområde, så-

vida inte beslutsunderlaget visar att skyddssyftet kan uppnås genom faststäl-

lande av ett mindre område som vattenskyddsområde.

Vid avgränsningen av ett vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkt

bör särskilt övervägas om befintliga verksamheter eller anläggningar, som

kan ha betydelse för att uppnå syftet med vattenskyddsområdet, behöver ligga

inom skyddsområdet för att på så sätt omfattas av föreskrifterna för vatten-

skyddsområdet.

Ett vattenskyddsområde bör också kunna omfatta en grus- och sandföre-

komst som har betydelse för vattenförsörjningen och som genom sin förmåga

att rena eller härbärgera vatten kan användas för konstgjord grundvattenbild-

ning genom infiltration av ytvatten. Ett område för återinfiltration av grund-

vatten bör också kunna omfattas.

Om ett vattenskyddsområde eller ett tillrinningsområde till detta berör två

eller fler kommuner, bör beslutet om att inrätta vattenskyddsområdet fattas av

länsstyrelsen.

Till 7 kap. 22 § miljöbalken

Föreskrifternas utformning

Föreskrifter för vattenskyddsområden bör utformas så att de säkerställer ett

tillräckligt skydd på både kort och lång sikt, dvs. i ett flergenerationsperspek-

tiv. De bör anpassas efter lokala förhållanden och efter skyddsbehovet.

Föreskrifter för vattenskyddsområden kan behöva utformas så att de med-

för långtgående inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter. Ett vatten-

skyddsområde bör delas in i zoner med föreskrifter som är anpassade efter de

NFS 2003:16

Utkom från trycket

den 13 oktober 2003

NFS 2003:16

2

naturgivna förhållandena och skyddsbehovet i respektive zon. Ett vatten-

skyddsområde kan delas in i vattentäktszon, primär respektive sekundär

skyddszon och vid behov tertiär skyddszon.

I föreskrifterna bör beaktas konsekvenserna både av plötsliga och kontinu-

erliga utsläpp från föroreningskällor. Det kan gälla såväl punktkällor som dif-

fusa föroreningskällor.

Vissa verksamheter bör förbjudas inom ett vattenskyddsområde. Detta gäl-

ler t.ex. sådana verksamheter som kan ge upphov till irreversibla skador eller

skador som kan få långtgående konsekvenser för vattnets kvalitet och kvanti-

tet. Skadorna kan antingen bero på enskilda utsläpp eller på den sammanlagda

effekten av många små utsläpp eller på konsekvenser av ingrepp i miljön. In-

skränkningar i rätten att förfoga över fastigheter bör vid behov omfatta både

pågående verksamheter och tillkommande verksamheter.

Föreskrifternas närmare innehåll

Punkterna 1–13 nedan med råd om utformning av föreskrifter avser främst

primär och sekundär skyddszon.

Som utgångspunkt för innehållet i föreskrifter bör följande gälla. Ytterligare

föreskrifter kan behöva meddelas.

1. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att endast vatten-

täktsverksamhet får bedrivas i vattentäktszonen och att detta område bör vara

inhägnat eller, om det omfattar ytvatten, vara synligt avgränsat.

2. I föreskrifterna bör anges att vattentäktszonen och mark som nyttjas för in-

filtration (för konstgjord grundvattenbildning) enbart får disponeras av vat-

tentäktsinnehavaren och för vattentäktsverksamhet.

3. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör, för primär skyddszon, före-

skrivas att hantering av petroleumprodukter inte får förekomma annat än för

att försörja bostads- och jordbruksfastigheter med olja och att det i sådana fall

krävs tillstånd. För sekundär skyddszon bör föreskrivas att det krävs tillstånd

för sådan hantering av petroleumprodukter som på kort eller lång sikt kan

motverka syftet med skyddet. Myndigheten bör ange i föreskrifterna vilken

hantering som avses.

4. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär

skyddszon är hantering av kemiska bekämpningsmedel förbjuden. För sekun-

där skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för hantering av kemiska

bekämpningsmedel. För yrkesmässig hantering av växtnäringsämnen i vat-

tenskyddsområde bör föreskrivas om krav på tillstånd. Myndigheten bör ange

i föreskrifterna vilken hantering som avses.

5. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär och

sekundär skyddszon permanenta upplag av bark och timmer är förbjudna. I

sekundär skyddszon bör upplag från en avverkningssäsong få förekomma.

För tillfälliga sådana upplag i primär skyddszon bör föreskrivas om krav på

tillstånd.

6. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas om förbud mot yt-

terligare infiltrationsanläggningar för hushållsspillvatten och utsläpp av annat

NFS 2003:16

3

avloppsvatten i primär skyddszon. För sekundär skyddszon bör föreskrivas

om krav på tillstånd för sådana anläggningar.

7. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att upplag av avfall el-

ler av snö som härrör från trafikerade ytor i en skyddszon inte får förekomma

i en skyddszon med strängare föreskrifter.

8. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär och sekun-

där skyddszon upplag av asfalt, oljegrus eller vägsalt är förbjudna. I primär

skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för spridning av vägsalt.

9. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att materialtäkt är för-

bjuden i primär och sekundär skyddszon för grundvattentäkt och i primär

skyddszon för ytvattentäkt. För husbehovstäkter i ett vattenskyddsområdet

bör föreskrivas om krav på tillstånd. Oljespill får ej förekomma. Det bör även

föreskrivas att tillfartsvägar till täkter så långt möjligt skall vara avspärrade.

10. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att schaktnings-

arbete, t.ex. i samband med vägbyggen eller annat byggande, och muddring

inte får utföras utan tillstånd. För pålning, spontning och underjordsarbete bör

föreskrivas om krav på tillstånd i primär och sekundär skyddszon för en

grundvattentäkt och i primär skyddszon för en ytvattentäkt.

11. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon

för grundvattentäkt är anläggningar för lagring av och utvinning av värme-

energi ur berg, mark och vatten, uttag av vatten från berg och jord, samt även

andra typer av borrningar som kan påverka vattentillgång/kvalitet, förbjudna

och att i sekundär skyddszon för grundvattentäkt och i primär skyddszon för

ytvattentäkt krävs tillstånd för sådana anläggningar.

12. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär

skyddszon transport av farligt gods får ske endast på anvisade transportleder.

13. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon

sådan miljöfarlig verksamhet som innebär risk för förorening av yt- eller

grundvatten inte får etableras. I sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav

på tillstånd för ny anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet.

14. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör, om det behövs för att uppnå

tillräckligt skydd, meddelas förbud och inskränkningar i rätten att förfoga

över fastigheter inom den del av vattenskyddsområdet som utgör tertiär

skyddszon. Sådana inskränkningar kan t.ex. avse ändrad markanvändning.

De kan i vissa fall sammanfalla med föreskrifter för övriga skyddszoner.

15. Om det visar sig att syftet med vattenskyddsområdet inte uppnås med be-

fintliga föreskrifter bör föreskrifterna ändras eller kompletteras så att nödvän-

digt skydd uppnås.

Till 7 kap. 25 § miljöbalken

Vid bedömningen av hur långt en inskränkning i enskilds rätt får gå för att

syftet med ett vattenskyddsområde skall tillgodoses bör beaktas att det är

NFS 2003:16

4

Elanders Gotab 43459, Stockholm 2003

vanligt att syftet kan uppnås endast genom höga skyddsnivåer och långt gåen-

de restriktioner.

NATURVÅRDSVERKET

LARS-ERIK LILJELUND

Clas Magnusson

(Enheten för markanvändning

och vattenverksamhet)